• Lady Dahmer

    Vad är GENUS? Snabbkurs för ovetande och födomsfulla fl'are

    Världens längsta inlägg. Jag ber om ursäkt men uppmanar er ändå att läsa!


    Jag tänkte att jag skulle reda upp lite fördomar och missuppfattningar.

    Det verkar finnas en märklig missuppfattning om att genus handlar om tvärtom. Förbud. Tvång.

    Jag har i diskussioner de senaste åren blivit anklagad för det ena och det andra; jag kommer göra mina barn könsförvirrade (herregud hur förvirrade var man inte på stenåldern då?), min barn kommer bli mobbade (nej, 1. mobbing handlar om hierarki inte kläder och 2. Barn är mer accepterande än vuxna) Jag tvingar henne, jag begränsar henne (hahaha hur var det nu med mångfalden?) osv.

    Folk blir upprörda på riktigt när genus kommer på tal och det finns en nästintill rabiat rädsla för oss genusmuppar som vi så fint kallas. (ja och fula feminister)

    "Varför måste man bevisa nåt genom sina barn?" undrar en del och jag undrar detsamma - varför måste man bevisa, genom kläderna, att det är ett visst kön på ungen? Varför inte bara låta barn få vara just barn?

    Nej, genus handlar inte om förbud. Det handlar inte om att ta ifrån ungarna nåt, utan snarare om att tillföra. Ge barnen tillgång till ALLA färger och alla plagg.  Inte skapa enformighet, utan mångfald. Inte förbjuda flickor att ha klänning eller rosa, men inte heller förbjuda pojkar att ha det.

    Nej, genus handlar inte om att göra människor till en könslös grå massa. (För den könskodade blå/rosa massan vi har nu är ju att föredra)

    Nej, genus handlar inte om att alla ska se lika ut (som folk generellt gör nu dock) eller ha samma kläder samma färger samma kön. Könet är konstant, oavsett kläder och färg. Min fitta gror inte igen bara för att jag väljer bort klänning.  

    Är folk verkligen så dumma att de tror att vi skapar könslösa människor genom att INTE klä dem efter könet? Är folk verkligen så dumma att de tror att det är det genus handlar om?

    Om ALLA människor fick tillgång till ALLA plagg och ALLA roller så skulle mångfalden och indiviualismen öka, inte minska.

    Det könsstereotypa begränsar och likformar.
    Ger barnen tillgång till två roller och berövar dem från hundratals roller och möjligheter. Hur kan man INTE tycka att det är vansinnigt?

    De stereotypa könsivrarna hävdar att vi experimenterar med våra barn. De hävdar att vi gör våra barn till något de inte är. Jag hävdar tvärtom; det är den rådande normen som är experimentet, hjärntvätten. Det är könsrollerna som tvingar barnen att bli något de inte är, skapar förvirring, utanförskap. Sätter etiketter på våra barn och pressar in dem i en roll de inte alltid känner sig hemma i.

    Ibland undrar jag hur folk tänker. Om de tänker.

    Nej, genus handlar inte om tvång. Vi kommer inte tvinga våra söner att ha hellokitty, klänningar, glitter eller vad det nu må vara. Vi kommer heller inte tvinga dem att avstå från klänning glitter och rosa med hänvisning till deras kön. "Det är för flickor" Vi kommer inte tvinga dem att vara på ett visst sätt eller se ut på ett visst sätt bara för att de har snopp eller snippa.

    Genus uppmuntrar det fria valet. Genus uppmuntrar individualitet. Genus är tillåtande.

    Nej, genus handlar inte om att byta roller; göra pojkar till flickor och flickor till pojkar. Genus handlar om att utvidga rollerna. Upplösa könskodade egenskaper. Tillåta och öppna möjligheterna för båda könen.

    Pojkar kan vara mjuka och känsliga - de är inte fjolliga eller feminina, flickor som klättrar i träd och är fysiska ska inte kallas pojkflickor. (som om de inte är riktiga flickor) De är flickor. Punkt.

    Genus handlar i högsta grad om kläder. Hur kan man inte se det? Genus handlar i grund och botten om hur vi bemöter varandra. Hur barn bemöts. Hur barn uppfattas. Manligt och kvinnligt. Stereotyper, fördomar och förväntningarna som följer med det.

    Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.

    Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.

    En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de - tråkigt nog - olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.

    Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?


