Ensam nerstämd och så himla gråtfärdig

Vem saknar inte det under graviditeten? Killar är så snoppfixerade. Tjejer är mer känslomässigt intelligenta. Trist. Samma här så jag kan inte ger råd. Längtar efter att bli sedd, berörd.

samma här typ. fast är får man inte ens ngt sex. nada. ingen närhet, inga kramar och inget sex för det e enligt honom obehagligt. vilket jag kan förstå nu när jag är höggravid men kramar skulle ju inte vara fel iaf !

Det var lite sådär för oss ibland också då jag väntade. Men det berodde också massor på att jag var så väldigt trött och somnade så tidigt. Så vi missade varandra. Far o ät ute bara ni två och om du ännu känner som du gör nu så kan du diskutera det med honom då. Eller, om du är riktigt ledsen så gör det nu. Kram

Nu är jag bara i 7e veckan men jag känner precis likadant.
Den starka, intelligenta och emotionellt utvecklade mannen jag älskar över allt annat, har blivit en rädd liten hare som saknar stake. Så ser jag på det. Han har sagt varje dag i ett halvår att han längtar till den dagen jag säger att han ska bli pappa, å nu har han bara stoppat huvud i sanden. Jag har svårt för att respektera det på nått vis. Är det Jag eller Vi som ska ha barn? eller?
Men det verkar ju som att dom flesta Pojkarna blir så här, om man läser i forumet, så dom blir nog Män när barnet kommer! För det är ju svårt att tro på någon man inte kan se, eller? jälva veklingar e vad dom e
(slängde förresten ut min påg för en halvtimme sen efter en god omgång "verbalt slagsmål", så jag är rätt eldig just nu, om där är någon som skulle bli stött av mitt inlägg)

Citat från okänd: "kvinnan blir mor så  fort hon vet att hon är gravid, men mannen blir först far när barnet kommer"

-Kärklek-

Hormoner. Grät flera gånger under grav. för att min man ignorerade mig, sket i mig, aldrig ville vara med MIG! Vi förlovade oss under första gravidteten för jag behövde bevis på att det var mig han ville vara med, att det var vi två. Fatta hur sjukt det låter nu när jag sitter här ogravid. Så här i efterhand så var han likadan, det var bara mina tankar som skenade iväg och blev större än de kanske hade behövt bli. Men jag har aldrig tänkt vidare rationellt eller klokt under gravidteterna. Herremin, kom just på att vi gifte oss när jag var gravid med andra barnet *rodnar* Inte så att han inte var med på det, men jag var nog ganska så drivande......
Förklara för din man PRECIS hur du känner det. Att du behöver mera kramar, mera närhet och så vidare. Han är säkert ingen okänslig idiot.

Hej
Jag kännr såväl igen det du beskriver TS.. känner mej oxå ensam och oförstådd. Som att han inte orkar bry sej om varken hur jag eller bebisen i magen mår.. datorn, jobbet, hemmet. allt det där går lixom före. Och sex, ja det har alltid varit ett jävla klagande på det. som om man har lust när man inte får nåt annan beröring eller nån annan närhet. Jag blir både ledsen och jävligt förbannad. kan dom inte anstärnga sej lite bättre.. det är knappast så att jag kräver massage eller att han ska åka ut och inhandla saker mitt i natten om jag blir sugen.. bara lite mer förståelse och närhet.. TS, har du pratat med honom?? jag försöker men vi verkar prata olika språk här..