Vet man vad som orsakar borderline idag? Mer än att missförhållanden i uppväxten verkar vara en stor faktor. Men finns det bevisliga genetiska förklaringar. Är det ärftligt? Eller ligger det mer som en benägenhet då? Har googlat som fan men måste vara korkad när jag inte hittar svaret =(
Min väninna har ärvt sin borderline från sin far och båda har brist på litium och om jag har förstått det rätt så gör det att signalerna i hjärnan blir fel på nåt sätt.
Jag har inget svar alls förutom att jag fick min utan missförhållanden och ingen annan i min släkt har något liknande alls.
Jag hade borderline-diagnos i många år och behandligen gjorde mig trettio gånger värre. Men de säger ju att det beror på uppväxt, utanförskap, mobbing, kanske dålig relation till sina föräldrar mm. Inte ärftligt, har läkarna sagt till mig då det är en personlighetsstörning och sådan kan inte ärvas, bara genom beteende, inte en sjukdom.
Lithium-mediciner får man väl bara för mandodepressiv sjukdom som är en helt annan sak?
För mig visades det att det inte alls var borderline utan en hjärnskada och grav adhd och besvären är borta med medicin (ej hjärnskadan dock). Så jag tror att det är smart att utesluta adhd hos kvinnor med borderline-diagnos. Tydligen är det inte ovanligt. Hade besparat mig ca 25 års lidande.
Borderline är till viss del ärftligt då man ärver en ökad känslighet. I övriga avseenden sägs det att det är en "miljöskada", dock behöver det inte innebära regelrätt fysisk/psykisk misshandel eller liknande. Är man en känslig person kan det räcka med att inte få sina känslor validerade under uppväxten.
Min uppväxt var svår. Vi var en kärnfamilj. Jag sökte uppmärksamhet hos min far men han stötte bara bort mig. Under alla år. Han tittade inte ens på mig utan nonchalerade mig. De gånger jag fick ögonkontakt var när han skrek åt mig. Jag behövde både närkontakt o kärlek men blev undanknuffad och utfryst. Ibland o ofta låtsades han att han inte hörde mig när jag försökte fråga honom ngt-han tittade bort o var tyst. Min mamma: hon blev sjuk när jag föddes. Jag var rädd, fast mer än rädd. Skräck o mkt stor ångest. Hon tyckte om att plåga mig o mina syskon psykiskt o fysiskt. Min mamma var mkt sjuk under vår uppväxt. Jag levde ett dubbeliv o tog på mig en glad mask, men fungerade inte socialt i skolan. Jag var också jätterädd att någon skulle komma på, att min mamma var "tokig". Vid några tillfällen under min barndom hamnade jag i chock. Pappa ställde då mig i duschen med iskallt vatten o sedan bar mamma o pappa mig till köket där de hade en stark lampa o lös med den i mina ögon för att se om mina pupiller skulle reagera o om chocken släppt. Min pappa ville aldrig ha mig, han favoriserade mina äldre syskon för min mamma var frisk tills dess jag föddes. Jag har nu rätt svår Borderline. Och tror det är på grund av min barndom. Min högsta önskan är att inte bli lämnad eller sviken eller lurad eller bortknuffad. Jag är mkt misstänksam i en relation. Jag skadar inte mig själv o har aldrig gjort det. Jag har levt ensam i många år för att jag inte klarar relationer. Har inga bästa kompisar heller. Jag har kvar min "mask" och omgivningen tror att jag är en helt normal person utan sorg eller annat, men inuti är jag kaos. Jag är snäll o aldrig ngt annat.
Svar till ElisM!
Är 59 år och har precis fått diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline). Din historia är otroligt lik min i alla avseenden och även om vår barndom var så hemsk som den kan bli, blev jag glad att läsa att det finns andra med samma problematik, ditt inlägg hjälpte mig att inte känna mig så ensam.
För som sagt, ingen annan anar nånting och tycker man är snäll, trevlig och helt normal. Ska börja nån form av terapi i höst och hoppas så småningom få ett mer meningsfullt liv med äkta glädje. Bättre sent än aldrig.
Tack och lycka till!
Hej !
Skall fatta mig kort....eller eller.
Har precis avslutat ett förhållande (tyvärr) med en kvinna med denna diagnos och har fått kännedom om problematiken....fruktansvärt.
Jag har lite funderingar kring detta eftersom jag själv har haft en del problem och främst med ångestsymptom.
För ca 3 veckor sedan började jag med en behandling mot min årliga kommande huvudvärk (hortons/Cluster Headache). Huvudvärken orsakas av inflammation in ett blodkärl bakom höger öga som krampar. Jag träffade en gammal vän som har läst en del om omega tre och dess betydelse i kroppen, och att omega tre, bland annat är inflamationshämmande och att just de röda blodkropparna byggs upp bland annat av, just omega tre....så jag kopplade ihop två och två och köpte kallpressad Linfröolja på Coop som är mycket rik på omega tre....stoppade i mig två matskedar på morgonen och två på eftermiddagen.
Nu till vad som hände...något jag inte förväntat mig....min ångest, den där svidande klumpen i bröstet är som bortblåst...jag kände igen känslan eftersom jag testat lyrica, ungefär samma effekt men utan biverkningarna.
Efter att detta hände blev jag lite frälst och läste på...med tanke på att jag vart tillsammans med en kvinna med denna diagnos och att jag blev av med min ångest. Vad jag läste klickade lite för bra.
Hon jag var tillsammans med, har sedan barnsben vägrat ära fisk...blev inte tvingad till det heller för hennes mor tyckte inte heller om fisk.
Efter allt jag läst så kan jag bara dra en amatörmässig slutsats, och den är att Borderline är inte en psykiskt sjukdom utan en bristsjukdom på/av omega tre.
Ha ha...hittade denna länken nu, jag tänkte rätt angående Hortons/Cluster Headaches. thedailyorbit.com/cluster-headaches-finally-pain-free-hell-yeah/
Borderline 1: www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12505817
Borderline 2: OBS LÄS ! www.arcticfresh.com/docs/women_personality_disorders.pdf
Det finns en massa artiklar etc angående detta bara googla Bordeline and omega 3