• Anonym

    misshandlar han mig psykiskt?

    Har en pojkvän sen ungefär ett halvår tillbaka, vi umgås konstant o har gjort sen vi träffades.
    efter ca 2 månader började vi utforska våra sexuella sidor tillsammans o tog in en extra tjej för en trekant.. även en annan tjej efter det.
    båda tyckte vårat förhållande blev starkare o vi kom varandra närmare..
    sen började hans intensivt sökande efter fler tjejer vi kunde träffa, jag var med på det, men sen helt plötsligt börjar jag bara bli svartsjuk, vi pratar om det, men han fortsätter, jag mår dåligare o dåligare, drar mig tillbaka, han börjar bli sur när jag inte vill vi ska träffa någon, för han "gör ju detta för min skull"..
    hur som helst, tiden går o förra veckan skrev jag ett brev till honom om att jag inte längre vill ha det såhär, jag pallar inte av att vi ska ha med tjejer just nu, jag ber han avsluta allt det, o satsa på oss istället, att jag mår dåligt av det!
    han blir SKITSUR för det brevet, o skyllder allt på mig, att han ju gjort det för min skull, för att jag skulle må bra osv. jag kände mig bara otillräcklig o undanglömd.


    han fortsätter prata om dessa trekanter, att han såg på mig hur glad jag blev, att han vill se det igen, jag säger att jag vill att HAN ska göra mig så glad istället.. tar två dagar innan han slutar ta upp det hela tiden..
    jag blir även beskylld i ett sms att JAG tagit bort våran speciella grej från HONOM... då kände jag mig ännu mer otillräcklig.. fått höra hela tidne hur han gjort det för MIN skull, men när jag ber honom avsluta det verkar han ha väldigt svårt för det, o han blir sur.


    detta kanske inte är det största problemet...
    vi startade även en firma, i mitt namn, o han sa att jag skulle sköta ekonomin o den biten vilket jag var med på, när första räkningarna o papprena började komma o vi skulle sätta in det i pärmar fick jag genast höra skit om dt, att jag gjorde fel, att jag skulle lära mig skilja på privata o firmans papper, var många gånger han "skällt ut" mig så jag börjat gråta.. även några gånger han inte ens brytt sig om att jag börjat gråta.
    känns som att han inte bryr sig om mig! han säger själv att han ibland är "hård" mot mig, men det är för att jag ska lära mig, o för att jag ska tain det han säger, men det stämmer, för då har jag fått fart o tagit tag i sakerna!
    sedan fortsatte det med att firmamobilen (som jag ville ha,o som jag valde) använder han nu som privata mobil o skryter stolt med att det är hans telefon, bilen som vi leasar säger han också är "hans bil", speciellt till sina barn (o tror han vill att dom ska säga till deras mamma att pappa köpt en ny häftig bil, hon är dessutom skuldsatt upp över öronen från deras förhållande).
    jag får knappt köra bilen, han ska alltid köra osv.. o allt det där står i mitt namn.
    även bråk kring räkningarna i firman, o börjar känna att han inte alls kommer hjälpa mig med dom, som han lovat..
    börjar känna nu att han utnyttjar mig.

    sedan är det tänkt nu att jag ska flytta hem till honom.. det jag först ville var att skaffa mig en egen lägenhet (bor i mitt hus jag har tillsammans med mitt ex), men sen började han lägga fram fördelarna med att jag flyttar till honom på en gång, sagt o gjort, vi bestämmde det.
    men känner att jag egetnligen vill bo i eget boene med min son först, o sen kansek flytta dit. kommer inte kännas som mitt hem, utan som att jag flyttat in där bara.. kommer bli trångt, jag kommer inte få en sus i hur det ska se ut eller inredas, min sons sakr kommer inte ens få plats i det rum han ska dela med min killes två döttrar (som också bor varannan vecka, det är samma vecka vi har barnen), jag kommer känna mig instängd, o när han dessutom säger att om jag använder lampor tända på dagen i hans lägenhet kommer han skälla ut mig så jag gråter.. för han tycker jag tänker för mycket lampor hos mig!

    jag börjar bli rädd för vad jag gett mig in på.. känns inte heller som att jag bara kan säga till honom att jag inte vill, hans barn blev jätteglada när vi berättade att vi skulle flytta dit till dom (hans barn gillar mig supermycket).
    jag fick för övrigt betala en våningssäng till dom.. för min kille har inga pengar.

    sedan är det allt hemma, han gör ingenting, han städar inte, plockar inte undan eller nånting.. knappt inte ens hos sig själv, fick en chock när jag kom dit första gången..

