• CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE

    Varför är det så provocerande med någon som inte vill ha barn?

    Först och främst så kan vi konstatera följande: Jag vill inte ha barn, alls. Jag har aldrig önskat det och anledningarna är både rationella och emotionella. Anledningarna är inte viktiga här men det är inget som är hemligt eller privat utan jag delar med mig om någon frågar. 

    Med det ur vägen så tänkte jag skriva ihop en liten historia som utspelade sig på jobbet idag:

    Några av mina arbetskamrater satt och diskuterade barn (alla var föräldrar). De pratade om allt möjligt som barnen gjorde, om skolan, sommarlovet, om godisätande, om bostäder och så vidare som föräldrar gör. Vanligtvis så påverkar det inte mig men idag så "skrämde" (läs, jag ville inte lyssna) diskussionen mig så jag gick därifrån. 

    Något senare när de flesta i gruppen var samlade frågade någon varför jag "stormade ut" (vilket jag inte gjorde) och jag sa helt enkelt som det var, att jag inte var intresserad av barnprat. Givetvis så kom följdfrågan om varför jag inte var det och jag svarade återigen som det var, för att jag inte vill ha barn och därför inte är speciellt intresserad att höra om andras barn. Jag tänkte att det skulle räcka men uppenbarligen inte.

    Tydligen så är det väldigt provocerande med någon som inte vill ha barn och frågorna och synpunkterna haglade. Det var det gamla vanliga "du ändrar dig när du blir äldre", "det kan du inte veta", "varför vill du inte ha barn?", "alla vill väl ha barn!" och så vidare (det blev en ganska lång diskussion). 

    Det är inte första gången jag stöter på det här heller utan när det har kommit upp tidigare så brukar det bli liknande kommentarer. Det är inte så att jag går runt och säger till alla jag träffar att jag inte vill ha barn men det är ju ett ämne som kommer upp ibland och jag har funderat på att helt enkelt ljuga om det, men det känns inte heller bra. Vid ett tillfälle för några år sedan blev det ganska otrevligt med kommentarer som "tänk på de som är ofrivilligt barnlösa, hur kan du säga att du inte vill ha barn?!". 

    Nu till det intressanta och själva poängen med tråden, är det verkligen så provocerande att någon inte vill ha barn? Isåfall, varför är det så? Är det något ni känner igen eller är jag helt enkelt för provocerande med vad jag tycker om saken? 

    Ska jag ta den lätta vägen och helt enkelt säga "nej, jag har inga barn men någon dag..." nästa gång ämnet kommer upp? 

    Ordet är fritt.


    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-08 19:31
    Oj, fel kategori!

    Det var inte meningen att det skulle hamna i etikdelen. Anmäler det.

    For the record så är jag man.
  • Svar på tråden Varför är det så provocerande med någon som inte vill ha barn?
  • Lady Dahmer

    jag blir inte ett dugg provocerad. Märkligt att folk blir det.

    däremot så kan jag känna att det kanske är ett dumt beslut. Antagligen för att jag känner flertalet kvinnor som valt bort barn i yngre ålder (för att de helt enkelt inte velat ha barn) men som vid 45 - 50 bast faktiskt ångrat sig.


    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra! - ladydahmer.blogg.se/
  • 2timearound

    Måste man bestämma sig då? Kan inte frågan bara bero? Möjligheten finns ju faktiskt att omständigheter i livet gör att man ändrar sig.


    Arguing on the internet is like running in the Special Olympics... even if you win, you're still retarded.
  • M2003

    Jag tycker inte heller att det är ett dugg provocerande och har flera vänner som valt ett singelliv av samma orsak, eftersom de inte är intresserade av att skaffa barn och familj utan just vill leva ett annat typ av liv i farten, i karriären farande och flygande över världen.
    Men dina arbetskamrater kan ha rätt - det är risk att du ändrar dig när du blir lite äldre - många gör, men eftersom jag är en medelålders lady, har jag medelålders vänner och deras tid om de skall skaffa barn håller på att rinna ut helt och de vill fortfarande inte ha barn och det respekterar jag för det är väl genomtänkt!

    Barn är definitivt något som många skaffar för de tror att de skall bli bra föräldrar eller för att de tror att de skall fylla något hålrum, men jag tror att ett sådant hål i livet går att fylla med annat och ge ett alldeles perfekt liv än då! Vi är alla olika.

    Jag blir definitivt mer provocerad av personer som skaffar barn bara för att man skall ha det och som är urusla föräldrar!

