• thebet­tygirl
    Äldre 10 Mar 21:41
    27034 visningar
    177 svar
    177
    27034

    Vad är GENUS? Snabbkurs för ovetande och födomsfulla fl'are

    Dorian Ertymexx skrev 2011-02-17 18:36:02 följande:
    Varför skulle de vara sämre än svenska på NÅGOT plan? Att inte ha könade pronomen är inget som skadar språkbrukarna på något vis. Tvärtom har ju de finsk-ugriska språken visat sig vara jäkligt kaxiga och versatila.

    Poängen är att de språk som delar upp folk i två läger, baserat på vad de har mellan benen, inte bara allmänt utan dessutom i pronomina som inte går att få bort (maskulinum och femininum) har större problem med verkliga fenomen som folk med två kön, inget kön eller som är mitt i ett könsbyte. Eller som på något annat vis inte passar in i tvåkönsnormen. Så om något språk eller språkgrupp har en svaghet så är det inte hos de finsk-ugriska det ligger.
    Konstigt, det har då jag inte märkt med min släkt i Finland... Eller de vänner och bekanta som jag har som är både finländare som själva kommit hit, eller som jag som är född i Sverige av finska föräldrar. Det skulle i så fall vara att det är tom mer avstånd till de fenomen du nämner. Fast det är klart, de personer jag känner och är släkt med kanske är undantagen som bekräftar regeln. Fast jag tror dock inte det!

    Själv så anser jag att alla får tro och tänka som de vill i dessa frågor. Själv så väljer jag att försöka uppfostra min dotter till att vara en person som är stolt för den hon är. Jag vill inte utsätta henne för att bli en "det" vilket det tyvärr blir för många personer om de inte kan placera en annan person i ett specifikt fack där könen är en del. Visst vill jag att ingen ska bli särbehandlad, men jag vill inte utsätta henne för risken att bli det, om jag bara kan undvika det. Och särbehandlad lär hon bli av de personer som inte kan placera henne om jag skulle uppfostra henne till att vara en "hen". Däremot så kan, och vill jag lära HENNE att inte särbehandla andra. Jag kan ge henne styrkan och modet att gå sin egen väg, så att när hon är gammal nog kan välja en annan väg än den traditionella om hon vill det. Men jag vill inte tvinga henne till det. För i mina ögon så är det det man gör om man väljer att uppfostra helt könsneutarlt eller könsstereotypt. Vissa dagar så har hon de tjejigaste rosa kläderna, andra har hon helt könsneutrala kläder och ytterligare andra har hon typiska "killkläder" med bilar, traktorer, star wars motiv och annat typiskt "killigt". De dagar hon har typiska killkläder brukar jag dock lägga till ett par rosa strumpor med blommor på eller annat som visar att det kanske trots allt är en tjej. Detta gör jag för att hon inte ska bli ett neutrum för som ett neutrum så blir man lite satt åt sidan, och man blir osynliggjord då många tyvärr inte vet hur de ska bete sig när de inte kan sätta en i ett "fack". Och jag vill inte att min dotter ska bli osynlig! Och jag vill inte sätta henne i ett utanförskap medvetet, för så länge den utanförskapet inte är självvald så är det ett helvete. Ett helvete som blir svårare ju närmare tonåren man kommer, och det är ett helvete som jag vill bespara min dotter. Jag vill inte utsätta henne för det jag utsatts för, även om mitt utanförskap och att jag blev särbehandlad inte berodde på mina kläder eller på mitt kön utan på något helt annat. När hon är gammal nog att förstå konsekvensen av sina handlingar, ja, då kommer jag att stötta henne i hennes val oavsett hur mycket de än skiljde från normen. Eller från min egen syn på hur det "ska" vara.
  • thebet­tygirl
    Äldre 16 Mar 18:42

    Har någon här läst doktorsavhandlingen "Kan Batman vara rosa?" som Anette Hellman gjort på Universitetet i Göteborg? Den var rätt intressant och bekräftar det som de flesta redan vet, att pojkar och flickor behandlas olika redan i förskolan och att mycket styrs av hur barnen är klädda, frisyrer och andra markörer för kön. Hon bekräftar i avhandlingen att pojkar som beter sig så som pojkar "ska" bete sig enligt normen, dvs stökigt och bråkigt behandlas annorlunda än tjejer som är "typiskt tjejiga". Men hon tar även upp att de barn som inte håller sig till hur pojkar respektive tjejer "ska" vara, dvs pojkar som inte är stökiga och framåt utan mer försynta och vårdande och flickor som är det som brukar kallas pojkflicka, behandlas också på ett annorlunda vis! Enligt Anette så blir dessa barn (dvs barn som i sig själva inte passar in i de könsmönster som samhället har tagit fram, eller som av föräldrarna kläs i könsneutrala kläder och frisyrer osv) osynliga! Eller som det står i pressmeddelandet som GU gick ut med:

    "Anette Hellman visar hur de pojkar som bryter mot normen för vad en ”typisk pojke” förväntas vara - aggressivt, dominant och med brist på självkontroll - görs osynliga i förskolan. Det gäller exempelvis de pojkar som inte har konflikter, som har både flickor och pojkar som vänner och som kan leka med saker och i rum som anses flickiga. Det gäller även de tysta och tillbakadragna pojkarna. Flickor som intar positionen ”bråkiga” blir i sin tur inte heller uppmärksammade eller förstådda på det sätt som gäller för de pojkar som tar den positionen."

    Frågan är om detta är ett bättre alternativ för barnen? Själv så vet jag ärligt talat inte vad jag tycker är värst...

    Jag kunde inte hitta själva avhandlingen på nätet med pressmeddelandet kan läsas här:
    www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelanden/kanbatmanvararosa.5.40a435d12b0ad1d5c1800035.html

Svar på tråden Vad är GENUS? Snabbkurs för ovetande och födomsfulla fl'are