Lamotrigin
någon som äter/ätit Lamotrigin och vill berätta vilka biverkningar ni fått under upptrappning samt om ni tyckte medicinen var bra. är rädd för att börja, men har väl inget val egentligen..
Inlägg från: Anonym (ångest)
|
-
-
Svar på tråden Lamotrigin
-
Hej, är även jag bipolär tror jag iaf... fick diagnosen nu, innan var det gad, panikångest, social fobi osv. Började äta 25 mg enligt upptrappningsschemat, men kände mig så fruktansvärt arg de två första dagarna så fick börja på 5 mg istället.Anonym (Jancell) skrev 2010-04-16 22:08:43 följande:jag har nyss börjat. imorgon har jag ätit den i två veckor och ska trappa upp. Jag har bara plågats av konstig mage och jävulskt illamående första 3 dagarna, sen pendlade det till och från under dag 4-7 sen var jag fri från alla biverkningar tills för 3 dagar sedan då kommer illamåendet som ett brev på posten runt 08.30 och håller i sig halva dagen...(och jag är emetofob så det har varit skittufft!!!) Lätt huvudvärk till kvällen sista 4 dagarna. Positiva är väl att jag gått ner eftersom ilamåendet liknar gravillamående så jag kan inte äta när jag har det, det bara tar emot.Imorgon ska jag som sagt trappa upp och illamåendet gör det skittufft dock.. tar postafen och lergigan för att motverka detta men det hjälper inte hälften så mycket som jag hade velat, men jag hade troligtvis kräkts om jag inte tagit dessa...Jag velade med medicinstart i 5 månader men insåg att jag vill känna mig stabilare och bättre i sommar så jag kan njuta i fulla drag av min dotter och långledighet ihop...Vi kan väl följas åt? Vilka biverkningar skrämmer dig?
Åt det i två veckor för att sen öka till 10 mg, nu vågar jag inte höja mer fast jag borde. Är föräldraledig med min son på 4 mån och är väl mest rädd för att bli yr/tappa kontrollen på något sätt som gör att jag inte orkar ta hand om min son.
Blir väldigt lätt hypokondrisk, så allt som står på bipacksedeln ang biverkningar får ju jag :)
men illamående och huvudvärk kan jag nog stå ut med (fast i mitt fall är det då en hjärntumör jag har fått om jag har huvudvärk i flera dagar)
trappar även du upp i ca 3 mån? känns som en evighet om man ska må dåligt så länge, enligt min läkare märker man effekt först när man är uppe i 200 mg ca.
Samtidigt blir jag lite lätt speedad av tabletterna tror jag, svårt att sova och koppla av. Har fått abilify utskrivet att ta som lugnande, men de kostar ca 2500 för 48 tabletter, så det får vänta.
då kan du ju vara stolt över dig själv att du tar medicin trots emetofobin, hur ser din sjukdomsbild ut? -
det har jag fått, men inte överdrivet mkt. men försvinner det när medicinen stabiliserat sig tror du?LiNdA med SaBiNa o JoPPe skrev 2010-04-16 22:36:46 följande:Man kan få finnar/utslag.
-
Har läst om det, har inga utslag men fått lite finnar här och där. konstigt att det inte står i bipacksedeln att man får acne eftersom det verkar vara ett vanligt förekommande.LiNdA med SaBiNa o JoPPe skrev 2010-04-16 22:41:27 följande:Ja det försvinner.Får du jättemycket så ska du kontakta läkaren, får då kan det va en allergisk reaktion. Gå in på fass och läs.
-
oj, har du mått illa så länge, är det värt det då?1two3 skrev 2010-04-16 23:25:28 följande:jag har ätit dom i 1 år och mår illa oftast. Mer eller mindre under dagen. Kvällarna är det värst. Annars inget annat.