    läser dessutom i en bok av Unni Drougge "Boven i mitt drama kallas kärlek", kom till typ sida 38 o sen började jag känna igen mig i boken... precis som en vän till mig sa när hon rekomenderade mig o läsa boken efter att ha hört mig berätta om hur jag har det.. en annan vän till mig sa att en person i ett sunt förhållande inte skulle känna igen sig så pass mycket i den boken om det inte handlade om psykisk misshandel..
    vet inte längrevad jag ska tro...
    min kille verkar inte bry sig om mig, han säger att han älskar mig, sen i stort sett ignorerar han mig o verkar skita fullständigt i hur jag mår.
    han säger själv att han aldrig någonsin kommer bli en toffel igen (han sa att han gjorde allt för sitt ex), så är inte ens på tal att han ska tex massera mig nån gång eller klia mig på ryggen, men jag ska då klia hans rygg hela tiden..
    jag vågar knappt be honom om nått heller, man vet ju inte vad han får för sig.

    ska det vara så mycke begärt att han visar lite kärlek? tar hand om mig, pysslar om mig lite, håller om mig, kysser mig?
    känns bara som att jag tvingar honom till det när jag ber honom komma o lägga sig bredvid mig när jag ska sova... o sen att jag alltid får be om en godnattpuss..

    att han idag skulle va hemma hos sig tills imorgon (med hans barn), för att dom skulle få gå på dagis vilket dom ju behöver, o jag skulle få tid med min son ensam... han åkte kl 12, o vid 16 hde han ringt mig 3 gånger... o då har han själv sagt till mig att han tycker det är JOBBIGT när jag skickar sms o ringer när jag jobbar (han är arbetslös o går hemma)..så ringer han själv 3 gånger under 4 timmar..
    sen helt plötsligt dyker han upp hemma hos mig, han "överraskade mig" o kom idag istället, "hans barn ville det" som det så fint heter..
    jag kände hur jag sjönk till botten, jag hade varit glad hela dagen, fått lyssna på musik (vilket jag nöstan aldrig har chansen o göra längre, för han gillar inte o ha massa musik på om han inte är på humör, o jag klarar mig inte utan musik o det vet han), jag hade sett fram emot o mysa med min son, låta honom sova i min säng, bara va han o jag...
    jag höll på o börja gråta, kände en jobbig känsla i mig..kändes bara som att han hade förstört min dag, o att han nu håller på o tar min son ifrån mig också (eftersom jag nu ite kunde ha min mysstund med honom själv)...

    jag vet inte längre vad jag ska göra... känner mig kluven :(
    finns det några fler i liknande situation, o vad har ni gjort? jag tänker att det kanske bara är en fas, han säger själv att han är less på att gå hemma o att han blir rastlös av det.. kanske bara det som är problemet?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 00:02
    o hans pendlande hela tiden, han säger att han älskar mig o jag suger åt mig, sen kastar han skit på mig igen.. o säger sen efteråt att han gör det för min skull o kommr med sina "undanflykter" o allt är bra igen..

    ett exempel på hur han beteer sig..
    "Sluta va så jvl misstänksam, ja e ärlig, o ja sa ja älskar dig, d borde fan räcka, o inga jvl krav på mig, ja hatar sånt,
    antingen så litar man o älskar en person el ej, älskar dig o litar på dig, d borde fan räcka, din misstänksamhet o svartsjuka gör
    så du mår dåligt, lita på mig för helv el gör d inte alls, bestämm dig nu, för du får mig o må dåligt när ja försöker få dig o må bra,
    men vad får ja för d? jo jag får skit för ja bryr mig om dig, det e tacken"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-31 19:09
    har bokat en tid hos kvinnojouren nu, så på tisdag ska jag dit. får säga att jag ska på ett möte på jobbet, o hoppas på att han inte ska med mig in till stan...

    när jag pratade med hon på kvinnojouren sa hon att hon tyckte jag skulle komma o besöka dom, så jag fick prata med dom mer! hon fick min trådstart här skickad till sig via mail först, o då skrev hon till svar att hon ville jag skulle ringa dit, gjorde det när killen var iväg o handlade!

    ska föröska prata med min mamma ikväll om detta.. eller iaf se till så hon läser igenom detta, o sen vill jag nog helst ha kontakt med henne via mail om detta, kanske över telefon också..men som jag sagt tidigare, jag är mer för o skriva!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-02 23:20
    sitter o läser o läser...
    hittade lite om psykisk misshandel, o blir nästan mörkrädd när istort sett alla punkter stämmer in på honom!

    www.narcissism.se/page2.html

    www.narcissism.se/page7.html
  • Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?
  • Anonym (känner igen mig)

