Inlägg från
-
5 minuters metoden !!
Åh vad härligt med ännu en 5 minuters-metoden-tråd!
Har bara läst TS (orkar inte läsa det andra) och detta riktar jag till TS (som ju ville ha lite råd):
Vi har använt oss av metoden så tillvida att vi lärde vår son att känna sig trygg i, och somna själv i sin egen säng. Han somnade också utan napp. Vi började med detta på kvällarna, att han fick somna själv efter en mysig stund med saga och sång. När han efter någon vecka lärt sig bra att somna själv i sin säng slutade jag att amma honom på nätterna då han behövde hjärp att somna om (som jag tidigare hade gjort varje timme).
Det gick mycket bättre redan första natten än vad jag hade vågats hoppas på. Vi sa bara vänligt men bestämt "att nu är det natt, nu ska du sova". Han märkte att vi inte tänkte ta upp honom ur sängen och somnade då om själv. Han hojtade i kanske 5 minuter varje gång han vaknade (ca 1 gång i timmen). Detta upprepade vi i ca 5 nätter (det blev färre uppvaknanden varje natt) och igår flyttaden vi hans säng till hans eget rum.
I sitt eget rum har han sovit jättebra! Han vaknade endast en gång och ropade och vi fick gå in och tala om att det var natt. Resten av natten har han sovit.
Jag tycker absolut att man ska vänta med att lägga bebben tills den är JÄTTETRÖTT de första gångerna, för att då kommer han att somna lättare på egen hand och känna sig trygg med att han fixar det. Vi gjorde det och vår kille har inte skrikit alls särskilt mycket (och framför allt inte på ett hysteriskt vis). Han har mer ropat, typ "hallå, är ni här? Jag kan väl få äta lite? Nehej,okej. Ja, ni vet nog bäst då!" och sedan somnat om Vi har sällan behövt gå tillbaka flera gånger för han har somnat inom ett par minuter.
För oss har det bara gått bättre och bättre, men vi har ju inte provat så länge heller.
Lycka till!
-
Jag vill bara kommentera att så som du och jag gör: lyssna in barnet, går in på en gång om det är jätteledset och så vidare är tydligen INTE att använda fem minuters-metoden enligt vissa...Linevik skrev 2010-09-29 19:40:18 följande:Men titta en till som kommer in o kastar kommentarer UTAN att läsa vad jag skrivit !!!
Jag låter han inte ligga o skrika hysteriskt !! För han gråter inte hysteriskt !!
Jag tröstar när han gråter, kan inte kalla det gråter. Förlåt jag har valt fel ord. precis som "Peolexa" skriver, det är mera rop. Inte Skrik !!Jo det klarar hon visst av. Precis som jag skrev tidigare i tråden så VET jag att det finns folk som är positiva o negativa till metoden, som alla andra metoder.Haha ja det skulle jag.MammaG skrev 2010-09-29 17:22:04 följande:Så ts klarar inte av att det finns folk som är kritiska till metoden, och inte bara jamsar med? Då kanske hon kan se denna tråd som en metod att lära sig att det alltid finns två sidor av myntet, och att världen inte består av "Ja"-sägare.
Men snälla du, nu är det så här att min son visar inga tecken på separationsfas LÄNGRE.
Han har gjort !!
Ja men nu är det så att vi har testat andra saker, sitta o hålla i handen, sitta på sängen osv. Funkar inte, han kan inte koppla av då.Ja och jag finns där för honom. Jag går in när han blir ledsen... när han ligger o gnor och ja hör att de inte är "gråt", så nej då går ja inte in på en gång. Då väntar jag.vittra skrev 2010-09-29 16:38:11 följande:Varför är det så självklart för dig att barn skulle bli ledsna när de läggs själva?
Det är ju när de blir ledsna som man förstår att man behöver finnas där för dem!
Men vaddå "vill sova i egen säng"? Den här diskussionen handlar ju inte om hur och när man tar beslutet att de ska sova i egen säng, det handlar ju om att du låter din bebis ligga gråtandes. Det finns tusen sätt att låta bebisen/barnen sova i egen säng, men få av dem handlar om att tvinga dem att gråtandes somna ensammen i den egna sängen.
Går in på en gång när han är jätteledsen självklart.
Den här diskussionen handlar inte om nåt utav det där egentligen. För det va inte det jag bad om när ja startade tråden ... Såå ...
Vi började också så, att vi gjorde samma sak varje kväll. Satt i våran säng och hade det mysigt, lyssnade på musik osv.
