ADD symptom hos vuxna

Tror jag hittat mina likar! Skönt att man inte är ensam.

TS: Jag har alltid känt mig annorlunda, något missanpassad, men inte onormal eller sjuk. Precis som du har jag också tänkt: att såhär är det väl för alla eller jag kanske bara har lite otur eller liknande. Har också väldigt svårt för att bedöma vad som är "normalt" och icke. Finns det te.x normal lathet? Vad är vad?

Jag har ingen diagnos ÄNNU men funderar på att göra utredning. Ska bara....

Jag missade ditt svar tidigare. Ja jag vill också passa in men jag tänker: vem vill inte det? Efter att det här uppdagades, att jag misstänker att jag har ADD eller ADHD, har jag funderat mycket på hur en "normal" människa tänker och känner för jag trodde ju att jag var normal om än lite annorlunda  Man kan verkligen ifrågasätta om det ens finns något som är normalt/onormalt, själv tycker jag att vi borde skrota de begreppen och att det är upp till var och en att avgöra vad som är "normalt" eller icke.

Jag har nämnt för ett par stycken att jag tror jag har ADHD och att jag vill utredas men upplever inte att jag blivit tagen på allvar. Det finns otroligt mycket fördomar "där ute" om bokstavsbarn och bokstavsdiagnoser, vissa människor har sannerligen inte förstått vad det innebär, utan tror att alla som har ADHD är hyperaktiva, aggressiva och dumma i huvudet and that´s it. Jag har också upplevt det  från andra som om ADHD skulle vara något gulligt och charmigt. Jag tycker det är fruktansvärt sorgligt och jag lider med alla som tvingas ifrågasättas, som missförstås och som inte blir tagna på allvar. Därför är det skönt med ett forum med likasinnade, som VERKLIGEN vet hur det är. Stå på er!

Du är inte ensam om detta. Jag är likadan. Fortsätt kämpa och stå på dig, kräv svar, kräv utredning/undersökning för dina sköldkörtelproblem. Det är alltid skönt att kunna utesluta vissa saker så man slipper den oron.

MissSummer: Jag var inte så virrig i skolan utan det är något som kommit på senare år, inte minst sen jag fick barn. Däremot skolkade jag mycket och det av många olika orsaker. Jag kanske inte hade kommit i säng kvällen innan och var supertrött dagen efter eller så tyckte jag helt enkelt att lektionerna var så tråkiga att jag struntade i dom. Svårast hade jag för matte och lättast för språk och sådant som jag tyckte var roligt som tillvalsämnen jag själv fått välja. Jag försov mig ofta också, blev kallad lat, slarvig, strulig, nonchalant och respektlös. Inkallad till rektorn, kvarsittningar, samtal med lärare och kurator men jag kände aldrig att någon förstod. De hade bestämt sig för att jag bara var skoltrött, att jag nog kunde egentligen om jag bara skärpte mig men det kunde jag ju inte hur mycket jag än ville. Jag led också men det var det nog ingen som såg eller anade. Har också alltid fått höra att jag är långsam och sävlig, det är bara att ta medicinen, det är väl bara att äta när du är hungrig osv. Jo om det ändå var så enkelt

Det hände att jag också somnade ibland men jag vet inte om det var av den orsaken du nämner eller pg.a att jag varit uppe hela natten. Nu däremot är jag skitrött, färdig för sängen runt kl13-14 och om jag kan sover jag en stund då. Om inte så somnar jag istället efter middagen kl 17-18 och om jag inte hade en sambo som väckte mig skulle jag nog sova tills dagen efter. Jag är fruktansvärt trött men "medicinerar" med kaffe (som gör mig något hyper) och rosenrot. Detta hjälper lite mot tröttheten men tankarna rusar fortfarande på i 180 så huvudet får ju aldrig riktigt vila, möjligen när jag sover. J

Jag tror precis som din läkare sa att det gå åt mycket energi till de här "simpla" sakerna som andra gör utan att tänka. Om jag te.x ska iväg någonstans går det först och främst åt energi till att ens förmå mig resa mig från stolen, sedan ska jag då kanske duscha och sådant och det är ju såååååå tråkigt. När jag väl är "klar" går en massa energi åt att leta efter diverse saker, mobil, nyklar, vantar, mössa etc så när jag väl kommer ut genom dörren är jag genomsvettig och trött och vill bara gå in och lägga mig igen.

