Ambivalencia skrev 2010-11-28 23:18:47 följande:
Sen finns det folk som är långtidssjukskrivna för "depressioner" och dyl. och är ute och shoppar, fikar, går på krogen och reser, och helt enkelt förväntar sig att staten (dvs oss skattebetalare) ska stå för deras uppehälle. Är man så frisk att man orkar göra såna saker så orkar man säkert ta sig till ett arbete, åtminstone några timmar per dag, sen kanske man kan använda den andra tiden på att gå hos psykologer och allt annat för att tillfriskna så fort som möjligt.
När jag var sjukskriven för depression för många år sedan var jag helt väck, satt bara hemma och drog inte ens upp persiennerna, tog inte kontakt med folk, orkade knappt sköta min hygien eller äta, så jag gick ner en massa i vikt. Jag missade också en massa läkartider just för att jag inte ens orkade ta mig ur sängen. Det var ett helvete, och det önskar jag ingen.
Jag känner flera i min omgivning som utnyttjar systemet just när det handlar om sånt här. Och det gör mig riktigt förbannad!
Depressioner ser olika ut för olika personer.
Det finns människor som då och då rör sig ute bland folk (den tiden de inte gör det ser du dem ju inte) trots att de mår mycket dåligt.
Jag känner till exempel en tjej som åkte på konferens och drev heta debatter från talarstolen samtidigt som hon inhandlade saker att ta livet av sig med.
Den här föreställningen om att du inte är deprimerad sålänge du kan ta dig upp ur sängen gör att många inte söker hjälp i tid. Det är inte alla depressioner som ser ut så.
Det finns till och med människor som är överaktiva
samtidigt som de är deprimerade.
Sedan vet inte jag när du var sjuk, men numera finns det då inte resurser för att springa hos läkare och psykologer "på övrig tid". På många ställen får du vara glad om du får en tid inom några månader när du har självmordstankar.
