Överanalyserande?

Om det kan finnas ett samband med vadå? Förstod inte riktigt? Har du bott på barnhem eller din dotter? Eller är hon adopterad?

Men jag vill iaf ändå bara skriva att när jag gick på förskolan när ja var liten så hade ja jättesvårt med maten. Jag var ganska kräsen i vanliga fall men på dagis tyckte jag verkligen maten va äcklig. Mina fröknar var jättehårda och tvingade mig att äta vilket gjorde att hela maten på dagis för mig blev jobbigt.. har massa jobbiga minnen. Kommer ihåg att det gick så långt att ja satt och åt och föröskte svälja ner med vatten.. en gång gick det så långt att jag spydde över hela bordet när vi åt.. Kommer ihåg speciellt en fröken som var extra hård och när jag åt med henne så kan ja tänka mig nu i efterhand att det blev en väldig stress för mig..

Jag skrev det här för att nånstans påpeka att det är ett normalt beteende.. som ja även sätt hos många barn när ja själv jobbat på förskola. Tycker det är jättebra att du hjälper ditt barn och lyckades byta pedagog!!! Min mamma var precis som dig att hon servera mig den maten ja ville ha.. men det va för ja skulle få i mig ngn mat. fr ja va sjukt envis och kunde strunta i att äta helt..

hmm.. vet inte om ja ens gav ngt svar på ditt inlägg nu.. förstod nog kanske inte riktigt vad du vill spekulera kring.. haha..

Har du blivit adopterad och bott på barnhem? Och sedan kopplar du ihop det med dina egna snälla matvanor till din dotter, för att du själv upplevde att dom va så hårda på barnhemmet. Och allt det här tillsammans kanske gjort att din dotter agerar som hon gör.. och att hon senare påverkades så starkt när en fröken va väldigt hård mot henne..

elelr? har ja fattar rätt?

det kan nog säkert va så, men förstår inte vad det spelar för roll.. tänker du att det är ditt eget fel från början kanske att din dotter har de matvanorna hon har? eller varför funderar du ens på det? varför skulle du säga allt det här till personalen på förskolan? är inte meningen att låta ifrågasättande eller gnt.. jag undrar bara.. :)

Hej och hopp: Jag är övertygad om att den matsituation de hade på barnhemmet, påverkar din dotter negativt. Att det har gått bra hemma, är att den situationen inte påminner om matstunden på barnhemmet, medan den på förskolan mer påminner om den.

Det är bra att du står på dig!!!! Du är den som känner din dotter bäst! På M:s förskola, är det alltid samma fröken som sitter med vid samma bord. Det tror jag kan vara en trygghet för många barn, inte bara för adopterade.

Ha det bra!

Hej!
Min dotter är adopterad och det är vad jag såg från hennes barnhem jag refererar till.
Jag känner att bryskt var fel ord - det var inga elaka eller hårdhänta tag och barnen var inte ledsna men det fanns ju heller inga utrymmen för protester eller att äta i sin egen takt eller när man själv ville om man säger så.

Miljön är heller inte lika - eller hur själva situationen såg ut och lillan var bebis på barnhemmet men det som ändå är lika är ju att det är många barn och få vuxna och säkert en annan press än hemma.

Jag är själv mest förvånad över att jag inte tänkt tanken förut - jag vänder och vrider på det mesta hemma annars...

Och jag kommer att stå på mig - jag hade aldrig en tanke på att man kunde jobba så gammeldags i förskolan nuförtiden - och ännu mindre med nyinskolade adopterade barn vars mamma varit ganska så påstridig kring en reservanknytningsperson

