Vi som levt i ett förhållande med psykisk misshandel.

Jag har lämnat pappan till mitt barn som utsatte mig för psykisk misshandel under hela förhållandet. Jag inser att jag är starkare utan honom, jag fick höra allt ifrån hur tjock jag var, tills vilken äcklig hora jag var som knullade runt i hela stan, att det inte var hans barn jag bar på och att jag hade HIV..
När jag lämnade honom första gången lockade han med förlovning och att allt skulle bli så bra, jag tänkte att han hade kankse bara lite hormoner som låg i obalans precis som det är hos gravida..
Jag tog tillbaka honom och allt blev bara värre, han började ljuga om pengar. Jag skaffade lägenhet under tiden vi var isär och han hade sagt hela tiden att han hade pengar från AF vilket inte stämde utan han hade tagit pengar från vårat väntade barn..

När jag beslutade mig om att lämna honom fick jag hot sms, och hans mamma skickade mejl via facebook om att jag var en omogen liten flicka som inte visste ut eller in. Hon bad om att få reda på sanningen om hans beteende, när jag berättat allt menade hon på det att jag ljög. Hon har ringt hem till min mamma och skällt ut henne för att hon har en sådan "oansvarig dotter"

Medans hon inte visste ett ord vad han hade sagt här, och berättat för mamma hur dålig han var..
Tja detta är bara en liten del i det stora hela, man vill ju som sagt inte minnas, iallafall inte jag,
OM två dagar är hans och mitt gemensamma barn beräknad att komma, han vill inte ha någon kontakt med varken mig eller våran son. . Han har hotat med " passa dig för vad du säger, du vet vad som händer"

Så jag beslöt mig för att lämna honom innan det var försent.
Jag inser inte detta som psykisk misshandel, men enligt alla jag pratat med så är det faktiskt så..
Men man inser kanske inte det själv, men å andra sidan finns det sådana som har det värre. Så anser jag det.

Han har även dragit igång faderskapstest, då han menar på det att jag har hiv knullat runt i hela stan och det inte är hans barn. Skulle vara skillnad om vi skulle vara gifta.

Mitt ex är en jävla idiot !!!

Han var arbetslös, så när jag jobbade fick jag inte ringa honom, för då tyckte han att jag kontrollerade honom, jag fick inte fråga vart han varit när han kom hem.

Varje gång vi var i affären och handlade mat så skulle antingen jag betala eller så skulle vi dela.
Han sa ofta att jag var tjock, är 164 cm och väger 60kg.

Han flippade ut ofta när han drack och slog sönder saker hemma, typ glas, telefoner, rutor osv och dagen efter så fick jag höra att jag hade provocerat honom till dessa saker och att jag skulle köpa nya saker för mina pengar.
Han ville inte att jag skulle följa med till hans familj eller släkt för att han tyckte att jag var så ouppfostrad och att jag inte kunde bete mig normalt.

Listan kan göras lång,
Det värsta var att han fick mig att tro att jag skulle vara tacksam för att vi var tillsammans, att jag var en så dålig människa så jag skulle aldrig kunna träffa någon annan som skulle stå ut med mig, som han sa..

Det där med att slänga saker i väggen känner jag igen..

Jag känner igen mig i det ni påstår också, eftersom jag bara är nitton år, gick jag i skolan fram tills vecka 28 (27+0) jag skötte skolan, med en lite jobbig graviditet alla snackade om att ja var för ung för att skaffa barn jag slet häcken av mig, för att allt skulle funka ja köpte kläder och saker till våran kommande son, medans han satt hemma och spelade dator dag ut och dag in och sov bort dagarna och skyllde på att " men jag söker faktiskt jobb" vilket visade sig att han inte alls gjorde, att få aggressions problem och kasta saker var han bra på, dock mest min hunds leksaker som han fick tag på.

I början av graviditeten minns ja särskilt när han sa " din rumpa är gigantisk" och jag sa varför säger du så, förstår du inte att jag blir ledsen? ( har lidit av bulimi tidigare så kroppsformer är otroligt känsligt för mig) men han kontra snabbt med hehe men den är ju gigantisk. När han sedan hörde att ja börja gråta och jag sa, " varför säger du så, säg aldrig så igen" fick jag aldrig något svar aldrig något förlåt. Dagen efter fick jag mest men jag menade ju inte såå...