-
Anonym (Jancell) skrev 2010-04-17 06:40:25 följande:Allt började 2001 med en panikattack på t-banan. Fick 10 samtal på öppenpsyk. samt sjukskrivning 12 veckor. Lämnades med info: det är panikångest, många har det,det kommer gå över. Mådde hyffsat och dåligt i perioder och nådde botten feb 2003, blev inlagd på psyk, tester gjordes, diagnoser bla borderline, depression, Gad, panikångest, ptsd. Har sedan dess varit sjukskriven och pendlat från djup depression till ett normalläge i nedstämdhet. Blir uppåt av ssri och utveclade anorexi. Har idag ingen ätstörning, men är nedstämd, har massor med ångest, agorafobi och ocd. Har jättejobbigt i sociala sammanhang och klarar nästan inte av att åka kollektivt. Ingen i släkten har psykiatriska sjukdomar, jag tror skörrhet tillsammans med mycket narkotikamissbruk gav mig detta för efter juli 2001 då jag tvärt la av själv har dessa "problem" plågat mig.Tyvärr ger tabletterna mig dödsångest, vilket jag inte haft sedan 2003...Som sagt plågas till och från av tillvaron, min dotter på snart 2½ är helt klart mitt ljus i mörkret. Innan henne när jag var nere i en depression ville jag dö, försökte döda mig själv och hade självskadebeteende, nu vill jag inte dö men upplever ibland övermäktiga känslor om att vilja dö, vilket känns så sorgligt och jobbigt när livet har en del goda sidor nuför tiden.. och jag vet att jag kommer aldrig ta livet av mig!!!!Så thats me, plågas mest av isolering från sociala aktiviter, att inte kunna vara så spontan med min dotter/sambo och att kunna träffa mina vänner (måste åka kommunalt för att se dem)...Hur ser ditt liv ser/sett ut?
När du skriver dödsångest, innebär det att du vill dö då eller tvärtom? (jag är nämligen livrädd för att dö (sitter och kollar upp om det finns liv efter döden ifall jag dör snart..)
min ångest startade nog redan i tonåren. Började med att jag kollade hjärtat hela tiden, var rädd att det skulle sluta slå och att jag fått tumörer i hjärnan. tror att jag var runt 16 år kanske.. (är 27 idag) fick ingen hjälp då förutom samtal på bup som inte gav spec mkt. och en magnetröntgen på hjärnan.
Efter det använde jag mycket alkohol för att döva mina känslor och mådde enligt mig själv rätt bra då. men när jag var runt 21 år så fick jag en riktig panikattack när jag åkte tåg till jobbet, efter det gick jag inte ut längre. (hade tvångstankar, var livrädd för det mesta) Mobila teamet kom med ssri och sömntabletter fick remiss till läkare på vc (diagnos panikångest) som remissa vidare till öppenvården där jag fick en kurator. gick där ett tag och åt min medicin, mådde väl rätt bra igen tills jag slutade med medicinen och allt började om igen.. (fick diagnosen gad)
sen blev jag gravid, har mått rätt bra under grav utan medicin osv. men efter fl bröt allt ut och blev värre än någonsin.
Nu sitter jag och är konstant spänd i kroppen pga av stress, dåligt samvete, ev sjukdomar jag har ms, cancer, dödsångest osv)
enligt min läkare beror allt detta på att jag är bipolär och allt kommer försvinna med denna medicin (får ju hoppas det fast jag har mina tvivel)
Har lixom inte tid att må dåligt, då jag har så mycket annat jag måste göra.
Har alltid haft en låg självkänsla och anser mig mindre värd än alla andra trots att jag vet att det inte är så eg.
Hur kom det sig att du började med droger? själv var jag så rädd för vad droger kunde ställa till med i mitt psyke..
åker inte heller kollektivt längre. vad har du för ocd?
