• Busbellan

    Min 11-åring är hysteriskt rädd för allt som kan hända

    Vad gör man liksom?
    Min snart 11-åriga dotter är hysteriskt rädd för mycket och kan bryta ihop för mycket.
    Åskan är en sak, hon är inte normalt bara lite rädd, utan hon ligger i princip med huvudet under en kudde hela tiden medans hon frågar om och om igen om det kan slå ner här hemma hos oss och vad som händer då.

    Likadant med allt hon läser om i tidningar. Det är nästan dagligen frågor som "kan det bli krig här" "Kan det bli jordbävning/översvämning eller whatever". Det frågas alltså inte bara som en liten undring utan hon är riktigt orolig för varje sak hon fråga om.

    Senaste saken var nu ikväll när jag kom hem, då hade hon läst om att jorden skulle gå under 2012 och var helt säker på att det var så.
     Inget jag säger hjälper riktigt i dessa situationer, och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga för att lugna henne och jag ska väl erkänna att jag då och då nästan blir irriterad över att hon går och oroar sig för precis allt fast jag vet att det absolut inte hjälper henne.

    Försöker vid de flesta tillfällen bara förklara så mycket jag kan hur det ligger till, i alla fall så långt som min kunskap räcker, men det känns inte nog.

    Nån som har några tips på hur jag ska hjälpa henne att komma över denna oro?


    Mamma till Nora, August och Ella
  • Svar på tråden Min 11-åring är hysteriskt rädd för allt som kan hända
  • Dimes

    Jag var precis likadan när jag var runt 10-11 år gammal. Mamma och pappa försökte förklara för mig att det inte skulle hända - men jag var lika orolig ändå. Det enda jag kan trösta dig med är att det kommer gå över tids nog. Det gjorde det i alla fall för mig.


    www.holymotherofcow.blogg.se - You shall read it.
  • Busbellan
    Shaw skrev 2010-08-03 20:22:16 följande:
    Jag var precis likadan när jag var runt 10-11 år gammal. Mamma och pappa försökte förklara för mig att det inte skulle hända - men jag var lika orolig ändå. Det enda jag kan trösta dig med är att det kommer gå över tids nog. Det gjorde det i alla fall för mig.
    Tack för ditt svar
    Lugnande att höra från nån som varit där själv!
    Mamma till Nora, August och Ella
  • Kan inte bli bättre än såhär

    Det är ju när man börjar bli medveten och inser och förstår konsekvenserna som de blir oroliga. Så fortsätt med det du gör och förklara allt du kan om hur man skyddar sig mot de olika sakerna som hon är orolig för. Kunskap är makt och inget är så skönt som att veta hur man ska förebygga faror. Lycka till

  • zophija

    Det där kommer jag ihåg..
     Jag har bott på ett berg i ett hus. :)
    Å en period så läste jag om vulkaner å var så rädd för att det skulle börja komma lava ur berget där vi  bodde..

    Jag är/har alltid varit "duktig" på att vara orolig. Oroar mig för allt.. 

    Det enda du kan göra är nog bara å berätta å vara ärlig... Man lär sig tillslut att det är så det är bara.. 

  • Themis

    Jag är också noga med att förklara för vår son att

    a) det finns inga aktiva vulkaner i vårt land
    b) det finns bara en giftig orm och den dör man normalt inte av
    c) de flesta vilda djur är rädda för männniskor
    d) vi har åskledare, och även om det värsta skulle hända så kan man också överleva åsknedslag- i Guinness rekordbok finns en brevbärare i Sydamerika som blivit träffad elva gånger och han lever än!

    etc etc.

    När fakta faktiskt säger att vi bor på ett av de säkraste ställena på jorden så är det ju inte så svårt att avhjälpa, det vore värre om man bodde i Ghaza eller bredvid Katlakäglan...Obestämd

  • 2mom

    Jag har en kompis vars son var likadan i den åldern (det är tydligen känt). Det visade sig först som magont, och att han fick ont när någon kramade honom hårt. Han fick genomgå massor av undersökningar för man trodde ett tag att han hade en tumör, men man hittade inget fel. Till slut sa han själv att det sitter i huvudet. Allt han läste och hörde tog han in på fullaste allvar som "sant", och kunde inte selektera information. Efter mycket tjat från föräldrarna fick han komma till BUP och träffa en psykolog. Efter tre samtal var all oro helt borta och han blev sitt vanliga jag. Vad han och psykologen talat om fick föräldrarna inte reda på i detalj (det var en del av terapin), men det här är ett par år sedan och han är idag en trygg, pigg och intelligent tonåring!

  • Mischa

    Jag var lite så när jag var liten. Jag var till exempel jätterädd för att huset skulle börja brinna på natten under en period. Min pappa brukade säga "Men om du tror att det ska börja brinna inatt, hur stor risk tror du att det är att det verkligen HÄNDER inatt, just när du har tänkt på det innan?" eller något sånt. Det låter rätt flummigt men det hjälpte mig då. 

  • Mischa

    För att förtydliga kunde han säga "Tänk hur många hus det finns och hur få hus det faktiskt brinner i på natten. Det är inte speciellt många. Varför skulle just vårat hus börja brinna inatt, när du dessutom har legat och tänkt på det innan?" 

    Ungefär så. Varför skulle åskan slå ner i just ert hus? Hoppas din tjej blir mindre orolig så småningom, en tröst är att det går över :)  

  • Lovali

    Min dotter är bara 8 år men redan lite av en "oroare". Kan tänka mig att hon blir som din senare då tyvärr (men hoppas inte det). Hon är redan rädd för att det skall börja brinna och rädd för åska. Har även frågat en hel del om just vulkaner och jordbävningar (som ngn annan nämnde här). Hon är jättetuff på vissa sätt men tänker alldeles för mycket ibland.

  • claraarnelljohnsson

    hej jag är själv tolv år just nu och är livrädd för krig i sverige jag vågar inte berätta för min mamma hjälp hur ska jag göra hoppas det gick bra att jag skrev i denna tråd fast den är några år gammal 

    mvh clara 

  • Nukkumatti

    Det är mycket osannolikt att Sverige skulle hamna i en krigssituation, så du kan vara lugn. Jag har läst stadsvetenskap och kan mycket om konflikter så jag vet vad jag pratar om. Men jag förstår att du börjat tänka på det, kanske beroende på nyheter om u-båtar och flygplan.

    Jag tror att det kan vara bra att fråga nån vuxen lite mer om det du är orolig för så kan du kanske bli lugnare av att få veta mer.

  • Nukkumatti

    Jag tror att det är inrikespolitiskt spel, gamla politikerregeln - går det dåligt hemma, vissa styrka i utrikespolitiken. Från spaning är det långt till att de skulle kunna eller vilja göra nåt på riktigt.

Svar på tråden Min 11-åring är hysteriskt rädd för allt som kan hända