    Har levt som du ungefär. Min sambo ljög för mig och sen fick mig att tro att det var jag som var dum. Jag tog hand om hennes barn och så hade jag en liten på armen..lagade mat, städade, diskade, hjälpte hennes barn med läxorna medan hon satt vid datorn. ( vi är homosexuella ) När jag skulle föda den lilla med planerat snitt så söp hon sig ful dagen innan och var jättebakis. Jag genomgick ju en stor buk operation och fick morfin som jag blev allergisk mot. Så jag kräktes med ny uppskuren mage inte skönt. Jag var helt slut, men jag fick inte sova...hon var ju bakis...så hon slog till mig å kinden så fort jag slummra till på bb. Sen berättade hon för alla hur dålig jag var som inte gjorde något hemma..
    När jag blev riktigt sjuk så tog hon aldrig hand om minstingen eller hushållet heller, men när hon var sjuk då skule man servera på sängen och finnas och ta hand om henne och  barnen och hushållet..
    Sen så kallade hon mig paranoid när jag trodde hon var otrogen. Det var hon - med min bästa vän. Sen när det kom fram så fick hon mig att tro att jag var boven som tillät mig umgås med min bästa vän...jag blev hjärntvättad. Hon tog även min föräldrar penning och levde rullan för...
    Det här är bara ett fåtal saker som hände...det har hänt ännu mer galna saker. Nu är jag separerad och börjar inse hur illa behandlad jag blivit. Tycker att en varnings klocka ringer när jag läser om ditt förhållande...

  • Anonym (pussycat)

    Nej du TS du ahr två val:

    Stanna hos kille få så stora skulde som du aldrig kommer kunna betala av och du kommer må skit, din son kommer må skit och du kommer garanterat att bli dumpad

    ELLER

    Dumpa Killen leta upp någon du vet kan företag och lev singel och njut av din son.

    Du ahr fått hur kkt tips och råd som helst i den här tråden men du vill inte ha dom verkar det som.

    Var inte så egoistisk tänk på din son och din killes barn är inte ditt ansvar det är HANS ansvar.
    Och om du ahr sett honom "daska" flickan på rumpan varför har du inte anmält honom för? Det är AGA som är olagligt och du är enligt svensk lag skyldig att anmäla om du ser något olagligt.

  • Anonym (Philippa)

    Lämna honom nu.
    Jag har levt i under samma typ av omständigheter (bortsett från det ekonomiska) och sedan jobbat med rehabilitering av kvinnor som levt sina liv "med" sådana här män.
    Om du redan nu ser - för det gör du- att det är fel så GÅ.
    Annars kommer du sitta när med knäckt självkänsla (det går att komma betydligt längre ner än vad man hinner på ett par månader) återbetalningsskyldig och få leva på existensminimun tills du går i pension. Problem med din son (hur fn ska han kunna utvecklas i trygghet under sådana omständigheter!?) och säkerligen lite till. Jag menar inte att överdriva- allt ovan, det är VANLIGT förekommande bland kvinnor som inte har klarat följa sin magskänsla och lämna en idiotman. Du väljer själv om du vill bli en av dem för nu ser du signalerna.
    Jag önskar dig all styrka i världen, skynda dig innan du inte orkar längre. Du kommer att känna en sådan lättnad efteråt.
    Lämna honom nu.

  • Anonym (känner igen mig)
    Anonym skrev 2010-03-30 17:47:26 följande:
    sitter med hans äldsta dotter bredvid mig (hon kan inte läsa), o hon säger att jag ska fråga hennes pappa om hon får leka med några nya pennor hon fått idag (en födelsedagspresent), o jag sa att hon väl kunde fråga honom själv, det är ju ändå hennes pappa.. o hon säger att hon INTE VÅGAR!börjar verklgen dra till mig öronen o ögonen nu... kanske därför dom är så äckligt förtjust i mig, för att jag verkligen tar hand om dom, leker med dom, går upp med dom på morgonen, för deras papap bara ligger o sover..o då känns det ännu värre o lämna DOM.vet även att han har daskat till iaf yngsta dottern på rumpan när hon varit dum.. hänt iaf två gånger under denna tid.. han tycker det är rätt att göra det, för att lära dom!jag är så jväla emot det!  blir arg bara jag tänker på det!
    Precis så kände jag, min sambos barn tydde sig otroligt mycket till mig då deras mamma inte gjorde det...det var svårt att lämna DOM...
  • Anonym
    Anonym (känner igen mig) skrev 2010-03-30 18:56:12 följande:
    Precis så kände jag, min sambos barn tydde sig otroligt mycket till mig då deras mamma inte gjorde det...det var svårt att lämna DOM...
    ännu värre blir när dom själv säger att JAG tar bättre hand om dem än deras egen mor... o sen hur deras pappa verkar behandla mig/dem.. usch, det kommer bli jobbigt, vill inte överge dem...
  • Anonym

    han vet ju redan nu att jag nog inte skulle våga lämna honom (kom fram när vi pratade om andra saker), o nu när jag står här o inte vet hur fan jag ska göra så växer  den där rädslan bara mer..

