Hur komma över sin kejsarsnitt rädsla?

Hej!

Ursäkta att du fått vänta lite på svar.

När jag läser din text kan jag verkligen känna din skräck för knivar... Det är begripligt för mig att du oroar dig för ditt planerade kejsarsnitt. I vanliga fall skulle man kunna lägga upp en plan för att komma tillrätta med din fobi, enligt den kognitiva beteende terapin, men du ska alldeles snart föda! Så, hur kan du göra?

Mitt förslag är att du sätter dig ner, med papper och penna, blundar och känner efter VAD exakt som känns mest skrämmande. Är det kanske rädslan för smärtan eller den obehaglia känslan av kniven? Vad är det värsta som kan hända? Skriv ner det. Vad skulle hända om det "värsta" händer? Skulle du svimma? Gripas av panik? För att inte behöva bli FÖR rädd kan du tänka dig att du ser kejsarsnittet på en tv-skärm till exempel.

Steg två handlar om att hitta en strategi. OAVSETT vad som händer eller hur du känner det, vad kan du GÖRA, hur kan du TÄNKA. Det är här din träning kommer in. När någonting är väldigt skrämmande behöver vi hitta ett sätt av få distans, något som hjälper oss att fortsätta behålla/återfå känslan av NÄRVARO. När du tänker på kejsarsnittet kan du pröva följande:

- FYSISKA REAKTIONER: Gå igenom kroppen. Börja uppifrån och ner och känn efter hur huvudet och ansiktet känns (gapa och grimasera gärna :)). Fortsätt neråt och känn efter om nacken är spänd, hur bröstet känns och hur hjärtat slår. Svettas du i händerna? Känns armarna tunga eller kanske stickiga? Hur känns benen? Tala gärna högt för dig själv: "Knäna skakar, benen darrar och hjärtat slår... Det känns som om..." Lägg märke till att KROPPEN LUGNAR SIG när du gör detta, även om tanken fortfarande skrämmer.

- ANVÄND SINNENA: Ett sätt att få distans/återfå känslan av närvaro, är att använda sinnena. Titta på dina händer. Låt fingrarna röra vid varandra och stryk med handflatorna mot varandra. Titta dig noggrant runt omkring: hur ser det ut? Lägg märke till alla detaljer. Om du sitter - hur känns underlaget mot rumpan? Fötterna mot golvet? Vad hör du omkring dig? Sakta återvänder känslan av närvaro när du gör detta.

- ANDAS: Lugna och djupa andetag, in genom näsan och ut genom munnen (avslappnade läppar). Släpp ut luften utan att "trycka på". Låt kroppen följa med i utandningen genom att sjunka ihop och slappna av. Sitt eller ligg så och andas en bra stund. Detta lugnar en rädd kropp. Hjärtats slag lugnar sig också.

- POSITIVA TANKAR: Sätt dig eller ligg bekvämt. Tänk dig att du är helt lugn och trygg. Upprepa dessa tankar om och om igen - LUGN OCH TRYGG - samtidigt som du andas långsamma och djupa andetag som beskrivet i punkten ovan. Tänk dig sedan att du ligger på operationsbordet och gör samma sak. Andas och slappnar av i hela kroppen, samtidigt som du tänker "lugn och trygg". Det är super om din partner kan hålla en hand/arm om dina axlar och andas och prata lugnt med dig under hela operationen: "Släpp ner axlarna...slappna av i armarna..."

- MÅLBILD: Tänk dig en tid framåt i tiden. Du ligger med din fina bebis på bröstet och när du ser tillbaka på förlossningen känner du hur ett LEENDE sprider sig över ditt ansikte. Vad BRA det gick! Vilket fint STÖD jag fick av min partner och av personalen. Tänk, nu är jag MAMMA! Tänk på din målbild så ofta som möjligt. Klipp gärna ut lyckla mamma/bebis bilder ur en föräldratidning och sätt upp hemma.

Jag önskar dig lycka till!

Kram
Anna

Tack så jätte mycket, ska verkligen sätta mig ner med min kille och prata igenom allt detta och verkligen känna efter hur jag känner!

Tack så jätte jätte mycket!