Vi som har barn som är sena med talet- samlas här!

Maria222: Sonen är 4.5. Läste i en bok om specialpedagogik att man egentligen inte kan sätta diagnosen pragmatisk språkstörning förrän barnet är i 7-8 års åldern. Min son har ingen diagnos men däremot råder det frågetecken om hans pragmatiska språkförståelse. Det är kanske jag som gör problemen större än vad dom egentligen är. Idag har vi lyckats ha flera bra samtal, jag har upptäckt att hans förmåga att samtala påverkats mycket av om han är trött eller pigg, glad eller arg.

Längtar: Jag jämför hela tiden - även om jag vet att man inte ska. Och av någon anledning jämför jag bara med det som min son är sämre på dvs pratandet. Jag borde kanske istället jämföra hans motoriska förmåga med jämngamla barn - där är han nämligen överlägsen . Verkar er logoped inte orolig tror jag inte att du bör vara det heller - en logoped är ju "expert" på språkproblem och väl medveten om att barn utvecklats i olika takt. 

Ignalina:Jag jämför också allt som min är sämre på eller vikt och längd,Noah har varit liten ända sen födslen och det gör att jag jämför.

Jodå, visst jämför man hela tiden fast man försöker låta bli. Jag har en fråga till er alla- har era barn varit sena även på andra områden tex att sluta med blöja? Min son som är över 3 visar inget större intresse för sånt så vi får kämpa ganska mycket med just detta med...

min kille gjorde likadant, men vi upptäckte efter 18 månader nånstans att det började dyka upp fler o fler ord, lite otydliga men han gör sig förstådd med lite "titta" "äta" "boooa" vilket jag upptäckt är bil, han försöker i alla fall, och nu sista månaderna har han igen börjat med mamma och pappa, först var vi båda pappa, sen båda mamma, och nu säger han oftast rätt. han är nu lite drygt 20 månader. det tar sig :)

Okej :) ´Hoppas det kommer för min son med snart. Längtar tills han säger mamma! :)

Hej!

Jag är ny här på familjeliv och tänkte inte på att söka på mitt ämne innan jag startade en ny tråd. Detta var nog för att jag kände mig relativt ensam och att jag var ganska desperat av att få kontakt.

Förstå mig rätt nu när jag skriver att jag är glad och lättad att ha hittat den här tråden.

Min inledning var ganska lång och finns för den som vill läsa på rubriken " utredning ang försenat tal" ..
Kortfattat har jag en kille på 2 år och 10 månader som inte pratar. Han funkar på alla andra sätt och vis och har sitt sätt att kommunicera men orden och talet går inte alls för tillfället.  

Vi har startat karusellen med logoped, resurstimmar, utredning (psyk), tungbandsundersökning, audiolog och lekotek och det är ju bra att man kan få hjälp så tycker jag! Men i mitt hjärta känner jag ju att han är fullt fungerande, så varför blir jag ledsen och frustrerad över autism och ADHD utredningen? Vi är ganska långt i från den än och han har liksom till " 3 års kollen på sig" att komma i gång innan allt detta händer men det blir ju en press i det. Samtidigt har varken BVC, förskolan eller våra vänner med erfarenheter av autism anmärkt något alls. Det vore ju ingen katastrof ju men ändå. Mamma hjärtat blöder när man hör om diagnoser och blir presenterad för avancerade psyk utredningar. Det är så långt bort från ens barn man kan tänka sig i min situation. Nå väl, det är för det bästa men jag är otroligt tacksam och nyfiken på era erfarenheter! Jag ska läsa så mycket jag kan när jag ha tid över ( har 3 barn) 6,(2,5), Och 1. Så har att göra och njuter för fullt av det men känner ändå ett behov av att fördjupa mig i min sons " utsvävning" , speciellt när vi är många som kan stötta varann, ge varann hopp och ge varandra fler perspektiv.

Hoppas vi skrivs!
Ha en härlig sommar med mycket bus och lek!

