ge barn smisk?

Nästan alla mina bekanta i Italien daskar till sina barn då och då, när jag säger att jag inte gör det tycker de att jag har "extrema uppfostringsmetoder" .
De slår inte hårt, men en dask i rumpan, i nacken eller så är vanligt. Så växer de flesta barn där upp.
Min sambo får inte slå våra barn, tror inte han skulle vilja göra det heller, men jag såg honom daska sitt syskonbarn hårt i rumpan flera gånger när det barnet var litet.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om detta. Jag tycker att italienska barn oftast är glada och trygga och kärleksfulla ändå, och har tillit till föräldrarna till 100%. Men jag är starkt emot barnaga om någon frågar mig, men ändå kan jag inte se att de barnen tar skada av det... förvirrande!

Fick en örfil av morsan när jag var i femman.
Att tro att våld löser något är löjligt, det ger oss bara en möjlighet att få ut vår frustration över någon annan. Snarare är det så att våldspiralen trappas upp och att man lär ut ett oönskat beteende. Barnaga och alla andra uppfostringsmetoder a la "supernanny"  motverkar sitt syfte tycker jag.

Hej!
Jag är 32 år nu och är ju uppväxt efter aga förbudet. Dock så spelade det ingen roll fö rmina föräldrar som agade mig när jag misskött mig. Fick ligga över knät när jag var mindre och fick smisk med handen. När jag blev äldre och kom upp i tonåren så fick jag med björkriset eller mattpiskan eller pappas livrem.
Oerhört pinsamt. Samtidigt så hade vi ändå en kärleksfull och tillitsfull relation - mina föräldrar o jag. De gånger de gav mig aga hade jag också gjort mig förtjänt av det.
Tyckte nog att jag skötte mig betydligt bättre när jag visste att det vankades en rejäl öm stjärt om jag gjorde dumheter.
Har god kontakt med mina föräldrar idag.

/Kram Lena

blir avensjuk på  tjejer som får smisk
skulle gärna ta deras plats

Fick "stryk" en gång som fyra-åring, en örfil och jag får nog anse att jag hade gjort mig förtjänt av den. En brittisk kompis till mamma gick med mig i en affär och jag fick för mig att börja springa i rulltrappan. Hur mycket hon än sa åt mig lyssnade jag inte. Tillslut brast det väl för henne och *PLASK* fick jag mig en hurring och hon röt åt mig på engelska. Tror nog folk omkring tänkte "typiskt britter".

För mig har det inte satt några spår. Tyckte mest det var en komisk situation när mamma berättade för mig, för jag minns inte nåt när det hände.

Ja självklart. Jag anser att om man inte formar sina egna barn så är man inte mycket till förälder. Sedan tycker jag att folk blandar ihop smisk med övergrepp/misshandel. Smisk kan mycket väl vara misshandel, om det ges på ett felaktigt sätt. Jag har förlorat två barn och vet hur det är. Med mina nuvarande barn är jag otroligt noga med att visa min oändliga kärlek för dem.

Har smiskat min son en gång och min dotter en gång. Båda gångerna var jag väldigt noga med att varna i förskott, så de visste att det de gjorde var fel. Kan berätta om när det hände min ängel. Kommer inte ihåg i detalj hur allt hände men ändå.

Jag bor i USA och här är det lagligt.

Hon hade fått en ny cykel och det första hon gjorde var att glida ut mot gatan. Där vi bor är det galet med traffik och en del äckel stryker omkring här. Jag ropade på henne ett par gånger men hon stannade inte. Jag sa till en gång på skarpen men även då fortsatte hon. Jag sprang efter och stannade cykeln. Jag berättade för henne att man inte får cykla på gatan förrens man är äldre och vet hur. Jag var minst sagt upprörd. Orolig förälder som man är hade man sett ett och ett annat scenario spelas fram när hon gled mot gatan. Jag var noga med att hålla hennes hand när vi gick mot huset. Jag satte mig ner på knä och berättade vad som skulle hända och att jag älskade henne. Jag lyfte upp henne och gick in. Det blev kanske 4 swats på baken innan vi kramades. Efter det åkte vi och köpte glass :)!

Hon cyklade inte mot gatan fler gånger så det fungerade bra. Det är inte roligt när det händer men jag tror att de kommer att vara tacksamma för det när de blir äldre. Jag förespråkar det bara under dessa 10 förutsättningar;

1. Att du känner att du gör det för en ovilkorslös kärlek.
2. Att du och ditt barn är väldigt nära varandra.
3. Att du har varnat i förväg och du vet att ditt barn vet att det h*n gör är fel.
4. Att barnet är mellan 4-14 år gammalt.
5. Själva proceduren ska vara över snabbt. Inga löjliga "stå i hörnet med byxorna nere i en timme efteråt" eller "gå upp och vänta på oss" grejer.
6. Känner du att det inte biter på ditt  barn som en uppfostran så bör du byta metoder till icke-fysiska sätt.
7. Proceduren ska ske mellan förälder och barn.
8. Inga verktyg ska användas.
9. Någon form av 'belöning'  borde ges efteråt. Stick och köp godis eller nåt.
10. Var noga med att berätta att du älskar henne/honom och gör det så tryggt för h*n som möjligt.

Hoppas att jag har gett ett annat perspektiv på det. Ska berätta att jag inte blev uppfostrad med smisk. Mina föräldrar (addopterad) blev bara vädligt kyliga mot mig. Detta har naturligtvis satt djupa spår. Skulle hellre ta smisk med kärlek än ta emot kylan. Känslan av att ens föräldrar tycker att man är luft är bland de värsta som finns.

Jag har inte fått smisk (född sent 60-tal). Skulle aldrig smiska någon.

Till Fanny b belöning är kanske inte det rätta ordet. Men jag vill inte att barnen ska vara rädda för oss. När smisket är över så är bestraffningen över. Sen efteråt ska det återgå till vanligt och då är det bra om man gör något med barnen som de gillar för att visa det. Så tycker vi iaf.