Dumpad.

Detta har inte hänt mig, tack och lov, men jag känner verkligen med dig.
Vilken mardröm, jag hoppas att det löser sig på bästa tänkbara sätt.
Lycka till.

Jag kan nog delvis känna igen mig. Ingen av oss har bedragit den andre men känslorna svallar ju under en graviditet och sen giftermål på det. Det är två otroligt stora steg i livet och jag tror hon behöver ha mycket tid bara. Hon vet nog inte riktigt hur hon känner nu och känslor under en graviditet kan få en att göra o säga massa konstiga saker. Försök att stötta henne o visa att du vill kämpa o inte tänker ge upp så lätt. Prata med henne o säg att du vill försöka för många ger upp så lätt o ni ska inte bli ett av dom paren!
Det hade jag försökt med iallafall men sen inte tjata utan bara säga att så känner du så hon vet. Försök va tålmodig tills bebisen har kommit o ett tag efter de. Med de sagt menar jag inte att du ska acceptera otroheten eller ta vilken skit som helst! Gör så som känns bäst själv men det känns ju ändå som du vill lösa de nånstans!

Tack för svaren, men juliiiiia de är jag som är gravid och har blivit bedragen och lämnad, jag har försökt en hel månad att få henne att förstå vad hon gör mot mej och vårt barn, men hon är som en mur, finns inga känslor, inga som hon visar iaf.
Jag har lite svårt för att förstå att känslorna som funnits där bara kan ändras på tre veckor, som i hennes fall, vi har trots allt bott i hop i fem år....Jag tror hon fått en släng av någon form av psykos, men jag är ju ingen läkare, tycker bara att de är märkligt.
Vad de gäller barnet så har hon ju ingen laglig skyldighet mot de med tanke på att vi varit i Danmark och blivit gravida, och det är ju både för och nackdelar med de.
Men de är ju frustrerande att inte ha sin stora kärlek med sej på förlossningen, med tanke på hur mycket vi gått igenom under åren, ett barn gör sej ju inte av sej själv när man sitter i våran sitts precis.
Men de känns som att när barnet är ute och hon inte visat sitt stöd så är hon också ute.
Jag hoppas verkligen att ingen annan ska behöva vara med om detta jag varit med om. nu är det 5 veckor kvar till plutten kommer, och de känns som hon har snuvat mej på en härlig graviditet, och det är verkligen synd att fördärva något som ska vara så fint.

Okej förlåt jag ber om ursäkt om jag missuppfattade dig! Då kan man säga att vi är lite i samma situation då! Min sambo har oxå flyttat ut i stort sett fast han har inte lämnat mig. Han är jättenervös säger han o han får ångest av att han ska bli pappa för han är rädd för vad det innebär och att han inte kmr va bra nog så därför behöver han va för sig själv. Allt detta är jättesvårt för mig att ta in! Men han säger ju de till mig iaf o han älskar mig fortfarande över allt annat säger han. Men trots detta så sårar han mig ju nåt enormt och jag tror jag oxå kmr bli själv på förlossningen faktiskt. Jag har tio veckor kvar o jag har tänkt o tänkt på vem jag verkligen skulle känna mig bekväm med o nu har jag ordnat med en som kan vara med ifall det blir så. Jag låter min "sambo" vara nu ett tag och låter honom höra av sig. Han behandlar inte mig o vårat barn som skit, de har jag iaf gjort klart! Försök tänk på dig o den lilla bebisen, det försöker jag även om han oxå har tagit mkt av denna fina tiden ifrån mig. Vårat barn var väl planerat, precis som erat men min sambo har fått någon kris helt enkelt o jag tror detta går över så småningom o tills dess försöker jag göra allt roligt som jag inte kan göra sen o bara njuta o koppla bort honom, såklart finns han ju där hela tiden ändå!
Hoppas det var till någon hjälp! Jag är jätteledsen för din skull o jag förstår hur övergiven du känner dig!
Kram på dig!

Alltså, känslor och hormoner svallar rätt friskt även för den mamman som inte är gravid. Å andra sidan är det ingen ursäkt att vara otrogen och iskall och skita i sin fru och sitt barn.

Har du en bra barnmorska som du kan prata med? I så fall tycker jag att du ska börja där. Hade hon varit öppen för att gå och prata med någon?

Med fem veckor kvar är väl högsta prioritet att ta hand om dig själv och barnet, ta det lugnt och förbereda dig på förlossningen. Har du någon annan som du kan tänka dig att ha med?

Ja det är möjligt att hormonerna svallar även för den andra mamman, men man kan ju inte gå och vara otrogen för den sakens skull.

Hon vill inte lösa detta, hon vill börja om ett nytt liv, ihop med en annan på en annan plats i sverige.
Så jag får vackert köpa att bli en ensam stående mamma, jag har inget val...jag har jour 24 timmar om dygnet i resten av mitt liv, medans hon ska leva loppan igen....helt sanslöst tycker jag...

Med tanke på att hon har åldern inne 27 år, så borde man kanske vara lite mognare. Det tycker jag iaf.
Men ooooh vad fel jag har haft, snack om att blivit blåst...

Jag har inte heller varit med om detta, men kände genast med dig när jag läste texten. 
Jag hoppas så innerligt att det löser sig för dig och att du får den finaste tid med din bebis när h*n kommer.

Jag har inte varit med om att bli bedragen eller så, men däremot går jag just nu igenom separation efter ett nästan 10 år långt förhållande, med en dotter som kom för bara några månader sen.
För oss kom första diskussionen när jag var höggravid - hon hade tänkt vänta till barnet var fött, men jag märkte så tydligt att något var "fel". Vi gled bara mer och mer ifrån varandra, och nu har vi så tagit steget att vi ska skilja oss. Vi kommer dock att dela vårdnad och allt eftersom hon är juridisk förälder, och hon VILL ta ansvar och VILL vara med barnet som hon älskar över allt.

