• Anonym (ADD?)

    ADD symptom hos vuxna

    Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
    Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
    Viktig information om listan:

    Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

    Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
    Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
    Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

    En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
    Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

    Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

    ~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

    ~ Behov av rutiner och struktur men ...

    ~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

    ~ Låg mental uthållighet

    ~ Lättdistraherad

    ~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

    ~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

    ~ Bristande motivation och därför

    ~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

    ~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

    ~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

    ~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

    ~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

    ~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

    ~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

    ~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

    ~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

    ~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

    ~ Benägen att göra saker i fel följd

    ~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

    ~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

    ~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
    Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

    ~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

    ~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

    ~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

    ~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

    ~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

    ~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

    ~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

    ~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

    ~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

    ~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

    ~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

    ~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

    ~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

    ~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

    ~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

    Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

    Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

    Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

    Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

    Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
    Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!
  • Svar på tråden ADD symptom hos vuxna
  • strulmaja
    Anonym (ADD här) skrev 2010-10-28 10:47:19 följande:
    Jag blir hysteriskt besatt och kan inte tänka på annat och ska veta allt, på en gång och om det är något man kan köpa/äga så måste jag ha det. 
    Jag tror att man kan kolla lite på sin omgivning, på mig fick jag respons från omgivningen, lärare, föräldrar, vänner och om jag bara var lite självkritisk så kunde jag räkna ut att jag var överdriven mot andra. Alla glömmer och alla kan dagdrömma t ex, men vi med diagnos är extrema och det är inget som "kommer och går" eller ändras beroende på stress, humör och så vidare.

    Jag vet inte mycket om ADHD eftersom jag inte har det men skillnaden mellan min ADD impulsiv och andras impulsiv är att jag har noll konsekvens tänkande och det är som jag tillfälligt går in i en bubbla där bara den saken gäller. Också det som vi talade om innan att om det t ex är en sak jag plötsligt fått för mig att köpa/göra så finns det inget stopp, jag kan åka till 11 affärer på 1 timme bara för att få tag på den.
    Tack för att du svarade på detta!

    Har du alltid noll konsekvenstänkande eller bara i vissa situationer?

    Det här med att åka till 11 affärer på en timme skulle jag också kunna göra för om jag väl bestämt mig för något jag vill ha så jag är så gott som orubblig och omöjlig att stoppa. Om jag te.x hittar ett par skor i en butik som jag faller pladask för men som visar sig vara slut i min storlek skulle inte jag ge upp utan åka till nästa och nästa tills jag fan får tag i det där skorna i min storlek. Jag har svårt, väldigt svårt för att släppa sådant jag blivit intresserad av.  

    Men så har jag ju den där latheten också. Så jag skulle säkerligen lägga ner massvis med timmar på internet först och främst i sökandet efter den där saken jag vill ha. Jag skulle dammsuga varenda sida, jämföra priser, läsa recensioner (beroende på vad det är för något) sen skulle jag slå till. Men om detta har med konsekvenstänkande/impulsivitet att göra vete fasen.  
  • Anonym (ADD här)
    strulmaja skrev 2010-10-28 11:58:15 följande:
    Tack för att du svarade på detta!

    Har du alltid noll konsekvenstänkande eller bara i vissa situationer?

    Det här med att åka till 11 affärer på en timme skulle jag också kunna göra för om jag väl bestämt mig för något jag vill ha så jag är så gott som orubblig och omöjlig att stoppa. Om jag te.x hittar ett par skor i en butik som jag faller pladask för men som visar sig vara slut i min storlek skulle inte jag ge upp utan åka till nästa och nästa tills jag fan får tag i det där skorna i min storlek. Jag har svårt, väldigt svårt för att släppa sådant jag blivit intresserad av.  

