• Äldre 4 Nov 12:08
    27121 visningar
    177 svar
    +1
    177
    27121

    Vad är GENUS? Snabbkurs för ovetande och födomsfulla fl'are

    Världens längsta inlägg. Jag ber om ursäkt men uppmanar er ändå att läsa!


    Jag tänkte att jag skulle reda upp lite fördomar och missuppfattningar.

    Det verkar finnas en märklig missuppfattning om att genus handlar om tvärtom. Förbud. Tvång.

    Jag har i diskussioner de senaste åren blivit anklagad för det ena och det andra; jag kommer göra mina barn könsförvirrade (herregud hur förvirrade var man inte på stenåldern då?), min barn kommer bli mobbade (nej, 1. mobbing handlar om hierarki inte kläder och 2. Barn är mer accepterande än vuxna) Jag tvingar henne, jag begränsar henne (hahaha hur var det nu med mångfalden?) osv.

    Folk blir upprörda på riktigt när genus kommer på tal och det finns en nästintill rabiat rädsla för oss genusmuppar som vi så fint kallas. (ja och fula feminister)

    "Varför måste man bevisa nåt genom sina barn?" undrar en del och jag undrar detsamma - varför måste man bevisa, genom kläderna, att det är ett visst kön på ungen? Varför inte bara låta barn få vara just barn?

    Nej, genus handlar inte om förbud. Det handlar inte om att ta ifrån ungarna nåt, utan snarare om att tillföra. Ge barnen tillgång till ALLA färger och alla plagg.  Inte skapa enformighet, utan mångfald. Inte förbjuda flickor att ha klänning eller rosa, men inte heller förbjuda pojkar att ha det.

    Nej, genus handlar inte om att göra människor till en könslös grå massa. (För den könskodade blå/rosa massan vi har nu är ju att föredra)

    Nej, genus handlar inte om att alla ska se lika ut (som folk generellt gör nu dock) eller ha samma kläder samma färger samma kön. Könet är konstant, oavsett kläder och färg. Min fitta gror inte igen bara för att jag väljer bort klänning.  

    Är folk verkligen så dumma att de tror att vi skapar könslösa människor genom att INTE klä dem efter könet? Är folk verkligen så dumma att de tror att det är det genus handlar om?

    Om ALLA människor fick tillgång till ALLA plagg och ALLA roller så skulle mångfalden och indiviualismen öka, inte minska.

    Det könsstereotypa begränsar och likformar.
    Ger barnen tillgång till två roller och berövar dem från hundratals roller och möjligheter. Hur kan man INTE tycka att det är vansinnigt?

    De stereotypa könsivrarna hävdar att vi experimenterar med våra barn. De hävdar att vi gör våra barn till något de inte är. Jag hävdar tvärtom; det är den rådande normen som är experimentet, hjärntvätten. Det är könsrollerna som tvingar barnen att bli något de inte är, skapar förvirring, utanförskap. Sätter etiketter på våra barn och pressar in dem i en roll de inte alltid känner sig hemma i.

    Ibland undrar jag hur folk tänker. Om de tänker.

    Nej, genus handlar inte om tvång. Vi kommer inte tvinga våra söner att ha hellokitty, klänningar, glitter eller vad det nu må vara. Vi kommer heller inte tvinga dem att avstå från klänning glitter och rosa med hänvisning till deras kön. "Det är för flickor" Vi kommer inte tvinga dem att vara på ett visst sätt eller se ut på ett visst sätt bara för att de har snopp eller snippa.

    Genus uppmuntrar det fria valet. Genus uppmuntrar individualitet. Genus är tillåtande.

    Nej, genus handlar inte om att byta roller; göra pojkar till flickor och flickor till pojkar. Genus handlar om att utvidga rollerna. Upplösa könskodade egenskaper. Tillåta och öppna möjligheterna för båda könen.

    Pojkar kan vara mjuka och känsliga - de är inte fjolliga eller feminina, flickor som klättrar i träd och är fysiska ska inte kallas pojkflickor. (som om de inte är riktiga flickor) De är flickor. Punkt.

    Genus handlar i högsta grad om kläder. Hur kan man inte se det? Genus handlar i grund och botten om hur vi bemöter varandra. Hur barn bemöts. Hur barn uppfattas. Manligt och kvinnligt. Stereotyper, fördomar och förväntningarna som följer med det.

    Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.

    Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.

    En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de - tråkigt nog - olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.

    Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?


    Ninjas gamla klädlåda (som Tamlin ärver)


    "Kommer du låta Ninja ha klänning eller rosa på sig om hon vill det?" frågar de nyfikna och öppensinniga. De mer trångsynta utgår genast från att jag släpar Ninja vrålandes och gråtandes från HM's tjejavdelning och förvägrar henne en tröja med glitter på. (ok, nu har jag släpat ungen skrikande från HM, men av andra skäl)

    Så är det givetvis inte.

    Det är jag som handlar Ninjas kläder. Hon är två bast och skulle hon få bestämma så skulle det bli allt annat än praktiskt. (typ vuxentrosor och gummistövlar) Jag har medvetet valt bort klänning därför att det bidrar till att min flicka blir bemött utifrån sitt utseende och kön.

    När jag köper kläder till Ninja så är det nämligen med omsorg och eftertanke
    . Allt sockersött går bort. Allt som är för könsstereotypiskt avstår jag ifrån. Inga klänningar, ingen spets, inget rysh-pysh. Inget som signalerar "Jag är en söt flicka,, behandla mig därefter". 

    Jag vill att Ninja ska uppmärksammas för den hon är, få VARA den hon är framförallt och inte pressas in i ett fack med förutbestämda egenskaper.

    När det gäller Tamlin (min son) så avstår jag från sådant som får omgivningen att uppfatta honom som cool, tuff, stökig och pojkig. (och därmed uppmuntrar dessa egenskaper)

    Om Ninja, när hon blir äldre, vill ha specifika kläder; klänning, overall, snickarbyxor eller vad det nu må vara så kommer jag givetvis ta hänsyn till henne.

    När det gäller rosa så har Ninja redan ett par plagg med rosa på, men jag blir ändå ofta anklagad för att jag inte låter henne ha rosa alls. Jag tror folk ser genom sina könsglasögon och eftersom att Ninja inte kläs i helrosa så upplevs det som att hon inte har rosa alls. eller nåt.

    Jag tror dock INTE på att låta barn bestämma exakt vad de ska ha på sig och exakt när det passar sig. Jag tror på att kompromissa och på att uppmuntra deras kreativitet och ansvarsförmåga -- men inom rimliga gränser. Jag tror det är helt möjligt utan att begå våld på deras personliga smak.

    Så nej, jag kommer inte köpa en megaflickig klänning som kommer bidra till en massa komplimanger. Jag kommer köpa en klänning från villervalla eller liknande. Det ska vara lekvänligt och praktiskt.

    Jag har ett ansvar som förälder att se till att mina barn blir bemötta på rätt sätt. Detta innebär att jag även kommer styra deras klädval tills de blir tillräckligt gamla för att kunna ta ansvar själv.


    Jag avslutar med ett boktips och uppmaning.

    "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två"

    Jag uppmanar ALLA föräldrar att omedelbums beställa boken. Jag smickrar gärna mig själv med att jag är lite av en genusexpert, men till och med jag (som faktiskt är jävligt påläst) har fått tvåhundrafyrtioelva aha-upplevelser sen jag började läsa.

    Boken ger konkreta tipshur man kan bredda rollerna och hur man kan motverka stereotypa mallar. Ett fantastiskt bra verktyg att ta till.

    Boken tar upp olika förväntningar vi har på flickor och pojkar och hur vi ofta har förutfattade meningar som i sin tur påverkar och formar våra barn.


    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra! - ladydahmer.blogg.se/
  • Svar på tråden Vad är GENUS? Snabbkurs för ovetande och födomsfulla fl'are
  • Annany­m
    Äldre 7 Jan 11:49
    #93

    Jag skulle kunna vara en idiot, men jag är inte det. Och om det är så att du vill argumentera med det som står i trådstarten så gör gärna det, men det är ju inte det du håller på med. Du säger bara "Såhär är det." Det kallar inte jag diskussion.

