Jag är på väg ut ur ett långt förhållande och har inte datat sedan gymnasiet. Jag ser bra ut, är trevlig och ganska smart.
Jag känner det som att det skulle vara helt omöjligt att träffa någon ny kärlek, för under alla år i mitt förhållande har ingen stött på mig, och nu när jag blir singel är jag dessutom singel med barn.
Är det helt kört? Killar, skulle ni inleda något med en singel småbarnsmamma?
Klart att du kommer att träffa någon ny kärlek =) men det kan ju ta tid. Ta hand om dig själv och ditt barn under tiden och finn dig i att vara singel. Kärleken kommer men det kan som sagt ta tid.
Jag träffade min nuvarande sambo när lillskrutten var drygt 1 år. Vi blev ihop ett halvår senare. Idag lever vi familjeliv i hus med barn.
Va inte despo och tänk vem vill ha dig??? Skapa ett bra och stabilt liv åt dig och ditt barn, träna, ha något fritidsintresse. Det ska vara lycka att få vara med er =)
Förstår du vad jag menar? =)
Jag va nyskild två barns mamma när jag träffade min sambo.. Och nu e jag sambo o har tre barn... O blir just nu jagad av den skit snygg yngre kille som vill ha MIG!!! så absolut kommer du träffa nån ny kärlek. Barnen jag har e nu 4ÅR,2,5ÅR och 5månadee gammla...
Tack snälla ni som ger mig lite hopp! Jag vill ju inte träffa någon ny redan, men det känns så tungt att känna att man kommer vara ensam resten av livet.
Hej ensam
Jag är i en liknande situation som du men bara till hälften, dvs brutit upp efter ett tjugoårigt förhållande, två barn. Det var en evighet sedan jag behövde tänka på att dejta och leta. Men sedan tar likheten slut. Jag ser inte så bra ut, är inte så smart, men är trevlig. (en av tre är inte så tokigt). I alla fall så känner jag inte någon ångest för att inte träffa någon ny kvinna, för det är ju klart att jag kommer att göra.
Att du upplever att ingen har stött på dig under tiden du har varit i ett förhållande kan bero på flera saker. Dels så har du kanske skickat ut signaler att du inte är intresserad, för du är redan upptagen. Du har kanske inte varit mottaglig för män som har varit intresserad av dig, för du har redan ett förhållande. Så har det varit för mig.
Vad du ska tänka på nu är att satsa på dig själv, var härligt egoist och gör sånt som bara gagnar dig. Se till att du mår bra. För när du mår bra och känner dig glad kommer det att regna män ner på dig. För du tror väl inte att män dras till dig när du sitter och tycker synd om dig själv och mungiporna hänger nedåt.
Samma dag som det tog slut i mitt förhållande började jag på gym, jag var tvungen att få ut de negativa känslor jag hade inom mig. Samtidigt började jag må mycket bättre genom att jag kom i en bra fysisk form. Förr tyckte jag inte om min kropp och ville helst dölja den. Men i dag har jag nått en nivå som gör att jag inte skäms för mig, även om det finns mycket mer att göra. Det roliga är att när jag mår bra med mig själv så blir jag inte beroende av vad andra tycker om mig. Jag älskar mig själv och nu vill jag träffa någon som jag också kan älska. Det kommer förr eller senare, var inte orolig TS, du kommer också att fixa det. Se till att du mår bra både i kropp och själ. För då öppnar du möjligheterna på vid gavel. kram...
Ps Om du inte skulle hitta någon så lär det finnas ett ställe, liknande en elefantkyrkogård, dit ensamstående föräldrar vandrar för att tyna bort...
Hej ensam
Jag är i en liknande situation som du men bara till hälften, dvs brutit upp efter ett tjugoårigt förhållande, två barn. Det var en evighet sedan jag behövde tänka på att dejta och leta. Men sedan tar likheten slut. Jag ser inte så bra ut, är inte så smart, men är trevlig. (en av tre är inte så tokigt). I alla fall så känner jag inte någon ångest för att inte träffa någon ny kvinna, för det är ju klart att jag kommer att göra.
Att du upplever att ingen har stött på dig under tiden du har varit i ett förhållande kan bero på flera saker. Dels så har du kanske skickat ut signaler att du inte är intresserad, för du är redan upptagen. Du har kanske inte varit mottaglig för män som har varit intresserad av dig, för du har redan ett förhållande. Så har det varit för mig.
Vad du ska tänka på nu är att satsa på dig själv, var härligt egoist och gör sånt som bara gagnar dig. Se till att du mår bra. För när du mår bra och känner dig glad kommer det att regna män ner på dig. För du tror väl inte att män dras till dig när du sitter och tycker synd om dig själv och mungiporna hänger nedåt.
Samma dag som det tog slut i mitt förhållande började jag på gym, jag var tvungen att få ut de negativa känslor jag hade inom mig. Samtidigt började jag må mycket bättre genom att jag kom i en bra fysisk form. Förr tyckte jag inte om min kropp och ville helst dölja den. Men i dag har jag nått en nivå som gör att jag inte skäms för mig, även om det finns mycket mer att göra. Det roliga är att när jag mår bra med mig själv så blir jag inte beroende av vad andra tycker om mig. Jag älskar mig själv och nu vill jag träffa någon som jag också kan älska. Det kommer förr eller senare, var inte orolig TS, du kommer också att fixa det. Se till att du mår bra både i kropp och själ. För då öppnar du möjligheterna på vid gavel. kram...
Ps Om du inte skulle hitta någon så lär det finnas ett ställe, liknande en elefantkyrkogård, dit ensamstående föräldrar vandrar för att tyna bort...
Heja ts, vilken spännande tid du framför dig. Om ett eller två år kommer du se tillbaka och tycka vad roligt du har haft det.
Ts. Förstår dej fullt. Man har ju en.fin bild om hur de ska vara så att säga. Jag kan säga att jag e vansinnigt förälskad i en yngre man utan barn. Jag har tre barn o kan inte få fler pga komplikatiober efter förlossning nr 3. Så där e min framtid kör med honom. Men de e lul så länge de varar iaf...
Saker och ting förändras, även vi människor.
Försök att inte sitta fast för hårt med saker och ting i ditt liv, vissa saker kan man inte styra över, det som sker det sker. Om du kan hantera en förlust och gå vidare så kommer du att växa dig starkare med tiden. Den som inte accepterar en förlust och stannar kvar kommer kanske att förgås.
Jag läste om två bröder från ett krigshärjat land som kom till Sverige. Den ena klarade sig väldigt bra men den andra fastnade i en djup depression. Det visade sig att den ena brodern hade mycket lättare att acceptera förluster när han blev av med huset de bodde i, fick sluta skolan och fly till ett annant land. Den andra brodern klamrade sig fast i det som var hans verklighet just då och kunde inte ta sig vidare i sin utveckling.
Varför tror du egentligen att livet kommer bli otroligt ensamt?