Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
Jag har verkligen garvat läppen av mig.
Några av favoriterna är:
Paloma84´s man som missade henne i korridoren.
wingtear som tyckte att de tagit fel knodd eftersom den var så spinkig.
Lenks brölande ursäkter.
Isanjes whiskeysmuttande BM och totalt avvisade stackars pappan till barnet.
iza86´s triumferande oblodiga strumpor.
lerumstessan med Christina från Wilhelmina och Snorri.
Myran 08’as man som är upptagen med kund och sen önskan om att bli ihop sydd.
Bangbangs man som först får kärleksförklaringar som tillsist blir hot om baseballträ i magen för att få känna ”vad han ställt till med”.
Nirak Gbg som så väldigt gärna vill se till att mannen har det bra så att hon beställer mjölk till hans kaffe mitt i alla värkar.
Här och nu som skiter i vart hon spyr eftersom hon ändå inte städar där.
Kjellis som ser Plupp i hörnet (undrar just vem det var som stod där…)
Men helt ärligt jag gav upp helt när jag läste Kjellis första inlägg det tar priset.
Favorit i repis:
” När min första son kom förlöstes jag med sugklocka och klockan släppte från huvudet så läkaren fick ta ett par steg tillbaka och jag såg bara hur den där sugklockan for genom luften. Då detta skedde i en av mina mindre skärpta stunder i livet var jag helt säker på att huvudet hade lossnat på bebisen, en fruktansvärd tanke tycker jag förstås nu men då sa jag bara nåt i stil med ’jaha det fattade man ju, vad är oddsen, men det är klart huvet ska lossna på just vår unge. Får jag sova nu?’ . Nästa gång jag tittade ner låg han där på min mage med huvud och allt och jag fattade inte hur de hade kunnat laga honom så snabbt.”
Tack för alla underbara berättelser, de förgyllde verkligen min dag!
puffar denna tråd!!
Min sambo är inte alltid den smartaste.
Vi hade passerat BF med 13 dagar och på kvällen hade vi hjälpt min svägerska att flytta.
När vi kom hem vid 23-tiden satte jag mig vid datorn och karln gick upp på övervåningen för att gå på toaletten. Några minuter efter att jag satte mig vid datorn knakade det till i magen och det plumsade sedan ut fostervatten i trosorna. Jag kastade mig upp från soffan och stod fastfrusen i några långa sekunder och bara stirrade nedåt på vattnet som sipprade ut över golvet.
När jag väl fattat vad som hänt gick jag med snabba steg in på toaletten som vi har på bottenvåningen och sätter mig där. Väntar en stund och lyssnar efter sambon som borde vara klar med sitt på toaletten där uppe och hör hur han spolar. Jag orkar inte vänta på att han öppnar dörren så jag börjar hojta och ropa på honom.
"Hallååå, Kristoffeeeer"
Efter ett tag
"Ja vad är det?" svarar han lite irriterad.
Jag - "Vattnet har gått"
Han - "VAa?"
Jag - "Ja, vattnet gick nyss"
Han - "Vadå?
Jag - "V a t t n e t h a r g å t t !!"
Han - "Vilket vatten?"
Jag - " MITT VATTEN!"
Hahahaha!
Då blev det fart på honom må ni tro!! 
Vilket vatten???? HAHAHAHAHAHA
Herregud har nu skrattat så jag har ont i magen, tårana rinner och jag vet inte hur jag ska å det att sluta. Helt underbar tråd!!
Det roligast från min sons förlossning var dels min mans kommentar när jag väckte honom för att berätta att jag tror det är dags. Han är väldigt morgontrött så jag puttar ett antal gånger på honom och säger älskling jag tror jag har värkar, vi kanske ska ringa förlossningen.
Efter tredje gången tittar han upp och säger
VA!! Ska vi bli föräldrar idag??? Jag svara lungt det vet jag inte men det verkar som det.
Då blir det fart på gubben och han yrar upp och yrar sen runt tills vi åker in 1 timme senare.
Jag hade en väldigt snabb förlossning 4,5 h från första värk och var "endast" hemma 2h innan vi åkte in, anledningen till att jag ville åka in var för jag hade sååååå ont i ryggen.
Sa till gubben att åker vi inte in nu så kommer jag inte kunna sitta i bilen har såååå ont i ryggen, fattade inte att det var barnet som tryckte på utan trodde jag skadat ryggen.
Vid denna tidpunkt hade jag 2-3 min mellan värkarna men fattade ändå inte att det snart var dags, första gången tar det ju lång tid och jag var så irriterrad på mig själv att jag hade så låg smärttröskel och att jag inte fixade att vara hemma längre.
Värkerna fortsätter hela bilresan typ 20-30min och jag säger till min man att köra försiktigt (ösregnar ute) vi har ingen bråska vill bara att de ska kolla vad som hänt med ryggen.
Precis innan vi är framme får jag en monster värk ställer mig på knäna i bilsätet och skriker rakt ut, tänkte då tanken:
F-N jag hoppar ur bilen och springer åt andra hållet så kan jag nog springa i från värkarna!!! Säkert!! 
Väl inne på undersökningsrummet, kan meddela att BM nog trodde vi var några hysteriska första gångs föräldrar som hon skulle undersöka och sen skicka hem, Bm påpekade det första hon gjorde att jag hade ju bara haft värkar i 2,5 h. I allafall BM ber mig lägga mig på britsen så ska jag få göra en CTG kurva det tar ca en halvtimme.
Då frågar jag henne om hon är helt dum i huvudet, jag kan inte ligga på den där bristen i en halvtimme min rygg är skadad. Fattar du inte!!!
Jaja muttrar hon jag får väl känna efter om du är öppen. Okej kolla du tänker jag!!
Sen blir det fart på tanten kan jag lova var öppen 5 cm och när jag rest mig upp gick vattnet. Jag bad om ursäkt att jag kissade på mig, hon förklarade att det var vattent som gick och att vi behöver komma iväg till förlossningssalen.
Ca 1,5 h senare är sonen ute.
oj ojoj, Vad jag har skrattat åt dessa historier 
de har verkligen förgyllt dagen. Har gett mig mer sammandragningar, men det var det värt...
Väntar första barnet och har BF om 26 dagar och den värsta nervositeten har definitivt släppt med dessa historier....
Fru OH tack för mera skratt. Springa ifrån värkarna, den var fin tycker jag.
Mellan krystvärkarna fick jag tag i kragen på en BM och lyfte nästan upp henne, hon såg allvarligt rädd ut... och kommenderade henne : Nu tar du och trycker in det där huvudet och klipper mig med saxen, för jag tänker inte trycka ut den!
En bekant till mig skulle bli pappa och hade videokameran med på förlossningen.
Det skulle absolut filmas därnere när huvudet kom ut men pappan tyckte det var så läskigt så han svimmade!
Barnmorskorna hjälpte honom kvickna till och så kom nästa krystvärk.
Pappan kastar sig upp för att filma... slår huvudet i förlossningslampan och tuppar av igen...
Den här gången skrattar barnmorskorna ihjäl sig och glömmer nästan bort den blivande mamman!
Det var många år sedan och jag skulle gärna vilja se filmen men nix tyvärr...