När är det okej att bli gravid igen?

Vill börja med att beklaga eran enorma sorg! *kramar om*

Det är okey att göra det när man vill. det finns inget rätt eller fel..

Vi har precis nu börjat att försöka igen,för jag ville inte bli gravid genast då vi hade förlorat våran dotter. Vi behövde få sörja färdigt. Och det har vi gjort nu. Jag tror inte att det är nyttigt för fostret att mamman sörjer,jag tror ärligt inte det. Jag ville iaf. inte förpesta ett foster med min sorg,det räckte att vi andra var förpestade med sorg. Även om man inte tror det när man precis förlorat sitt barn,så kan man sörja färdigt om man tillåter sig att göra det!

Våran dotter dog i Juni förra året.

Jag blev gravid igen efter 3 månader. Jag ville bli gravid på en gång igen! Graviditeten hjälpte mig i mitt sorgearbete, den hjälpte mig få lite annat att tänka på, och ett nytt hopp om att få ett till barn som får följa med hem. Sorgen efter den dotter jag miste bär jag med mig ännu( 2 år sedan). En ny graviditet och ett nytt barn kan såklart aldrig nånsin ersätta det barn man förlorat, men det lilla levande barn jag födde för snart ett år sedan är en fantastisk liten solstråle att ha när tankarna på min dotter blir tunga....Och storebror som är fem år är så glad att äntligen få ha en bebis att krama! Bara DU vet vad som är bäst för dig o din familj, men ha i åtanke, att du ska klara att bära fram ett nytt barn mentalt, det är jättejobbigt att vänta barn igen, dels att bära två graviditeter så tätt inpå, dels för orons skull, kanske blir det för mycket för dig just nu?
Jag valde i allafall att köra på, och det gick jättebra, för jag förstod att det kommer bli jobbigt även om jag väntar, man har förlusten med sig oavsett hur långt tiden får gå...

Vi använde oss aldrig av skydd igen efter att vi förlorat våran dotter och 3månader efter att hon fötts blev jag gravid igen med en nu snart 3årig pojke. Såhär i efterhand var det nog inte rätt beslut för oss att skaffa så snabbt efter trotts att hela mitt väsen SKREK efter ett barn till. Jag hamnade i förlossningsdep. och jag har inget minne av de två första månaderna i min sons liv. De tar lång tid att återhämta sig efter en förlossningsdep och även om jag fungerade "normalt" relativt snabbt så tog de lång tid innan man blev en "normal" mamma.

Så fort han fick feber eller blev ledsen och jag inte visste varför var de nästan så jag kräktes för jag fick sådan ångest och kännde mig helt vilsen. Idag är det helt borta förutom när han får hög feber. Tycker ff de är riktigt läskigt även om det inte är riktigt SÅ  extremt idag.

Jag vill inte på något sätt skrämma dig TS! Och jag vet så väl längtan du känner. Jag vill bara påpeka att de inte alltid är rätt beslut, även om de känns som det Lycka dock till med hur ni än gör och jag beklagar förlusten!

Fysiskt sett kan du kan bli gravid igen så snart du får mens och äl igen efter förlossningen. Själsligt och psykiskt kan bara ni avgöra när det är dags. Det finns som sagt inget rätt eller fel i den situationen ni har hamnat i.

För oss tog det 10 månader innan jag blev gravid igen efter förlusten av vår ängel.
Vi sa hela tiden att vi tar det som det blir. Efter ett halvår började längtan att bli gravid igen bli väldigt stark, så då började jag med äl-stickor bara för att ha lite koll på hur kroppen fungerade.
För oss kändes det med facit i hand väldigt skönt att få syskon med det tidsmellanrum som det blev, för det betydde att vi skulle kunnat ha haft båda barnen hos oss.

Jag önskar er all lycka till, och jag beklagar innerligt att ni misste er son!

Hej, och beklagar att ni inte fick behålla er lilla pojke...

Vi förlorade en son under förlossningen förra sommaren. Jag vaknade dagen efter och ville ha barn igen. Som du säger, inte för att ersätta, men för att vi ville ha barn.