    Men så har jag ju den där latheten också. Så jag skulle säkerligen lägga ner massvis med timmar på internet först och främst i sökandet efter den där saken jag vill ha. Jag skulle dammsuga varenda sida, jämföra priser, läsa recensioner (beroende på vad det är för något) sen skulle jag slå till. Men om detta har med konsekvenstänkande/impulsivitet att göra vete fasen.  
    Jo precis där är vi likadana. Det jag menar med konsekvenstänkande är mer att jag t ex kan ha 1000 kr i plånboken och handlar mat för 600 och tänker att 400 ska jag ha till present till min mamma på hennes födelsedag. Toppen. Sen ser jag något för 400, wow det är ju det jag har kvar! Så köper jag och har helt glömt vad pengarna var till från början. Jag orkar heller inte med saker som att åka hem först och ta mått för en möbel och så vidare om jag fått för mig att vi ska ha något sånt.

    Det där med barndomen kan jag svara på, min mamma tyckte inte att det fanns något speciellt från min barndom att anmärka men sen på min andra utredning (jag gjorde en komplettering, det är nog inte så vanligt) så hade hon blivit mer insatt och fått mer tid att tänka och insåg att hon mer sett mig som ett uttåtriktat socialt barn som klarade kortare instruktioner bättre, var stökig på mitt rum osv. Inget hon tänkte att "oj vilket konstigt barn jag har" utan att sån var jag inget mer med det. Men nu ser hon att jag hade problem.
  • strulmaja
    Anonym (ADD här) skrev 2010-10-28 12:04:27 följande:
    Jo precis där är vi likadana. Det jag menar med konsekvenstänkande är mer att jag t ex kan ha 1000 kr i plånboken och handlar mat för 600 och tänker att 400 ska jag ha till present till min mamma på hennes födelsedag. Toppen. Sen ser jag något för 400, wow det är ju det jag har kvar! Så köper jag och har helt glömt vad pengarna var till från början. Jag orkar heller inte med saker som att åka hem först och ta mått för en möbel och så vidare om jag fått för mig att vi ska ha något sånt.

    Det där med barndomen kan jag svara på, min mamma tyckte inte att det fanns något speciellt från min barndom att anmärka men sen på min andra utredning (jag gjorde en komplettering, det är nog inte så vanligt) så hade hon blivit mer insatt och fått mer tid att tänka och insåg att hon mer sett mig som ett uttåtriktat socialt barn som klarade kortare instruktioner bättre, var stökig på mitt rum osv. Inget hon tänkte att "oj vilket konstigt barn jag har" utan att sån var jag inget mer med det. Men nu ser hon att jag hade problem.
    Skulle du säga att du har svårt för omständigheter? Tänkte på det här med att du inte orkar åka hem och mäta först.  

    Om vi tar det med möbeln som ex. Om jag och min man går runt på Ikea och så vips får jag syn på en byrå som jag bara måste ha. Genast börja jag tänka på vart jag kan ha den, vad jag ska ha i den, hur fin den skulle bli här hemma osv medan min man börjar tänka på (enligt mig) tråkiga saker som mått, behöver verkligen en byrå till och tycker att vi borde vänta med att köpa tills vi vet exakta mått, exakt vart jag planerar ha den osv. Sådant måste han veta, typ, medan jag är mer av en "äh skitsamma, slit och släng-typ". Jag orkar inte vänta, pallar inte att stå och mäta och diskutera och planera in i minsta detalj exakt var vi ska ha byrån.... den finner nog sin plats så småningom. Och vadå om vi behöver en byrå till? Man kan väl aldrig ha för mycket förvaring, menar jag, men det gäller nog det mesta i min värld, kläder, parfymer, kaffekoppar, skor... osv. Men sådär impulsiv är jag mest bara om jag verkligen fallit för något. Känner jag mig mer osäker kan jag vänta.

    Jag vill tro att jag har ett konsekvenstänkande men att jag alltför lätt kan förbise det och tänka "äh skitsamma, det ordnar sig nog". Min man har jättesvårt för detta, likaså en vän till mig som menar att det är omoget och oansvarligt.   
  • Anonym (Under utredning.)

