Jag tycker att ett aktivt liv är en del av rehablitieringen, självklart ska man få resa, shoppa, festa osv.

Är man sjuk en längre tid och bara stannar inne så blir man ju folkskygg.. Tror att man tillfrisknar fortare om man är social på något sätt..
Själv fick jag  order från både läkare och terapeuter att resa bort, shoppa (skämma bort mig själv) och vara social då jag var sjukskriven. Skulle jag gå emot läkarens/terapeutens råd?

Tillfrisknar man bättre om man isolerar sig själv?

Det var en fråga ställd till dig.. Vad tror du?

Jag kan ju höra av mig till både mina gamla läkare och mina terapeuter. De påståd det, och jag tror på dem..

Vad föreslår du att man ska göra om man gillar att gå på krogen, shoppa och kanske resa?

Det är ju en av ens intressen och man ska väl så mycket som möjligt försöka leva "normalt".

Skillnaden mellan ett jobb och ett fritidsintresse är ofta att du måste prestera på topp då du arbetar, men du behöver inte göra det på fritiden.

Du läser ju inte vad jag skriver..

Nämn några! (samhall och anpassade arbeten går bort).

Det var bara för att du inte skulle ta den lätta utvägen och säga Samhall som jag skrev så.

Jag tror inte att alla kan göra något.. Hade den åsikten innan jag själv blev allvarligt sjuk, idag är jag övertygad om att det finns personer som inte kan göra något.

Men du påstår att det finns arbeten där man inte behöver prestera på topp. Jag undrar vilka företag som anställer någon person som de vet har stora problem att prestera. Och då spelar det ingen roll egentligen vilken sjukdom eller nedsättning man har, alla som har en nedsättning i sin arbetsförmåga bedöms nog på liknande sätt.

Det blir ju en kostnad för samhället och för det enskilda  företaget (som kanske samhället måste kompensera).

Nja. I ett akut sjukdomsskede kan man nog inte göra något. Min mamma ligger just nu på intensiven och är hööög på morfin, jag tycker inte hon ens är lämplig att tala på telefon (men hon är väldigt kul just nu )

Ser jag ur ett företagsekonomiskt perspektiv är det alltid en stor risk att anställa en person som inte är frisk. Den kanske inte dyker upp på flera dagar pga värk, psykiska problem osv. Då måste man anställa en extra för att kompensera denna persons frånvaro, eller så får resten av arbetslaget ta på sig extra mycket jobb (som den sjuke skulle utfört). Det är inte hållbart för ett företag på något sätt.

Ser jag ur ett samhällsekonomiskt perspektiv så kan nog ett ekonomiskt stöd till anställningar för vissa grupper vara väldigt positivt (och det finns ju idag, t.ex. lönebidrag). Däremot kan vissa grupper "stanna upp" i tillfriskningsprocessen och därmed kosta samhället ännu mer i sjukskrivningar osv. Och dessa grupper skulle nog må dåligt av att "göra något" även om det nu var att bara gå ut och ta en promenad med äldre. 

Det är ju många som är sjuka som har något slags av stöd i vardagen, boendestöd, anhörigvåradere osv. Då kan man inte ta hand om sig själv. Då man inte själv kan få sin egna vardag att fungera så kan det kanske vara svårt att arbeta?

Jag skulle nog inte vilja ha en sjuk person i mitt företag (jag har redan upplevt hur det kan vara att ha en sjuk person i ett företag som sabbar för företaget). Jag har givetvis inget emot sjuka, men jag ser vinstintresset och företagets rykte som prio nummer 1.