• Besked efter 3 år:Du är ej biologisk pappa.

    Ons 12 maj 2010 06:55 Läst 2393 gånger Totalt 10 svar
    Anonym (Syste­rn)
    Visa endast
    Ons 12 maj 2010 06:55

    Hoppas jag lagt detta inlägg i rätt tråd nu....

    Min lillebror, numera 25 år gammal, var 22 när han träffade en tjej som då var 27 år. Hon blev gravid redan första natten de hade tillsammans. Men trots att magen växte inför alla våra ögon, så nekade hon till att vara gravid, påstod att hon hade mens som vanligt, att hon tagit flera negativa gravtester, och så vidare.
    Lillebror, förvirrad och rädd, trodde henne. (IDIOT, kan jag tycka såhär i efterhand.....)
    När hon var i vecka 28 tror jag, så gjordes ett ultraljud, och man såg ju en BEBIS. Hon hade fortsatt neka graviditet, och påstod att hon förut haft cystor på tarmarna som vuxit, och att läkaren sagt att det kunde vara cystor nu igen, därav skulle man kontrollera med ultraljud.
    Lillebror höll på att SVIMMA, när de sa att det fanns en livs levande bebis i magen.

    Han fick inte chans att vänja sig vid tanken ens, för 5 veckor efter utraljudet kom bebisen, en liten kille. För tidigt född, men vid god hälsa.

    Lillebror och kvinnan fortsatte tillsammans, och min lillebror var  djupt olycklig... Han var bara 22, och hade "klantat till sitt liv" på detta sätt tyckte han... Han ville inte vara med kvinnan, älskade henne inte, men trodde han var tvungen att stanna och "stå ut", på grund av deras gemensamma barn....

    Han stannade i 2 år, innan de ÄNTLIGEN separerade. Under dessa 2 år visade kvinnan tydliga störningar i psyket, på flera olika sätt...
    Sonen har bott hos min lillebror, varit skriven hos min lillebror, och gått på dagis i min lillebrors stad. Modern bor i en grannstad, 4 mil bort.

    Sonen blir 3 år nu i juni, och för 3 månader sedan fick min lillebror hem papper om att inställa sig för faderskapstest..............
    Testet tas, och han är inte pappa. Hans värld rasar. Självklart.....
    Kvinnan anger sitt ex som pappa, killen hon var tillsammans med när hon träffade min lillebror. (Detta kom fram för endast ett halvår sedan.) Exet testar sig, men är heller ej pappan....?

    Min lillebror är helt knäckt.... Vi i övriga familhen med... i snart 3 år har vi levt med denna lilla goa kille, trott att han var "vår", och så är han inte det....?
    Vad ska det bli av honom...?

    3 månader efter att lillebror och kvinnan separerat träffade hon en ny kille, 22 år gammal, och blev gravid igen. Så nu har hon även en bebis på 3 månader....

    Det känns som att "vår" lille pojke har DÖTT...!! Sorgen är olidlig...! Vi får inte träffa honom, har ingen chans att kolla hur han mår, och gud så vi saknar honom.... Som jag förstått så har lillebror inga rättigheter iallafall, eftersom han inte är biologisk pappa...?

    Vad ska man göra...? Vad KAN man göra....? Borde inte socialen reagera? Hon anger en kille som pappa, efter 3 år en annan kille som pappa, och ingen av dem ÄR pappan...?

    Tack för att du orkade läsa....

    Hos Prisjakt jämför du pris på barnprodukter!
  • Anonym (t)
    Visa endast
    Ons 12 maj 2010 06:59 #1

    Men fy....förstår att ni är helt knäckta...

    Hörde en liknande story för några veckor sedan...den pappan är i dag helt knäckt..Dottern var hans ALLT...men sedan kom det fram att han inte vara hennes pappa och nu får han inte träffa henne...så jäkla hemskt.

    Har ni (pappan) kontaktat soc? Står han som pappa på beviset?

  • Anonym (stack­ars)
    Visa endast
    Ons 12 maj 2010 07:01 #2

    Stackars er så hemskt, stackars den lilla pojken. Som ni måste sakna varandra. Jag har inga råd att ge men jag hoppas att din lillebror får tillbaka umgänge med pojken eller får tillbaka honom helt. Det är klart att pojken känns som hans nu. Men jag kan ingenting om hur det fungerar.

  • Ons 12 maj 2010 07:05 #3

    Fy fan vilken situation. Jag vet inte vad mer jag kan säga. Jag kan ju tycka att det rättsligt sett nästan MÅSTE finnas något att göra i den situationen så din lillebror och resten av er i släkten kan träffa denne pojk som ni rått om i tre år om ni så vill det även om ni inte har ett biologiskt band till honom. Ni har ju hela tiden trott att ni haft det. Mamman har uppenbarligen inte hävdat något annat.

    Dessvärre måste väl dock myndighetspersoner följa lagen och inte sina känslor och om lagen säger att ni i detta sammanhang inte har någon rätt att göra något så kan de nog inte hjälpa er så mycket.

    Men helt klart en fruktansvärd situation. Jag hade varit totalt förkrossad. Som du säger, det blir ju nästan som att pojken dött för en då.

