ADD symptom hos vuxna

Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39
4160 svar

Citera Visa endast Anmäl

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!
- «
- ‹
- Sida 6 av 415
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- 12
- 13
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden ADD symptom hos vuxna
Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 21 Oct 21:39

#51

Citera Visa endast Anmäl

strulmaja skrev 2010-10-21 16:26:39 följande:
Det här med när man ska köpa något känner jag igen mig jättemycket i. Har så svårt för att bestämma mig, jämför priser och kvalitet och då behöver det alltså inte handla om något stort och dyrt utan något så simpelt som schampo, strumpor etc. Antingen slutar det med att jag inte köper något alls eller så köper jag flera för att jag inte kunnat avgöra vilken som var bäst. Ett annat problem är ju det att jag tröttnar så sabla fort på te.x ett schampo. Att använda ett och samma jämt går tydligen inte för sig, spelar ingen roll om jag gillar det eller ej.

Och det här med att hushållsysslorna tar sådan tid. Det gör ju det och är ju såååå tråkigt. Å andra sidan skulle jag förmodligen inte ha gjort något vettigt av tiden ändå men jag inbillar mig ändå det motsatta.
Precis! Jag köper också inget eller flera! Fattar inte riktigt varför, men jag tror att det har att göra med att ibland när jag bara köpt en så kan jag ångra att jag inte köpte den andra istället, så därför köper jag flera för att "gardera" mig. Och jag har också en förmåga att tröttna på saker..

Ja, hushållssysslorna håller på att ta över mitt liv! De tar ju aldrig slut och jag känner aldrig att jag är ikapp.. alltid något som behver göras..
strulmaja

Äldre 21 Oct 22:11

#52

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (ADD här) skrev 2010-10-21 17:02:43 följande:
Utan mediciner så sitter jag bara. Helt seriöst bara sitter. Huvudet är tungt och groggy, som när man bara fått några timmars sömn fast man sovit det man ska. Det tar mig runt 2 - 3 timmar att vakna på egen hand, jag ligger som i ett drogat koma, min man måste ge mig juice eller helst läsk som Coca Cola det första han gör för att jag ska kunna komma ur sängen.
Jag kan inte påbörja någonting, läsa klart någonting, prata med någon, ta för mig något.. jag
bara sitter och klickar ändlöst på länk efter länk på datorn. Så fungerar jag utan mediciner. Fortsätter det så några dagar så blir jag undertimulerad som för leder till att jag blir rätt irriterad, sen börjar jag gråta mycket och får humör svängningar sist så blir jag deprimerad, ser ingen poäng i att gå ur sängen. Eftersom jag bara sitter och inte aktivieras så tråkar jag mig själv in i en depression.
Jag kan inte sova själv, somnar aldrig innan 4.30 - 5 på morgonen utan sömn tabletter. Ska jag någonstans eller göra något som är utanför mitt schema så blir jag jättekonstig för jag blir alldeles för trött och stressad fort av att gå utanför min rutin (jag har inga andra diagnoser alls, det kanske kan låta så men utåt syns inte det här, jag är en glad och trevlig tjej) och glömmer då allt som jag annars hade kommit ihåg tack vare rutin mönstret.
Jag äter inte utan medicin för det är jag för distraherad för.

Lite så fungerar jag utan hjälp.. för mig är det samma som att inte fungera alls. Det värsta är det tunga huvudet som inte kan rensa, filtrera, fokusera på något alls inte ens sånt jag är intresserad av.
Jag känner faktiskt igen mig i detta fast inte helt och fullt. Jag har perioder då jag är mer segstartad än vanligt. Vissa mornar vägrar jag gå upp om jag inte hör kaffebryggaren eller vet att det finns kaffe som väntar på mig. Det tar lång tid för mig att vakna. När jag pluggade för ett par år sedan steg jag upp kl 5 och satt, bara satt och vaknade med hjälp av kaffe och cigg. Jag brukar kalla det bakfylletrött, den där vidriga tröttheten man kan känna dagen efter men som jag upplever så gott som varje morgon, fan den är så deprimerande.

Jag blir också stressad och irriterad när jag ska göra något utanför mitt schema även om jag inte har något schema eller fasta rutiner. Det tar lång tid för mig att ställa om och anpassa mig till sådant som är utöver det vanliga och om jag inte vill något sätter jag mig på tvären och vägrar likt en trotsig 3-åring. Jag får ofta höra: "Ibland måste man göra saker fast man inte vill" men har aldrig, aldrig fattat vitsen med det och detta retar gallfeber på människor i min närhet.

