Om eran partner har varigt otrogen mot dig, och ni valde att fortsätta försöka, hur lång tid tog de dig att komma över otroheten?
Min sambo var otrogen mot mig för ca 6 månader sen, och jag har försökt att komma över detta, men de går inte.
Så om ni har nå tips, dela gärna med er om hur ni kom över de.
Kom över det rätt fort.
Men han jobbade och jobbar hårt påsig själv och att vara en god människa och han är genuint ledsen och skäns.
Hade det utspelat sig typ jag kommer på honom med sms och han säger jag är larvig och sen typ ok då sorry ska inte göra om det. Då hade jag bara dragit.
tre år sedan för mig sedan det kom fram att tjejen haft en KK i flera månader.
Vi bestämde oss för att försöka eftersom vi har tre barn.
Smärtan finns fortfarande kvar och tilliten,respekten är borta. Skillnaden är att jag nu är bättre på att dölja hur dåligt jag mår. Jag tänker på det varje dag. Känns som om jag är död inuti. Jag dricker för mycket och föraktar henne!
Tyvärr orkar jag inte skilja mig. Orkar inte att leta efter ett annat boende. Orkar inte med att bli varannan vecka pappa.
Jag dagdrömmer dagligen om att det någonstans finns en kvinna där ute även för mig och att vi blir lyckliga tillsammans i resten av vårt liv. Typ som i Disney!
Sedan önskar jag att även hon träffar någon som hon börjar älska mer än någonting annat som visar sig vara precis lika falsk och manipulativ som hon är och som totalt krossar hennes liv.
Ack, önskedrömmar! Tills dess fortsätter jag att vara lika patetisk som vanligt.
Fast skulle jag sitta ensam som varannanveckaspappa skulle jag nog gå ner mig totalt och antagligen och supa ihjäl mig. Nu vet jag ju att jag måste upp nästa dag och vara i skick nog för att inte barnen ska se vilket vrak jag är.
Fast skulle jag sitta ensam som varannanveckaspappa skulle jag nog gå ner mig totalt och antagligen och supa ihjäl mig. Nu vet jag ju att jag måste upp nästa dag och vara i skick nog för att inte barnen ska se vilket vrak jag är.
Fast varför tar du för givet att du kommer sitta ensam och supa ner dig? Det väljer väl du själv?
Massor av par skiljer sig varje år och alla super inte ner sig ensamma.
Att det blir en omställning kommer man inte ifrån det blir det alltid när man skiljer sig oavsett anledning. Men hur du hanterar det är helt upp till dig.
Du kan ju se det såhär istället. Du vet redan att ditt befintliga förhållande är stendött och du är väl redan ensam förutom att du ser dina barn varje dag istället för varannan vecka. Så länge du är bunden där lär du inte heller träffa någon ny. Om du drar så vet du ju inte vilka möjligheter som väntar. Det är ett oskrivet blad. Men det finns iaf möjligheter att bli lycklig till skillnad från där du redan är där den möjligheten inte finns?
När jag skilde mig så hade jag också planerat att vara själv en bra tid framåt. Var så jäkla trött på förhållanden att det inte fanns på kartan att söka något nytt. Jag såg fram emot att vara själv ett tag. Det skulle bli jag och kidsen. Men grejen är att när man får ro så börjar man läka och efter ett tag började ilskan och bitterheten släppa. Jag började intressera mig för min omgivning igen. Träffa nya människor utan någon egentlig plan på att träffa någon ny. Jag trivdes bra som singel. Och rätt vad det är träffar man någon man klaffar med och vips har man ett nytt liv med en ny partner och det gamla suddas sakta men säkert bort .
Tror många hängt upp hela sitt liv och tillvaro på att man är det där ?paret? och då är det ett svårt steg att ta tyvärr. Kan vara svårt att hitta nya vänner osv.
Fick veta att min kille var otrogen för 2 årsedan igår. Jag frågade honom i maj 2017 och han förnekade det. Det är så länge sedan sade han igår. Varför berätta efter 2 år.
Tror aldrig att man riktigt kommer över det, men under vissa förutsättningar kan man förlåta och tillsammans jobba sig igenom det. Men har det varit ett förhållande som pågått bakom ryggen så har det förekommit så mycket lögner och svek att det i stort sett alltid är bäst att ta sitt pick och pack och lämna.