-
vet inte riktigt om mina tvångshandlingar kan räknas som ocd, har ett väldigt kontrollbehov när det gäller städning tex, får inte sätta mig ner vid datan/teven tex innan jag har städat överallt, inga odiskade nappflaskor tex. småsaker som egentligen är helt oviktiga. Nu när jag inte har den möjligheten då jag min son måste komma i första hand, så lider jag något enormt över stressen att inte få plocka.. några hundar hemma oxå, så det är aldrig riktigt rent och ett pågående projekt med tanke på all den skit dom drar in ;) (kontrollbehov över att ingen ska råka se att det är smutsigt osv, vad ska de tänka då.., som att nån eg skulle bry sig om grus i hallen tex, sitter bara i min skalle)Anonym (Jancell) skrev 2010-04-17 17:31:20 följande:Skönt att få kontakt med någon som nästan delar samma helvete och problem!Min dödsångest är att jag ska dö, att hjärtat ska sluta slå. Ligger och känner på min puls på kvällen i timmar, jag vet att pulsen går ner när man slappnar av och går ner i varv och min vilopuls är ca 55. Jag tycker det är läskigt och jag vet att jag trycker hårdare pga oron och då känns inte pulsen lika starkt... Men jag kan ändå inte slå ifrån mig att jag har rädsaln och känslan att jag ska dö, mitt hjärta kommer sluta slå... Jag tror det bottnar i många snedtändningar på XTC i ungdommen, för då låg jag första timmen av ruset och tog min puls...Jag började med alkohol vid 12 års ålder och hasch året senare, jag drack mycket i perioder fram tills 19 års ålder, rökte lite hasch och tog xtc ibland, vid 19 års ålder pga olika situationer i mitt liv började jag ta amfetamin och missbrukade detta hårt hela tiden + xtc på helger i ca 2 år sen lade jag abrupt av själv för jag blev lite knäpp på slutet.Anledningen till detta är troligtvis att jag vid 12 års ålder började få minnesbilder från de sexuella övergrepp jag utsattes för som barn, och sedan dess tror jag att jag flydde från det smärtsamma tills jag juli 2001 inte orkade fly längre och verkligheten hann ikapp. Jag är helt säker att drogerna har orsakat min bipolaritet, och det gör ont i själen!Jag var väldigt stökig som barn/ungdom. Med i gäng, slogs oprovocerat.. en tjej som mådde dåligt helt enkelt.... Självkänslan idag är ganska god ändå fast jag tvivlar på mig själv ibland.Min OCD är av kontrolltyp, kollar elprodukter för att det inte ska börja brinna, spisen är värsta, dörren också, är bakterirädd också men bara för magsjuka (emetofob som sagt) ingen hypokondri tack och lov.Hur ter sig din OCD? Äter du några andra mediciner?
jobbigt detta med hjärtat, kan få precis när jag ska somna in som ett ryck, typ nu dör jag. då blir jag med ens klarvaken och kan inte somna om på många timmar.
ligger oxå och kollar hjärtslag. När min ångest blir som starkast börjar jag domna i händer, fötter och ansikte, sen sitter det i ett bra tag.
Var oxå stökig som liten, egentligen väldigt blyg men när alkoholen gick in.. struntade i skolan var ute på nätterna osv.
blev sexuellt utnyttjad av en granne till oss, tror jag var runt 10 kanske.. har idag fortf dåligt samvete över att jag fortsatte gå dit ändå. skäms ngt fruktansvärt. tror jag ville ha någon typ av fadersfigur då min egen pappa inte var mkt att hänga i granen.
De enda medicinerna jag äter är atarax som lugnande just nu, fick imovane förut, men det slutade med att jag tog dessa även på dagen för all ångest försvann då.
vad har du för bipolaritet?
går du och pratar med någon? starkt att sluta med drogerna själv. -
Jancell- hur mår du? har du trappat upp medicinen ännu?
Fick en teori om att eftersom du absolut inte vill må illa, så är det den biverkningen du får.
Det värsta jag vet är att känna yrsel, det är väl därför jag känner mig ostadig just nu trots att jag bara ökat till 25 mg ännu.
bara en tanke..
hoppas det är bra! -
äter du någon annan medicin mot din bipolaritet då istället som fungerar bättre?Kaxelina skrev 2010-04-20 15:31:08 följande:Jag åt den och jag hade en lång upptrappning men så fort jag kom upp i 100mg så fick jag ont i lederna. Kunde vara Lamotriginet som orsakade det sa min läkare. Och för att jag haft problem tidigare med lederna.Sen la vi det åt sidan i kanske 5 månader och när jag fick min diagnos bipolär och adhd så sa utredarna att jag skulle få bukt med min bipolära del först innan medicin för adhd sattes in. Vi testade då att börja med Lamotrigin igen för att ge det ett försök till. Det började att klia över hela min kropp redan vid 50mg så vi slutade med den.Efter min absolut första tablett så fick jag ont i huvuet och illamående men det gick över ganska snabbt.