  • Päron1­986
    Äldre 7 Jan 15:22
    #92
    Skumtomten skrev 2011-01-07 10:34:16 följande:
    Jag tror fortfarande inte att man bemöts efter hur man är klädd i så pass hög grad att det påverkar personligheten, nej. Varför skulle någon kalla mig dum för att jag har en viss typ av kläder på mig?  Personligheten sitter inte i kläderna på barn på det viset som "vuxna" vill uttrycka sig på ett visst sätt genom sina kläder.
    Hört talas om mobbning?

    Om en advokat kommer in i höga klackar, skinnkort rosa kjol å urringat... å är MAN. Anses han då vara en seriös advokat?

    Eller en dragquuen i strikt kavaj - inte så festlig?

    Inte de bästa exemplen, men de visar ju tydligt på hur man ser på en advokat. Eller bankman, de "ska" ha kostym och se seriösa ut. Inte stort burrigt hår och "lakan"-kläder..
  • Skumto­mten
    Äldre 7 Jan 15:48
    #93
    Annanym skrev 2011-01-07 11:49:53 följande:
    Jag skulle kunna vara en idiot, men jag är inte det. Och om det är så att du vill argumentera med det som står i trådstarten så gör gärna det, men det är ju inte det du håller på med. Du säger bara "Såhär är det." Det kallar inte jag diskussion.
    Och trådskaparen anser inte att "såhär är det" då?
  • Skumto­mten
    Äldre 7 Jan 15:51
    #94
    Päron1986 skrev 2011-01-07 15:22:51 följande:
    Hört talas om mobbning?

    Om en advokat kommer in i höga klackar, skinnkort rosa kjol å urringat... å är MAN. Anses han då vara en seriös advokat?

    Eller en dragquuen i strikt kavaj - inte så festlig?

    Inte de bästa exemplen, men de visar ju tydligt på hur man ser på en advokat. Eller bankman, de "ska" ha kostym och se seriösa ut. Inte stort burrigt hår och "lakan"-kläder..
    Jag trodde diskussionen handlar om hur man klär barn, eftersom att de inte kan bestämma själva när de är små. Det du snackar om är dessutom i ett yrke, det har väl förfan ingenting med saken att göra? Jag har väl förfasen inte mina privata kläder på mig i mitt jobb som advokat som du gav som exempel?
    Hört talas om mobbning? Om du pratar om kläder, så kanske du ska ta det med trådskaparen istället. Det är hon som väljer att klä sin son i rosa kläder. Inte jag :)
  • mer grubbe­l
    Äldre 7 Jan 16:03
    #95

    Jag är impad av ditt engagemang Lady Dahmer L! Tyvärr är nog de fl-are som du riktar dig till redan alltför djupt rotade könssterotypin.

    Jag vill passa på att nämna Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två som du skriver om trådstarten. Till alla föräldrar, skaffa boken om ni inte redan har gjort det!

  • Äldre 7 Jan 16:06
    #96
    Skumtomten skrev 2011-01-07 15:51:45 följande:
    Jag trodde diskussionen handlar om hur man klär barn, eftersom att de inte kan bestämma själva när de är små. Det du snackar om är dessutom i ett yrke, det har väl förfan ingenting med saken att göra? Jag har väl förfasen inte mina privata kläder på mig i mitt jobb som advokat som du gav som exempel?
    Hört talas om mobbning? Om du pratar om kläder, så kanske du ska ta det med trådskaparen istället. Det är hon som väljer att klä sin son i rosa kläder. Inte jag :)
    det hon försöker illustrera är att kläderna ger olika intryck på människor. Barns kläder är inget undantag. En pojke i tuffa kläder uppfattas tuffare än en pojke klädd i glada färger. Och appropå glada färger så får barn som är klädd i glada färger mer leenden från sin omgivning än barn klädda i murriga färger. Det formar personligheten ganska mycket.

    när det gäller mobbing så blir man inte mobbad för hur man ser ut eller vad man har för kläder på sig. Så det är en icke-fråga här. Däremot så är det barn som fostrats stereotypt mer benägna att retas och kommentera när andra barn bryter normen. Det är dina barn som kommer reta min son när han har rosa.
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra! - ladydahmer.se/
  • Äldre 7 Jan 16:07
    #97
    Jag är impad av ditt engagemang Lady Dahmer L! Tyvärr är nog de fl-are som du riktar dig till redan alltför djupt rotade könssterotypin.

    nej då! Jag har förändrat många envisa människors inbitna åsikter! det hjälper att tjata och nöta in.


