• Big Mac

    Barn från 60-70 talet borde inte ha överlevt.

    Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss som var barn på 60-70-talet inte ha överlevt. Våra barnsängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm. Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor.


    Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i men blev aldrig överviktiga därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska utan att någon dog av det.


    Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart nedför backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.


    Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen och kom hem först när gatubelysningen tändes. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen mobiltelefon.


    Vi hade inget Playstation, Nintendo eller X-box - på det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, inga mobiltelefoner, hemdatorer eller chatrooms på internet. Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem.


    Vi ramlade ner från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden, bara vi själva. Kommer du ihåg olyckorna? Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.


    Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Trots alla varningar var det inte många ögon som blev utstuckna och gräset växte inte inuti oss resten av våra liv. Vi cyklade hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.


    Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan så de föll igenom och var tvungna att gå om ett år.


    Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya ideér. Vi hade frihet, fiasko, succeér och ansvar och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop. Och du är en av dem.


    Någon har tänkt till......
  • Svar på tråden Barn från 60-70 talet borde inte ha överlevt.
  • Fröken Susidus
    Butterscotch skrev 2010-10-13 14:32:54 följande:
    Det var just det.

    Allvarligt, hur kan man tycka att det var bättre med farlig färg, inga bilbälten och inga hjälmar? Är man inte lite korkad då?
    Fast man kan ju välja att se helheten i TS skrift eller haka upp sig på småsaker som endast är bitar av texten.

    Jag gillade texten och jag tror det ts vill säga är att idag har allt gått till överdrift. Gud nåde den som inte följer livsmedelsverkets rekomendationer.
     Alla barn ska skyddas så till den milda grad att de när de släpps lösa inte förstår någonting om vad man kan eller inte kan göra. Barnens egen förmåga att lära sig rätt och fel försvinner då vi föräldrar hela tiden räddar dem, hela tiden skyddar dem från allt ont i världen och bäddar marken med rosa bomull under deras fötter.

    Och herrejösses om mitt stackars barn får tråkigt! Klart han måste ha ett playstation, vad ska han annars göra? Och det ska lekas med, pysslas med och gullas med så mycket att barnens egen fantasi till slut dör ut.

    Jag menar inte att vi ska sluta tvinga barnen att ha hjälp eller börja åka bil utan säkerhetsbälte men det är nog inte vad ts menar heller utan bara att vi kanske borde backa ett par steg och låta barnen vara barn.

    Man kan inte vaddera hela världen även om man villl.
    Mamma till vårt mirakel
  • augustisten
    Här och nu skrev 2010-10-13 14:36:14 följande:
    Jag menar generellt. Stressen i dagens samhälle fanns inte då.
    Men vi kanske minns det så för att vi var barn då också? Tror du att våra barn kommer uppleva sin barndom som stressad eller begränsad pga att de har bilbarnstol, medicinskåp och cykelhjälm?

    Jag tyckte att mycket var väldigt bra i min barndom. Det mesta av det är ungefär lika för min son, men några få saker är sämre av olika orsaker. Till exempel bor vi centralt i storstad så han kommer inte att kunna springa till kompisar som jag gjorde. Han kommer heller inte att tvingas snatta i affären när han är fem år av någon kompis storebrorsa som jag blev. Det var stressande för mig då. Så det är ju inte helt svart/vitt.

    Min mamma och pappa upplevde nog inte min barndom som mindre stressig än vad det är idag. Troligen var det betydligt mer stressande för dem. Brorsan fick börja på dagis när han var sex månader. Pappa var inkallad i lumpen (om man vägrade på sjuttiotalet hamnade man i finkan) och mammas föräldradagar var slut så hon var tvungen att börja jobba. Vi var på dagis från 6.30 till 17.30 många dagar (delade skift). När vi var sjuka fanns inga vabbdagar att ta ut utan de fick gå och arbeta och så kom det hem en hemsamarit och passade oss. Hon var ökänd som en riktig skvallertant så mamma städade hela natten innan...