Det är bra att det finns medicin, att man blir hjälpt och får ett mer livsdugligt liv för det är vi alla värda.
strulmaja

Äldre 21 Oct 22:21

#53

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (ADD?) skrev 2010-10-21 21:39:48 följande:
Precis! Jag köper också inget eller flera! Fattar inte riktigt varför, men jag tror att det har att göra med att ibland när jag bara köpt en så kan jag ångra att jag inte köpte den andra istället, så därför köper jag flera för att "gardera" mig. Och jag har också en förmåga att tröttna på saker..

Ja, hushållssysslorna håller på att ta över mitt liv! De tar ju aldrig slut och jag känner aldrig att jag är ikapp.. alltid något som behver göras..
Fan vad sjukt jag är precis likadan. Vill gardera mig ibland därför att jag inte kunnat bestämma mig eller för att jag är rädd att varan ska ta slut. Min man kan bli galen på detta och det blir alltid tjafs om vi går och handlar eller shoppar ihop så jag föredrar att gå ensam trots att det tar en himla tid. Faktiskt så föredrar jag om min man vill handla. Dels är det mer ekonomiskt, tar kortast tid och han kommer aldrig hem med något annat utöver det som stod på listan. Jag å andra sidan kan åka till affären för att köpa te.x kaffe, går in och plockar i diverse varor i korgen och sedan på väg mot kassorna tänka: Vad fan var det nu jag skulle ha igen? Då visar det sig att jag glömt precis det jag kom för att handla. Vissa ggr kommer jag aldrig ens på vad det var utan åker hem och när mannen frågar: Var är kaffet? så kommer jag på AH, just det, det var ju DET jag skulle köpa
Anonym (ADD här)

Äldre 22 Oct 01:27

#54

Citera Visa endast Anmäl

strulmaja skrev 2010-10-21 22:21:18 följande:
Fan vad sjukt jag är precis likadan. Vill gardera mig ibland därför att jag inte kunnat bestämma mig eller för att jag är rädd att varan ska ta slut. Min man kan bli galen på detta och det blir alltid tjafs om vi går och handlar eller shoppar ihop så jag föredrar att gå ensam trots att det tar en himla tid. Faktiskt så föredrar jag om min man vill handla. Dels är det mer ekonomiskt, tar kortast tid och han kommer aldrig hem med något annat utöver det som stod på listan. Jag å andra sidan kan åka till affären för att köpa te.x kaffe, går in och plockar i diverse varor i korgen och sedan på väg mot kassorna tänka: Vad fan var det nu jag skulle ha igen? Då visar det sig att jag glömt precis det jag kom för att handla. Vissa ggr kommer jag aldrig ens på vad det var utan åker hem och när mannen frågar: Var är kaffet? så kommer jag på AH, just det, det var ju DET jag skulle köpa

Här är en till. Jag köper oftast inget om 1) Jag går själv 2) Min man inte hänger med på noterna att han måste komma med en åsikt eller inte har lust till det vi ska köpa. Jag är jätte beroende av andra vuxnas åsikter för att kunna göra något som har med beslut att göra. Bleh, jag är likadan på allting, vissa perioder kan jag bara rycka på axlarna åt det beroende på vad och vem och varför, men med min man är det svårare för att jag alltid är rädd att göra honom besviken, så typiskt att jag skulle glömma handla något som han kanske verkligen ville ha och så vidare. Vi har löst det lite så att vissa saker måste han bara göra, eller göra med mig. Som vår ekonomi, jag är alldeles för impulsiv och har inte nog med uthållighet för att kunna sitta ner och räkna och fixa så det får han ta hand om och sen berättar han för mig hur det är. Han har också stenkoll på hur jag spenderar just för att jag kan spåra ur lite då kan han enkelt berätta det för mig och så vet jag vart jag behöver tänka extra, det hjälper otroligt mycket att han är med på noterna och hjälper så pass mycket.
Anonym (fått diagnos)

Äldre 22 Oct 07:34

#55

Citera Visa endast Anmäl

Igår åkte jag till affären för att köpa vindruvor...

Jag kom hem med allt annat än vindruvor.

Allra vanligast är att jag glömmer köpa toalettpapper när det var det jag skulle köpa. Jag går i affären minst tre gånger samma dag, för att jag aldrig kan planera eller för att jag glömmer köpa något.
Anonym (knäpp?)

