Forum Kroppsligt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vill inte gå upp i vikt! Är i vecka 21 nu...hur kan man göra?

    Mån 10 maj 2010 11:47 Läst 15685 gånger Totalt 106 svar
    Mån 10 maj 2010 11:47

    Jag är gravid i vecka 21. Är 168 cm lång och väger nu 52.3 kg. Innan jag blev gravid vägde jag 52.5, gick ner lite i början pga illamående. Så nu är jag på min startvikt. MEN jag vill inte gå upp en massa kilon...känner sån otrolig ångest. Vet ju att lite går man upp när man är gravid men jag vill absolut inte gå upp mer än nödvändigt. VAD kan jag göra för att gå upp så lite som möjligt UTAN att på något sätt riskera att skada barnet?

    En timmes promenad om dagen - är det tillräckligt? Inget godis i veckorna, inget mjukt bröd i veckorna.

    Ni som lyckats hålla vkten nere trots graviditet - hur har ni gjort?

    Hos Prisjakt jämför du pris på barnprodukter!
  • Mamma 04 och 06
    Visa endast
    Tis 11 maj 2010 14:40 #91
    Anonym skrev 2010-05-11 12:41:31 följande:
    Min svärmor vägde 50 kg när hon blev gravid (155 lång) och 48 kg när han föddes. Hon gick alltså inte upp nåt utan ner 2 kg. Mins ambo vägde 3800 gram och var fullt frisk. Svärmor spydde graviditeten igenom så hon kunde knappt äta alls, låg inte inne på sjukhus och fick dropp.
    Det är väl inget ideal? Det låter som en riskgraviditet där hon hade tur att allt gick bra. Kan du inte se det? En risk innebär inte att det alltid inträffar något, det innebär att sannolikheten för att det inträffar ökar... Så du kan inte se ett fall där en gravid kvinna tappade i vikt under graviditeten som en garanti för att det ALLTID går bra.
  • Anonym (ajaj!­)
    Visa endast
    Tis 11 maj 2010 15:11 #92
    Anonym skrev 2010-05-10 12:54:32 följande:
    Men drabbas verkligen barnet av att jag försöker hålla vikten nere? Finns ju de som spyr graviditeten igenom och inte går upp ett endaste kilo, och ändå får de friska barn. Barnet tar väl vad det behöver ändå? Jag föstår självklart att jag kommer gå upp i vikt men med min dotter gick jag upp 22 kg och DET vill jag undvika. Fick henne på sommaren så det var mycket vätska men ändå... Och så här som ovan äter jag måndag-torsdag. Fredag-söndag äter jag det som min sambo och dotter äter. Jag hoppas på att inte behöva gå upp mer än 10 kg i alla fall. Fast jag kommer vara höggravid i sommar så det blir nog en del vätska den här gången med...
    En vän till mig tänkte som du och ville inte gå ner i vikt så höll igen på kosten. Hon födde två veckor efter BF och barnet vägde 2400 g.

