snabbt och intensivt

Hej,

Vi väntar vårt tredje barn i augusti.

Med vår första dotter började förlossningen ganska beskedligt och när jag kom in vid åtta-tiden på kvällen blev jag hemskickad och tillsagd att det skulle dröja fram till morgonen innan något skulle hända. Så jag åkte hem och badade och då gjorde det riktigt ont och jag undrade om det verkligen var i början... Vid kvart i tolv gick vattnet och så åkte vi in och var på sjukhuset klockan tolv. När de kollade hur öppen jag var var jag helt öppen och bebin tittade ut halv ett. Det kändes som en rättså lyckad förlossning.

Med andra dottern kom jag in i bättre tid och det började lugnt igen kom in ungefär klockan ett med regelbundna värkar. Halv tre var jag öppen 4 cm. Sedan gick det undan- kl tre var jag helt öppen och dottern kom tjugo över tre.

Det låter ju som en dröm men det var riktigt hemskt! Jag minns att jag tittade på klockan klockan kvart i tre sedan kom en värk och så svimmade jag av och drömde en massa konstigheter. Det kändes som om timmar hade gått när jag vaknade upp igen klockan tre och då trodde jag att bebisen hade dött. Fast de sade bara åt mig att krysta. Jag var fortfarande helt omtöcknad, armarna hade domnat av och när jag försökte prata hörde de inte vad jag sade.. Blodet rann ned på armlederna - jag hade tydligen ryckt ut akupunkturnålarna när jag var borta. Det var så hemskt och jag har aldrig fått förklarat för mig vad som egentligen hände då - jag hade tagit några andetag lustgas -kan det ha varit det? Eller att jag hyperventilerade? Hur som helst är jag lite rädd för det här nu när tredje gången närmar sig.. Jag hinner ju aldrig få någon bedövning och det blir så vansinnigt intensivt. Första gången var jag ändå med men sist var det så ångestladdat, jag trodde att jag skulle dö. Jag är också rädd för att inte hinna in och uppleva detta hemma på egen hand :( Allting gick ju bra så jag ska inte klaga men kan man få in någon bedövning sent så att jag slipper det allra allra värsta?

Hej!
Många tror att snabba förlossningar är att föredra - men det är min erfarenhet att snabba förlossningar ofta blir tuffare. Värkarna är starkare och kommer tätare, vilket gör det lättare att "spåra ur". För mig är det helt begripligt att du hade en jobbig upplevelse. Det låter också som att du hyperventilerade med tanke på stickningarna och att du svimmade. Vilken skrämmande upplevelse!

Jag gillar marginaler! Det jag tror att du behöver acceptera är att du kanske får en snabb förlossning igen (den kan gå långsammare också vilket kan göra att du är helt oförberedd på DET). För att du ska behålla din känsla av kontroll, kunna andas och slappna av även när det gör ont osv., behöver du träna extra mycket.

Se till att du behärskar profylaxandningen, framför allt lättandningen som man använder när värkarna är som starkast, och träna varje dag fram till din förlossning (ta ledigt lördag-söndag:)). Träna ofta tillsammans med din partner så att ert samarbete blir bra och att han känner sig trygg med vad du kan - då kan han påminna dig om det när du kanske glömmer det själv!

Ni kan förstås träna hemma (det finns både webbkurser och träna-hemma-paket med bok och dvd). Roligast brukar vara att gå på profylaxkurs tillsammans om ni har den möjligheten. Kommunikationen mellan er blir bättre och ni får ett gemensamt språk och gemensamma verktyg.

Lycka till!

Kram
Anna

snabbt och intensivt

INNEHÅLL