    Som TygTiger skriver kan jag sakna en del av friheten som fanns för ungar förr... men det finns ju annan sorts frihet idag. Friheten att hitta vänner och intressen mer obegränsat via internet tex. Också det på gott och ont säkert.
  • Butterscotch
    Buchholtz och Magnusson skrev 2010-10-13 15:00:01 följande:
    Fast man kan ju välja att se helheten i TS skrift eller haka upp sig på småsaker som endast är bitar av texten.
    Om man väljer att citera en text utan att använda källa antar jag att man menar allt man skrivit. Annars kan man ju välja att plocka bort det som är rena dumheter.
  • pigglet

    Överlevde gjorde ju de flesta - men inte lika många som nu...

    Det var en härlig beskrivning, och jag känner igen mig i det mesta. Det är det där med läsken som jag inte alls känns vid... vi 3 barn delade på en 33 cl flaska tex vid jul och kanske någon fest... inte som idag när man dricker läsk både hemma, på restauranger och utflykter och bra mycket mer än 1 dl.

    Men visst kan man bli lite mörkrädd när man läser om hur en del oroar sig för de mest underliga saker. När det skriks om "om händertagande av soc" om man lämnar barnet i en bil en stund. Eller att en 3-åring inte skulle kunna leka på sitt rum ensam, utan måste ha med en förälder eller äldre syskon.
    (men visst-  jag oroar mig massor jag också, bara för andra saker...)

  • Här och nu
    augustisten skrev 2010-10-13 15:08:31 följande:
    Men vi kanske minns det så för att vi var barn då också? Tror du att våra barn kommer uppleva sin barndom som stressad eller begränsad pga att de har bilbarnstol, medicinskåp och cykelhjälm?

    Jag tyckte att mycket var väldigt bra i min barndom. Det mesta av det är ungefär lika för min son, men några få saker är sämre av olika orsaker. Till exempel bor vi centralt i storstad så han kommer inte att kunna springa till kompisar som jag gjorde. Han kommer heller inte att tvingas snatta i affären när han är fem år av någon kompis storebrorsa som jag blev. Det var stressande för mig då. Så det är ju inte helt svart/vitt.

    Min mamma och pappa upplevde nog inte min barndom som mindre stressig än vad det är idag. Troligen var det betydligt mer stressande för dem. Brorsan fick börja på dagis när han var sex månader. Pappa var inkallad i lumpen (om man vägrade på sjuttiotalet hamnade man i finkan) och mammas föräldradagar var slut så hon var tvungen att börja jobba. Vi var på dagis från 6.30 till 17.30 många dagar (delade skift). När vi var sjuka fanns inga vabbdagar att ta ut utan de fick gå och arbeta och så kom det hem en hemsamarit och passade oss. Hon var ökänd som en riktig skvallertant så mamma städade hela natten innan...

    Som TygTiger skriver kan jag sakna en del av friheten som fanns för ungar förr... men det finns ju annan sorts frihet idag. Friheten att hitta vänner och intressen mer obegränsat via internet tex. Också det på gott och ont säkert.
    Stressen har inget med de saker du nämnde att göra.
  • Hertha
    Här och nu skrev 2010-10-13 21:58:06 följande:
    Stressen har inget med de saker du nämnde att göra.
    Vad är det som är stressande då?
    Jag minns också hur det var att bli lämnad långa timmar hos olika dagmammor. Föräldrar som var oroade över ekonomin och hur allt detta påverkade mig.
  • Tygtiiger
    Här och nu skrev 2010-10-13 21:58:06 följande:
    Stressen har inget med de saker du nämnde att göra.
    Det tror jag är en åsikt som du och jag inte delar.

    Jag är uppväxt med en ensamstående, politiskt engagerad mor och en kärleksfull men alkoholiserad far - och en mormor som var ett stort stöd som barnvakt, sjukvakt etc - hon arbetade natt och tog hand om mig på dagarna, fan vet när hon sov. Hon skilde sig på fyrtiotalet, arbetade som tvätterska och läste in en undersköterskeutbildning samtidigt som hon försörjde sina två barn. Snacka om stress.