    SJälv förlorade jag 9 kilo bara av att föda, vilket är ungefär lika mycket som du vill gå upp totalt. Sen rasade jag 15 kilo på en månad, hade du gjort det hade det inte varit mycket kvar :) Nu gick jag förvisso upp 25, men de försvann snabbt efteråt. Ät notrmalt för tusan och tänk på att barnet ditt skall ha nöring i sig. Hur du ser ut efter förlossningen är väl inte lika viktigt som att föda ett friskt barn?? Eller?? Lite uda priotritering i så fall. Se till att få i dig m inst 2000 kalorier om dagen i alla fall, just nu lever du ju på bantardiet:iiinte bra
  • Anonym (T)
    Visa endast
    Tis 11 maj 2010 15:28 #93
    Anonym skrev 2010-05-11 12:04:34 följande:
    Jag ska verkligen försöka tänka annorlunda om mig själv, speciellt nu är jag är gravid. Så lunchen får bli två knäckebröd (vill inte äta mjukt brd i veckorna), te, HAVREGRYNSGRÖT, och en frukt. Middag äter jag som sagt tillsammans med familjen så min dotter SER att jag äter. Och då äter jag av allt, kolhydrater,protein och grönsaker.Sen nån frukt/grönsak får det bli mellan målen, eller nåt glas fruktsoppa som jag fått dille på.Frukosten däremot får förbli en kopp te och en LITEN macka, har börjat gå stavgång (5 km) på morgonen och vill då inte äta innan. Men äter en frukt direkt när jag kommer in efter promenaden.Sen som sagt - på helgerna äter jag den lunch och frukost som min sambo och dotter äter. Plus att jag inte kan leva helt utan godis så på helgerna blir det godis också, olika mycket beroende på hur sugen jag är förstås.Detta lär väl räcka för att inte riskera att något händer med barnet? Det här barnet betyder otroligt mycket för mig så jag går hellre upp 30 kg än miste barnet/barnet får nåt fel...MEN jag skulle må mycke bättre om jag inte går upp så mycket, utan enbart 8-12 kg. Fattar ju såklart att lite måste man gå upp. Mina bröst har redan växt en kupstorlek, och jag har fått en liten kula på magen. Men har inte gått upp nånting sen INNAN jag blev gravid. Vägde mig 2 veckor innan det att jag ens blev gravid, som jag då anteckande, och det var 52.5 - nu väger jag 52.3. SÅ i vecka 21 (snart 22) har jag inte gått upp ett dugg. Så det känns bra men halva tiden är ju kvar och då får jag helt enkelt göra som jag tänkt - stavgång 5 km varje morgon (så länge jag orkar) och inget godis i veckorna, inget mjukt bröd i veckorna, ingen läsk i veckorna. Sen är det ju förstås den jävla vätskan jag vet att jag kommer få i sommar, men den går ju som sagt bort eter förlossningen.Jag har sedan högstadiet haft perioder då jag varit viktfixerad så det känns lite jobbigt det här MEN barnet i magen är viktigast för mig så jag måste kämpa mot djävilen i skallen varje dag - men jag ska klara det. Jag ska få ett friskt barn!Syster: Du måste ha otroligt bra ämnesomsättning som äter som du gör (oboy är väldigt onyttigt) men ändå inte går upp mycket i vikt. Jag skulle gå upp 10 kg direkt om jag åt massa mackor varje dag och drack oboy på kvällarna. :D
    Du har ett typiskt anorektiskt beteende. Det verkar som du är nöjd över alla svar om att du äter så himla lite. Du känner dig duktig och då fortsätter du i samma spår.
    Att du påpekar hur lite du väger är ju också ett tecken. Tror du att vi innerst inne blir imponerade över att du misshandlar ditt ofödda barn och din kropp?
     
    Har man kontroll över sin vikt och det man stoppar i sig är man en duktig flicka.(?)
    Du säger här emot dig själv,,, jag äter inte det och inte det och ska gå fem kilometer varje morgon men barnet är viktigast. Tydligen inte... Skärp dig och tänk på alla kvinnor där ute som inte önskar något annat i världen än att bli just gravida.
    Du hånar dem med ditt i-landsproblem.

    jag är också smal, men den dagen jag blir gravid så kommer jag tänka på barnet i första hand. Men som jag märkte när jag var som smalast... hjärnan behöver fett för att fungera och du har inget fett över huvud taget... för du är rent korkad. Inte ditt fel, det är för att du inte äter. Testa att lägga på dig några kilo så kanske poletten trillar ner.

    GAH!
  • Tis 11 maj 2010 15:37 #94

    Fostervatten, bebis, svullnad och moderkaka väger ungefär 10kg så det är BRA om du går upp i vikt.

  • Tis 11 maj 2010 15:58 #95

    TS, du skriver att du hellre går upp i vikt än riskerar barnets hälsa, men kan ändå bara äta 'när andra ser på'.
    Det talar emot sig själv, och framstår tyvärr som ett försök att övertyga 'oss' om att du visst sätter barnets hälsa före ditt eget mående.

    Men i praktiken så gör du ju inte det med tanke på den vikt du har.

    Din svärmor kunde inte behålla maten trots att hon försökte men fick ändå (turligt nog) ett hälsosamt barn.
    Du däremot väljer aktivt att inte äta mer än absolut nödvändigt för att du är rädd att gå upp i vikt - trots att du rent intellektuellt vet mycket väl att det ökar riskerna för att det barn du bär på inte ska utvecklas korrekt. Det innebär faktiskt en ännu större risk än den din svärmor hade under graviditeten, för hon försökte iallafall få i sig näring så hon och barnet skulle klara sig så bra som möjligt.

    Så länge du bara kan äta medan andra ser på (chips, kolhydrater mm bara när dottern är där) så har du fortfarande problem.