Ifrågadesatte jag någonsin typ varför sa du att ja var en hora? eller varför säger du att jag knullar runt, har du aldrig trott att de är ditt barn? fick jag och får alltid svaret  " okej måste du ta upp gamla saker nu igen, måste du gräva i saker jag sagt jag menade inte det" Men du tror ju alltid jag menar allt jag säger...

Usch man glömmer så lätt hur han har varit, jag gick igenom eld och vatten för honom medans han spottade mig i ansiktet. Jag är bara rädd för att han ska komma tillbaka nu och kräva att se sin son, visst jag kan inte hindra honom, han har dock sagt att han aldrig kommer träffa honom det låter kankse hemskt men jag kan andas ut. Jag är livrädd för honom.

Jag kan ha fel, men har man inte mer rätt att neka umgänge med barnet om pappan ej varit med?
Tror iaf att t.ex. soc kan säga att "du bör helst inte.."

Mitt ex kunde inte heller säga förlåt. Vilket gjorde att jag sa det istället, bara för att slippa bråk.

Men tjejer - hur mår ni idag?

Jag vet inte riktigt, kanske är mer om de finns grundläggande saker så som misshandel och sånt. Men han kommer aldrig komma, så de spelar ingen roll..

Idag är jag starkare än någonsin skrattar mest åt att han är så dum i huvudet som han är, han har ny tjej nu som är tre år yngre än han själv. Och jag tycker bara synd om henne, snart börjar det även för henne, och jag kan inget annat än att lida med henne.
När de gäller att hans familj ska besöka sitt barnbarn, brorson och hans son. kommer jag vara STENHÅRD! först och främst ska jag har ett stort förlåt från hans mamma. Man kan inte trampa på en människa och sen ta upp och borsta bort de som hänt och gå vidare. Har träffat henne på stan och då har hon bara kollat på mig och gått och gömt sig bakom blommor typ! Jag kommer skicka ett sms när hans son är född, sen är de upp till honom! Men som sagt kommer vara STENHÅRD! vill hans föräldrar komma ska dem kontakta mig själv, och familjen ska inte komma alla på samma gång då jag tycker att de vore viktigare om R fick en kontakt med sin son innan hela familjen klampar in i mitt och min sons liv igen.

Dock behöver jag nog inte vara så orolig, familjen kommer aldrig komma.

Jag har nämligen en väninna vars ex ej är med i bilden. Hon har fått höra att hon INTE får lämna bort barnet till ifall pappan vill det. Socialen har gett henne den regeln. (Visserligen har pappan ett flertal bokstavskombinationer och kriminella handlingar med sig)..

Jag märker att ni skriver att ni också haft problem med exens mammor.. Det har varit samma sak här. Hon har alltid varit lite knepig, men hon gav sig sjutton på att hon INTE skulle tycka om mig. Och var t.ex. disken framme så frågade hon mig om varför JAG inte diskat osv.. Hon verkade inte alls tänka på att det fanns fler vuxna i hemmet. Jag började till slut tro att det var mig det var fel på.

Nu har jag funnit kärleken på nytt och får höra att jag faktiskt är en trevlig människa! Av svärmor, svärfar och övriga släktingar. Jag är i chocktillstånd! Har aldrig känt mig så omtyckt som nu..

jo då psykisk misshandel samt massor med sönderslagna saker, bordslampor, telefoner, stolar, kaffekoppar, sönderslagna garderober osv., Jag var en cp hora, tjockarsle, gris i koppel, hora. lataste som finns. mm mm min mamma var cp, hoppas hon och du dör osv. jag grät och han vrydde sig inte, grät nästan varje dag ett tag, han var hotfull,
 jag hade minsann knullat runt om jag hade sovit hemma enligt honom, innan vi blev sambos. den å den gillade jag väl när vi knullade.. och se det var  han som träffade en annan bakom min rygg, man känner andra genom sig själv.  det hela slutade med misshandel och jag anmälde honom t ill polisen.

Nu har han en ny tjej som han träffade när jag låg på bb, som är blåögd och tror gott om sin fina prins.
me´m snart så kommer det: pikarna, utbrotten,, saker som kastas omkull, mmmmm