vittra skrev 2010-09-29 09:54:49 följande:
Du går in och tröstar ibland ja. Du visar inte att du finns där genom att strunta i de 4 första minuterna liksom... och hur ska bebisen förstå att du på något sätt skulle innebära trygghet när du bara går in var 4-5 minut?! Du innebär ingen trygghet för bebisen då (för då skulle ju inte bebisen börja skrika igen, eller hur) du visar bara ännu tydligare för bebisen att din respons sker helt och hållet på dina villkor och inte när bebisen faktiskt behöver det. Alltså skapas en otrygg anknytning. För samspelet får inte ske på förälderns villkor!
Och angående det du skrev om kolikbarn, ja de skriker. Ibland hela tiden. Vår första skrek ungefär 10 timmar om dygnet. Men det är en enorm skillnad att skrika i en varm trygg famn, än att skrika för sig själv! Om du alls hade läst våra inlägg hade du förstått att det inte är skriket som är farligt, utan att de tvingas skrika helt själva och alltså tvingas de också hantera de fruktansvärda ångestkänslorna helt själva, det är de inte mogna för och därför kan inte hjärnan utvecklas normalt pga den utveckling av kortisol som sker.
Tycker att hela meningen med tråden börjar barka hän!
Jag har inte läst någonstans där TS skriver att han ligger och skriker i fasa eller kanske ens gråter.
Hon går ju in efter en stund när han kanske ligger och gnyr, kanske suckar lite, kanske gråtit en liten stund.
Varför innebär det ångest för ett barn bara för att han/hon blir lämnat??
Metoden finns väl för en anledning och som jag har skrivit tidigare, så finns det många många som har hittat sina sätt att göra detta på. Vissa barn kanske inte ens skriker speciellt eller är ledsna på det sättet ni påstår att barnet allt är.. Men mamman eller pappan kanske iaf går in och stoppar om och på så sätt visar att det är tryggt och mysigt att sova där!
vittra skrev 2010-09-29 09:57:41 följande:
Om ditt barn hade känt sig tryggt och varit nöjd med att du går in var 4-5 minut så hade han inte börjat skrika igen. As simple as that.
Han skriker fortfarande inte!
vittra skrev 2010-09-29 10:04:28 följande:
Du har fått något om bakfoten
Man kan inte "lära" bebisar att vara självständiga, och det är absolut inte utvecklande och ännu mindre positivt att tvinga dem vara själva! De utvecklar nämligen en självständighet alldeles själva i takt med att de mognar. Det är så människan utvecklas förstår du... föreslår att du läser några rader utvecklingspsykologi, det har nämligen hänt en del inom vetenskapen sen behaviorismen var populär i barnuppfostran för över 100 år sen...
Självständiga minns jag inte att jag har skrivit någon gång.. Däremot att vara själva, att lära sig att vara själva och vara trygga i den miljön, tycker inte att det är konstigt att vissa föräldrar vill att sina barn ska få ett eget rum tidigt och lära dem att sova där och vara trygga där!!
Jag skulle även värdesätta att jag och pappan skulle få tid tillsammans på kvällen istället för ett ständigt hopp om att barnet ska bli trött och kanske kanske somna tillslut! Därför skulle jag vilja att mina barn sover i egna rum, och kan vara trygga där och veta att vi faktiskt finns!
Om TS nu går in var 4-5 min och tittar till eller stoppar om, visar med ömhet att hon finns där och barnet känner lugn och tillslut somnar, så är väl det jätte bra! Hon svara på barnets gråt eller kanske bara om han gnyr.. vad är det för fel med det?? Om man vill prova metoden kanske man ska tänka efter innan och inte bara stoppa in huvudet till barnet och sen gå, ja klart man får negativa biverkningar. inte konstigt alls!! Ingen trygghet där inte, kan jag definitivt hålla med om. Men här handlar det fortfarande om tips och hur det har gått för dem som har hittat "sitt" sätt med metoden eller vad det var som inte fungerade osv.
Varför skriva att någon är en dålig mamma för att känna sig själv lite bättre för att "vi har minnsann våra barn i sängen eller vill inte låta dem sova själva"??!!
Jag anser då att man begränsar barnet och är självisk när man inte kan låta dem få ett eget rum och bli trygga där tidigt i åldrarna!!