    Med tanke på att en stor del av ätstörningar beror på att man sätter sig själv sist och kontrollerar sig för andras skull (man är inte fin nog, smal nog, bra nog osv) så är det faktiskt inget friskhetstecken att du äter när andra tittar på och annars äter så lite som möjligt och t.o.m under en efterlängtad graviditet där du vet att ditt barn är i riskzonen håller nere matintaget och hoppas att det ska vara "tillräckligt" för att barnet i magen ska få det som behövs för utvecklingen...

    Du behöver hjälp med det jag tycker är en uppenbar ätstörning.
    Och lura inte dig själv med att "ingen märker något för jag äter när de ser på".
    De märker att något är fel, de märker att du inte äter med vilja eller god aptit, de märker att du är för smal. Din dotter märker det också. Och när hon blir gammal nog att börja jämföra hur olika personer ser ut så kommer hon att hålla dig som "idealet" och kan i värsta fall utveckla samma ätstörningar som dig - hon äter när andra ser på, men inte annars för det gör inte mamma...


    Är det verkligen det liv du vill ge till din dotter och det barn du bär på nu?
    Och vill du verkligen öka risken att något går fel i ditt ofödda barns utveckling för att du skulle kunna gå upp några kg för mycket?
    Vet du inte tillräckligt om näringslära och träning för att lätt kunna gå ner de eventuella extra kilona efter att ditt barn har fötts?

  • Tis 11 maj 2010 16:43 #96

    Du kanske inte skulle ha blivit gravid från första början då alla vet att man bör gå upp i vikt under tiden.

    Om du håller vikten= minskar fettet, ger du din blivande bebis tillgång till alla tungmetaller, de samlar sig i fett, du har fått i dig!!!!!

    Du får sluta tänka på dig och din vikt, utan tänka på om du vill skada ditt ofödda barn.

  • Hyppol­ite
    Visa endast
    Tis 11 maj 2010 18:25 #97

    Skulle du stå still så innebär du att du går ner 10 kilo till 42 kg för det är så mycket man vanligen tappar vid förlossningen. Varken du eller ditt barn skulle överleva en förlossningen med en så låg vikt. Bebisen kommer med stor sannolikhet att få skador eller dö om du inte går upp 10 kilo och amningen kommer inte fungera om du inte äter och om du inte har fett på kroppen.

    Tänker man mer på vikten än sin bebis så kanske det är meningen att det som sker sker.

  • Hyppol­ite
    Visa endast
    Tis 11 maj 2010 18:28 #98

    Äter du inget fett och har inget fett på kroppen så kommer ditt barns hjärna inte heller utvecklas som den ska.

  • Tis 11 maj 2010 18:39 #99

    Jag tycker det är konstigt att folk blir så upprörda av att man inte vill gå upp mer i vikt än det nödvändiga pga graviditeten. Vad skulle vara bra med att gå upp mer än graviditeten kräver?

    Om du äter bra och motionerar som du brukar kommer barnet få all näring det behöver och du kommer må bra och gå upp lagom mycket. Jag tränade tills jag fick foglossning (på sportslife där man får hjälp av personlig tränare som la upp ett program som passade mig när jag var gravid) och har en hund som behöver en långrunda varje dag. Jag är väldigt hungrig och äter mer än jag brukar, men det är för att kroppen behöver det, har inte gått upp onödigt mycket. Ligger på +5kg nu när jag är i v. 33, det extra hullet som behövs till amningen hade jag sen innan eftersom jag gick upp 10kg när jag blev sambo. Min barnmorska tycker att jag skött kost och motion exemplariskt och jag kommer vara glad efter födseln om jag inte lagt på mig onödiga extrakilon.

