Fått provresultat. Ska jag ge upp eller finns det behandling? Känner mig ledsen.
Detta är mina provresultat. Men vad hjälper det när min gyn inte orkar förklara vad de innebär. Jag vet bara att jag inte blir gravid:
Tog 9 dagar efter ÄL:
AMH 0,780
Progesteron 19
Tog dag 2:
FSH 5,4
LH 4,1
Prolaktin 29
SHBG 54
T4 fritt 12
Testosteron 0,5
TSH 1,9
Östradiol <150
Har ett barn sedan tidigare (-03) som blev till på 2:a försöket. Har varit gravid flera ggr i livet när jag var yngre.
Har hållt på med syskonförsök sedan 2008. Gjort 3 fulla IVF med korta metoden sedan hösten 09 (Menopur), inte så många ägg men hög befruktningsgrad och bra kvalité på embryona. Har dessutom gjort många "hemmaförsök", dvs utan hormonstöd i sängkammaren. Ett försök har lyckats (februari) men det blev tidigt missfall.
Har noterat att IVF-kliniken och de gyn jag besökt skrivit i mina journaler att jag har tunn slemhinna. Därtill har jag sen ägglossning (dag 16-17), kort lutealfas och sparsam mens. Har dessutom fått fet hårbotten och akne sedan jag slutade med p-piller.
Jag har hela tiden misstänkt att jag har någon hormonstörning, brist eller för mycket eller både och. Har gått hos min ordinarie gyn vid sidan av IVF:försöken. Han har gett mig progesteronvagiatorer för att "förlänga menscykeln". Så har skett.
Jag har nu tjatat mig till att ta olika prover. Min gyn är helt opedagogisk och kan inte förklara vad resultaten betyder eller om det finns något jag kan göra i form av medicinering tex. Jag har inte råd att göra så många fler IVF.försök och dessutom säger IVF:kliniken att "det är lika stor chans hemma". Det är precis det jag inte tror.
En lång utläggning; förlåt. Jag är bara så mentalt trött och ledsen över att ha försökt i drygt 2 år och utan att känna att min ordinarie gyn tar mig på allvar. Nu kom resultaten på proven och det enda han sa var att mitt progesteronvärde var för lågt för att kunna bli gravid. Men kan man göra ngt? Jag fick ingen förklaring till övriga provresultat.
Om det nu är så att jag helt enkelt är för gammal - tex äggkvalitén för dålig så kan jag acceptera det tror jag. Men om det är något som kan behandlas med tex hormoner så vill jag självklart ha hjälp!
Nu är jag så pass nere att jag känner att jag tappar livslusten. Kan inte uppskatta det jag har utan sörjer bara det jag inte får (bäbis). Jag vet ju så väl att jag ska vara tacksam för att jag faktiskt har ett barn, och det är jag, men just nu är jag bara så mentalt trött och innerligt ledsen.