Tänker ni någonting när ni ser en funktionshindrad förälder?

Skulle också tänka hur föräldern får det att funka i praktiken. Inte att den är en sämre mamma eller pappa.

Själv önskar jag att mina problem syntes för det är inte alltid som barnen förstår hur ont jag har för det syns inte.

oj,nä,tänker nog mest att föräldern gör det bra. För jag vet hur det är med mindre barn som drar iväg:) men det är ju bara under en kortare period..och dessutom verkar dessa barn lära sig lyssna kanske bättre än andra:)

värre att ju föräldrar som får barn med ej synliga handikapp.

Hmm. för det första om  jag såg en funktionshindrad person med barn s skulle jag inte ens tänka åh en funktionshindrad Förälder. Utan isf en funktionshindrad person. Och sen inget mer.

Jag brukar se en pappa som sitter i rullstol här i stan där jag bor, och det jag brukar tänka att vilket jobb han måste göra! Inte sämre på något vis såklart utan mer hur jobbigt det måste vara för honom praktiskt. Själv brukar det kännas som att jag har två händer för lite, och han måste använda sina för att ta sig fram.
Jag tycker inte synd om honom heller(är lite avog mot den känslan), utan jag är istället imponerad!

jag skulle undra hur föräldern fick det att fungera etc.

sedan skulle jag också undra om personen i fråga var så innan han/hon fick barn eller om det skett en olycka efteråt. lägger ingen värdering i den, men jag är nyfiken och skulle därför fundera på det  

Även om de är en förälder med funktionshinder så kan ju olyckan skett efter man skaffat barn med. En föräldrer hamnar i rullstol eller om de är nån annan funktionshinder som uppkommer. Även om de sker före eller efter man fått barn så är man ju ändå förälder.

Jag har träffat på flera föräldrar som har psykiska svårigheter, och deras barn har det väldigt dåligt :(
Förälderna ligger bara och gråter på soffan tex hela dagarna.
Så jag önskar att de hade väntat med att skaffat barn tills de var i psykisk balans.

En rullstol tex ser jag inte som ett problem för barn.

Däremot en utv störd bör inte ha barn, då barnen ofta i väldigt ung ålder får lära sig att betala räkningar, handla, laga mat osch städa, de får ta hans om sina föräldrar, som saknar kunskap, otroligt sorgligt.

Jag var faktiskt på en föreläsning en gång om en man som råkat ut för en olycka och sedan skaffat två barn. Hans ena ben och hans ena arm var så gott som förlamade, han kunde gå (hasa) sig fram med en käpp i den friska armen. Han berättade lite om sitt liv som förälder och jag blev så himla fascinerad, det var efter detta jag bestämde mig för att våga skaffa barn själv. Första gången han var ensam med sin nyfödda dotter så satt hon i babysittern och bajsade såklart ner hela sig själv. Då sa han "På något sätt fick jag upp henne på skötbordet, jag vet inte hur. Sen bytte jag en kladdig bajsblöja på en sprattlande bebis med en arm. Hon skrek och var otålig, jag tog tid. När jag var klar tittade jag på klockan: 58 minuter hade det tagit. Efter lite övning fick jag ner det till 8minuter. Idag har jag världens tålmodigaste barn."

Sen berättade han lite om barntrots osv. Ingen av hans döttrar har någonsin sprungit ifrån honom. Dom har trotsat på andra vis, genom tal helt enkelt. Käftat emot. Men hans fru som är frisk har dom dock sprungit ifrån mååånga gånger. Tycker det är så häftigt att barn kan förstå sånt där! Att dom är så anpassningsbara.

Jag skulle inte tänka på det.
Min svärmor och svärfar är handikappade och sitter i rullstol båda två. Dom har 4 barn tillsammans, dom äldsta skiljer det lite mer än 1 år på och dom 2 yngsta är tvillingar. Med dom 2 äldsta hade dom ingen assistent, utan det var först när tvillingarna kom som dom behövde hjälp. Svärmor är förlamad i ena armen och ena benet och hon bytte blöja snabbare än assistenten, dom har tävlat 
Själv jobbar jag som personlig assistent åt en kvinna med 2 barn. När jag började jobba där var yngsta strax över 2. Hon klarar det lika bra som vilken gående som hellst.
Rent praktiskt finns det hjälpmedel att tillgå och finns det inte kan man många gånger fixa till något själv. Men du kanske skulle söka assistent redan nu om du behöver och om du inte har det sen innan.  
Låt inte andras begränsningigar hindra dig!
Grattis och lycka till

Absolut inte! Min lillasysters man är uppväxt med två blinda föräldrar och fick därför när han var liten bla. ha koppel på sig för de kunde ju inte se om han sprang iväg. Hans föräldrar är UNDERBARA människor och deras handikapp gör varken till eller från när det gäller detta. Självklart har deras funktionshinder hindrat vissa saker när de gällt deras son. Tex har de ju aldrig kunnat övningsköra med honom osv av förklarliga själ men sånt går alltid att ordna!

Jag ser föräldrar med handikapp som alla andra. "Dömmer" dem efter samma kriterier jag "dömmer" andra (för ALLA människor har förutfattade meningar) och hoppas och tror att handikappade föräldrar gör sitt bästa som alla andra människor borde!