Roliga förlossningshistorier?

Vilken mysig historia! Jag är så himla rädd för att få ryggbedövning men inser att man kanske vill ha den när man är påplats helt enkelt... Lycka till!

jag var 100% säker att jag inte skulle ha den, tills mina värkar hade tvingat mig att gå en hel natt.  När det väl blev tal om smärtlinding på förmiddagen sa jag bara "ge mig eda, jag vill VILA!"
men var beredd på att hur mycket man än vill ha den är själva sticket inget kul (bör dock nämnas att jag har traumatiska upplevelser med nålar i ryggen i bagaget)

Usch och fy... vill inte ha den! Nästan så jag är mer rädd för den än själva förlossningen!

När vi kom in med första dottern var jag helt öppen och fruktansvärt lugn. All personal trodde väl att jag var en av alla förstföderskor som kommer in flera gånger innan det är dags så de gav mig ett rum och sa

-"Kommer snart"

Efter en kvart så gör värkarna så ont så jag ringer på knappen och när personal kommer så
frågar jag lugnt och sansat:
-"kan man få hjälp här?

När hon ser att jag är helt öppen blir det fart och helt plötsligt har jag en ssk och en bm där. Hon kan inte förstå hur jag kan vara så lugn och verka så oberörd.

När jag ligger där och krystar och bebisen trycker på gjorde det så ont första gången så jag kniper igen benen och ojar mig.
När bm säger:
"knip inte igen benen"
Då Vrålar jag:
HADE JAG GJORT DET FRÅN BÖRJAN SÅ HADE JAG INTE VARIT I DENNA SITUATIONEN.

Som bm skrattade. Hon sa att jag verkat så lugn och varit en perfekt patient så hon blev förvånad när jag helt plötsligt får humör och hugger ifrån.
Kanske behövde man vara där för att skratta men vi skrattade allihop efter att dotter tittat ut ca 3,5 timme efter första värken

Nej, jag menade absolut inte så. Men var beredd på att ändra dig om du behöver den, och för mig kändes det bättre att själv ta det beslutet att jag ville ha den än att bli övertygad (för de respekterade mitt ebslut) men jag upplevde sticket som jobbigt fast jag hade överjävliga värkar (som 5 min senare var krystkramper) och hade jag trott att jag inte skulle märka av sticket pga värkarna tror jag att jag hade blivit hysterisk.

kan säga att jag inte märkte av det alls i mitten av alla de djävluska värkarna =P.... så man upplever ju allt helt olika=)

absolut! alla sa åt mig att jag inte skulle bry mig, men jag tror det beror på hur man är som person. Och som nålrädd så kändes det bättre att vara förberedd på "det värsta" (vilket för mig var mitt trauma från 14 års åldern) och se allt som var bättre som possitivt.

jag är sjukt stickrädd men märkte inget av själva sticket.men den gjorde ett kanonjobb!

Undrar om det är olika nålar i olika landsting, här är nålen smal som en sytråd till EDA:n

Här är själva nålen tunn, men sen lägger de en grövre "slang" som kopplas till pumpen som reglerar edan. Har noll koll på hr det funkar, jag såg inte riktigt vad de gjorde (och ahde jag kunnat hade jag inte velat)