  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    2timearound skrev 2010-07-08 19:32:06 följande:
    Måste man bestämma sig då? Kan inte frågan bara bero? Möjligheten finns ju faktiskt att omständigheter i livet gör att man ändrar sig.
    Nej, givetvis måste man inte bestämma sig nu och det är ju möjligt att jag ändrar mig senare även om jag är högst tveksam till det. Men just nu så känns det inte som att jag vill ha barn, inte nu och inte om 25 år. Så vad ska jag då säga när ämnet kommer på tal, allt annat blir en lögn och det känns inte riktigt bekvämt. Inte i en fråga som denna.
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
  • Maggis

    Blir inte det minsta provocerad.
    Det måtte väl vara ett eget val huruvida man vill ha barn eller ej? Inget någon annan har med att göra.
    Frågan om du ska ta den lätta vägen eller ej kan ju bara du avgöra. Vill du inte ta den här diskussionen så är det såklart lättast att ge ett svävande svar. Men då kan det också bli så att du får svara på den gång på gång på gång på gång....


    //Maggis
  • Nyfiken gul

    Som sagt det är inte hugget i sten och allra helst inte när man är ganska ung. Min man ville inte ha några barn alls - never - ever och lämnade två trygga samboförhållanden pga den inställningen. Sen fyllde han 30 år och träffade han en brud på fyllan då han spelade i ett band och hon fick följa med hem.. någon månad senare var hon gravid trots att hon skyddat sig. ... Idag är han 47 år och stolt pappa till fyra barn och funderar på ett barn till....


     


    Det som dock kan provocera mig och det gäller kvinna som man - har man bestämt sig har man också medvetet och AKTIVT  tagit ett ansvar till att det inte över huvud taget ska bli några barn - PUNKT:  jag blir tokig när folk pratar emot sig själv i den frågan och slarvar i skydd/struntar i skydd och sen tror att en abort är lika med att man inte ens blivit gravid.... (WHAT THE FUCK???? )  en abort räknas liksom inte som en avslutad graviditet... och såna sjuka kommentarer....  och det bakvända faktumet många många ägnar sig åt att man vill inte ha barn men lägger hela ansvaret på partern om skydd... ?

    säg hellre att man inte vill ha barn just nu... det är en jävla skillnad....


    Victor född 10/6 - 2008- - vår älskade son!
  • Helle333
    CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE skrev 2010-07-08 19:28:02 följande:
    Först och främst så kan vi konstatera följande: Jag vill inte ha barn, alls. Jag har aldrig önskat det och anledningarna är både rationella och emotionella. Anledningarna är inte viktiga här men det är inget som är hemligt eller privat utan jag delar med mig om någon frågar. 

    Med det ur vägen så tänkte jag skriva ihop en liten historia som utspelade sig på jobbet idag:

    Några av mina arbetskamrater satt och diskuterade barn (alla var föräldrar). De pratade om allt möjligt som barnen gjorde, om skolan, sommarlovet, om godisätande, om bostäder och så vidare som föräldrar gör. Vanligtvis så påverkar det inte mig men idag så "skrämde" (läs, jag ville inte lyssna) diskussionen mig så jag gick därifrån. 

    Något senare när de flesta i gruppen var samlade frågade någon varför jag "stormade ut" (vilket jag inte gjorde) och jag sa helt enkelt som det var, att jag inte var intresserad av barnprat. Givetvis så kom följdfrågan om varför jag inte var det och jag svarade återigen som det var, för att jag inte vill ha barn och därför inte är speciellt intresserad att höra om andras barn. Jag tänkte att det skulle räcka men uppenbarligen inte.

    Tydligen så är det väldigt provocerande med någon som inte vill ha barn och frågorna och synpunkterna haglade. Det var det gamla vanliga "du ändrar dig när du blir äldre", "det kan du inte veta", "varför vill du inte ha barn?", "alla vill väl ha barn!" och så vidare (det blev en ganska lång diskussion). 

    Det är inte första gången jag stöter på det här heller utan när det har kommit upp tidigare så brukar det bli liknande kommentarer. Det är inte så att jag går runt och säger till alla jag träffar att jag inte vill ha barn men det är ju ett ämne som kommer upp ibland och jag har funderat på att helt enkelt ljuga om det, men det känns inte heller bra. Vid ett tillfälle för några år sedan blev det ganska otrevligt med kommentarer som "tänk på de som är ofrivilligt barnlösa, hur kan du säga att du inte vill ha barn?!". 

    Nu till det intressanta och själva poängen med tråden, är det verkligen så provocerande att någon inte vill ha barn? Isåfall, varför är det så? Är det något ni känner igen eller är jag helt enkelt för provocerande med vad jag tycker om saken? 

    Ska jag ta den lätta vägen och helt enkelt säga "nej, jag har inga barn men någon dag..." nästa gång ämnet kommer upp? 

    Ordet är fritt.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-08 19:31
    Oj, fel kategori!

