Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Varför fungerar iga antidepressiva på mig??

    Sön 16 maj 2010 14:07 Läst 2186 gånger Totalt 20 svar
    Sön 16 maj 2010 14:07

    Jag börjar bli helt knäckt. Har provat antidepressiva mediciner under flera år men ingen ger någon som helst effekt. Det är som sockertabletter. De första veckorna blir jag sämre, men sen hamnar jag i samma läge som jag alltid är i, med eller utan medicin. Jag har provat vanliga ssri, men även sorter som arbetar med noradrenalin och dopamin istället för seratonin. Men det är samma sak.

    Är det så att vissa är helt "imuna" mot dessa mediciner? Vad gör man då??

    Hos Prisjakt jämför du pris på barnprodukter!
  • Anonym (Diagn­os?)
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 14:18 #1

    Jag undrar om du är ordentligt diagnostiserat? Kanske lider du inte av det som medicinen du fårskall hjälpa mot, och därför blir det verkningslöst? Men jag har hört talas om människor som inte är motagliga, att kroppens eget imunförsvar bildar en sorts "motgift", så det i stället neutraliserar ämnet, eller att där endast uppstår biverkningar.

    Påå samma sätt finns det människor som helt enkelt inte kan dricka alkohol, därför de har ett slags inbyggt "antabus". Prata med några olika läkare i ämnet, så du får olika synvinklar från dem.

  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 14:35 #2
    Anonym (Diagnos?) skrev 2010-05-16 14:18:18 följande:
    Jag undrar om du är ordentligt diagnostiserat? Kanske lider du inte av det som medicinen du fårskall hjälpa mot, och därför blir det verkningslöst? Men jag har hört talas om människor som inte är motagliga, att kroppens eget imunförsvar bildar en sorts "motgift", så det i stället neutraliserar ämnet, eller att där endast uppstår biverkningar. Påå samma sätt finns det människor som helt enkelt inte kan dricka alkohol, därför de har ett slags inbyggt "antabus". Prata med några olika läkare i ämnet, så du får olika synvinklar från dem.
    Utredd och utredd... Jag vet inte hur omfattande det ska vara för att klassas som utredning. Har varit i kontakt med psykiatrin flera gånger och varje gång har det bara omfattat ett samtal där de frågar hur länge jag mått så, och sen ett recept i handen.
    Men det är nog inte så svårt att särskilja depression från andra sjukdomar heller tänker jag. Skulle va manodepressivitet, men det har jag inte. Hade nästan blivit glad om jag hade lite mani-perioder som avlöste detta mörka.

    Jag vill inte vara en av dessa obehandlingsbara, hur hopplöst blir inte allt då

Annat innehåll

  • Anonym (My)
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 14:46 #3

    Har du kollat dina värden?
    Det finns åkommor där depression är ett symtom bland flera och då hjälper det ju inte att medicinera mot symtomet i sig utan att utreda och behandla orsaken.
    Jag fick höra att jag var deprimerad på samma lättvindiga (tycker jag) sätt som du - några minuters samtal och sedan ett recpet på SSRI-preparat. Jag ville inte ta dem utan hävdade att något var fel.
    Efter några blodprov visade sig att jag har B12-brist och problem med sköldkörteln, båda två tillstånd som medicineras med helt andra läkemedel och ofta feldiagnosticeras som 'enbart' depression.
    När jag fick mina första B12-injektioner var det som om någon lyfte en glaskupa från mitt huvud och plötsligt kände jag mig levande igen. Bristen hade gått rätt långt i mitt fall.
    Jag har förstås ingen aning om i fall det är så för dig men det skadar inte att ta ett enkelt blodprov.
    Hoppas att du får rätt hjälp snart!

