Fick du se något FÖR otäckt på TV när du var liten?

kommer ihåg att jag fick se "hajen" när jag var på tok för liten uppe hos våra grannar... tyckte i många år (!) att det  var jobbigt att bada (även i bassäng!) efter det. Hade aldrig fått se den för mina föräldrar men grannarnas föräldrar var inte lika brydda.

Kommer ihåg att jag en gång tittade på en Isländsk film tillsammans med min mamma. Jag minns ingenting av handlingen mer än att en hiss stannade och någon försökte ta sig in i hissen med en yxa.  Jag vet inte ens om det var en väldigt läskig film eller om det bara var den scenen. Men öht såg jag rätt mycket läskigheter, och jag gillade det mesta utom just den filmen som var för läskig.

Min äldsta är 10 år och jag är otroligt mycket hårdare med vad han tittar på än vad mina föräldrar (och kompisars familjer) var på 80-talet.

Sen är det ju inte så lätt att veta vad barn tycker är otäckt heller. Vi hade en grannpojke här som helt plötsligt började yla och ville hem. Jag förstod inget alls. Barnen såg ju på Mumin - vad kunde vara så hemskt? Det visade sig att Mumin hade krupit  in i trollkarlens hatt och förvandlats till ett konstigt lurvigt väsen, utan att han visste om det. Det otäcka var att Mumins mamma inte kände igen honom. Traumatiskt för vissa barn, bland annat den pojken, som är en väldigt känslosam gosse, på gott och ont. Just då kände jag mig som sämsta mamman i världen...

Vildvittrorna i Ronja, hajen, V

Smög in bakom soffan som liten och såg en fruktansvärd gruppvåldtäktsscen av motorcykelgäng i någon okänd dålig 70-talsfilm. Eftersom det var vanlig TV var det ingen direkt nakenscen eller närbilder men våldet/tvånget och den hotfulla stämningen skrämde mig länge och jag vågade inte berätta att jag tjuvtittat, så jag kunde inte få någon förklaring av det otäcka jag sett. Det var långt innan jag förstod var sex var och detta var en jobbig invigning i ämnet. Först flera år senare förstod jag ungefär vad som visats men det lättade ju inte obehagskänslorna. Usch, jag ryser bara jag tänker på hur chockad jag blev där bakom soffan och hur mina föräldrar verkade oberörda... Men samtidigt har jag efteråt för mig att de satt och talade med varandra just för att slippa se denna scen... Dem visste ju inte att jag låg där bakom...

Jag såg rätt många filmer som inte anses vara barnlämpliga när jag var yngre. Jag var 5-6år när jag såg Jurassic Park och liknande filmer. Det gjorde mig inte så mkt. Men en kväll smygtittade jag på ett avsnitt av Arkiv X när jag var 6-7år gammal. Drömde mardrömmar hela natten och vaknade av att jag skrek och grät flertalet ggr. Riktigt läskigt...

På fritids hade de fredagsfilm och man fick turas om att ta med en hemifrån. Det kollades inte så noga om dessa var barntilåtna eller ej så jag minns att jag sett en del skräckisar som jag var mer än tio år för ung för att kunna hantera.

Även en Pippi långstrumpscen fick mig att må dåligt i flera år; den  när hon har boaormar kring halsen. För övrigt kommer jaginte låta mina barn se på någon av astrid lindgrens filmer förrän de är minst tio år gamla.