Jag är helt säker på att tidigare erfarenheter påverkar. Mat- och sovsituationer är känsliga. Båda mina döttrar har reagerat med att gå tillbaka till "barnhemsbeteende" när de började på förskolan. Jag tror att det är för att miljön påminner om barnhemmet. Minsta dottern började äta mycket och snabbt och hade svårt att reglera intaget. Samma beteende hade hon när hon kom till oss. Det var som att hon inte vågade lämna mat på tallriken (någon annan kanske äter upp den). Men vi hade turen att ha bra pedagoger som var lyhörda för hennes behov. Efter några månader blev det bättre. Storasyster hade väldigt jobbigt med att vara på förskolan över huvudtaget. Efter några månader frågade hon när hon skulle flytta till förskolan. Hon trodde helt enkelt att det var ytterligare ett barnhem som hon skulle flytta till. Hon trivdes aldrig på förskolan. Nu när hon går i skolan kan jag för första gången se henne vara glad över att gå dit. Så fortsätt du att tänka i dina banor jag tror du är på rätt spår. Stå på dig! Du får gärna inboxa mig så kan jag berätta mer om hur vi gjorde med våra tjejer.

Jag har märkt på min dotters förskola att de egentligen är likadana. En gång kom jag vid lunch, när de satt & åt för att ta med henne till läkaren. Jag slog mig ner och märkte att de blev lite irriterade. Men det sket jag i O de ville inte öppet säga åt mig. Dock under inskolningen satt alla föräldrar med och åt.

Min dotter har haft samma form av matning på barnhemmet som din dotter, bryskt och bestämt. Matade man henne inte bestämt i början blev hon orolig. Med min dotter är det nästan tvärtom, det enda barn enl vissa psykologer kan göra för att få makt över föräldrarna är att strula med mat & dryck. Hon äter kanon under dagarna på dagis, kanon med min man men med mig har hon strulat. Jag har sagt till mig själv att om jag någonsin skulle blir mamma igen sk jag ha en avslappnad attityd till maten, för hon känner att jag alltid velat att hon ska äta liiiiiiiite mer. Nu har det sista tiden fungerat jättebra, för att jag nog är för trött för att bry mig om vad hon äter på tallriken  Då plöstsligt äter hon nästan allt, stora portioner. Jag är dock tveksam om detta med maten i vårt fall handlat om barnhemmet, men ibland har jag ju undrat varför hon inte verkat tycka om mat. Redan från början svalde hon utan att vissa glädje äver någon sorts mat. Nu har hon dock favoriter Det känns bra! Visst kan en del saker hänga kvar från barnhemmet, men det är nästan omöjligt att säga om det hänger ihop med hur barnen reagerar idag. Bra att du står på Dig!

På vårt dagis får inte föräldrar vara med vid matsituationen, just för att det kan vara stressande för alla barn med föräldrar som kommer in i matsalen. Det har jag full förståelse för. Det finns trots allt fler barn än mina där.

Tuffen -. ja det handlade ju om inskolning och barnen sitter inte i matsal som tur är utan grupperna sitter i varsit rum på avdelningen.

Jag är också förskollärare och för mig är det självklart att föräldrarna är med under inskolningen och faktiskt så upplever jag inte att det är några situationer som föräldrarna inte kan vara med på senare heller. Jag tror det beror väldigt mycket på pedagogernas inställning om det blir ett problem eller inte. (om det nu inte är barn i behov av särskilt stöd på något sätt - då kan det vara annorlunda) Men nog om det...

Problemet är-  eller jag kan tack och lov skriva har varit - att hon inte alls velat komma och sätta sig vid bordet och absolut inte äta. Hon har varit ledsen helt enkelt.

Nu - när hon har fått sitta med samma pedagog i drygt 2 veckor så har hon ätit varje dag. Denna fröken lät henne ta det i sin takt - hon fick sitta i sin vagn bredvid fröken vid bordet med sin vällingflaska och då valde hon efter ett tag att sätta sig på en stol hon med och äta. Nu vill hon ha flaskan med sig men äter!

Tack för era synpunkter - det är värdefullt att få bolla med någon och ofta blir saker tydligare (för mig) när jag sätter dem på pränt.

Jag har också varit tydlig med att det viktigaste är att hon är trygg och nöjd. Jag slutar så tidigt om dagarna att hon kan äta lunch hemma - och nu får hon även sin välling när hon behöver och så får det vara tills hon är tryggare.

Jag tror din analys om matsituationen kan vara korrekt. Tycker du ska prata med förskolan om detta, så att de fortsätter med den pedagog som det fungerar med.