Anonym (fått diagnos): Ja elände är vad det är. Men jag tror (kanske önsketänkande) att ADHD/ADD kan vara en tillgång om man bara får verktygen och får lära sig kanalisera all den energi som faktiskt finns där. Medicin kan säkerligen hjälpa här, kanske inte för alla men många. Kanske även terapi (KBT), scheman osv. Jag tror även att fysisk träning är bra. Tydligen ska Yoga har god effekt på människor med ADHD. Jag har inte själv provat men skulle vilja. ADHD-människor säga vara väldigt inutiativa, goda människokännare, duktiga på att läsa av andra människors känslotillstånd, bra på att "scanna" människor och miljöer. Är detta något ni känner igen er i?

En annan sak jag undrar om ni känner igen er i är när man te.x kommer till en ny plats/miljö, eller ställs inför en ny och främmande uppgift, det kan te.x vara att komma till ett nytt jobb och så ska man använda kaffemaskinen för första gången men självklart fattar man inte hur den fungerar vilket skapar stress (inte minst om man vet att någon iakttar och/eller står i kö bakom).

Jag kan ge många exempel på situationer liknande den där jag känt mig dum i huvudet fast jag någonstans vet att jag inte är det och detta har gjort att jag undvikit vissa saker/att utsätta mig för det för att slippa känna mig så dum och bortgjord. Det som för de flesta andra människor verkar finnas där naturligt måste jag tänka fram. Te.x hur fan man får upp ett barnsäkert lås på en låda, hur man skruvar ihop en möbel genom att följa anvisningarna från A till Ö, eller bara vad man förväntas göra i en viss situation. Det är ju liksom inte något som är självklart för mig utan något som jag återigen måste fundera fram och försöka ta reda på genom att iaktta hur andra gör. Detta tar så mycket energi!

Mm jag förstår hur du menar och jag kan känna igen mig men det beror på mängden kaffe jag dricker. Tror jag.
Kaffe eller koffein gör mig nog egentligen inte piggare utan mer "stissig" och orolig inombords. Jag borde förmodligen inte dricka det alls men det är ju gott och lite av ett beroende

Anonym (fått diagnos): Jag diagnosticerades bl.a med depression för en herrans massa år sedan och man konstaterade även att jag hade social fobi. Tyvärr var det ingen som kom på tanken på ADHD trots att jag faktiskt kunde beskriva väldigt väl hur jag kände och tänkte i olika situationer. Men det här med att erkänna att man är dum i huvudet, trög osv är inget jag velat göra i första taget. Jag VET att jag inte är dum i huvudet och det VET jag att ingen annan av er här är heller men om vi ska ta det här med kaffemaskinen te.x så tror jag att man kan hitta roten till osäkerheten och den sociala fobin i att man tidigare fått höra att man är trög och långsam, blivit skrattad åt, hånad kanske just bara därför att det tar lite längre tid eller helt enkelt inte kommer per automatik. 

Jag lär mig också bäst genom att se och iaktta andra. Skulle någon däremot stå och läsa upp instruktionerna för hur man använder kaffemaskinen skulle jag inte lyssna utan antingen gå därifrån eller vara i full gång med att trycka på diverse knappar på maskinen-tid att vänta har jag inte. Samma sak om jag ska skruva ihop möbler. Jag orkar inte läsa instruktioner, hinner inte, vill själv, kan själv osv. Brukar mest bli pannkaka av den strategin.

Och det här med barnsäkra lås. Vissa är enklare, andra svårare att förstå sig på. Min man satte nytt barnsäkert lås på skåpet här hemma och första ggn jag skulle öppna det fick jag inte upp det förstås. Jag stod iofs mest och slet och drog i det, för otålig som jag är har jag inte tid att sätta mig in i hur mekanismen fungerar eller är uppbyggd. Min man suckade och bad mig titta på hur han gjorde och efter det fixade jag det. Men tills nästa gång jag skulle in i det förbannade skåpet hade jag glömt allt och han fick visa igen. Och igen.