Vad ska jag göra? Behöver hjälp!
Hej!
Jag är en tjej som har ett barn på 1 ½ år och sepparerat med hennes pappa sedan hon var 4 månader.
Bor nu ihop med en ny man sedan 1 år. Jag och mitt barn flyttade in till honom nästan direkt när jag träffade honom.
Allt var bra i början och jag har aldrig varit så kär.
Jag har inget jobb så jag går bara hemma medans min sambo får jobba och försöka få våran ekonomi att gå ihop med enbart hans inkomst då jag inte har någon mer än barnbidrag.
Sen en tid tillbaka så är det en hel del som har blivit jobbigt...
Eftersom jag inte har nått jobb så har detta tärt på vårat förhållande riktigt mycket och varje gång vi bråkar/disskuterar så säger alltid min sambo nått i stil med "du ska vara glad att du får bo här med ditt barn gratis" eller "Jag gör fan allt för er, vad fan begär du av en människa?"
Att det är så tycker jag är extremt jobbigt...
Jag gör ALLT för att försöka få ett jobb, men har inte lyckats än och så som han säger det på så får han mig att känna att det är mitt fel att jag inte lyckas hitta ett jobb...
Jag kan känna ibland att vi inte alls komunicerar på samma nivå. Sammtidigt så vet jag att han är min största kärlek och att jag inte vill förlora honom och oss till något pris.
Jag har försökt att prata med honom så många gånger om att vi inte kan komunicera och prata på ett normalt sett utan att det blir bråk men han stänger av direkt...
Jag är en väldigt känslig person och tar detta oerhört jobbigt...
Det är så klart andra saker än bara att jag är arbetslös som är problemet och som vi bråkar om men det är så klart ett stort problem som påverkar våra bråk.
Jag vill bara att vi ska lyssna på varandra och att han ska lugna sig med sin aggression.
När vi bråkar så blir han oftast rasande och brukar ta tag i mina armar och skaka till mig för att han blir så frusterad...
Det har gjort att jag har blivit rädd för honom när han blir arg...jag hatar hans aggresivitet! När han är glad så är han verkligen som en helt annan människa och det är det som jag tycker är så jobbigt. Jag älskar honom när han är glad men eftersom han blir så annorlunda när han är arg så har det blivit att jag nästan avskyr honom när han är arg, han är ju inte samma människa...
Och hans svar på hur vårat problem i förhållandet ska lösas är att jag får ett jobb...visst! Men innan dess då? Jag vet ju inte när jag får ett jobb... Och även när jag får det så är jag orolig för att vi ska komma in i en dvala där vi inte bryr oss om varandra... Jag åker till jobbet, han åker till jobbet, vi kommer hem, äter och går o lägger oss och samma sak händer dag efter dag...
Hur kunde det ha blivit så här? Vi som var så kära och vi har ju bara vrait tillsammans i 1 år..
Det enda jag kan komma på som kanske var lite snett är att när vi träffades så var vi nästan inte ifrån varandra en enda dag och sp har det varit ända fram tills idag. När jag hade min lgh så var jag ändå hemma hos honom och åkte bara hem för att hämta posten.
Vi har aldrig varit ifrån varandra mer än när han är på jobbet.
Och jag har inget körkort så jag kommer inte heller iväg nånstans...
Skulle jag säga till honom att vi kanske behöver nån vecka ifrån varandra eller att jag åker till nån kompis eller så över en vecka så skulle han bli rasande och skrika att det är onödigt och att jag då lika gärna kunde dra för gott direkt...
Eftersom jag flyttade till honom till en helt annan komun så känner man sig ensam och mina vänner och familj befinner sig minst 20 mil ifrån mig så jag har ingen stans att ta vägen när man vill och om nånting skulle hända...utan bil, körkort och inga pengar så blir det svårt...
Allt detta har gjort att jag hela tiden går runt och är oerhört ledsen inombords och oroar mig för deppression...
Plus att jag oroar mig för att all ångest har gjort att jag har börjat må fysiskt dåligt för jag har nämligen känt att mitt hjärta gör konstiga saker när jag känner ångest och oro. Då känns det som om hjärtat slår ett extra slag, mycket hårdare än dem vanliga slagen och för nån sekund när det slaget händer så får jag svårt att andas...
Det började samtidigt som oron och jag mår så dåligt för allting för att mitt liv ser ut som det gör...
Jag vill frågs dig vad jag ska göra...Jag har försökt att prata med min sambo så många gånger men nu har det blivit att jag mår dåligt t.o.m. över att prata med honom av oro för att han ska bli arg, få fysiska utbrott och att det blir bråk.
Kan man vända sig till någon psykolog i mitt fall fast man inte har några pengar?
Kan man få nån slags kostnadsfri psykolog i mitt fall? (Jag får INGEN annan inkomst än barnbidrag)
Vart vänder man sig i så fall?
Och vad ska jag göra med hela mitt liv?...
Jag kan vara ärlig och säga att hade inte jag haft mitt barn så hade jag nog inte suttit här nu...då hade jag nog avslutat mitt liv...jag mår faktiskt så ortroligt dåligt och jag orkar snart inte längre!!
Snälla hjälp mig upp på fötter...
Tack!