Äldre 22 Oct 08:21

#56

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (ADD?) skrev 2010-10-19 12:41:18 följande:
Ketchup ja. Min sambo klagar att det tar så lång tid för mig att handla men det är ju så många val hel tiden! Vad är nyttigast, vad är godast, hur stor flaska behöver jag, kanske behöver jag två st och få 3 kr rabatt..?
Åh, vad jag känner igen mig i det här! Det tar mig evigheter att handla. Vad är nyttigast och billigast? Vad är bäst - ekologiskt eller närproducerat? Ägg från burhöns med rede och pinne eller från frigående höns inomhus? Ska jag ta buljongen utan salt eller den utan mononatriumglutamat? Ekologisk ketchup eller den med mindre salt och socker? Det är en sån djungel och jag ar inga svar.

Jag undrar också ofta vad som är normalt och inte - om jag borde försöka få en utredning eller om jag bara är lite småknäpp. Jag har mest gått runt och trott att jag har en mild form av Asperger, men jag känner så otroligt mycket igen mig i det ni skriver också.

Däremot känner jag inte igen mig i de barn jag har träffat på med AS och ADHD, eller rättare sagt i bilden av dem. Jag funkar ju. Jag är inte uppenbart "sjuk". Det får mig ju att känna mig som fejk, att jag inbillar mig, att jag på något vis vill vara konstig/fel/sjuk. Jag var duktig i skolan.

Efter mycket om och men och velande och gråtande och ångest så ringde jag öppenpsyk i stan, som sa åt mig att vända mig till VC, men jag har inte kommit loss. Jag klarar bara inte att lyfta luren. Alltså går jag bara runt här och känner mig omväxlande som ett freak och omväxlande som en fånig wannabe.

Men det var skönt att läsa det ni skriver, att veta att jag inte är ensam.
Anonym (knäpp?)

Äldre 22 Oct 08:28

#57

Citera Visa endast Anmäl

Jag känner alltså igen mig i beskrivningar och symptom, men har ingen aning om graden. Det känns som om det inte är förekomsten av beteenden och symptom som är avgörande, utan hur allvarliga de är, hur mycket de påverkar ens dagliga liv. Och hur ska jag kunna bedöma det?
Anonym (Misstänker..)

Äldre 22 Oct 10:24

#58

Citera Visa endast Anmäl

Åh va skönt det är att höra att fler är i samma livssituation! Även om jag självklart är ledsen för oss alla.
Ändå kan jag inte sluta vela på mina egna tankar och känslor. Igår var jag helt hundra på att jag lider av någon typ av diagnos, idag känner jah bara, äh det är väl inte så farligt.. Det finns säkert de som har det värre än jag. de kommer skratta åt mig. osv...

Även i vanliga livet känner jag så här, ena dagen är jag jätte, verkligen JÄTTE företagssam, hittar på massor av roliga saker med min dotter, träffar folk, går på stan och införhandlar allt det där jag skulle ha gjort för länge sen och känner mig stolt och lycklig. Inget rör mig i ryggen.

Andra dagar kan jag inte förmå mig att ens klä mig, går hemma hela dagen och känner mig sjukt folkskygg. Tycker alla tittar konstigt, och de skrattande gänget på fiket jag gick förbi skrattade HELT 100 åt mig! (Av nån anledning då som jag inte kan förklara) Allt känns jobbigt. Dessa dagar känns det som jag måste tvinga mig till att leka med min dotter, och le och vara glad för hennes skull.
Är det fler som känner så?

De dagar jag är upp, är också de dagar jag är kreativ och vill att allt ska hända,. Kommer på att jag ska göra om där eller köpa det eller ja ni vet.. Men det måste hända NU!! Andra dagar skiter jag i allt.

Min sambo är själv en hemskt stressad själ och har hela sitt liv fått höra att han är överaktiv, detsamma gäller min dotter. Pga dem jag började söka på nätet.. När det gäller mig känns det inte som någon ser, kanske därför jag tvekar.. Känns som jag bär min stress och mina problem själv inombords. Jag får vredesutbrott istället när det blir för mkt och det går ut över min sambo.
Vet inte om det stämmer men vad jag lyckats läsa mig till, så ter sig symtomen annolunda på kvinnor? Som jag känner.. Allt sitter inombords..