Sen la vi han i sin säng, ibland vart han lite ledsen, ibland bara gnodde han som du säger.
Vi gick ut när vi stoppat om och sagt godnatt och talat om att vi är utanför.
Första 2 kvällarna vart han lite ledsen, men inte så hysteriskt ledsen. Mest bara att de vart ovant mot att ha legat i våran säng i nästan 8 månader. Så klart.
Men nu på 3e dagen somnar han helt själv. Är glad hela tiden och somnar så sött i sin egna säng. och sover MYCKET bättre på kvällarna o nätterna.
Har annars vaknat till o undrat vad som är fel, för jag va alltid vid honom när han somnade så vaknade han o så va ja inte där. Då vart han ledsen. Så kunde det bli några gånger. Men nu kommer han till ro själv.
För att kunna säga att man använder metoden (har jag förstått av att läsa här på familjeliv, inte av att läsa metoden, som jag tolkade helt annorlunda) ska man i princip lägga barnet i dess säng (här föreställer jag mig en stålsäng av gammaldags karaktär, sängkläder i torftigt material och tråkig, gråbrun färg) som står i ett rum med kala väggar, lite kall temperatur och noll mysfaktor med andra ord. I detta rum skall sedan barnet ligga och skrika hysteriskt medan föräldrarna totalt ignoerar det förutom var femte minut då en förälder med kylig sinnestämning går in och A) INTE tittar på barnet och B) inte rör vid barnet. Alltså bara går in. Detta skall sedan pågå tills barnet är nedbrutet och somnar i ren och skär depression.
Om detta nu skulle vara fem minuters-metoden så kan nog både du och jag skriva under på att, nej, vi använder den inte. Men om man tolkar metoden så som jag valde att göra (efter att noga ha läst Eckeberg samt BVC:s broschyr "när barnet ska sova" - som till mångt och mycket grundar sig på metoden) att man på ett kärleksfullt men betämt sätt vägleder barnet att känna sig lika trygg i sin säng som i mammas eller pappas famn - då kan i alla fall JAG skriva under på att jag använder metoden. OCH att jag tycker att den är bra.
-
Jag tycker att det viktigaste är att man hittar, som ni gjort, ett sätt som fungerar för familjen!Åskan skrev 2010-09-29 20:14:27 följande:Om man promt måste ha dem att somna ensamma, så tycker iaf jag att det verkar mera rimligt att göra det när man bytt till öppen säng. Så de inte är instängda i ett fängelse där de inganstans kan gå. Fattar inte heller varför det måste va så bråttom.
Min son på 4 år somnar inte själv, vi läser säga o sitter bredvid. Han KAN göra det om det krävs, tex om nån förälder är ensam hemma o lillan inte somnat än. Men är vi båda hemma så sitter vi hos honom för att han vill det. Han somnar på 10 min max. Inget problem. Han sover i egen säng o har gjort sen han var 2. Han tassar tyst över nån gång på natten o det gör mig verkligen inte ett DYFT. Ibland sover han i sin säng hela nätterna.
Jag skulle också kunna sitta hos min son tills han somnade varje kväll om det var så att han sedan kunde somna om på natten utan att bli ammad, vaggad eller dyl. Jag har provat att försöka söva om honom på natten utan att amma honom, men så fort han kom nära och kände min lukt så blev han hysterisk om han inte fick äta. Så för både honom och mig har det varit lugnare att han vid nattuppvaknande får ligga kvar i sin säng och grymta lite (han vet att jag finns där) än att vara hysterisk i mina armar. Det har funkat bäst för OSS i alla fall. Men alla är olika - och det är okej! -
På grund av mycket tråkiga omständigheter är pappan inte i tillstånd att bidra med den hjälpen. Och jag tycker ändå fortfarande att det känns bättre när han ligger i sin säng och hojtar lite än att han ska vara otröstlig i vår famn (för han söker bröstet även på sin far.. )Åskan skrev 2010-09-29 20:37:35 följande:Men fanns det ingen pappa med i bilden då? Som kunde tagit bebisen några nätter o du åker iväg o sover nån annanstans. Han kunde gått runt med honom, trösta o göra vad som kan. Okej, den kanske skriker ändå, men den är åtminstone i en trygg famn?! Jag tror att junior skulle tycka att det var jobbigare om jag inte var där alls än att jag är där, men att jag inte ammar honom, eftersom att han är mest van vid att vara med mig. Det var inte så som vi planerade att det skulle vara när vi skaffade barn, men livet är oförutsägbart och shit happens. Tyvärr.
