30 år och bor hemma!

På vilket sätt är det ett problem för dig?

Ok att de betalar för honom men han kommer förmodligen att vara ungkarl för resten av livet eftersom ingen normalt funtat människa vill vara tillsammans med någon som bor hemma hos mamma vid den åldern.
Är det nåt att vara avundsjuk på? 

Sluta vara så missunnsam för det är inget att vara avundsjuk på. 
Han är patetisk och tragisk och dina föräldrar hjälper honom att vara det men det är inte ditt problem. 
Lev ditt liv och var glad över att du är en sund vuxen människa. 

Låter som min gammpöjk till svåger. Bor på liten ort, kommer aldrig få flickvän, ingen koll på pengar, kan inte laga mat, vet inte hur tvättmaskinen fungerar. Men när han kommer på besök sätter jag honom i jobb utan problem och bevisar för mamman att han visst kan bara man låter honom ta sin tid (och överdriver berömmet)... Min man hotar skämtsamt med att han flyttar hit när svärmor dött...

Samtidigt träffades mina föräldrar i den åldern och min pappa bodde fortfarande hemma då (detta på 60-talet då farmor verkligen skämde bort enda sonen). Min mamma hade gått igenom tidiig graviditet, smärtsam skilsmässa (ej accepterat på den tiden), ensam med två barn, dålig lön etc... Hon hade så mycket mer erfarenhet... Men det blev karl av min pappa också! De lever nog väldigt jämlikt numera om man jämför med mina vänner Så det kan även lyckas alldeles utmärkt! Tycker mest synd om föräldrarna som inte klarar att klippa navelbandet i tid!

Hej

Du verkar ha missförstått mig!
Har du några syskon?
Vill du ha de ska bo hemma hos mamma och pappa, aldrig träffa någon att leva med och aldrig få barn?
Jag tycker synd om honom och har försökt att hjälpa honom att sluta vilja bo hemma.

Jag kan tycka att mina föräldrar är orättvisa då de kan betala en massa för honom, men aldrig ge mig som en liten blomma när de kommer och hälsar på. Kanske bara jag som tycker det är orättvist... möjligt men det är så jag känner det!

Nej, jag missförstår dig inte.
Ja, jag har syskon.
Men jag ser fortfarande inte varför detta är ett problem för DIG.

Och att dina föräldrar inte ger dig nåt har inget göra med att din bror ff bor hemma utan är ju ett problem för dig fristående av det andra så att säga.

Om du nu skall prata med dem om situationen - säg vad som verkligen stör dig - att du känner dig förfördelad. För det är ju det det handlar om. 

Dina föräldrar måste göra det mer obekvämt att bo hemma, och om han jobbar, börja kräva betalning för boende, mat, etc. Mer obekvämt kan de göra det egnom att börja kräva att han gör sin del av allt som behöver göras i ett hem, dvs laga mat till alla, städa, sköta sin egen tvätt om han inte gör det, klippa gräs var tredje gång, etc. Om han inte jobbar, desto mer ska han göra hemma. Måla/tapetsera om etc kan också vara projekt han kan sättas i jobb med.

Hur har det gått?

Undrar för jag har någon i släkten som bor hemma hos sin pappa.

Dom är sambos är ca 37 år och har två barn bägge jobbar men har fruktansvärt dålig koll på ekonomin därav har dom tvingats flytta hem till hennes pappa.

Och trivs med det behöver inte betala något utan dom kan leva som tonåringar igen och bara shoppa å shoppa..