Jag var dessutom väldigt strulig i skolan, skoltrött redan i mellan/högstadiet. Och skolkade massor i gymnasiet. Men ingen sa något då. Bara att jag måste skärpa mig.
Idag arbetar jag, men känner att jag vill förverkliga mig själv, utbilda mig osv.. Men orkar ta tag i det!
Mkt kanske också för att jag inte tror på mig själv...
strulmaja

Äldre 22 Oct 12:00

#59

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (knäpp?) skrev 2010-10-22 08:21:54 följande:
Åh, vad jag känner igen mig i det här! Det tar mig evigheter att handla. Vad är nyttigast och billigast? Vad är bäst - ekologiskt eller närproducerat? Ägg från burhöns med rede och pinne eller från frigående höns inomhus? Ska jag ta buljongen utan salt eller den utan mononatriumglutamat? Ekologisk ketchup eller den med mindre salt och socker? Det är en sån djungel och jag ar inga svar.

Jag undrar också ofta vad som är normalt och inte - om jag borde försöka få en utredning eller om jag bara är lite småknäpp. Jag har mest gått runt och trott att jag har en mild form av Asperger, men jag känner så otroligt mycket igen mig i det ni skriver också.

Däremot känner jag inte igen mig i de barn jag har träffat på med AS och ADHD, eller rättare sagt i bilden av dem. Jag funkar ju. Jag är inte uppenbart "sjuk". Det får mig ju att känna mig som fejk, att jag inbillar mig, att jag på något vis vill vara konstig/fel/sjuk. Jag var duktig i skolan.

Efter mycket om och men och velande och gråtande och ångest så ringde jag öppenpsyk i stan, som sa åt mig att vända mig till VC, men jag har inte kommit loss. Jag klarar bara inte att lyfta luren. Alltså går jag bara runt här och känner mig omväxlande som ett freak och omväxlande som en fånig wannabe.

Men det var skönt att läsa det ni skriver, att veta att jag inte är ensam.
Hej! Vet du, jag kanske har fel men jag tror inte att man som vuxen kan jämföra sig med barn och ungdomar som har AS och ADHD. Jag tror inte ens man kan jämföra sig med en annan vuxen med dessa diagnoser även om man självklart kan hitta många, många likheter som vi har gjort här i tråden. Även en person med ADHD/ADD eller AS mognar ju äldre han/hon blir, en del "symptom" försvinner kanske helt medan andra kommer till. Jag hörde någonstans att många faktiskt får problem först i vuxen ålder, när man plötsligt inte har skolan eller föräldrarna där som styr upp ens tillvaro. Det blir plötsligt övermäktigt när man sitter där i sin egen bostad och ska betala sina egna räkningar, sköta sitt jobb eller studier, städa, tvätta osv. Om man led av aggressionsutbrott som ung har man kanske mognat från det, däremot finns det ju inte längre någon som kan hjälpa en organisera, planera, påminna som det kanske fanns i skolan utan man är helt utlämnad och förväntas fixa detta själv.
Anonym (knäpp?) skrev 2010-10-22 08:28:59 följande:
Jag känner alltså igen mig i beskrivningar och symptom, men har ingen aning om graden. Det känns som om det inte är förekomsten av beteenden och symptom som är avgörande, utan hur allvarliga de är, hur mycket de påverkar ens dagliga liv. Och hur ska jag kunna bedöma det?
Precis vad jag också tror eller så har jag fått det berättat för mig att det är av diverse terapeuter och läkare.
Att det som avgör om man är "sjuk" eller inte är hur man fungerar i vardagen, OM man fungerar. Vilka symptom man har spelar mindre roll men om man känner att man mår dåligt, psykiskt, och att det påverkar ens liv så att man inte kan leva det fullt ut, då är det kanske dags att söka hjälp. Å andra sidan finns det ju människor som inte har någon som helst sjukdomsinsikt, som tycker de är friska men som av andra skulle anses som sjuka, så det är en svår fråga.
strulmaja

Äldre 22 Oct 12:28

#60

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Misstänker..) skrev 2010-10-22 10:24:25 följande:
Åh va skönt det är att höra att fler är i samma livssituation! Även om jag självklart är ledsen för oss alla.
Ändå kan jag inte sluta vela på mina egna tankar och känslor. Igår var jag helt hundra på att jag lider av någon typ av diagnos, idag känner jah bara, äh det är väl inte så farligt.. Det finns säkert de som har det värre än jag. de kommer skratta åt mig. osv...