    Ninjas gamla klädlåda (som Tamlin ärver)


    "Kommer du låta Ninja ha klänning eller rosa på sig om hon vill det?" frågar de nyfikna och öppensinniga. De mer trångsynta utgår genast från att jag släpar Ninja vrålandes och gråtandes från HM's tjejavdelning och förvägrar henne en tröja med glitter på. (ok, nu har jag släpat ungen skrikande från HM, men av andra skäl)

    Så är det givetvis inte.

    Det är jag som handlar Ninjas kläder. Hon är två bast och skulle hon få bestämma så skulle det bli allt annat än praktiskt. (typ vuxentrosor och gummistövlar) Jag har medvetet valt bort klänning därför att det bidrar till att min flicka blir bemött utifrån sitt utseende och kön.

    När jag köper kläder till Ninja så är det nämligen med omsorg och eftertanke
    . Allt sockersött går bort. Allt som är för könsstereotypiskt avstår jag ifrån. Inga klänningar, ingen spets, inget rysh-pysh. Inget som signalerar "Jag är en söt flicka,, behandla mig därefter". 

    Jag vill att Ninja ska uppmärksammas för den hon är, få VARA den hon är framförallt och inte pressas in i ett fack med förutbestämda egenskaper.

    När det gäller Tamlin (min son) så avstår jag från sådant som får omgivningen att uppfatta honom som cool, tuff, stökig och pojkig. (och därmed uppmuntrar dessa egenskaper)

    Om Ninja, när hon blir äldre, vill ha specifika kläder; klänning, overall, snickarbyxor eller vad det nu må vara så kommer jag givetvis ta hänsyn till henne.

    När det gäller rosa så har Ninja redan ett par plagg med rosa på, men jag blir ändå ofta anklagad för att jag inte låter henne ha rosa alls. Jag tror folk ser genom sina könsglasögon och eftersom att Ninja inte kläs i helrosa så upplevs det som att hon inte har rosa alls. eller nåt.

    Jag tror dock INTE på att låta barn bestämma exakt vad de ska ha på sig och exakt när det passar sig. Jag tror på att kompromissa och på att uppmuntra deras kreativitet och ansvarsförmåga -- men inom rimliga gränser. Jag tror det är helt möjligt utan att begå våld på deras personliga smak.

    Så nej, jag kommer inte köpa en megaflickig klänning som kommer bidra till en massa komplimanger. Jag kommer köpa en klänning från villervalla eller liknande. Det ska vara lekvänligt och praktiskt.

    Jag har ett ansvar som förälder att se till att mina barn blir bemötta på rätt sätt. Detta innebär att jag även kommer styra deras klädval tills de blir tillräckligt gamla för att kunna ta ansvar själv.


    Jag avslutar med ett boktips och uppmaning.

    "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två"

    Jag uppmanar ALLA föräldrar att omedelbums beställa boken. Jag smickrar gärna mig själv med att jag är lite av en genusexpert, men till och med jag (som faktiskt är jävligt påläst) har fått tvåhundrafyrtioelva aha-upplevelser sen jag började läsa.

    Boken ger konkreta tipshur man kan bredda rollerna och hur man kan motverka stereotypa mallar. Ett fantastiskt bra verktyg att ta till.

    Boken tar upp olika förväntningar vi har på flickor och pojkar och hur vi ofta har förutfattade meningar som i sin tur påverkar och formar våra barn.


    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra! - ladydahmer.blogg.se/
  • Svar på tråden Vad är GENUS? Snabbkurs för ovetande och födomsfulla fl'are
  • Lady Dahmer
    Stargirl skrev 2010-11-08 18:37:17 följande:
    Men varför behöva vara fiffig, vad lider mina pojkar/flickor av att ha lekt med saker för att mamma är fiffig, istället för att bara låta dem leka. Jag tror hemligehetn ligger i hur barnen ser sina föräldrar agera mot varandra, alla hjälps åt med hemmet, barnen och att inse att mamma är bara smart när hon slipper byta däck på bilen, inte för att hon är kvinna
    olika leksaker har olika funktioner och uppmuntrar olika egenskaper. (dvs lär barnet olika saker)

    Att bygga med klossar är utvecklande för den kognitiva delen medans docklekar uppmuntrar omvårdnad.

    osv.

    De "lider" kanske inte av att aldrig leka med exempelvis dockor eller klossar, men de vinner en hel del på att göra det.
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra! - ladydahmer.blogg.se/
  • Stargirl
    Lady Dahmer skrev 2010-11-08 18:49:23 följande:
    olika leksaker har olika funktioner och uppmuntrar olika egenskaper. (dvs lär barnet olika saker)

    Att bygga med klossar är utvecklande för den kognitiva delen medans docklekar uppmuntrar omvårdnad.

    osv.