Hej mamma810

Har egentligen inte tid att skriva men vill bara säga välkommen till tråden, den är tyvärr inte så aktiv (just nu). Min kille blir 5 om en månad och det har hänt enormt mycket med hans språkutveckling bara senaste halvåret. Ibland blir det tokigt men det blir mer och mer sällan. Känner så väl igen de känslor du beskriver med att mammahjärtat blöder och att man inte känner igen sitt barn i alla diagnoser etc. 

Ska försöka skriva mer en annan gång.  

Hej!

Har läst tråden med stort intresse! Har en son som är drygt fyra (född mars 07), tvåspråkig sv/eng och också sen med talet. Vi har varit hos en logoped som vill utreda mer, men vi ska flytta nu så det blir remiss till den nya kommunen istället. Han kastar om ordföljden och blandar in engelska, en typisk mening: "Varför vi gonna go ditåt?" och verkar inte ge sig in på mer komplicerade resonemang. Hans tal har som följd att han även är socialt omogen, och  jämnåriga på dagis verkar se honom som yngre också. Eventuellt lite lik din son Ignalina? Ska googla mer på pragmatisk språkstörning när jag orkar (orkar inte läsa deppiga saker som eventuell autism etc...) Även min son är motoriskt tidig, i allmänhet social.

Mamma810, jg känner som du, det skär i hjärtat och jag VILL INTE behöva få en diagnos, det skulle kännas som ett stort nederlag på något sätt, går inte at tförklara rikigt.

Nåväl, jag måste sova nu, höggravid och mitt uppe i en flytt, men tittar in här igen!

 

Hej Swenglish och välkommen hit du också.

Ja det låter som samma problematik som min kille. Blandar språken (har dock blivit mycket bättre på senaste tiden men han är ju också ett år äldre än din kille, född juni 06).  Nu pratar han i princip bara svenska vilket också kan bero på att jag pratar svenska oftare med honom samt läser svenska böcker för honom. Givetvis vill jag att han ska behärska båda språken men just nu känns det viktigare att han kan svenska så pass bra att han fungerar tillsammans med andra barn/vuxna och kan göra sig förstådd. 

Om det kan lugna dig kan jag berätta att det är ENORM skillnad på min sons språk NU jämfört med när han var 4... verkligen jättestor. Då tänkte man på det så fort han öppnade munnen, nu är det bara då och då det blir besvärligt för honom. Handlar mycket om mognad också tror jag.

Min kille har blivit mognare men fortfarande tror jag (som du beskriver) att många jämngamla upplever honom som yngre. Ett exempel är att grannen (snart 5 år) ofta hellre leker med vår mellan-son som är nyss fyllda 3 år. Han har för länge sedan gått om vår stora kille i språkutvecklingen, han var tidig med att prata och man kan ha diskussioner/prata om saker med honom på ett sätt som inte går med vår stora kille. Det smärtar lite i hjärtat, undrar om stora killen är medveten om det? Konstigt att det kan vara så stor skillnad på syskon. 

"Kul" att det finns fler med samma problematik.... det känns på något sätt alltid bra att veta att man inte är ensam  

Hej!
Det är verkligen skönt att det finns andra med samma problematik, och även att höra "solskenshistorier"! :) Hade din son andra "problem" som utretts, Ignalina? Jag längtar verkligen tills man kan diskutera saker med honom, som jag hör att andra gör med sina fyraåringar... Just nu verkar sonen inte lida speciellt mycket av att andra kanske inte ser honom som jämnårig, han leker gärna själv, men vi ska "kompisträna" mycket i sommar och bli bättre på att bjuda hem kompisar som han får leka med en-och-en.Just nu är det som oroar mig mest att han ska byta förskola och behöva hitta nya kompisar, det enda man vill är ju att ens barn ska vara omtyckt, allt annat kvittar nästan! 
när kommer din trea Ignalina? Vi väntar nästa i juli så det blir en händelserik sommar på många sätt!