    Jag är en person som alltid säger vad jag tycker, står alltid på mig o har oftast åsikter om allt. men skulle däremot hellre dra en vit lögn om en åsikt skulle såra ngn, det tycker jag inte om. 

    Har alltid velat o stå i centrum för de jag tycker om, dansa på scen osånt. Men när de kommer till o redovisa i grupp eller ringa telefonsamtal, DÅ får jag ångest.. Om jag är i blickpunkten för det jag inte är intresserad av, då blir jag direkt osäker.

    Ngt som jag känner skulle avra de värsta som skulle hända mig, är om ngn skulle ta upp mig ur en publik eller i klassrummet BARA SÅDÄR, då skulle jag döööö rent ut sagt.. Då skulle jag få panikångest.

    Har ofta fått höra i skolan hur röd i ansiktet jag blivit varje gång jag ska redovisa. Vilket gjore att allt bara blev värre! 

  • Anonym (Under utredning.)

    Glömde skriva att jag oxå besatt leter efter information om ADD/ADHD sen detta börjades o pratas om. Sen har jag blivit galen på mig själv för att jag söker symtom i min son o blir skit nervös för det.
    kan lixom inte sluta tänka på det. 

  • Anonym (ADD här)
    strulmaja skrev 2010-10-28 12:21:15 följande:
    Skulle du säga att du har svårt för omständigheter? Tänkte på det här med att du inte orkar åka hem och mäta först.  

    Om vi tar det med möbeln som ex. Om jag och min man går runt på Ikea och så vips får jag syn på en byrå som jag bara måste ha. Genast börja jag tänka på vart jag kan ha den, vad jag ska ha i den, hur fin den skulle bli här hemma osv medan min man börjar tänka på (enligt mig) tråkiga saker som mått, behöver verkligen en byrå till och tycker att vi borde vänta med att köpa tills vi vet exakta mått, exakt vart jag planerar ha den osv. Sådant måste han veta, typ, medan jag är mer av en "äh skitsamma, slit och släng-typ". Jag orkar inte vänta, pallar inte att stå och mäta och diskutera och planera in i minsta detalj exakt var vi ska ha byrån.... den finner nog sin plats så småningom. Och vadå om vi behöver en byrå till? Man kan väl aldrig ha för mycket förvaring, menar jag, men det gäller nog det mesta i min värld, kläder, parfymer, kaffekoppar, skor... osv. Men sådär impulsiv är jag mest bara om jag verkligen fallit för något. Känner jag mig mer osäker kan jag vänta.

    Jag vill tro att jag har ett konsekvenstänkande men att jag alltför lätt kan förbise det och tänka "äh skitsamma, det ordnar sig nog". Min man har jättesvårt för detta, likaså en vän till mig som menar att det är omoget och oansvarligt.   
    Precis så menar jag. Vi kan gå runt och så kan min man säga t ex "Hm vi kanske skulle ha en byrå" eller så får jag för mig det själv och tycker det är en GRYMT BRA IDE. Och medan mannen undrar mer vad jag hade tänkt ha den och om den ens får plats så är jag som du att det löser sig. Knappast så att man inte hittar något att ha i byrån! Detta blir negativt om t ex vi ska köpa en ny hylla till TVn för flera tusen och min man inte är där, då kan det likabra bli förliten och så är en massa pengar slösade. MEN då är det mer för att jag helt enkelt inte klarar av att tänka hela vägen, jag impulsköper inte bara en hylla för 5 000 kr men jag kanske inte tänkte på att TVn har en storlek också.. för andra som din vän där t ex så kan det nog ses som väldigt barnsligt och bara ren brist på livserfarenhet men jag är en väldigt mogen och ansvarstagande person och det vet dom som känner mig. Så det är 100% min ADD. Nog avskyr jag omständigheter men i det här är det mer så att jag vill att något ska hända NU. Ska vi handla så är det NU inte SEN.