Även i vanliga livet känner jag så här, ena dagen är jag jätte, verkligen JÄTTE företagssam, hittar på massor av roliga saker med min dotter, träffar folk, går på stan och införhandlar allt det där jag skulle ha gjort för länge sen och känner mig stolt och lycklig. Inget rör mig i ryggen.

Andra dagar kan jag inte förmå mig att ens klä mig, går hemma hela dagen och känner mig sjukt folkskygg. Tycker alla tittar konstigt, och de skrattande gänget på fiket jag gick förbi skrattade HELT 100 åt mig! (Av nån anledning då som jag inte kan förklara) Allt känns jobbigt. Dessa dagar känns det som jag måste tvinga mig till att leka med min dotter, och le och vara glad för hennes skull.
Är det fler som känner så?

De dagar jag är upp, är också de dagar jag är kreativ och vill att allt ska hända,. Kommer på att jag ska göra om där eller köpa det eller ja ni vet.. Men det måste hända NU!! Andra dagar skiter jag i allt.

Min sambo är själv en hemskt stressad själ och har hela sitt liv fått höra att han är överaktiv, detsamma gäller min dotter. Pga dem jag började söka på nätet.. När det gäller mig känns det inte som någon ser, kanske därför jag tvekar.. Känns som jag bär min stress och mina problem själv inombords. Jag får vredesutbrott istället när det blir för mkt och det går ut över min sambo.
Vet inte om det stämmer men vad jag lyckats läsa mig till, så ter sig symtomen annolunda på kvinnor? Som jag känner.. Allt sitter inombords..

Jag var dessutom väldigt strulig i skolan, skoltrött redan i mellan/högstadiet. Och skolkade massor i gymnasiet. Men ingen sa något då. Bara att jag måste skärpa mig.
Idag arbetar jag, men känner att jag vill förverkliga mig själv, utbilda mig osv.. Men orkar ta tag i det!
Mkt kanske också för att jag inte tror på mig själv...
När jag läser ditt inlägg så kommer jag att tänka på manodepressiv/bipolär. Har du läst något om det? Jag är tyvärr inte så påläst på ämnet så jag kan vara ute och cykla som vanligt. Men symptomen i bipolär och ADHD/ADD påminner faktiskt lite om varandra, inte allt men en del så det kanske kan vara värt att kolla upp.

Jag känner igen mig lite i det du skriver men jag är nog aldrig sådär företagsam som du berättar att du kan vara. Allt stannar i skallen som kommande projekt eller idéer. Jag vill göra väldigt mycket, både i hemmet och utanför men klarar inte av att ta mig för något. Jag påbörjar mycket. Te.x kan jag köpa hem ingredienser till någon kaka eller ett bröd jag fått för mig att jag ska baka men jag är väl inne på tredje omgången nu eller så då jästen, kakon eller vad det nu är hinner bli för gammal och jag får slänga allt. Jag kan få för mig att jag ska pyssla (älskar att pyssla, måla etc) och köper hem paket efter paket från te.x Panduro. Jag blir exalterad när jag tänker på allt jag ska göra, väntar och väntar på paketen men när de väl kommer har antingen intresset svalnat för att jag fått någon annan "lysande" ide´eller så kan jag helt enkelt aldrig förmå mig att sätta igång för det känns så omständigt och jobbigt.

Det som gör att jag misstänker ADD/ADHD som tänkbar diagnos är delvis mina svårigheter att reglera och balansera. Det är antingen eller för mig. För mycket eller inget alls. Allt eller inget. Får jag en idé om något ska det hända nu, jag förstår inte vitsen med att vänta om det inte finns uppenbara hinder. Om jag inte hade en man som hade en mer realistisk syn på tillvaron, som inte bromsade mig skulle vårt hem överbelamras med diverse olika prylar för att jag fått för mig att jag tycker om något. Någon vecka senare skulle jag kanske ha tröttnat och velat byta ut prylarna mot andra prylar. Väggarna skulle byta färg 1 g/månad och jag hårfärg minst lika ofta. Jag skulle nog säga att inget med mig är konstant, min man säger att jag är extremt ombytlig och att man aldrig kan veta vart man har mig. Hur jag än försöker så lyckas jag aldrig få till några fasta rutiner, ingen dag är den andra lik, jag lever för dagen men är aldrig närvarande i nuet. Jag avskyr kaos och oreda, ändå är det i det jag lever.

«
‹
Sida 6 av 415
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden ADD symptom hos vuxna

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL