ge barn smisk?
Fick det och skulle aldrig kränka mina barn på det viset! Minns hur hjärtat gick itu av att bli behandlad på det viset...Fy..
Inlägg från: FrA
|
-
-
Jag är född 78. Nej jag blev inte räddare men jag tapapde respekten för honom totalt. Det kvittad eju vad jag gjorde, han hittade alltid ngt fel så varför bry sig om regler?johnjohn skrev 2010-04-13 10:16:17 följande:okej hur gammal är du då, tillhör du de som växt upp efter 1979? tror du att du blivit en räddare människa för att du va van att få smiski, så fort du gjorde fel (eller när du nu fick smisk) senre i livet, för du minns konsekvenserna, av att göra fel, att du då nu sensare blivit mer osäker i att ta beslut/göra fel.
Jag var dessutom betydligt mer våldsam än mina jämnåriga..
Barn gör som vi gör, inte som vi säger.. Slå dem så slåss dem, prata med dem så lär dem sig att kommunicera..
Till följd av min uppväxt har jag en enorm prestationsångest och hade tills för några år sen väldigt svårt för att inte vara alla till lags jämnt.. Så nej inget gott kommer ur "smisk på rumpan" Det är bara kränkande! -
Idag är den hyffsad, jag har förklarat för honom att han helt föstört min barndom och mina tonår som ska vara fyllda av fina minnen, år jag aldrig får tillbaka.johnjohn skrev 2010-04-13 10:43:22 följande:nej förstår vad du menar ordet räddae var kanske fel att använda. vad har du för relation till honom som gav dig smisk idag då?? har ni en bra eller ingen kontakt alls?? Tror du att du blev vålsammae för att du visste att vad du änn gjorde så blev det smisk på rumpan att du medvetet eller omedvetet blev mer vålsamm för konsekvensen blev det samma??självklart gör barn som vi gör och inte vad vi säger. Hur har din relation varit till andra killar, mena om det är svårt tt skapa kärleksrelationer pga av det som varit, mena att rent emotionellt ty sig till ngn. Har du ex förhållande idag å så.har du blivit av med din prestationsångest och så nu??
Jag blev våldsammare för att det var vad jag lärde mig om kommunikation. Jag visste inget annat sätt än att klippa till.. Jag gick sen rätt i in i en vådsam relation som ärrade mig mentalt i många år, det var ju det som var tryggt för mig, det jag kände igen.. Det var otroligt svårt för att klara av att vara i ett lugnt och fint förhållande, kändes totalt främmande..
Jag var i relationer för saken skull men dem äkta känslorna saknades, det var jag för avstängd för då..
Idag skulle jag inte lägga 5 minuter på en konfliktsökande man tack och lov..
Prestationsångestern har jag kvar, något sånär under kontroll men för evigt i bakrunden, det blir väll så när man i en massa år lär sig att man är värdelös.