Lurar du ditt barn att tomten finns?

Ja, då får jag väl vara en torr, tråkig, sanningsälskande, torrboll utan känsla för magi. Fine. Tyck det då. Nu har jag sagt mitt i detta ämne, tänker inte svara på samma frågor 1000 gånger, då alla bara frågar samma saker hela tiden.

Linda1976

Tjena.

Du, vet du, att läsa sagor är lika lögnaktigt som att säga att tomten finns. Han är en sagofigur och det finns mängder med sagor och barnen tror på sagofigurer vare sig vi säger att de inte finns på riktigt eller inte.

Barnen blir äldre och då tror dom inte på tomten längre, de tror inte på sagor och de har inte tagit skada.

Skulle du tex, om ditt barn säger att han/hon har en låtsaskompis, en osynlig som bara ditt barn kan se, säga att ditt barn ljuger och att det inte finns sådana?

Det tror jag inte du hade gjort, jag hoppas inte det.

Men TS, där måste jag faktiskt protestera. Jämförelsen med kristendom är faktiskt inte särskilt haltande - berättandet och iscensättandet av myter är en väldigt stor och naturlig del av det mänskliga beteendet. Vi har behov av det även i ett sekulariserat samhälle som vårt. Jag kan omöjligen se det som att ljuga, även om det ur ett logiskt perspektiv naturligtvis är en lögn.

Jag ställer inga frågor och jag bryr mig inte om huruvida andra är torrbollar eller inte. Jag ville bara säga att jag röstar på tomten och att jag älskar sagor och jag hoppas att jag kan förmedla den magiska världen till mina barn. Ett litet barn som leker att hon är prinsessa i ett stort slott låtsas inte. Hon ÄR en prinsessa. Det är synd att man tappar så stor del av inlevelseförmågan när man växer upp.

Lurar man även sina barn om man säger att gud finns eller om man säger att äter man mycket godis så kommer tandtrollen och det där med låtsas kompisar?

Sug på den ni!

Jag orkar inte lägga mig i den diskussionen......................

Jag förstår ditt resonemang fullkomligt. Jag går själv i samma tankar o tror att jag ska berätta sanningen om tomten för min son då han är så gammal att han förstår det..

Jag minns själv hur lurad jag kände mig då jag förstod att tomten var en lögn.

Är väl i denna fråga som i mycket annat, var och en gör som den själv vill. Vi hade alltid tomte när jag var liten, trots det kan jag inte dra mig till minnes att jag någonsin trott på tomten, jag genomskådade det rätt snabbt. Har trots det alltid tyckt att det hör till, att man har tomte på julen. Mina syskonbarn har haft det ungefär likadant, tror jag. Den minsta tror jag var tre när hon sa att tomten låter som Stefan (morbror).
Nu när jag har fått barn kommer vi ha tomte på julen, men jag kommer inte arbeta ihjäl mig för att få henne att tro på tomten, men vill ändå att hon ska tycka att det är en mysig, julig tradition.

För övrigt tycker jag att ditt exempel på att "linda in sanningen " är minst lika mycket lögn som att säga att tomten finns. Det är lögn att hon inte kan dö imorgon. Även om vi hoppas och tror att hon inte gör det.

Hannajo:
Man kan ju inte säga åt ett barn att hon kan dö imorron.. men tomten är väl på en helt anann nivå ändå?

Vi kommer kanske att ha tomte. Jag tycker man kan ha traditionen trots att barnet vet att det är en människa som klätt ut sig.
Jag ler ju oxå åt tomtar ute på stan i juletider.

wozzigirl: om man inte kan jämföra att säga att tomten finns med att läsa sagor, inte berätta att allt på tv är larvigt påhittat och om man inte kan jämföra att barn tror på tomten med att tro på gud. vad är på samma nivå som tomten då? är han en helt egen nivå? TS säger, lögn som lögn, då ska man väl helt klart berätta för barnet att det kan dö imorgon..annars ljuger man ju för sjutton!

Min mamma resonerade som Linda, aldrig att man ska ljuga om att tomten finns! Vi hade 'tomte', dvs pappa eller mamma hade tomteluva och var julklappsutdelare. Det var jättemysigt och funkade utmärkt och så kommer vi att köra med våra barn också.