det tråkiga är att ingen verkar ha något positivt att säga om lamotrigin, så man funderar ju på om det faktiskt är värt det.
jag som blev så glad över att hela biverkningsdelen på bipacksedeln var ingenting i jämförelse med antideppresiv medicin, så nånstans tänkte jag väl att den skulle vara mildare.
men efter att ha hört om folks upplevelser så känns det tufft. -
hej igen, skönt att illamåendet släppt för stunden. Trappar du upp långsamt ska du väl äta 50mg i 3 veckor till? själv ska jag äta 25mg i en vecka till innan jag börjar med 50mg.Anonym (Jancell) skrev 2010-04-24 21:04:22 följande:Jag är en typ II.Jag äter lergigan 50mg till natten med imovane vid behov, dvs om jag sovit dåligt i några nätter (ca3h/dygn) har jag svårt att kunna stänga då skenar jag iväg maniskt ångestaktigt kväll/nätter men det bryter jag även med zyprexa under några dagar. Vill inte ta dem länge pga viktökningsbiverkning men de stänger verkligen av min hjärna. Har haft sobril förut och gillade dem då de "dåsar till en" men har inte fått det senaste 3 åren, får se om jag får ångest dagtid igen då ska jag be om dessa.Som sagt antihistaminer solo eller i kombination postafen+lergigan+atarax i maxdos biter inte alls på min ångest. Kroppen kan bli lugn men hjärnan bara maler på mera då... Jag behöver som sagt "knock out" medicin.Jag missbrukade även imovanen lite ett tag, för som jag mår av dom vill jag få må hela tiden... man mår bra helt enkelt, men jag slutade med det ett tag innan jag blev gravid. Somnar som sagt inte av dom men de får mig att inte vakna flera ggr/natt, så timmen innan jag somnar flummar jag ibland loss i sängen på tabletten.. Det kan vara mitt glas vin i veckan för alkohol dricker jag inte längre då det bara blir total ångestreaktion av beusningen.....Tycker du atarax hjälper? Jag blev så rädd av beverkningen plötsligt hjärtstopp så det går inte med den alltså för min del, sen stängde en ju inte av min hjärna så att säga....Uppe i 50 mg nu sen en vecka tillbaka illamåendet har släppt nu, men kommer troligtvis vid varje upptrappning....Har precis avverkat 2st ptp-psykologer i kognitivterapi mot ocd kontrollbehov och sociala fobin. Kontrollen är mkt bättre förut skrev jag checklistor dagar innan jag skulle gå hemifrån, nu tar det 10 min max.. spisen är dock jobbig vid stress. Socialt... nja... det är fortfarande jobbigt.. Kommunalt åkande sysslade jag med 2ggr under dessa behadlingar men efter flea misslyckade försök valde jag att pausa, och ska ta upp det när jag själv orkar igen, då kan jag höra av mig till min psyk-mott om jag vill få en psykolog annars har jag en vettig läkare jag träffar då och då...Vilken typ är du TS?
Blev erbjuden zyprexa jag oxå, men som du skriver om viktuppgång så vill jag inte ta dem. äter bara atarax eller propavan på kvällen, båda är skit, men ej vanebildande. Atarax tar jag nog bara för att jag fått för mig att jag inte kan somna utan dem.
Imovane får jag ej utskrivet längre pga att jag var ärlig med hur jag använde dem. (annars hade jag säkert fortsatt flumma på dem som du beskrev) tänk om man kunde må som med den i kroppen jämt... Har fått abilify utskrivet, men läste biverkning (plötslig död) jo, tjena, den lär man ju inte stoppa i sig utan att få tokångest.
känner igen listorna litegrann, är otroligt stressad om jag vet att jag ska någonstans, fast då skriver jag upp mer vad jag ska hinna med innan osv.
Jag har fått typ II½ (dock inte fått göra en riktig utredning) så ibland tvekar jag litegrann. Det trista är ju bara all skit man får på köpet, ångest, hypokondri, sömnlöshet och ocd i ditt fall.
