Samma FP till alla!

Ja, men lägsta föräldrapenningen är ju på lite över 5000, år man ut 5000? nej, man får ut 4000, så då betalar man ju skatt på dom pengarna??Jag har inte sagt att en som jobbat skit mycket ska få lika mycket i fp som en som knappt jobbat alls, det var mer ett konstaterande att även om man har lägsta fp'n så är man skattebetalare^^

Fast att man börjar betala in lite skatt när man få föräldrapenining är ju inte riktigt detsamma som att man har bekostat den med redan inbetalade skattepengar, eller hur?

Menar du att alla skulle få samma föräldrapenning, oavsett om man har jobbat eller ej? Det innebär ju att om man till exempel inte har rätt till a-kassa skulle man teoretiskt sätt kunna skaffa barn efter barn och leva gott på det utan att någonsin ha ett förvärvsarbete. Det låter i och för sig ganska trevligt, men det skulle knappast leda till att barn får det bättre eftersom vi inte skulle få in speciellt mycket skatt så det skulle ju få dras in på säg... den kommunala musikskolan och vi skulle gå miste om många Mozarts.

Precis det problemet finns idag i ett antal länder, exempelvis Storbritannien och USA. Där handlar det inte specifikt om föräldrapenning, utan om andra bidrag som är knutna till att man har (små) barn eller om att man får hjälp med egen bostad så fort man är gravid. Det vimlar därför av 16-åringar som tröttnat på att bo hemma och väljer att skaffa barn. Sedan fortsätter de att skaffa fler så att de alltid har en som är tillräckligt liten. Framför allt sker det i socialt väldigt utsatta områden. Det brukar resultera i ytterligare en generation som inte står ut hemma, utan löser problemet med att skaffa barn tidigt och därmed kunna få en egen bostad. Att vistas bland de närmast förvildade barnen i de här områdena är inte trevligt.   Samtidigt skulle det här systemet troligen leda till att mer etablerade familjer fick färre barn än idag. Rent teoretiskt är det förstås lättare att spara till sin egen föräldraledighet om man har bra inkomst, men det funkar inte så i praktiken. Med hög inkomst följer vanligen att man skaffar sig dyrare vanor. Man köper dyrare bostad och bil, vänjer sig vid att kunna resa bort på semestern, äta god mat och köpa snygga kläder. De flesta är säkert beredda att dra ned något på det när de får barn. Att däremot tro att alla kommer att göra neddragningar långt innan de ens vet om de kommer att få barn (barn kommer, som bekant, inte alltid på beställning) är bara naivt. Titta på de länder där inkomsterna är bra och föräldraledigheten obetald eller väldigt kort. Nativiteten där är betydligt lägre än i Sverige, särskilt i familjer där kvinnan är högutbildad och har en bra inkomst. Det här förslaget är därför ett utmärkt recept om vi vill ha ett samhälle där folk som egentligen varken är intresserade eller har råd skaffar massor med barn, samtidigt som stabila par med god utbildning och genuin barnlängtan avstår eller nöjer sig med ett  enda. Hur bra blir det?

Det är rimligt att högutbildade kvinnor får färre barn. Något måste man ju offra för en högavlönad yrkeskärriär. Och för samhället i stort spelar det ju ingen roll vilka kvinnor som föder barnen, så länge barnen blir försörjda. Dessutom är det ju så att högavlönade kvinnor i allmänhet skaffar få barn oavsett vilka ersättningar som utbetalas.

Jag tycker också "lika lön för lika arbete", men hur är ju svårt. Någon tar upp problemet att många skulle skaffa barn för attt slippa arbeta och kunna gå hemma och "inte gör någonting", vilket är att misstro människan djupt. Finns försvinnande FÅ människor som skulle VILJA ligga andra till last, missa gemenskapen som arbetslivet går ut på och missa hela det vuxna livet för att göra något så "oviktigt" som att gå hemma och ta hand om barn. Visst finns de, men jag tror ändå att det inte skulle märkas. Överlag. En annan sak, barnbidraget som ALLA barn får ut, även de som har föräldrar med miljoninkomster per år, jag tycker det är helt förkastligt. Det betyder att man bygger på de klyftor som finns i samhället. Staten betalar 12000 kr i leksakspengar till vissa barn och 12000 kr i matpengar till vissa andra, hur rättvist är det? Sätt en gräns för hur mycekt föräldrarna får tjäna innan man gladeligen kastar iväg pengar som går in på barnens sparkonto och används till resor eller leksaker som är helt onödiga för barnets existensiella överlevnad...

Jag tycker också "lika lön för lika arbete", men hur är ju svårt. Någon tar upp problemet att många skulle skaffa barn för attt slippa arbeta och kunna gå hemma och "inte gör någonting", vilket är att misstro människan djupt. Finns försvinnande FÅ människor som skulle VILJA ligga andra till last, missa gemenskapen som arbetslivet går ut på och missa hela det vuxna livet för att göra något så "oviktigt" som att gå hemma och ta hand om barn.Visst finns de, men jag tror ändå att det inte skulle märkas. Överlag.En annan sak, barnbidraget som ALLA barn får ut, även de som har föräldrar med miljoninkomster per år, jag tycker det är helt förkastligt. Det betyder att man bygger på de klyftor som finns i samhället. Staten betalar 12000 kr i leksakspengar till vissa barn och 12000 kr i matpengar till vissa andra, hur rättvist är det? Sätt en gräns för hur mycekt föräldrarna får tjäna innan man gladeligen kastar iväg pengar som går in på barnens sparkonto och används till resor eller leksaker som är helt onödiga för barnets existensiella överlevnad...

Jag håller med, barnbidraget bör administreras via ett ansökningsförfarande. Familjer med två barn och en sammanlagd inkomst på över 50 000/mån, ska inte ha barnbidrag.

För samhället som helhet spelar det rätt stor roll vilka - såväl män som kvinnor - som får barn. Om många skaffar barn som en försörjning, snarare än för att de vill bli föräldrar, så går det åt skogen. Har du varit i riktigt hårt socialt belastade områden i Storbritannien? Det har jag och jag känner en man som jobbat i många år på en sorts "fritidsgård" i ett sådant område (och för upplysnings skull så är han övertygad labour och själv uppvuxen i council housing, alltså inte bara en fördomsfull "överklassare" på studiebesök i verkligheten). Det är skrämmande. Många av barnen har i skött sig själva, och ibland även småsyskon, sedan de var 6-7 år. De driver runt ute utan någon som har koll. Kriminella gäng rekryterar tioåringar och yngre. Vandalismen är förskräckande. Många börjar missbruka både alkohol och knark innan de ens nått tonåren. Frågar man barn och ungdomar i dessa områden så tror bara ett fåtal att de någonsin kommer att få ett jobb och kunna försörja sig själva. Tyvärr har de nog rätt. Jämför det med ett ordinärt radhusområde. Familjer som jobbar och strävar för att ge sina barn bra liv. Pappor som förhör läxor och mammor som ringer runt till alla kompisar så fort tioåringen är en halvtimme försenad till middagen. Barn med både hopp och konkreta planer inför framtiden. Anser du fortfarande att det inte spelar någon roll vem som skaffar barnen? Eller av vilken anledning de gör det?