  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 14:54 #4
    Anonym (My) skrev 2010-05-16 14:46:51 följande:
    Har du kollat dina värden? Det finns åkommor där depression är ett symtom bland flera och då hjälper det ju inte att medicinera mot symtomet i sig utan att utreda och behandla orsaken. Jag fick höra att jag var deprimerad på samma lättvindiga (tycker jag) sätt som du - några minuters samtal och sedan ett recpet på SSRI-preparat. Jag ville inte ta dem utan hävdade att något var fel. Efter några blodprov visade sig att jag har B12-brist och problem med sköldkörteln, båda två tillstånd som medicineras med helt andra läkemedel och ofta feldiagnosticeras som 'enbart' depression. När jag fick mina första B12-injektioner var det som om någon lyfte en glaskupa från mitt huvud och plötsligt kände jag mig levande igen. Bristen hade gått rätt långt i mitt fall. Jag har förstås ingen aning om i fall det är så för dig men det skadar inte att ta ett enkelt blodprov. Hoppas att du får rätt hjälp snart!
    Ja B12 är kollat, och även alla andra värden. Inget direkt fel.
  • Anonym (Diagn­os?)
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 14:57 #5

    TS, av MY fick du ett fantastiskt bra svar! Gå på det. Kräv att bli ordentligt utredd. I bland måste man vara kaxig, och söka rätt på en eller flera läkare som verkar inereserat, kanske en neuropsykolog.

  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 15:16 #6

    Ja jag kommer ju leta vidare, det finns inget annat alternativ ju... Har börjat läsa på lite om ect (el chocksbehandling), kanske är något man ska ta upp med läkaren.

  • Anonym (uni)
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 15:48 #7

    Det finns ju Melatinagonister, Tricykliska läkemedel och MAO-hämmare att prova också...

  • Sön 16 maj 2010 15:49 #8

    Har du blivit utredd för bipolaritet dvs. att du är manodepressiv. Att inte svara på ssripreparat är rätt typsikt. Du behöver inte heller vara manisk för att få den diagnosen.

  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 16:08 #9
    Anonym skrev 2010-05-16 15:49:52 följande:
    Har du blivit utredd för bipolaritet dvs. att du är manodepressiv. Att inte svara på ssripreparat är rätt typsikt. Du behöver inte heller vara manisk för att få den diagnosen.
    Ja nu när jag googlade lite så såg jag att det var typiskt för just manodepressiva att inte svara på SSRI. Men hur skiljer sig manodepressivitet från vanlig depression om man inte har det maniska? Har hört att det finns olika sorters bipolaritet men svårt att hitta på nätet. Står bara en massa om de som har manier.
  • Anonym (Diagn­os?)
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 16:37 #10

    Nånstans tror jag att det finns alldeles för många med depressiva symtom, och att dessa ofta blir' förbisedda, p.ga bristande specialist vård. Riktigt erfarna psykiatriker, är väl kanse inte den första man kommer i kontakt med när man söker för sina besvär. Melankolisk depression är ett exempel på en diagnos som mycket ofta misstolkas, och som sällan svarar på SSRI. Det hela är mycket mera komplext än vi kan ana, och alla fall måste ju onekligen utredas helt individuellt. Så antagligen finns det helt enkelt inte resurser till alla som behöver, och därför slussas dem som lider mest, runt i en ond endlös cirkel. Bara att beklaga, men den medicinska forskningen inom psykiatrin, är nog inte den som proriteras högst.

  • Sön 16 maj 2010 19:41 #11
    Anonym skrev 2010-05-16 16:08:07 följande:
    Ja nu när jag googlade lite så såg jag att det var typiskt för just manodepressiva att inte svara på SSRI. Men hur skiljer sig manodepressivitet från vanlig depression om man inte har det maniska? Har hört att det finns olika sorters bipolaritet men svårt att hitta på nätet. Står bara en massa om de som har manier.
    Det vanligaste är snarare att manierna kommer när man blir äldre. Hos yngre så är det depressiva dominerande. Har flera i min närhet med denna diagnos som aldrig varit maniska
  • Sön 16 maj 2010 20:38 #12

    jag är dubbeldiagnostiserad, har både Borderline och Deppression. jag har gått i genom samtliga Ssripreparat, men det har ingen effekt. Ätit stämningshöjande, men mår inte bra av det. sist jag låg innne på psyk(förra veckan) hade jag ett samtal med min läkare där jag kom fram till att inte ha någon medicin alls. så nu provar jag ett tag, äter min Levaxin 125 microgram och B12, märker en viss skillnad. jag är livrädd att mina "dalar" blir fler o fler.har ni något råd där ute, vad jag kan göra själv för att kunna påverka mina svängningar(svänger från timme till timme ofta)

    TS hur gör du?