    De "lider" kanske inte av att aldrig leka med exempelvis dockor eller klossar, men de vinner en hel del på att göra det.
    Ja självfallet, alternativen ska finnas där, så det aldrig är pga mig som barnen aldrig fått stapla klossar eller leka med Barbie, om de sedan inte väljer Docka framför klossar bryr jag mig inte ett dugg om. Det finns viktigare saker som barnen tar efter och det är relationer mellan vuxna och hur man behandlar dem och spenderar tid. Inte hur mycket jag propsar på docklekar, monsterlek eller rosa leggings.
  • Lady Dahmer
    Stargirl skrev 2010-11-08 18:54:33 följande:
    Ja självfallet, alternativen ska finnas där, så det aldrig är pga mig som barnen aldrig fått stapla klossar eller leka med Barbie, om de sedan inte väljer Docka framför klossar bryr jag mig inte ett dugg om. Det finns viktigare saker som barnen tar efter och det är relationer mellan vuxna och hur man behandlar dem och spenderar tid. Inte hur mycket jag propsar på docklekar, monsterlek eller rosa leggings.
    fast du - lek är det viktigast ett barn gör.
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra! - ladydahmer.blogg.se/
  • far

    Alla flickor kommer i "princessåldern" och pojkar i "spiderman/ hjälte- åldern". MEN DEN TIDEN ÄR GANSKA KORT! kanske 2-3år.

    Jag är själv en "he she", och jag lät dem alla 4 vara princessosr och hjältar, så länge de önskade, men plötsligt såg jag en liten flicka på 5, som ville vara stålmannen, och en liten prinsessa, som senare visade sig att gilla både "tjejor och killar".

    Du Lady Dhamer, är deffinitivt, en av de mest missuppfatade skribenterna, här på FL! Men likväl fick du pris för din genuitet! Gratiss till din lilla son! Gratiss till dig och ditt pris!

    "Genus" handlar ju inte bara om käder, och hurman uppdlar flickor och pojkar, hjärntvattar dem, och ger dem en speciell roll. Genus, handlar ju just som du säger om "MÅNGFALD", att man styr barnen efter sina egna önskemål och principer när de är små, men at man samtidigt hela tiden har i sitt minne, att de är små individer, som kräver sin egen reskpekt, från bäda håll.

    Du Har så rätt LD, men jag vill nog gå ett snäpp vidare, och säga att "genus", kan man inte förklara, bara genom könsinrikting, och kläder.. Och det vet ju du lika väl!

    Därför tillåter jag mig att förklara hur JAG hitintills, har uppfattat ditt tänkande: (Genus, förfinar jag till:

    Genusteori: Här går jag helt efter SAOB: " Samling av teorier där problem ses ur ett sociokullturellt perspektiv".

    Behöver i o f. ingen annan kundskap än just livserfarenhet! Och det verkar du att ha' trotts att du antagligen är så mycket yngre än jag??

    Har jag missförstått dig rätt?Solig

    Resultatet av ditt tänkande, är av min egen erfarenhet följande: Jag har 4 barn, varav den yngsta är 17.

    2 hade deffinitivt den ständiga frågan: "Vem är jag, och vem vill jag vara?" En blev manlig homosexouell, och min 17åriga tös är "bi", de 2 andra blev "vanliga". Men grejen är att de fick välja själv, att jag aldrig någonsinn försökte att inte respektera deras unika personligheter. Det kräver sin mästare, att vara så fördomsfri som möjligt, att släppa sitt eget egotrippade tänkande, och konstanta kontollbehov, över sina barn. Det kräver ödmjukhet, ett ord som tydligen inte existera, så ofta, eller få förstår, vad det innebär att "sätta barn till världen".

    Hoppas du får lika självständiga, och självmedvetna barn, men då får du aldrig grämas över den rebelltid, du kommer möta! Tummen upp för dig LD! Du åker genast ner i mina Farvoriter igen, men skall försöka hålla mig i bakgrunden.....

