Seriöst. Autism för att 4 månaders inte jollrar mycket?

Vem har sagt att det är fel då?

Undrar samma som ovanstående...vem har sagt att det skulle handla om autism?

Ingen har sagt det till mig rakt ut men har ramlat in på några trådar på internet där folk har sagt så till andra i min sits.

Vår son på 8 månader jollrar inte jättemycket. Han har liksom inte så mycket att babbla om jämt.
Klart att det skiljer även på talet när det kommer till barn. Sonen håller på att få fyra framtänder på en gång nu, en månad sen hade han inga tänder alls men så small det till med 2, och nu då kommer de fort med 4 till.
Han är visserligen 2 månader för tidigt född men man märker verkligen vilken skillnad det är, han ska vara sen men har kommit ikapp jämnåriga på en hel del plan, andra inte. Så man vet ju inte om det beror på att han skulle varit "senare" med det eller om det beror på att han är född för tidigt..
Han kan inte krypa riktigt än och sitta med stöd, det går sådär. Men vi ger honom tid.

*babbel*

Oroa dig inte, alla barn gör allt i sin egen takt. Njut av de framsteg din bebis gör istället i sin egen takt =)

Tack för din input :) Skönt att läsa!

Hon är helt fantastisk på alla sätt och vis. Är en mycket glad liten bebis som älskar att le och sysselsätta sig men samtidigt verkar hon vara den typen som tycker om att titta och ta in allt. Trycker in händerna i munnen så att man kan tro att hon kommer sätta dem i halsen. Dregglar en hel del nu också så kanske är det tänderna som är på G och som därför tar upp hennes tid och koncentration?

Hon har varit tidig med mycket och är riktig duktig på det mesta. Rullar runt, håller upp huvud och bröstkorg, vänder sig efter ljud och har börjat titta på mamma och pappa när man säger "Var är pappa?", blivit starkare i benen så hon kan stödja sig någorlunda bra på dem, blivit stabilare i nacken så man inte alls behöver tänka på huvudet, greppar efter leksaker och annat som man håller framför henne, följer föremål med blicken och även människor genom rummet osv.

Men hon är ganska så tyst av sig. Och jag har hela tiden tänkt att det är väl som med allt annat men så blir man så ledsen av alla tävlingar på Internet "Min pratar sååå mycket så jag får huvudvärk... det är väl inte normalt att inte jollra?" osv.

Folk fattar inte att de gör andra ledsna... och ger oss hjärnspöken.

Vore intressant att höra om det finns fler än jag som har en lite tystlåten bebis.

Hon föddes tillväxthämmad, vet inte om det har med saker och ting att göra. 

Tror verkligen inte att du behöver oroa dig. Det låter helt notmalt i mina öron.

Tack, känns skönt att höra :)

Vi anar att sonen har en liten "släng" av autism eller liknande men då vi resonerar som så att det kan "växa bort" med rätt stöd så har vi velat avvakta tills någon annan säger att de tycker att en utredning behövs. Han ska börja på dagis nu i september så vi får se vad de säger...

Han ville helst ligga själv och bara titta på saker större delen av sitt första levnadsår, pratade i princip ingentign förutom "dadadada" och enstaka ord som mamma, pappa, korv o.s.v. Så han kunde ju, bara det att han har varit väldigt tillbakadragen redan från början när han föddes.
Han började inte skratta föränn han var närmre året och inför folk skrattade han inte föränn han var 2 någonting.

Pratet har kommit först nu det senaste året och han fyller 4  i oktober.

Troligtvis så påverkade hans lite drastiska 2 månader tidiga födsel någonting i honom för han är avvikande i småsaker (som är typiska för autistism och aspberger) men i det stora hela är han normalbegåvad om än väldigt mån om sitt privata utrymme och han pratar verkligen inte i onödan

Är det bara ni som föräldrar som anar det eller är det BVC också?

Föredrog han att ligga själv istället för att vara med er? Vi får nämligen inte en lugn stund för vår lilla vill hela tiden vara med, helst bli hållen 24/7. Och att somna ensam är omöjligt, då måste mamma och pappa finnas där för att sjunga och gosa till sömns.

Hon absolut ääälskar att bli pratad till och formar munnen och ler och sparkar med ben och armar av glädje, och vänder huvudet ibland som om hon vore blyger :) Jättemysigt. Och hon har skrattat vid något tillfälle då vi kittlat henne men skrattet har inte kommit igång helt än och jollrandet är som beskrivet tidigare.

Igår pratade hon tillbaka en stund när en vän till oss pratade med henne.. vännen pratade vanligt och hon svarade med lite olika ljud... i kanske 10 minuter så det var roligt att se!

 Men har försökt få henne att härma och prata hela dagen idag utan att lyckas, hon bara ler och ler och ler och kisar med ögonen av glädje... men vääägrar jollra tillbaka... men vänder jag mig om och hon leker vidare med sin leksak så kan hon säga "oooooo" helt plötsligt och skrika till av glädje, för att leka vidare i 30 min och sen "oooo" igen och så stopp igen i kanske timmar och sen "ooo" någon gång till.

Men älskar att gnälla, det gör hon, och då får man höra massa ljud men gnällljud, som innan hon ska gråta... då vill hon att man ska plocka upp henne och pussas. Hon älskar sin spegelbild också och blir jätteglad när hon ser sig i spegeln.. 

Vi har, ärligt talat inte sagt något om det till BVC...Men de vet att han är väldigt tillbakadragen just när det kommer till pratet. De saker vi sett är sånt man behöver vara mer uppi honom för att se.

Men för att svara mer på frågorna. Jo, han har alltid, tills senaste året, föredragit att vara själv och kroppskontakt har han alltid velat undvika (förutom tröts när han varit ledsen eller att sitta i knä korta stunder då).
Böcker var han helt ointresserad av tills han fyllde 3, men det är bara bilderna han är intresserad av än då länge.
Inte en chans att han fixar att rita någon huvudfoting tills 4-års kontrollen! Oftast blir det bara vaga streck och "hack" med kritorna på pappret.
Sjunger jag blir han arg och säger åt mig att sluta (oftast skrikern han NEJ med gäll röst och håller för munnen på mig.

Sen har han små tvångssyndrom som håller i sig. Att bli kladdig på händerna är känsligt, att ha papper han torkat sig på kvar på bordet under måltiden går INTE utan det ska i soporna direkt. Han är väldigt ordningsam när det kommer till vissa rutiner (men detta är ju något som är rätt vanligt ibland barn i 3-5 års åldern dock men vi upplever det som lite mer än normalt). Sova i samma säng går ibland, men bara om han slipper ligga för nära för länge. Helst så ligger han i sin egna säng.

Jag skulle kunna göra listan lång på sånt som liksom är "typiskt autism" med honom.

Språkutvecklingen, bristen på "fantasilekar" och bristen på intresse av närhet är ju dock 3 tydliga drag han har. Tittar man på vilka kriterier barnen ska fylla innan 3 års ålder så fyller han de allra flesta, men sedan han fyllde 3 har han dock kommit ikapp bra.

Men vi får se vad de säger på dagis.