  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 20:39 #13
    Anonym (Diagnos?) skrev 2010-05-16 16:37:19 följande:
    Nånstans tror jag att det finns alldeles för många med depressiva symtom, och att dessa ofta blir' förbisedda, p.ga bristande specialist vård. Riktigt erfarna psykiatriker, är väl kanse inte den första man kommer i kontakt med när man söker för sina besvär. Melankolisk depression är ett exempel på en diagnos som mycket ofta misstolkas, och som sällan svarar på SSRI. Det hela är mycket mera komplext än vi kan ana, och alla fall måste ju onekligen utredas helt individuellt. Så antagligen finns det helt enkelt inte resurser till alla som behöver, och därför slussas dem som lider mest, runt i en ond endlös cirkel. Bara att beklaga, men den medicinska forskningen inom psykiatrin, är nog inte den som proriteras högst.
    Vad betyder melankolisk depression? Är det samma sak som dystemi? Hur behandlar man då om inte medicinerna fungerar? Jag känner mig helt desperat, jag märker själv att jag omedvetet förbereder mig på att ge upp, ifall jag inte skulle orka mer. Blir rädd för mig själv när jag inser det, och fattar inte hur folk runt omkring mig inte kan fatta att mitt beteende är starka varningssignaler. De märker att något är fel, men de vet inte vad...
  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 20:39 #14
    Anonym skrev 2010-05-16 19:41:01 följande:
    Det vanligaste är snarare att manierna kommer när man blir äldre. Hos yngre så är det depressiva dominerande. Har flera i min närhet med denna diagnos som aldrig varit maniska
    Intressant. Det är något att ha i åtanke.
  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 20:44 #15
    Anonym skrev 2010-05-16 20:38:40 följande:
    jag är dubbeldiagnostiserad, har både Borderline och Deppression. jag har gått i genom samtliga Ssripreparat, men det har ingen effekt. Ätit stämningshöjande, men mår inte bra av det. sist jag låg innne på psyk(förra veckan) hade jag ett samtal med min läkare där jag kom fram till att inte ha någon medicin alls. så nu provar jag ett tag, äter min Levaxin 125 microgram och B12, märker en viss skillnad. jag är livrädd att mina "dalar" blir fler o fler.har ni något råd där ute, vad jag kan göra själv för att kunna påverka mina svängningar(svänger från timme till timme ofta) TS hur gör du?
    Tyvärr har jag inga råd att ge. Jag har också symptom som påminner om borderline, t.ex relationsproblem och humörsvängningar. Det enda sätt jag har haft att hantera dessa är att självmedicinera med lugnande tabletter. Men tror inte det är så bra att gå runt i en avtrubbad dimma heller.

    Just nu håller jag på med en medicin som jag hade mycket hopp till. Jag fortsätter kämpa med mediciner för jag vet att livet utan medicin inte kommer fungera för mig. Jag börjar nå min gräns för vad jag klarar av. Så därför provar jag medicin efter medicin utav ren desperation, NÅGOT måste ju hjälpa??!
  • Sön 16 maj 2010 20:55 #16

    TS

    jag åt Voxra tills för 1½ vecka sedan, den trappades ut, ska försöka att vara utan. jag känner samma frustration som du, att något måste ju fungera.vill inte vara en försökskanin, som provar olika medel hela tiden. samtidigt har jag ju mina humörssvängningar. ska träffa min BA i morgon, få se hur det går. jag går på ständiga provtagningar vad gäller min sköldkörtel, för att utesluta det i alla fall.kanske ska höja B12, kanske har jättebrist. man blir så nojjig till slut, hjärnan är på högvarv, ständigt googlar om än det ena än det andra för att få SVAR!? fullständigt idiotiskt ibland.