    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra! - ladydahmer.se/
  • Päron1­986
    Äldre 7 Jan 16:22
    #98
    Lady Dahmer skrev 2011-01-07 16:06:30 följande:
    det hon försöker illustrera är att kläderna ger olika intryck på människor. Barns kläder är inget undantag. En pojke i tuffa kläder uppfattas tuffare än en pojke klädd i glada färger. Och appropå glada färger så får barn som är klädd i glada färger mer leenden från sin omgivning än barn klädda i murriga färger. Det formar personligheten ganska mycket.

    när det gäller mobbing så blir man inte mobbad för hur man ser ut eller vad man har för kläder på sig. Så det är en icke-fråga här. Däremot så är det barn som fostrats stereotypt mer benägna att retas och kommentera när andra barn bryter normen. Det är dina barn som kommer reta min son när han har rosa.
    Tack! Du fattade min poäng!

    Nja, de tom mobbning hålle rjag nog inte med om men iaf, det hör kanske inte hit så jag lämnar det därhän!
    Skumtomten skrev 2011-01-07 15:51:45 följande:
    Jag trodde diskussionen handlar om hur man klär barn, eftersom att de inte kan bestämma själva när de är små. Det du snackar om är dessutom i ett yrke, det har väl förfan ingenting med saken att göra? Jag har väl förfasen inte mina privata kläder på mig i mitt jobb som advokat som du gav som exempel?
    Hört talas om mobbning? Om du pratar om kläder, så kanske du ska ta det med trådskaparen istället. Det är hon som väljer att klä sin son i rosa kläder. Inte jag :)
    Varför skulle han bli mobbad för att han har rosa? :O
    Jag snackade om hur kläderna ger intryck av människan bakom kläderna. Oavsett yrke.
  • agda06
    Äldre 7 Jan 16:29
    #99

    Det här var, i särklass, det BÄSTA jag läst på länge!!

    Försökte mig på att argumentera häromdagen i en tråd som hette "Genus-pratet har gått för långt." - där de flesta försökte hävda att genus handlar om att göra alla till ett kön. *suckar* Men jag orkade bara inte.

    Din trådstart är fantastisk!!!!!

    Jag ska bannemej skriva ut det och ta med till mina fiiiiiiiiina väninnor.

    Puss på dig!

  • Daemin­imon
    Äldre 7 Jan 16:48
    Lady Dahmer skrev 2011-01-07 16:06:30 följande:
    det hon försöker illustrera är att kläderna ger olika intryck på människor. Barns kläder är inget undantag. En pojke i tuffa kläder uppfattas tuffare än en pojke klädd i glada färger. Och appropå glada färger så får barn som är klädd i glada färger mer leenden från sin omgivning än barn klädda i murriga färger. Det formar personligheten ganska mycket.
    Det där har jag märkt. Min son har väldigt lite blått (jag hatar ljusblått på små pojkar, likaså ljusrosa på små flickor), han har mest glada färger och mönster, i rött, orange, lila och grönt (samt lite svart för att mamma gillar svart och det döljer alla möjliga fläckar, haha!). Jag får väldigt ofta kommentarer om hur han är klädd, att han har så härliga kläder, och att man blir glad när man ser honom. Här i England är könsrollerna väldigt utpräglade, det är jättesvårt att hitta kläder i andra färger än just ljusblått och rosa, och det känns så fånigt, då folk som sagt verkar så positiva till en unge som är klädd neutralt, men glatt. En enda gång hade jag en tant (eller kärring...) som envisades med att säga "han" och "henne", trots att jag sa att han är en kille. Till sist sa hon till mig att han såg ut som en tjej på grund av hur jag hade klätt honom. Det gjorde mig så full i skratt (speciellt eftersom han den gången hade det mest könsstereotypiska plagg i sin garderob på sig- en grå sparkdräkt med utomjordingar...). De ljusblå plagg han har fått i present av folk har vi antingen inte använt, eller så har det fått bli pyjamas!
Svar på tråden Vad är GENUS? Snabbkurs för ovetande och födomsfulla fl'are