Det tog 5 månader för oss att bli gravida och det var de längsta fem månaderna i mitt liv. Sedan var de första 3 månaderna av graviditeten jobbiga. Varje gång jag gick på toa väntade jag mig att få se blod, att det blivit ett missfall.

Själva graviditeten var ok, fast den kändes extra lång. Det var som att de två graviditeterna slogs ihop.

Mot slutet av graviditeten blev allt jättejobbigt igen. Jag var säker på att bebisen skulle dö i magen. Men när D väl kom blev allt fantastiskt och underbart. Han är snart 7 veckor nu, och jag är så glad att vi inte väntade längre.

En gynekolog bannade mig för att jag inte väntat ett år mellan graviditeter, men jag tror att om man blir gravid är kroppen beredd. Med psyket är det en annan sak...men det kan bara du veta, eller ana.

Lycka till.

Som folk redan skrivit så finns det inget rätt eller fel i en sådan här fråga. Jag ville inget hellre än att få ett nytt barn, ett levande barn efter att jag fött min döda dotter i v41, men min man var mer tveksam. Vi väntade tills obduktionssvaren kommit och läkaråterbesök (tre månader) innan vi började försöka. Ett halvår efter förlossningen var vi gravida igen.

Om någon hade sagt att det skulle ta ett halvår innan vi blev gravid igen, precis när dottern dött, då hade jag tyckte det vore en evighet. Jag ville ju ha ett barn NU. Men i efterhand är jag glad att det åtminstone gick ett halvår. Både för kroppens skull, det sliter faktiskt på kroppen att ha täta graviditeter, men också för att jag hann en bit på vägen i sorgearbetet.

Någon slags tumregel jag hört är att vänta en menscykel, för att ge kroppen en chans att hitta någon balans. Men det är som sagt olika för alla.

lycka till på er resa i sorgens land. :-/ 

Tack alla!

Jag fick mensen i förrgår... Fick lite smått panik då jag inte haft mens på väldigt länge ju.
Men, nu är kroppen redo. Jag känner att jag också är redo, jag vet inte förrens vi är där.

Hur vet men att man har ägglossning, är de cirka 14 dagar efter mensens första dag?

Min själ skriker efter ett levande barn. Då alla mina närmaste vänner har små bebisen så känner det extra jobbigt att bara träffa sina vänner. Jag känner mig utanför, misslyckad då jag inte fick hem en bebis från sjukhuset..

Vi håller tummarna till nästa äl.

Kram alla*

man brukar ju säga att äl är ungefär 14 dagar efter förra  mensens första dag, men det beror ju sen på hur lång cykel du har, är den längre än 28 dagar så kanske man inte har äl förrän i dag 16 eller om den är kortare än 28 dagar så kan det vara färre dagar. om du vill ha koll så är ältest väldigt bra.

Grattis till din lilla ängel! o så otroligt sorgligt att han inte fick stanna kvar hos dig!

I samma ögonblick som Wilton lämnade oss ville vi ha ett syskon till honom. Så vi har inte använt skydd alls. men läkaren bad oss vänta två menstruationer så kroppen hann och återhämta sig lite. nu fem månader efter Wiltons död så plussade jag. jag har velat bli gravid hela sommaren, men det är egentligen inte förrän nu som jag mår bra, som jag fungerar normalt igen o det var kanske inte förrän nu som både kropp o själ var redo.

känner själv igen det du skriver om omgivningen. alla mina vänner har barn, många kollegor har barn, vi var fyra kollegor som skulle ha barn ungefär samtidigt, alla fick ta med sig sina barn hem, utom jag. o det där med misslyckande, det är nog en vanlig känsla. Guu vad jag har känt mig svag som kvinna, som inte kunde hålla kvar mitt barn, utan min kropp var för svag när han blev större. Det är så otroligt knäckande, men det är viktigt att bli påmind om att det är hjärnspöken, det är bara du själv som känner så, ingen annan tänker så...

Kramar till dig!