  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 21:05 #17
    Anonym skrev 2010-05-16 20:55:45 följande:
    TS jag åt Voxra tills för 1½ vecka sedan, den trappades ut, ska försöka att vara utan. jag känner samma frustration som du, att något måste ju fungera.vill inte vara en försökskanin, som provar olika medel hela tiden. samtidigt har jag ju mina humörssvängningar. ska träffa min BA i morgon, få se hur det går. jag går på ständiga provtagningar vad gäller min sköldkörtel, för att utesluta det i alla fall.kanske ska höja B12, kanske har jättebrist. man blir så nojjig till slut, hjärnan är på högvarv, ständigt googlar om än det ena än det andra för att få SVAR!? fullständigt idiotiskt ibland.
    Mm det är voxra jag äter nu också. Jag är helt personlighetsförändrad med dom. Ibland känns det som att den hjälpt mot ångesten men sen i nästa stund börjar jag bli galen. Och jag har blivit helt elak och oempatisk mot andra människor. Bara sur och orkar inte ens fejka att jag är glad mer.

    Sitter också alltid på internet, googlar mediciner och diagnoser. Man blir rädd till slut, för man har höga förväntningar varje gång, och det går åt skogen varje gång. Det känns som att hela mitt liv kommer hinna passera innan jag mår bra.
  • Anonym (Diagn­os?)
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 21:22 #18
    Anonym skrev 2010-05-16 20:39:00 följande:
    Vad betyder melankolisk depression? Är det samma sak som dystemi? Hur behandlar man då om inte medicinerna fungerar? Jag känner mig helt desperat, jag märker själv att jag omedvetet förbereder mig på att ge upp, ifall jag inte skulle orka mer. Blir rädd för mig själv när jag inser det, och fattar inte hur folk runt omkring mig inte kan fatta att mitt beteende är starka varningssignaler. De märker att något är fel, men de vet inte vad...
    Det är de tillstånd av svårdiagnostiserade depresioner, där man inte hitter i "läroboken", och p.ga de bristande resurserna inom området, då blir det ofta utskriven medicin som mera på rutin, för just som du själv och flera nämner inte blir gjort ordentliga utredningar på var och en som söker. Du skall bara inte ge upp! Du skall försöka få tag på rätt personer, alltså seriösa och interesserade psykiatriker, som är uppdaterade inom medicin såväl som terapiformer. Vi får aldrig glömma att det inte finns någon mirakelmedicin för något. Det är ett intimt samspel mellan patientens egen vilja, effekten av medicinsk behandling och terapi. Vi kan inte medicinera bort enn djup känsla av skräck eller sorgsenhet, utan att ersätta den känslan med något positivt. Så ge inte upp.
  • Sön 16 maj 2010 21:40 #19

    TS

    jag förstog att det var voxra du åt. jag blev precis som du elak och sur och personlighetsförändard. Min läkare sa i förra veckan att Voxra är en bra medicin på en del, men som i vårat fall kan öka ångesten, eller inte funka alls. då åt jag 300mg, men den sattes ut, på min egen begäran. kan vara att jag är dubbeldiagnostiserad, som gör att inte medicinerna biter. skulle så gärna vilja gå till botten med att kolla om jag har andra brister i "systemet" spekulerar bara. tycker att jag har inte "tid", har gått så här sen 06, diagnosen borderline fick jag 08.samtidigt är det "skönt" att få en diagnos, så att jag inte har inbillat mig i onödan en massa år.och att själv hitta "lösningar" genom att googla, är ju som att leta efter en nål i en höstack!

  • Anonym (E)
    Visa endast
    Sön 16 maj 2010 22:30 #20

    Jag provade också mängder med vanliga antidepp och inget fungerade. Förra våren började min psykolog som jag gått hos i flera år uppmärksamma att jag då och då (3-4 ggr/året)får en peiod när jag får lite mer energi och gör saker som jag normalt inte gör, saker som inte alltid är elt övertänkta (hypomani, googla det). Detta var inget jag själv märkt utan mer tyckt var skönt. Håller i sig i 4-7 dagar för mig.

    Vi pratade med min läkare och vi var allaöverens om att prova med stämningsstabiliserande mot bipolaritet. Började med lithium i oktober och har märkt en jätteskillnad. Är inte alls lika djupt deprimerad längre. Mår visserligen fortfarande uselt pga ätstörningar och djävulsk ångest, men otroligt skönt att slippa vara djupt deprimerad och "bara" vara deprimerad.