    Det var inte meningen att det skulle hamna i etikdelen. Anmäler det.

    For the record så är jag man.
    Jag vet faktiskt inte varför folk blir så oerhört provocerade av att tjejer säger att dem inte vill ha barn. Jag själv vill ha barn men jag respekterar helt klart de som inte vill. Min lillasyster tex. Och minst en jobbarkompis. Jobbarkompisen blev så ifrågasatt så hon har inte nämnt det igen. Men när hon talade om det på en fika började kommentarerna: Det är bara så nu, du kommer ändra dig om några år, det säger du nu bla bla bla ja du har säkert hört det mesta.
    Jag läste även på aftonbladet (tror jag det var) för typ två tre år sedan om en tjej som ville sterilisera sig för hon ville verkligen inte ha barn och tyckte inte fanns någon anledning att gå och ha ägglossning, mens och hela kittet då men läkarna ville inte utifall att hon skulle ångra sig i framtiden för: "det är ju ett sånt stort ingrepp bla bla bla". Hon hade ett väldigt bra svar på den frågan tyckte jag: Ja men OM det nu mot förmodan skulle vara så att jag ångrar mig om tio år så finns det faktiskt hundratusentals barn som behöver nya föräldrar, man kan adopter, osv.
    Jag sa att jag respekterade verkligen denna tjejs önskan och genast blev jag ifrågasatt på jobbet hur jag kunde tycka att det var okej att hon ville sterilisera sig bla bla bla. Suck.

    Många inser inte eller vill inte inse att alla vill inte ha barn. De som inte vill det rubbar deras världsbild.
  • Free Spirit

    Kan absolutt inte se det som noe provoserende..

    Men du må regne med at folk reagerer på det, da folk "normalt" sett vil ha barn, men så klart det finst untakk som tex deg.

    Og det kan være at folk ikke helt kan forstå dette da det mest er en selvfølge å få barn om du forstår meg..mener ikke med det at du er unormal for det om..men kanskje bare anerledes en din omgangskrets på det området.

  • 071001

    Finner det inte ett dugg konstigt. Jag har ett barn, men jag vet att om jag inte hade fått henne ( hon var inte efterlängtad i flera år och så) så hade jag inte försökt få barn på annat sätt. Så viktigt var det inte för mig.

  • CDSJGRD GGEHCS IAGOTSE
    Helle333 skrev 2010-07-08 20:17:28 följande:
    Jag vet faktiskt inte varför folk blir så oerhört provocerade av att tjejer säger att dem inte vill ha barn. Jag själv vill ha barn men jag respekterar helt klart de som inte vill. Min lillasyster tex. Och minst en jobbarkompis. Jobbarkompisen blev så ifrågasatt så hon har inte nämnt det igen. Men när hon talade om det på en fika började kommentarerna: Det är bara så nu, du kommer ändra dig om några år, det säger du nu bla bla bla ja du har säkert hört det mesta.
    Jag läste även på aftonbladet (tror jag det var) för typ två tre år sedan om en tjej som ville sterilisera sig för hon ville verkligen inte ha barn och tyckte inte fanns någon anledning att gå och ha ägglossning, mens och hela kittet då men läkarna ville inte utifall att hon skulle ångra sig i framtiden för: "det är ju ett sånt stort ingrepp bla bla bla". Hon hade ett väldigt bra svar på den frågan tyckte jag: Ja men OM det nu mot förmodan skulle vara så att jag ångrar mig om tio år så finns det faktiskt hundratusentals barn som behöver nya föräldrar, man kan adopter, osv.
    Jag sa att jag respekterade verkligen denna tjejs önskan och genast blev jag ifrågasatt på jobbet hur jag kunde tycka att det var okej att hon ville sterilisera sig bla bla bla. Suck.

    Många inser inte eller vill inte inse att alla vill inte ha barn. De som inte vill det rubbar deras världsbild.
    Nu är jag visserligen av manligt kön men jag upplever ändå att det inte är riktigt ok att säga som jag gör. Som vi har sett i tråden så är det inte alla som reagerar så men det finns alltför många som gör det och de är ju också ofta ganska högljudda, som de flesta som möter något som inte passar deras världsbild.

    Tack för ett bra svar och tack till alla andra som har svarat. Det må låta som en liten och betydelselös fråga för många men det är en viktig fråga för mig, det känns som att inte ses som vuxen (av vissa) förrän man har barn och att inte vilja ha det verkar av samma personer ses som ett ställningstagande att aldrig riktigt vilja växa upp.
    An insult is like a drink; it affects one only if accepted. And pride is too heavy baggage for my journey; I have none.
Svar på tråden Varför är det så provocerande med någon som inte vill ha barn?