    när vi skulle äta middag nu ikväll så blev han sur igen.. o upprörd!
    jag saltade stripsen o han kväker ur sig att han redan hade saltat o "hur kommer inte det där smaka nu?"
    märkte då att han hade börjat bli upprörd, sen tappade hans äldsta dotter kniven på golvet o hon håller för öronen o han skäller på henne, hon börjar gråta, jag sitter där o känner bara mer o mer hur han beteer sig likadant mot dem.
    sen börjar hans yngsta dotter att söla med maten o tappar sitt glas på tallriken, då tar han tag i henne o skälller på henne också så hon börjar gråta.
    skillnaden mot hur han är mot mig är att han då sa förlåt iaf till sin äldsta dotter, till mig gör han ju inte det..

    vi kom även in på hur hans rätt o fel är, han menar på att han bara haft fel 2-3 gånge ri hela sitt liv, vilket jag är bombsäker på är bullshit (alla har väl haft fel många gånger liksom), o då påpekade jag att han hade fel om en sak o att han ju bara haft fel 2-3 gånger förut, då säger han att det inte alls var så för då hade han erkänt innan att det var fel!
    fattar inte hans dubbla sidor hela tiden.. när han inseratt han faktiskt gjorde/sa fel o jag konfronterar honom med det, då ändrar han snabbt sin ursprungliga historia!

    han frågade mig även nu idag varför jag var så "sur" o frågade även "vad är det?", men förnekar det bara o lossas som ingenting.

    hans ex kan jag tyvärr dock inte ta kontakt med, för då kommer han bli förbannad, o sen så har inte ens dom någon kontakt idag (dom pratar genom advokater).. så det är nog inte aktuellt o få hennes sida av historien!

    nu vill hans äldsta dotter gå ut o gå en sväng med mig, så ska göra min son redo för sängen sen gå ut en sväng.. kan nog behövas!

  • beEMbe

    ja han misshandlar dig. och det är väldigt typiskt med pendlande humör. Och det är ännu mer vanligt att de som blir misshandlade slutar tro på sina upplevelser, de tror att felet ligger hos dom.
    Du kan inget göra för att förändra honom, han kommer alltid se på allt du gör som fel, hur du än vrider och vänder på dig.


    ..........love my kids..........
  • Miss Cee
    Ts, din chans att gå är NU.

    Vänta ett år så...

     sitter du i hans hus,
    där du sköter ALL markservice utan så mycket som ett tack

    Han är den enda som tjänar något. Du har inga pengar.

    Han behandlar dig lika illa som nu och värre, och har troligen hunnit daska till din son också. Sonen kommer inte att gilla honom längre, var så säker.

    Företaget har inte skötts och nu är du hos kronofogden och har betalningsanmärkningar för minst 5 år framåt. Det betyder att du inte har en chans att få en egen lägenhet om du äntligen inser att du vill lämna honom.

    Dessutom är chansen skrattretande stor att han redan gått vidare till nästa naiva 20-någonting-åring som tycker att han är charmerande och ställer upp på vad som helst. Han kommer givetvis ha kvar dig som piga, extramamma och städerska i sitt hus. Men jag skulle bli förvånad om han ens bemödar sig med att dölja att han har sex på annat håll.

    ...

    Så kommer din framtid att se ut. Jag behöver inte ens vara synsk för att veta det. Det är uppenbart. Om du inte bryr dig ett skit om dig själv så rädda din son från det här livet.
  • Miss Cee

    TS; en viktig fråga:

    Har du kontakt med några vänner eller din familj??
    Bor de i närheten eller långt bort??

    Du måste börja samla folk runt dig som kan hjälpa dig!!!

  • sonen08

    dumpa han så fort du bara kan och lämna tillbaka bilen och säg upp företaget om du har annan inkomst. stoppa de kortet du har om du kan med,. han ska inte ha något som står i ditt namn han bara uttnyttjar dig ju....

    när ja läser så är de ju för HANS skull han har 3 kant inte för din skull de är bara en jälva undanflykt.  ni har vart tillsammans i 6 månader och du har redan ett företag ihop med han??? de låter inte alls rätt

    många dåliga varningsklockar

Svar på tråden misshandlar han mig psykiskt?