  • Ons 12 maj 2010 08:36 #4

    Shit vilken situationni hamnat i och vilken jäkla sitts att försöka reda ut.
    Finns nog inga enkla råd att ge eller klockrena tankar. Det enda jag skulle vilja råda din bror till är att inte ge upp grabben.

    Oavsett biologiska fakta så är din bror grabbens psykologiska fader. Finns många rättsfall där biologiska band har ansetts väga lätt i förhålland till barns psykologiska föräldrar.
    Att barn alltid har rätt till sina föräldrar begränsas inte till biologiska föräldrar. Att det biologksa föräldraskapet ska vara fastställt är klart men tror din bror skulle ha bra chanser om han tar strid för grabbens rätt att ha kvar den person och den släkt han känner som sin . Barnets bästa ska och måste vara styrande i den här situationen och att få sin värld vänd upp coh ner är knappast bästa för honom.
    Biologi är en jäkligt liten del av att vara förälder, påminn honom om det. Ta diskussionen med familjerätten i kommunen om hur ni ska gå vidare. Finns mkt att jobba med men ge inte upp grabben bara för lite genetik.......

  • Tor 13 maj 2010 06:25 #5

    Rent teoretiskt har socialnämnden en möjlighet att rättsligt driva frågan om umgänge med personer som är närstående för barnet. I realiteten så används aldrig den möjligheten.

    Din bror har inga som helst rättigheter. Det svenska systemet lägger praktiskt taget all makt i händerna på mamman och då kan sånt här hända.

    Det enda sättet att få ordning på felaktiga faderskap vore obligatoriska DNA-test vid barnets födsel, men det finns tyvärr knappast någon politisk opinion för det.

  • Anonym (Syste­rn) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 13 maj 2010 07:45 #6

    TACK för era svar!

    Anonym(t); Ja, min lillebror står som pappa på faderskapsbeviset. När lille pojken kom, så tvekade lillebror inte en sekund....

    pluvdo: Nej, precis... Under de åren som gått så har hon GLADELIGEN angett min lillebror som pappa, på alla de sätt. Både praktiskt och ekonomiskt, så att säga.... Ingen vet varför hon nu, helt plötsligt, gör på det här sättet...

    Nalliwer: Jag ska påminna min lillebror om det. Han säger ju själv också att han känner precis likadant för pojken som han gjorde innan beskedet också, han ser honom som sin...

    ricolich: Jag förstår det du skriver. Men man blir sorgsen över att det är på det sättet...

  • Tor 13 maj 2010 07:55 #7

    En fråga till TS- hade han vårdnaden om sonen innan? Och om ja, har man i så fall tagit den ifrån honom nu? Jag menar, det finns ju ingen annan pappa. Jag rekomenderar honom (er!) starkt  att ta kontakt med en jurist/advokat, gärna en som har inriktning just på sånt här, tror nog med tanke på mammans beteende och psykiska hälsa att man skulle kunna få tillstånd så att iaf visst umgänge kan fortgå. Med en bra jurist kan man komma långt! Som min man (han e jurist) brukar säga "det handlar inte om att ha rätt utan om att få rätt" - så hitta en med den inställningen och ni har kanske en chans att lösa denna förskräckliga historia. Önskar er all lycka!

  • Tor 13 maj 2010 10:17 #8

    Så länge faderskapet inte är upphävt så kan han processa om umgängesrätt, men det lär i så fall bara vara en tidsfråga tills det hävs och därefter är det bara socialnämnden som kan driva frågan om umgänge. Även om det är extremt ovanligt att de gör det kan det kanske ändå vara värt att undersöka den möjligheten, med tanke på att barnet bott såpass mycket hos pappan etc.

  • Anonym (insat­t)
    Visa endast
    Tor 13 maj 2010 22:26 #9

    Be lillebror att ansöka om hjälp av socialnämnden jml Föräldrabalken 6 kap 15 a § att få umgänge med barnet fastställt i domstol. Ansöker han måste det utredas och prövas i nämnden .... om inte så sker skall soc anmälas till socialstyrelsen och/eller JO!

  • Tor 13 maj 2010 22:42 #10

    Har mamman nekat din bror umgänge?
    Mycket hänger ju på hur hon väljer att agera.

    Jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt men som tidigare sagts, biologi är bara en del av att vara pappa, eller hur?
    Här verkar det ju dessutom inte finnas någon känd pappa, eller hur?

    Min bror träffade en tjej med en son på tre månader, med en känd pappa. De var tillsammans några år och pojken visste hela tiden vem som var hans biologiska pappa.
    När det tog slut mellan brorsan och mamman så hade brorsan ändå pojken på helgerna och så. När han blev äldre sa han själv "Jag vet att jag har en annan pappa men jag vill att du är min pappa!"
    Den biologiska pappan har aldrig varit intresserad av pojken så det har varit enkelt, så att säga.
    Nu är "pojken" 20 år och kallar min bror för pappa och våra föräldrar är farmor och farfar.

    Lycka till och hoppas att det löser sig på något sätt!

Svara i tråden
Logga in
Bli medlem
Skapa en ny tråd
Ändra kategori Skriver i kategorin: Känsliga rummet

Innehåll



Annat innehåll

Dagens fråga

Jagar du?

Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.