  • Tis 11 maj 2010 18:44 #100
    MLT skrev 2010-05-11 18:39:54 följande:
    Jag tycker det är konstigt att folk blir så upprörda av att man inte vill gå upp mer i vikt än det nödvändiga pga graviditeten. Vad skulle vara bra med att gå upp mer än graviditeten kräver?Om du äter bra och motionerar som du brukar kommer barnet få all näring det behöver och du kommer må bra och gå upp lagom mycket. Jag tränade tills jag fick foglossning (på sportslife där man får hjälp av personlig tränare som la upp ett program som passade mig när jag var gravid) och har en hund som behöver en långrunda varje dag. Jag är väldigt hungrig och äter mer än jag brukar, men det är för att kroppen behöver det, har inte gått upp onödigt mycket. Ligger på +5kg nu när jag är i v. 33, det extra hullet som behövs till amningen hade jag sen innan eftersom jag gick upp 10kg när jag blev sambo. Min barnmorska tycker att jag skött kost och motion exemplariskt och jag kommer vara glad efter födseln om jag inte lagt på mig onödiga extrakilon.
    Det är nog ingen som är upprörd av den anledningen. Folk är upprörda över att TS uppenbarligen är sjuk och utsätter sig själv och båda sina barn för fara.
    TS har inga som helst extrakilon att ta av, hon är underviktig och har ändå gått igenom halva graviditeten (alltså har hon förlorat i kroppsvikt).
  • Tis 11 maj 2010 18:46 #101
    Lia85 skrev 2010-05-11 18:44:17 följande:
    Det är nog ingen som är upprörd av den anledningen. Folk är upprörda över att TS uppenbarligen är sjuk och utsätter sig själv och båda sina barn för fara.TS har inga som helst extrakilon att ta av, hon är underviktig och har ändå gått igenom halva graviditeten (alltså har hon förlorat i kroppsvikt).
    Jag läste bara svaren i början och reagerade på dom. Nu läste jag hennes resonemang angående vikten längre fram i tråden och då låter det ju inte längre som i ts, att hon vill undvika att gå upp mer än nödvändigt, utan snarare undvika att gå upp alls.
  • Tis 11 maj 2010 18:50 #102

    Jag tror inte de är bra att du tänker så mycket på din vikt. Äter du rätt, hälsosamt och lite extra + järntillskott om barnmorskan sagt något om det. Så behöver du inte oroa dig över din vikt. Jag är 1.68 vägde 55 kilo när jag började graviditeten. Har spytt fram till vecka 19. Är nu i vecka 21 och har gått upp två kilo. De är helt normalt enligt barnmorskor då jag själv tyckte de var lite. En graviditet ska bara väga 12 kilo. Så att du inte vill äta massa godis och vitt bröd behöver du inte. Men den matplanen du har skrivit är helt GALEN. Får man för lite kalorier blir man fetare än om man äter ordentligt (hälsosamt så klart) Pågrund av att kroppen ställer in sig på sparläge. Sen så är det bra att motionera under graviditeten då det ska underlätta förlossningen, men det är också väldigt individuellt. Beroende på foglossning osv. Gör det som känns bra för dig. Men tänk inte så mycket på vikten. Tror du skulle må bra av att inte väga dig förrän efter barnet är fött. De har koll på mvc och de säger om något är fel.

    Har vänner och bekanta som gått upp över 30 kilo i nästan ren Vätska. Och de är alla tillbaka i sin normalvikt några månader efter förlossningen. Det är bra att försöka vara hälsosam men ta det inte till de extrema. Kroppar är olika och Barnet behöver en varierad kost för att få i sig allt den behöver för att utvecklas och bli frisk.

  • Tis 11 maj 2010 19:02 #103

    Du kan ändå inte kontrollera viktökning enbart med kost och motion under graviditet så det är bara att lägga ner. De här extremfallen där smala människor gått ned istället för att gå upp är just extremfall, även om du svälter ihjäl dig är det inte en garanti för att inte kroppen samlar vatten och så vidare. Jag blev som en vattenballong som skvalpade runt sista veckan. Detta var såklart vikt som snabbt rann av, bokstavligen

    Ät. Mat.

    Fundera på om det inte är så att du är rädd för att inte ha kontroll längre helt enkelt.


  • Anonym (barnl­ös)
    Visa endast
    Tis 11 maj 2010 19:08 #104

    Vad har du för attityd egentligen? Gå och få hjälp med din anorexi. Du och ditt stackars barn behöver det. Själv har jag just genomlidit mitt andra missfall på raken och blir på allvar helt upprörd över att du kan tänka dig att riskera ditt barns hälsa över något så fjantigt som en temporär viktuppgång. Kom igen!

  • Anonym (7)
    Visa endast
    Tis 11 maj 2010 22:32 #105

    Jag gick upp allt som allt 7 kilo. Det var bara magen som vägde, annars gick jag inte upp nåt alls, och jag kan väl inte påstå att jag var speciellt hälsosam. Spydde halva graviditeten, men andra halvan frossade jag ganska rejält, så om man går upp eller inte är nog väldigt individuellt.

  • Anonym (12upp­12ner)
    Visa endast
    Ons 12 maj 2010 10:24 #106

    Minst 12kg att gå upp är hälsosamt säger dom.
    Kanske kan lugna dig med att dom rasade av mig på 2 veckor. Är snyggare i kroppen nu än innan graviditeten.

    Tänk inte på din vikt utan på att barnet ska må bra där inne i din varma mage