Har ingen psykolog nu, bara en trött läkare på öppenvården som går i pension snart. Ska be om en samtalskontakt när jag ska dit på tors nästa vecka.
Löste den kommunala färdbiten genom att ta körkort, så nu slipper jag allt vad tåg o bussar heter.
önskar att jag kunde ta ett glas vin som alla andra människor, men får ångest av att tänka på det. Har inte druckit på över tre år. dock har jag ju varit gravid oxå. Hur mådde du när du var gravid? Hur har det funkat att ta hand om barn och allt runtomkring när du mått som sämst?
vart bor du? (om du vill svara) -
hur menar du med muskelryckningar? hur yttrar det sig?MariaKsk88 skrev 2010-04-24 21:16:36 följande:Medicinen är bra, men jag har konstiga muskelryckningar som jag tror beror på den.. har haft det jättelänge. Men jag fortsätter att ta den ändå.
-
tack för positivt svar, jo har hört att det ska vara den bästa med minst biverkningar.MariaKsk88 skrev 2010-04-24 21:18:21 följande:Jag tycker lamictal (lamotrigin) är bra! Tycker du ska prova det, annars vet du ju inte om det hade fungerat. Det finns annars många mediciner mot bipolär men lamictal är den (en av dem?) bästa mot depression. Jag har hög dos, 500 mg, max dosen är 600, och har få biverkningar.
-
tack för svar!Anonym (Deppare) skrev 2010-04-26 21:36:05 följande:Jag äter lamotrigin och är uppe i 200 mg. Jag är dock varken bipolär eller epileptiker. Jag går hos en samtalskontakt sedan ett år ungefär, och har ätit lamotrigin sedan 5 månader. Som synes i signaturen så är jag en deppare, och Lamotrigin har visat sig effektivt vid måttligt depp-tillstånd. Anledningen till varför jag valde den var att jag planerade att skaffa barn och inte ville ha sexuella störningar när vi skulle "tillverka" så att säga. Just sexbiten är något som mina depparperioder inte påverkat så jag ville gärna behålla förmåga och lust. Jag har hittills ej märkt några biverkningar.
Hur är det med depressionen nu då? hur lång tid tog det innan du fick effekt? även jag är mer åt det deprimerade hållet. -
Tro det eller ej, men jag bor faktiskt i Upplands Väsby jag med. vad var oddsen för det då..
Kan vara ganska skönt att bara få skriva av sig ibland. Verkar som om du gett dig fan på att må bra nu och med lite vilja kommer man långt.
Du skriver att din sambo/mamma hjälper till med dottern, följer du med då? undrar om det är lättare att inte göra utflykterna själv? (finns ju bio i väsby btw, då slipper du tåget)
mådde oxå super under graviditeten, utan mediciner. Hade inte en tanke på att det skulle kännas så här efteråt..
min sambo har ju även han varit hemma mycket, då jag inte klarade av det själv. låg bara och grinade jämt.
Nu är jag hemma själv, dock stör det mig lite att så fort man är på benen så tror alla att det är bra igen. Sjukdomen är ju inget som syns (jag är bra på att ha en glad mask) men förr eller senare brukar det krascha igen.
Det där med att fokusera på problem håller ja med om, i mitt fall hittar jag ngt att grubbla på tex att jag en dag har jag 3 saker inbokade, sånt blir jag skitstressad av när allt måste klaffa in i minsta detalj (fast det kanske egentligen funkar hur bra som helst utan min planering) När den dagen är överstökad så börjar oroa mig för nästa grej osv.
sömnen har jag alltid haft problem med, de nätter jag skulle vara uppe med sonen satt jag vaken hela natten, somnar inte om när jag vaknat på småtimmarna. vi fick börja med ersättning pga det. Fixar inte stressen av att veta att jag inte har sovit, totalt psykbryt. kämpar fortfarande med alldeles för lite sömn som egentligen bara beror på stress och ångest för numer slipper jag gå upp på natten.
hur är det med dina vänner, känner de till hur du mår? själv är jag dålig på att prata om mig själv på det sättet? visar gärna upp en fasad ist.
Du låter för övrigt som en jättebra mamma som vill må bättre för ditt barns skull.