    Att vara tvungen att lämna barn som man tycker är för små eller för sjuka på dagis för att man faktiskt inte har någon annan försörjning, det är stress. Att det är jobbigt att köra ungarna till tre olika aktiviteter i veckan som många gör nu kräver möjligen en hel del planering, men det är faktiskt något man KAN välja bort.

    Jag kan tycka att många är fast i en materialistisk hets, man måste ha villa och bil och kunna åka på utlandssemester varje år annars kan man absolut inte skaffa barn och dessutom borde det ingå i socialbidragsnormen, typ, och det minns jag inte från när jag var riktigt liten på 70-talet. Men det kan likagärna ha att göra med att jag växte upp med vänsterflummänniskor. Jag tycker det är intressant att vi tjänar mycket mer pengar nu, i genomsnitt, per barnfamilj än vad vi gjorde på 70-talet men fortfarande jobbar lika långa dagar. Det tror jag bidrar mycket mer till en stressig vardag än att barnen tvingas ha cykelhjälm, bilbälte och får lov att spela x-box.
    Krupke, we've got problems of our own!
  • Liba
    Big Mac skrev 2010-10-12 23:40:06 följande:
    Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss som var barn på 60-70-talet inte ha överlevt. Våra barnsängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm. Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor.

    Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i men blev aldrig överviktiga därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska utan att någon dog av det.


    Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart nedför backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.


    Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen och kom hem först när gatubelysningen tändes. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen mobiltelefon.


    Vi hade inget Playstation, Nintendo eller X-box - på det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, inga mobiltelefoner, hemdatorer eller chatrooms på internet. Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem.


    Vi ramlade ner från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden, bara vi själva. Kommer du ihåg olyckorna? Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.


    Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Trots alla varningar var det inte många ögon som blev utstuckna och gräset växte inte inuti oss resten av våra liv. Vi cyklade hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.


    Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan så de föll igenom och var tvungna att gå om ett år.


    Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya ideér. Vi hade frihet, fiasko, succeér och ansvar och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop. Och du är en av dem.


    Någon har tänkt till......
    WÖRD!
    Huvudet på spiken där =)
    Jag kan ibland skratta mig fördärvad åt dagens bomulls-curling-prylhysteriska föräldrar.
    Förvisso  tycker jag att det är fantastiskt bra att gifter försvinnit från barnprodukter , möbler, kläder etc . Och det är en självklarhet att hjälm är på när barnen cyklar, skejtar, rollerblade:ar och de ska sitta fastspända när man åker bil.
    Folk tror seriöst att de är dåliga föräldrar om barnen inte har 500 leksaker ( det är ett snitt i sverige har jag läst), mobiler, massa aktiviteter efter dagis/skolan, om man skippar skötbord och skötväska( totalt onödigt), inte kör omkring babyn i en bugaboo, om man åt en god laxbit under graviditeten...listan kan bli huuuur lång som helst.
  • katja74
    Tygtiiger skrev 2010-10-14 08:26:08 följande:
    Jag kan tycka att många är fast i en materialistisk hets, man måste ha villa och bil och kunna åka på utlandssemester varje år annars kan man absolut inte skaffa barn och dessutom borde det ingå i socialbidragsnormen, typ, och det minns jag inte från när jag var riktigt liten på 70-talet. Men det kan likagärna ha att göra med att jag växte upp med vänsterflummänniskor. Jag tycker det är intressant att vi tjänar mycket mer pengar nu, i genomsnitt, per barnfamilj än vad vi gjorde på 70-talet men fortfarande jobbar lika långa dagar. Det tror jag bidrar mycket mer till en stressig vardag än att barnen tvingas ha cykelhjälm, bilbälte och får lov att spela x-box.
    Det håller  jag verkligen med om. Detta statusjagande som vi lever i kan inte vara sunt. Nej, tack och lov finns andra värden än pengar här i livet. Det tror jag är viktigt att komma ihåg!
  • petrasandell

    bra tråd! bra skrivet! det som jag håller mest med om är att många idag sitter extremt mycket vid tv, data och alla har mobiler och ska jämt vara tillgängliga....ju fler kontakter på mobilen desto bättre är man....så anser iaf tonåringar idag vilket är riktigt jobbigt och en stor press!

    barn behöver mer lek ute och mindre inomhustid....