Förstår att det känns jättejobbigt inför förlossning och allt. Hoppas du hittar någon annan som du känner att du kan ta med dig, för själv kände jag verkligen att man vill ha någon där då.

Hoppas allt blir bra!

Jag fick en liten dotter den 22 nov.
Jag skickade ett mess till min fru när jag kom till BB där det stod att jag var på BB och att hon var saknad.
Hon har fortfarande inte svarat på de messet, kan man bli något annat än besviken, jag trodde att hon skulle  vakna i elfte timmen, men icke. Jag hade min mamma och en vän med mej på förlossningen, de gick bra, men det var ju något som saknades och det var jobbigt.
Vi har gjort detta barn tillsammans och nu vill hon inte vara med längre.

Jag är glad för din skull lillblobb att din partner är villig  att ta sitt ansvar. De måste kännas skönt....
Själv känner jag en stor glädje för mitt lilla barn men samtidigt känner jag mej lurad och övergiven...

tack och Kram på er alla som skriver.

Grattis till dottern! Skönt att det gick bra, men så tråkigt att hon inte kom och inte ens svarade... Jag hoppas att du trots allt kan njuta av din dotter, fast det inte skulle vara på det här viset.

Grattis till tjejen! Skönt att förlossningen gick bra trots allt tråkigt.

Stort grattis!
Jag kan bara tänka mig din besvikelse och hur du känner, att en vuxen människa bara kan vända som hon verkar gjort. Jag hoppas du kan komma över det och glädjas åt din dotter och det liv ni 2 har framför er, det är hennes förlust.
Stort lycka till.

Jag blev också lämnad :( vi var dock inte gifta men hade/har levt tillsammans i över 7år och gjorde många försök innan jag lyckades bli gravid. Jag märkte i somras att hon var annorlunda, vill gärna.va ute o festa med nygamla vänner hon fått kontakt med igen. I augusti 15veckor innan lilltjejen skulle komma släppte hon bomben som förstörde mitt liv, glädjen över att vara gravid och våra framtidsplaner. Hon ville flytta isär för att tänka på vad hon kände för mig och för att hitta sig själv... hon tyckte jag hade förändrat mog sen jag blev gravid, att jag inte pratar med henne och att jag kört mitt eget race och att hon kommit i andrahand.. ja å så massa andra saker som bara jag gjort fel. Jag försöker än idag få henne å förstå hur bra vi kan ha det, att det hon anser är fel i vårt förhållande kan bli bättre om vi kämpar tillsammans, men hon vill bara se att jag förändrar mig och blir den tjej som jag var innan. .. än idag säger hon så. Hon förstår inte hur ledsen o sårad jag är av det hon gjort, att jag inte kan låtsas att allt är ok de gånger vi träffas därav anledningen till varför jag inte pratar så mycket när vi ses. Jag är bara arg o ledsen.

Så i december kom lillhönan till världen, hon var med på förlossningen villet jag trodde skulle få henne att förstå vad hon gjort. Men antagligen gjorde hon inte det, för än idag är hon velig och säger saker som får mog att hoppas och sen tar hon tillbaka det..

Hon förstår inte att hennes handlingar får konsekvenser som innebär att hon inte kan träffa lilltjejen på samma sätt som om vi vart tillsammans.

Så på mindre än tre månader bröt vi upp, jag sålde lägenheten, flyttade till nytt, födde bebis och på köpet en svår o komplicerad gallblåseoperation :( o hon förstår inte att jag är ledsen arg o besviken....

Jag blev också lämnad :( vi var dock inte gifta men hade/har levt tillsammans i över 7år och gjorde många försök innan jag lyckades bli gravid. Jag märkte i somras att hon var annorlunda, vill gärna.va ute o festa med nygamla vänner hon fått kontakt med igen. I augusti 15veckor innan lilltjejen skulle komma släppte hon bomben som förstörde mitt liv, glädjen över att vara gravid och våra framtidsplaner. Hon ville flytta isär för att tänka på vad hon kände för mig och för att hitta sig själv... hon tyckte jag hade förändrat mog sen jag blev gravid, att jag inte pratar med henne och att jag kört mitt eget race och att hon kommit i andrahand.. ja å så massa andra saker som bara jag gjort fel. Jag försöker än idag få henne å förstå hur bra vi kan ha det, att det hon anser är fel i vårt förhållande kan bli bättre om vi kämpar tillsammans, men hon vill bara se att jag förändrar mig och blir den tjej som jag var innan. .. än idag säger hon så. Hon förstår inte hur ledsen o sårad jag är av det hon gjort, att jag inte kan låtsas att allt är ok de gånger vi träffas därav anledningen till varför jag inte pratar så mycket när vi ses. Jag är bara arg o ledsen.

Så i december kom lillhönan till världen, hon var med på förlossningen villet jag trodde skulle få henne att förstå vad hon gjort. Men antagligen gjorde hon inte det, för än idag är hon velig och säger saker som får mog att hoppas och sen tar hon tillbaka det..

Hon förstår inte att hennes handlingar får konsekvenser som innebär att hon inte kan träffa lilltjejen på samma sätt som om vi vart tillsammans.

Så på mindre än tre månader bröt vi upp, jag sålde lägenheten, flyttade till nytt, födde bebis och på köpet en svår o komplicerad gallblåseoperation :( o hon förstår inte att jag är ledsen arg o besviken....