-
Nä, för lyssnar de på det så finns det ju egentligen ingenting att "bråka" om...Linevik skrev 2010-09-29 20:37:13 följande:Nej precis, jag skrev de tidigare att det inte är precis som 5 minutersmetoden, att vi gjort en "egen" metod, en mildare, men det verkar inte vara någon som direkt lyssnar på det. Bara fortsätter kasta skit över att man använder 5 minutersmetoden.peolexa skrev 2010-09-29 20:19:18 följande:Jag vill bara kommentera att så som du och jag gör: lyssna in barnet, går in på en gång om det är jätteledset och så vidare är tydligen INTE att använda fem minuters-metoden enligt vissa...
För att kunna säga att man använder metoden (har jag förstått av att läsa här på familjeliv, inte av att läsa metoden, som jag tolkade helt annorlunda) ska man i princip lägga barnet i dess säng (här föreställer jag mig en stålsäng av gammaldags karaktär, sängkläder i torftigt material och tråkig, gråbrun färg) som står i ett rum med kala väggar, lite kall temperatur och noll mysfaktor med andra ord. I detta rum skall sedan barnet ligga och skrika hysteriskt medan föräldrarna totalt ignoerar det förutom var femte minut då en förälder med kylig sinnestämning går in och A) INTE tittar på barnet och B) inte rör vid barnet. Alltså bara går in. Detta skall sedan pågå tills barnet är nedbrutet och somnar i ren och skär depression.
Om detta nu skulle vara fem minuters-metoden så kan nog både du och jag skriva under på att, nej, vi använder den inte. Men om man tolkar metoden så som jag valde att göra (efter att noga ha läst Eckeberg samt BVC:s broschyr "när barnet ska sova" - som till mångt och mycket grundar sig på metoden) att man på ett kärleksfullt men betämt sätt vägleder barnet att känna sig lika trygg i sin säng som i mammas eller pappas famn - då kan i alla fall JAG skriva under på att jag använder metoden. OCH att jag tycker att den är bra.
-
Självklart ska du fortsätta med den metod som funkar för er! Varför ändra på ett vinnande koncept?dicny skrev 2010-09-29 21:25:54 följande:Jag har just provat min metod igen och hon somnade på mindre än en minut. Sover hon hela natten i natt med så kommer jag garanterat fortsätta med den. Kanske är ett bra alternativ istället för 5 min? Hoppas att det fortsätter att fungera bra!
-
Okej, jag förstår att du reagerar starkt på att man inte ska låta sitt barn ligga och skrika - som du säger, det ligger djupt rotat i oss att trösta vårat barn i dessa situationer.vittra skrev 2010-09-30 09:09:36 följande:Hahaha nej ni kör inte 5mm för ni väntar 4 min istället
Och ni kör inte 5 mm därför att ni går in och stoppar om i 30 sek istället för att stå och säga godnatt och sov gott i 30 sek!
Det är fortfarande lika fruktansvärt så länge bebisen gråter för sig själv, det är fullkomligt ovidkommande om du går in efter 4 eller 5 minuter och lika oviktigt är det om du väljer att bara stå i dörren och säga godnatt och sov gott som att stå vid sängen och göra det, om du ändå sedan går ut direkt igen och låter bebisen återigen skrika!
Fattar du inte att det inte är principen att man kallar något för 5mm som folk reagerar på?! Det är ju att du använder dig av en skrikmetod! Du låter bebisen gråta och vara ledsen utan att gå in och trösta! Medvetet!
Att du dessutom själv skriver att du tycker det är jobbigt att han skriker talar ju ännu mer om att du faktiskt går emot den naturliga instinkten, att trösta! Bara där gör du klart för alla i den här tråden hur fel du gör, mot dig själv, men ännu mer mot ditt barn!
Men gör du skillnad på skrik och skrik? För det kan jag definitiv göra nu när vår kille är 6 månader. Han kan skrika för att han är ledsen (erbjuder då tröst i form av närhet) och han kan skrika för att han är uttråkad/protesterar. Jag anser inte att jag behöver plocka upp min son ur sängen när han skriker för att han är uttråkad/inte vill sova, utan leka. För vad lär jag honom då? Jo - att skriker man så får man som man vill. Barnet måste ju någon gång lära sig att föräldrar bestämmer över vissa saker, utan att man diskuterar dem. Och det tror jag att min son klarar av att börja lära sig nu, han är inte dum inte... -
-
-