  • far

    Varför stoppar alla tråder med mig? Var ärliga nu! Mobar ni mig????Drömmer

  • Lady Dahmer

    haha, nej det var så himla bra skrivt att jag behöver tid att bemöta det. Inget vanligt tramsinlägg som man bara kansvara kort på.

    men för sakens skull då! det här med rebellandet som kommer. Jag försökerkommapå VAD som skulle kunna vara rebelliskt här hemma... egentligen,

    och jag tänker som så att inte ens om hon kom hem och såg ut som en stureplanbrat skulle kunna uppröra mig (om det inte kom ackompanjerat av ångest och dålig självkänsla såklart, men då blir jag ju upprörd av andra skäl) - jag skulle glädjas! Tonårstiden är så jävla kul och det SKA rebellas. Det SKA testas och utforskas.

    Det ska bli spännande. Jag är mest orolig för att de inte ska bli lyckliga. Sen får de se ut och vara som de vill.  


    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra! - ladydahmer.blogg.se/
  • lövet2

    Jag läser ditt långa inlägg, TS, och ser något helt annat än det du ser. Du påstår att du inte begränsar barnen, men jag ser många begränsningar - lika starka som dem du anklagar andra för att ha. Jag klär inte en 1-årig son i rosa, för jag vill inte att han ska se fjantig ut. Du klär inte en 1-årig son i traditionellt pojkaktiga kläder, för du vill inte att han ska se cool eller tuff ut. Begränsningar, som sagt var ...

  • far
    Lady Dahmer skrev 2010-11-08 22:02:21 följande:
    haha, nej det var så himla bra skrivt att jag behöver tid att bemöta det. Inget vanligt tramsinlägg som man bara kansvara kort på.

    men för sakens skull då! det här med rebellandet som kommer. Jag försökerkommapå VAD som skulle kunna vara rebelliskt här hemma... egentligen,

    och jag tänker som så att inte ens om hon kom hem och såg ut som en stureplanbrat skulle kunna uppröra mig (om det inte kom ackompanjerat av ångest och dålig självkänsla såklart, men då blir jag ju upprörd av andra skäl) - jag skulle glädjas! Tonårstiden är så jävla kul och det SKA rebellas. Det SKA testas och utforskas.

    Det ska bli spännande. Jag är mest orolig för att de inte ska bli lyckliga. Sen får de se ut och vara som de vill.  
    Ja, jag har ju förstått nu att du är en ung, men mycket klok mamma, därför skall ag berätta för dig: "små barn små bekymmer, stora barn STORA bekymmer"! Den lilla underbara unika människan som du föder fram, och ger alla möjligheter att utvecklas, til den hon/ han är, kommer att ge dig "rebllbarn". Du styr dem när de är små, men sen när de kommer i tonåren, så, (upprepar jag), har du små/ stora självständiga individer! Är de inte "fjortisar", ja, då får du svårt att styra dem då.. Men då är grejen den att du står fast vid ditt tänkande! Det oegistiska, okontrolerande!

    Jag har tex. aldrig använt "tjatantet", på mina barn, utan jag tog ledningen när de var små: "Inget godis idag, men på lördag". Jag gav mig aldrig, med det.
    Men ställde de 1000 frågor på en kväll, så tvingade jag mig till att svara på dem..

    När de hade olika åsikter än jag, försökte jag aldrig at i frågasätta dem, men i stället få dem att motivera, varför de tänkte så.. MIn uppgift idag är att vara "en klippa" En stor jäkla sten, som ingen kan rubba, men som alla 4 kan luta sig mot. Det kräver ödmjukhet, och inga somhelst "påhop", enkel respekt.. Tänk tanken: "Ett litet barn blir tillrättavist, kanske 50 ggr/ dag. Alltså blir det kränkt. Vem lyssnar? Vem svarar på alla frågor, vem ger sig tid?

    Du har så SÅ rätt LD! Du kommer att bli en utmärkt förebild för dina barn, och jag är alldeles säker på att du har fått så många påhopp, är för att man "inte orkar lyssna, tolka, och värdera", det som var och en skriver, och det som de små barnen vill utrycka, genom dig... Du förmedlar till vuxna personer, till föräldrar... Lär dem nu att lyssna! Skriv en bok! Till ära för alla barn.....

    Hur tror du tex. det hade gått om jag hade startat en tråd nu, och ifrågesatt att min 17-åriga dotter, har dragit sin kos till Stocholm, pausat från skolan, för HON ORKAR INTE just nu? Hun sa att hon älskar mig, men att hon ville vara ifred. Hon har stängt av sin telefon, men hon ringer från en annan, och frågar: "Har du kollat om jag fått någon post"? Men jag kan inte nå henne, och det respekterar jag......Hon vill vara ifred. (resultatet)Drömmer
Svar på tråden Vad är GENUS? Snabbkurs för ovetande och födomsfulla fl'are