Barn från 60-70 talet borde inte ha överlevt.

Usch ja...jag minns alla hålen jag fick i tänderna! Jösses, har nog lagat varenda tand i min mun. Brukade äta cornflakes med en massa socker på till frukost. Var visserligen trådsmal, men tänderna! Åh jösses!

Det var faktiskt fler barn som dog också, det ska man inte glömma. Sverige är ett land med oerhört låg barnadödlighet och låg andel barnolycksfall om man jämför med många andra länder.

Klart man kan garva åt nojiga småbarnsföräldrar och muttra om att "Jag stod minsann upp i bilen när vi körde och inte fan dog jag av det" men den dagen man krockar med sitt lilla barn känns det rätt bra att ungen sitter fastspänd i ett godkänt babyskydd.

På samma sätt känner man sig rätt dum när man sitter med sin tvååring på akuten och ser på när hon får en slang nertvingad i näsan för att man ska försöka få upp järntabletterna som stod framme "för det är ju bara vitaminer och man behöver minsann inga medicinskåp"!

Jag undrar alltid vad den som skrev den där dåliga texten egentligen hade för uppväxt. Jag är nämligen född på 70-talet och fick ha säkerhetsbälte, tänderna borstades fanatiskt och saft och läsk förekom på kalas, inte till vardags, föräldrarna låste in medicinerna, jag fick inte cykla själv i trafik förrän jag var i nioårsåldern och jag var definitivt inte ute och sprang okontrollerat på dagar och kvällar - jag fick lov att tala om vart jag skulle gå, till vem, tala om när jag skulle komma hem och kolla av med vederbörandes föräldrar att det var ok. Det skiljer sig inte stort från den uppfostran jag ger min egen son.

Vi hade fler specialpedagoger, bättre skolhälsovård, tillgänglig skolsjuksköterska och skolkurator och en hyfsat väl fungerande stödundervisning, om jag jämför med skolan nu. Det var verkligen inte fråga om att dumma ungar fick gå om ett år och så var det bra med det.

De barn som växer upp idag kommer också att bli smarta, riskvilliga, nyfikna entreprenörer. Några av dem. En del kommer nog att bli oengagerade arbetshästar. Hur många 60-talister och 70-talister är egentligen dessa drivna, riskvilliga investerare och hur många är vanliga arbetare och tjänstemän som knegar på dag efter dag?

Jag är född på sjuttiotalet.

Jag hade cykelhjälm, satt på bälteskudde i bilen. Läsk drack vi väldigt sällan, det var en lyxvara! Dessutom hade jag ett TV-spel, fick det när jag fyllde nio! Inte var det heller så att alla hade vänner, mobbning förekom då också. Den där texten är smårolig, men verkligen inte sann.

Själv höll jag på att ha död på brorsan när jag klättrade upp på bänken och hämtade hostmedicinflaskan som jag sedan frikostigt delade upp... själv spydde jag upp det mesta men brorsan var nära att stryka med. Han fick magpumpas och låg inlagd rätt länge. Medicinskåp hade nog varit en bra idé.

Och min kusin och hans mamma dog i en bilolycka, de var inte bältade... så efter det satt vi väldigt noga fast i bilen. Trots att det var sjuttiotal.

Jag var som fyra, femåring väl bevandrad inom porrens värld också för kompisens pappa hade en stor hög porrtidningar i garderoben som vi ofta tittade i. Av det riktigt grova slaget. Sedan lekte vi "doktor" med kompisens lillasyrra. Det går hon troligen i terapi för nu.

Men visst finns det saker som var bättre när jag var barn än vad de är nu. Och vissa saker då var bättre för min man än de var för mig... han kunde flå ett rådjur när han var fyra. Och nacka en höna. Däremot hade han inga jämnåriga kompisar alls innan han började skolan. Cykelavstånd var det knappast fråga om... En dryg mil till närmaste unge som var tre år yngre.

Var tid och var plats har sina för och nackdelar, men att romantisera en högre barnadödlighet är korkat tycker jag...

 

Man kan ju inte säga att allt var bättre då, det är ju som att säga att bara för att man inte visste att rökning var så farligt då, så borde alla röka som borstbindare nu!!! Vi vet ju en hel del mer nu än vad vi gjorde då...

Eller som min mormor kan säga det gick minsan bra att föda barn förr utan bedövning... jag säger tack för bedövning och inte heller dör lika många barn vid förlossning nu.

Eller tycker du att bara för att man inte kunde bota cancer förr så ska man inte göra det nu heller.
Samhället förändras på både gott o ont såklart!!!

Vi var fyra barn. Jag fick alltid sitta i skuffen på herrgårdsvagnen (combin) när vi skulle åka nånstans. Bilbälten var knappt uppfunna på 60-talet. Pappa och mamma rökte i bilen med stängda fönster i bilen. Herregud vilken dimma. Ja, saker och ting var inte bättre förr.

Här är en som överlevt!

Ja, oj, vad det var bättre förr. Kommer t ex ihåg när vår bildörr gick upp på E4 och jag skrek och klamrade mig fast för att bilen saknade bälten.

Läsk? Det dracks typ på julafton och till påsk. Eventuellt kunde jag få en Vira blåtira när skolan hade utflykt. Vi fick lära oss att tv gav fyrkantiga ögon och att man dog om man simmade efter maten. Vi satt bänkade framför Anslagstavlan för det var ju tecknat. I skogen hittade vi lite porr och så var det ju den där snuskgubben som var och nöp oss under kjolarna, han hade jag förträngt.. Jag snodde mammas cigg och rökte min första cigarett som nioåring. Det stals barnkläder ur den gemensamma tvättstugan, grannbarnens farsa var alkis och brann inne, och områdets bully jagade oss både på  cykeln och i slalombacken och vi vågade inte vara ute om han visade sin fula tryna. Mina kompisars granne blev påkörd (sju år gammal), han hade bråttom hem för det var palt till middag, och dog. Han skulle korsa E4 som då passerade rakt genom byn. När libanesen Ahmed och hans bror flyttade till stan var det stort uppslag i lokaltidningen. Han var den första mörkhyade personen jag sett (och jag tyckte han var så vacker - han blev för övrigt min första kille).

Ja jäklar vad bra vi hade det. Bruksort, tidigt åttiotal. Mitt åttiotal är kommunistgrått, inte rosaskimrande.