  • Ilsa

    Åh nej, inte den här gamla idiotiska texten nu igen. Varför måste man vara så jävla tuff när det gäller det viktigaste man har?

    Mina barn är uppväxta på ersättning, min treåring får gå till gungorna själv, jag har i princip aldrig delat hennes mat eller frukt, jag glömde jämt hennes ad-droppar och jag smörjer nästan aldrig in henne efter bad (!) och hon får gå ut utan jackan även fast det är kallt om hon envisas. Jag är inte särskilt överbeskyddande och tror på mitt barns egen kompetens och omdöme ( i de fall det inte är livshotande), men att påstå att det var bättre förr är faktiskt bara korkat. TygTiger har redan förklarat varför.

  • Plutteli

    Jag måste bo i en liten bubbla eller nått, men de där löjligt överbeskyddande föräldrarna alla pratar om...jag känner ETT sådant par (min kusin och hans tjej) i övrigt vet jag faktiskt inte ett enda par som håller på på det sättet....

    Vår tjej är två år, hon käkar sand, hon käkar snö, hon klättrar på allt som går att klättra på, hon har ständigt blåmärken på armar och ben från sina upptäcksfärder, hon får prova allt i matväg, hon äter produkter med socker, vi vägrar margaring (vidrig skit), hon har inte 500 leksaker eftersom vi med jämna mellanrum gör rensningar bland hennes saker för att hålla antalet nere, hon är ute varje dag osv osv osv.
    Om man nu stör sig på att små barn har telefon: Köp ingen till ungen då!
    Om man stör sig på att barnet "bara" ska spela tv.-spel: Köp inget spel eller inför spel tid!
    Om man tycker att ens barn inte är ute tillräckligt och bara sitter inne: GÅ DÅ FÖR FAN UT MED DIN UNGE!

    Majoriteten av alla saker i TS är ju bara att göra/låta bli om man tycker det är viktigt/oviktigt, det är faktiskt inte svårare än så!

  • SweetBaby

    Åh detta snacket blir ibland så jobbigt. 
    Svärmor snackar om detta HELA tiden. Vad man än säger så ska hon alltid snacka om att hon har minsann aldrig gjort så och det har gått minst lika bra.

    Hon kan till exempel säga att dagens ungdomar är så lata, tar inga egna initiativ på jobb och praktik, de blir alltid trötta och sätter sig ner osv.
    Hon lät sina ungar göra en massa saker som andra föräldrar höll på att svimma över osv.
    Min sambo har råkat ut för en hel del skador, ex hon bromsade en gång när de åkte bil så han spräckte upp ögonbrynet tror jag  det va. Han har ramlat in i en massa saker och skadat sig osv.
    Det är absolut inget fel på min sambo idag, men är man en hönsmamma bara för att man kanske håller lite extra koll på sina barn?

    När det nu gäller vår son så är hon super känslig i jämförelse med oss. Hon piper för minsta lilla sak som hon då anser vara farligt för sonen.
    Hon tycker det är hemskt att han ibland får låna pappas RIKTIGA hammare, för den kan han ju tappa på fötterna. Men däremot kan HON utan problem köra honom i bilen utan stol.

    Det jag kan tycka är att det oftast är vi som får skulden får att vi är på ett visst sätt. Jag är 23 år, jag var ute och lekte med mina kompisar hela dagarna tills jag började högstadiet, där blev det ändring.
    Men om jag nu tittar på sambons syster som är 10 år, hon är aldrig ute. Så vems "fel" är det?
     

  • Jossan90
    Kimona skrev 2010-10-12 23:52:49 följande:
    Jag är född 90 och växte upp likadant
    samma här
Svar på tråden Barn från 60-70 talet borde inte ha överlevt.