Om eran partner har varigt otrogen mot dig, och ni valde att fortsätta försöka, hur lång tid tog de dig att komma över otroheten?
Min sambo var otrogen mot mig för ca 6 månader sen, och jag har försökt att komma över detta, men de går inte.
Så om ni har nå tips, dela gärna med er om hur ni kom över de.
Så med andra ord...försök inte ?komma över? otroheten. Stick så fort du kan även om jag vet att det blir ett helvete känslomässigt.
Sjukt tungt, har själv varit med om det. Försökte men insåg ganska snabbt att det här kommer inte gå. Sen tog det mig ändå ett tag att verkligen lämna.
Var väl lite för naiv mer än jag trodde. Men jag känner åshär i efterhand att lämna var det absolut bästa.
Jag förlät. Så ditt påstående stämmer inte.
Min man var otrogen för några år sedan. Det var en otrohet där han dessutom pratade OM mig med den kvinnan han var otrogen med. Det tog hårt, det ska jag inte sticka under stolen med. Jag kom på honom då han glömt logga ut från Facebook och en lång konversation mellan dem låg öppen. Den känslan jag hade i magen då jag läste kan jag inte ens beskriva.
Jag skrek, grät och bråkade en tag men sedan satte vi oss ned och pratade och jag lät honom berätta. Konstigt nog så förstod jag honom, otroheten var inte bara på grund av honom utan jag hade faktiskt en del i det hela. Jag förstod varför han sökt tröst hos någon annan.
Visst är det inte roligt att han varit otrogen men hans otrohet räddade vår relation fullständigt. Idag är vi väldigt öppna med varandra och har en utmärkt kommunikation. Jag har absolut förlåtit honom och tänker inte alls på det faktum att han en gång i tiden varit otrogen. Ibland kan jag till och med vara tacksam för det.
Mitt råd är därför att ni ska prata med varandra. Men det är förstås ytterst viktigt att den otrogna är fullständigt ärlig med sina känslor och tankar samt att den bedragna verkligen lyssnar och tar åt sig av det som sägs.
Min man var otrogen för några år sedan. Det var en otrohet där han dessutom pratade OM mig med den kvinnan han var otrogen med. Det tog hårt, det ska jag inte sticka under stolen med. Jag kom på honom då han glömt logga ut från Facebook och en lång konversation mellan dem låg öppen. Den känslan jag hade i magen då jag läste kan jag inte ens beskriva.
Jag skrek, grät och bråkade en tag men sedan satte vi oss ned och pratade och jag lät honom berätta. Konstigt nog så förstod jag honom, otroheten var inte bara på grund av honom utan jag hade faktiskt en del i det hela. Jag förstod varför han sökt tröst hos någon annan.
Visst är det inte roligt att han varit otrogen men hans otrohet räddade vår relation fullständigt. Idag är vi väldigt öppna med varandra och har en utmärkt kommunikation. Jag har absolut förlåtit honom och tänker inte alls på det faktum att han en gång i tiden varit otrogen. Ibland kan jag till och med vara tacksam för det.
Mitt råd är därför att ni ska prata med varandra. Men det är förstås ytterst viktigt att den otrogna är fullständigt ärlig med sina känslor och tankar samt att den bedragna verkligen lyssnar och tar åt sig av det som sägs.
Du kan vara stor och förlåta, men inom dig kommer det alltid krypa en oro...en osäkerhet. Den kommer långsamt förgöra både dig och ert förhållande. Inbilla dig inget annat.
Det finns olika typer av otrohet och människor har olika uppfattningar om vad som är otrohet eller inte. En del människor anser att lite flörtande på jobbet är lika hemskt som att de har sex med varandra och en del tycker inte att ett ONS i fyllan på firmafesten är så mycket att bråka om.
Människor är olika helt enkelt.
Det som gör en otrohet så hemsk och förödande är enligt mig hur man hanterar det efteråt. Har du sex med någon en kväll och ångrar dig och vet inom dig att du aldrig någonsin kommer att göra om det så kanske det är bäst att aldrig nämna det för någon. Då har du gjort vad som kan kallas vara ett misstag!
Om du däremot fortsätter att ha sex med den personen i flera månader och inleder ett slags förhållande bakom din partner/sambo/make/maka så är du bara egoistisk och ful. Det finns inga som helst bortförklaringar eller omständigheter som förmildrar det du gör. Inga som helst!
Nästan alla som inleder en relation med nån annan och inte släpper sin partner fri gör det helt och hållet av ren egoism. "Det är inte bara mitt fel" och "Han/hon bryr sig nog inte i allafall, eller, "Det är ju så dåligt iallafall" är saker de otrogna brukar säga men det ändå så säger dom inte nåt. Dom brukar t om vara svartsjuka för dom vet ju hur ont det själv skulle göra.
Det går inte att glömma eller helt förlåta en otrohet. Åtminstone inte en långvarig.
Livet ni hade blir aldrig någonsin detsamma igen.
Däremot så går det att lära sig att leva med att det har hänt och få ett annat liv tillsammans som ser helt annorlunda ut. Många får det bättre på många sätt, men, oavsett så kommer den som bedragit aldrig att få samma respekt igen av sin partner. Det blir aldrig samma sak igen!