    Jo annars har jag också den där beslutsångsten och kan oftast låta bli och köpa alls sånt som faktiskt behövs eller köpa något som bara är hälften så bra för att jag är orolig för att jag inte klarar av beslutet samtidigt som jag absolut inte kan vänta med att köpa av flera anledningar som att jag är impulsiv och vill gärna att det händer NU och att jag vet att det kommer ta tid innan jag kommer till skott igen. Exempel är strumpor eller något till hemmet som sladdar som behövs. Jag har rent allmänt ångest med att spendera pengar om det går över en viss summa (beror på vad det är för sak, en TV för 500 kr ingen ångest men för 50 000 kr, usch!)

    Ändå är det här med att handla knepigt för mig, vet inte hur du och andra i tråden känner men jag har ett stort, stort problem som jag ser som det STÖRSTA och det är belöning.

    Jag har läst mycket om ny research för ADD och ADHD och dom har kunnat bevisa mer och mer att det finns en störning som gör att belöningssignalerna inte fungerar ordentligt i hjärnan och att det är därför som vi har så svårt att känna motivation. Jag ser det här som ett stort problem eftersom jag inte får någon belöning av något sunt. Jag måste köpa något för att få en kick alternativt äta något och ja du hör ju hur det låter. Nu vill jag ändå understryka att jag varesig har en ätstörning eller är ett Lyxfällan fall utan jag har ändå bukt på det men just att det krävs något sånt gör mig ledsen. Jag blir också lite positivt exalterad när det händer något utöver det vanliga även hemska saker, självklart känner jag inget lycka eller skadeglädje för andra men innerst inne en svag svag tacksamhet att det för en gång skull händer något (t ex att en kompis bråkar med en annan kompis). Känner du igen det?
  • Anonym (ADD här)
    Anonym (Under utredning.) skrev 2010-10-28 12:48:41 följande:
    Glömde skriva att jag oxå besatt leter efter information om ADD/ADHD sen detta börjades o pratas om. Sen har jag blivit galen på mig själv för att jag söker symtom i min son o blir skit nervös för det.
    kan lixom inte sluta tänka på det. 
    Jag vet inte om det är någon tröst eller om vi ens kommer fungera lika men för mig lade det sig. I början sökte jag och läste på allt som handlade om ADD. Nu har jag inte så speciellt mycket intresse i diagnosen längre, det är tråkigt, gammalt. Däremot så har jag på senare året istället byggt upp ett intresse att prata med likasinnade och att ge andra lite av ens egna råd eller bara inblickar och sådär. Men själva hysterin la sig rätt fort.
    Kanske blir lika för dig! 
  • Anonym (Under utredning.)
    Anonym (ADD här) skrev 2010-10-28 13:03:56 följande:
    Precis så menar jag. Vi kan gå runt och så kan min man säga t ex "Hm vi kanske skulle ha en byrå" eller så får jag för mig det själv och tycker det är en GRYMT BRA IDE. Och medan mannen undrar mer vad jag hade tänkt ha den och om den ens får plats så är jag som du att det löser sig. Knappast så att man inte hittar något att ha i byrån! Detta blir negativt om t ex vi ska köpa en ny hylla till TVn för flera tusen och min man inte är där, då kan det likabra bli förliten och så är en massa pengar slösade. MEN då är det mer för att jag helt enkelt inte klarar av att tänka hela vägen, jag impulsköper inte bara en hylla för 5 000 kr men jag kanske inte tänkte på att TVn har en storlek också.. för andra som din vän där t ex så kan det nog ses som väldigt barnsligt och bara ren brist på livserfarenhet men jag är en väldigt mogen och ansvarstagande person och det vet dom som känner mig. Så det är 100% min ADD. Nog avskyr jag omständigheter men i det här är det mer så att jag vill att något ska hända NU. Ska vi handla så är det NU inte SEN.

    Jo annars har jag också den där beslutsångsten och kan oftast låta bli och köpa alls sånt som faktiskt behövs eller köpa något som bara är hälften så bra för att jag är orolig för att jag inte klarar av beslutet samtidigt som jag absolut inte kan vänta med att köpa av flera anledningar som att jag är impulsiv och vill gärna att det händer NU och att jag vet att det kommer ta tid innan jag kommer till skott igen. Exempel är strumpor eller något till hemmet som sladdar som behövs. Jag har rent allmänt ångest med att spendera pengar om det går över en viss summa (beror på vad det är för sak, en TV för 500 kr ingen ångest men för 50 000 kr, usch!)

    Ändå är det här med att handla knepigt för mig, vet inte hur du och andra i tråden känner men jag har ett stort, stort problem som jag ser som det STÖRSTA och det är belöning.

    Jag har läst mycket om ny research för ADD och ADHD och dom har kunnat bevisa mer och mer att det finns en störning som gör att belöningssignalerna inte fungerar ordentligt i hjärnan och att det är därför som vi har så svårt att känna motivation. Jag ser det här som ett stort problem eftersom jag inte får någon belöning av något sunt. Jag måste köpa något för att få en kick alternativt äta något och ja du hör ju hur det låter. Nu vill jag ändå understryka att jag varesig har en ätstörning eller är ett Lyxfällan fall utan jag har ändå bukt på det men just att det krävs något sånt gör mig ledsen. Jag blir också lite positivt exalterad när det händer något utöver det vanliga även hemska saker, självklart känner jag inget lycka eller skadeglädje för andra men innerst inne en svag svag tacksamhet att det för en gång skull händer något (t ex att en kompis bråkar med en annan kompis). Känner du igen det?
    Det där med att vela fram o tillbaka... sån är jag.. Jag har beslutsångest för de mesta om jag inte helt 100 vet. Bara att välja mat o laga kan vara ett helt projekt.

    Även de med belöning är jag likadan, jag måste få ut ngt av allt jag gör..noll tålamod o ger upp väldigt lätt.

    Det med pengar känner jag inte riktigt igen, men just beteendet känner jag igen.. Vi har haft de rätt dåligt ekonomiskt, (under minimi) o har därför inte kunnat köpa ngt.
    Men däremot var jag sån då jag hade tillgång till pengar, då jag bodde hemma.
    Då var jag inte lycklig om jag inte fick köpa mig saker.. Fick ett rus, sen försvann de, o så ville man ha ngt mer.. var aldrig nöjd. 
  • Anonym (Under utredning.)
    Anonym (ADD här) skrev 2010-10-28 13:07:12 följande:
    Jag vet inte om det är någon tröst eller om vi ens kommer fungera lika men för mig lade det sig. I början sökte jag och läste på allt som handlade om ADD. Nu har jag inte så speciellt mycket intresse i diagnosen längre, det är tråkigt, gammalt. Däremot så har jag på senare året istället byggt upp ett intresse att prata med likasinnade och att ge andra lite av ens egna råd eller bara inblickar och sådär. Men själva hysterin la sig rätt fort.
    Kanske blir lika för dig! 
    Ja det kan jag tänka mig att det göra.. Skönt att du tar dig tid o ger lite råd, det behövs alltid
  • strulmaja
    Anonym (ADD här) skrev 2010-10-28 13:03:56 följande:
    Precis så menar jag. Vi kan gå runt och så kan min man säga t ex "Hm vi kanske skulle ha en byrå" eller så får jag för mig det själv och tycker det är en GRYMT BRA IDE. Och medan mannen undrar mer vad jag hade tänkt ha den och om den ens får plats så är jag som du att det löser sig. Knappast så att man inte hittar något att ha i byrån! Detta blir negativt om t ex vi ska köpa en ny hylla till TVn för flera tusen och min man inte är där, då kan det likabra bli förliten och så är en massa pengar slösade. MEN då är det mer för att jag helt enkelt inte klarar av att tänka hela vägen, jag impulsköper inte bara en hylla för 5 000 kr men jag kanske inte tänkte på att TVn har en storlek också.. för andra som din vän där t ex så kan det nog ses som väldigt barnsligt och bara ren brist på livserfarenhet men jag är en väldigt mogen och ansvarstagande person och det vet dom som känner mig. Så det är 100% min ADD. Nog avskyr jag omständigheter men i det här är det mer så att jag vill att något ska hända NU. Ska vi handla så är det NU inte SEN.

    Jo annars har jag också den där beslutsångsten och kan oftast låta bli och köpa alls sånt som faktiskt behövs eller köpa något som bara är hälften så bra för att jag är orolig för att jag inte klarar av beslutet samtidigt som jag absolut inte kan vänta med att köpa av flera anledningar som att jag är impulsiv och vill gärna att det händer NU och att jag vet att det kommer ta tid innan jag kommer till skott igen. Exempel är strumpor eller något till hemmet som sladdar som behövs. Jag har rent allmänt ångest med att spendera pengar om det går över en viss summa (beror på vad det är för sak, en TV för 500 kr ingen ångest men för 50 000 kr, usch!)

    Ändå är det här med att handla knepigt för mig, vet inte hur du och andra i tråden känner men jag har ett stort, stort problem som jag ser som det STÖRSTA och det är belöning.

    Jag har läst mycket om ny research för ADD och ADHD och dom har kunnat bevisa mer och mer att det finns en störning som gör att belöningssignalerna inte fungerar ordentligt i hjärnan och att det är därför som vi har så svårt att känna motivation. Jag ser det här som ett stort problem eftersom jag inte får någon belöning av något sunt. Jag måste köpa något för att få en kick alternativt äta något och ja du hör ju hur det låter. Nu vill jag ändå understryka att jag varesig har en ätstörning eller är ett Lyxfällan fall utan jag har ändå bukt på det men just att det krävs något sånt gör mig ledsen. Jag blir också lite positivt exalterad när det händer något utöver det vanliga även hemska saker, självklart känner jag inget lycka eller skadeglädje för andra men innerst inne en svag svag tacksamhet att det för en gång skull händer något (t ex att en kompis bråkar med en annan kompis). Känner du igen det?
    Japp känner igen mig i allting du berättar. Det sista du nämnde har jag också hört något om, det här med belöningssystemet.
    Det känns som om jag mer eller mindre alltid jagar efter något mer och bättre, spänning, någon form av stiumli. Att vara likgiltig och apatisk är bland det värsta jag vet att känna. Värre än ilska, värre än sorg. Bara jag känner NÅGOT jag kan ta på. Kickar och belöningar, ja shoppingen är ju en del av det. Jag kan vara och handla min man och säga: Här går vi in! Och han frågar varför? behöver du något där? Och jag svarar att det vet man aldrig, det vet jag när jag ser det. Ytterligare en grej min man har väldigt svårt för och retar sig på. Själv tycker jag bara att han är stel och tråkig som man går in i en butik där han VET att han behöver något.  

    Och när det händer något utöver det vanliga... ja, jag skulle nog säga att jag går igång lite på det. Kan inte påstå att det är skadeglädje jag känner men jag får helt klart som en kick, blir lite exalterad, upprymd samtidigt som jag kan känna med de inblandade. Jag är med andra ord inte empatilös, snarare tvärtom, upplever jag att jag har alldeles för mycket empati ibland. Men det där måste väl ha med jakten på spänning att göra som jag läst att människor med ADHD/ADD ständigt söker. Man vill att det ska hända något. Jag mår som allra sämst när livet och vardagen rullar på, på samma tråkiga, gråa vis flera dagar i rad. Inga utsvävningar, ingenting utöver det vanliga händer, samma gamla visa dag och ut dag in-SÅNT gör mig så fruktansvärt nedstämd och kanske är det då, som allra mest, jag behöver mina olika belöningar.  
Svar på tråden ADD symptom hos vuxna