USA-turné för Cullbergbaletten
Forum Missbruk - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Stödtråd: Vuxna barn till missbrukare

    Mån 20 dec 2010 16:03 Läst 18061 gånger Totalt 245 svar
    Anonym (Maskr­osbarn­et)
    Visa endast
    Mån 20 dec 2010 16:03

    Hejsan FL!
    Jag har nu sökt med lykta på nätet för att finna ett forum för oss vuxna barn till akoholister, eller andra missbrukare, men utan att lyckas. Varför inte starta en egen?

    Min tanke är att vi här kan få lov att spy galla till folk som som vet hur det är. Att kunna få råd om hur man ska tackla olika situationer, att tackla sina egna känslor, tankar och beteenden. Att få hjälp med sitt eget föräldraskap, när man inte har en bra förebild. Ja med andra ord en plats där vi kan diskutera allt vi känner att vi vill diskutera, med likasinnade och med möjlighet till anonymitet.

    De enda reglerna jag skulle önska att vi höll oss till är att vi behandlar varandra med respekt och värme. Att vi inte hoppar på varandra och anklagar varandra, utan framför kritik på ett bra sätt. Att vi kan se varandras brister och tillkortakommanden med en ödmjuk blick.

    Med förhoppning om en långlevande och godgörande tråd/ Maskrosbarnet

  • Anonym (Maskr­osbarn­et) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 20 dec 2010 16:52 #1

    Kanske skulle skriva en liten kort beskrivelse själv för att starta tråden med

    Jag växte upp med min pappa som var alkoholist. Hans drickande var aldrig av den smygande sorten, utan snarare dunken på bordet och massa fyllon i vardagsrummet, vid varierade tider på dygnet. Vår släkt vet om det och kan prata om det öppet, men jag dolde det totalt för alla andra. Inte ens min bästis visste något. Min mamma stack när jag var nyfödd, hon är psykiskt sjuk. Min halvbror på hennes sida växte upp i fosterhem och vi hade ingen kontakt förren jag blev myndig. Jag har varit ganska mycket hos min farmor och farfar som nog varit de om hållt mig över ytan.

    I skolan har det gått bra, jag hade bra betyg och var socialt kompetent. Flyttade hemifrån vid 14 till en lägenhet min farmor och farfar ägde. Då hade jag nyss hittat pappa medvetslös i trapphuset. Jag blev så arg, besviken och skämdes att jag sparkade på honom och grät. Han brukade från att jag var liten försvinna hemifrån ett par dygn i steck. Han hjälpte mig inte med skola eller att komma upp på morgonen och lagade sällan mat. I perioder satt han vid a-lagarna och jag gick omvägar och hoppades ingen skulle inse att det var min pappa. Han brukade vara bakis och kräkas ner toaletten, ibland försökte han få mig att städa upp. Jag blev nog aldrig riktigt medberoende för jag vägrade ta ansvar för hans fyllor och sa nej. Jag hällde ut spriten ibland också, men det var lönlöst. En gång när han skulle överge mig mitt i natten låste jag dörren och gömde hans nycklar och blockerade med mig själv, gråtandes och bönandes medan han blev argare och argare. Han skrek och skällde men däckade till slut och jag slapp bli övergiven de dagarna.

    Vid 16 dog farfar och droppen rann över. Jag orkade ingenting, hoppade av gymnasiet 3 ggr. Kämpade mig upp igen, tog igen det och är nu universitetsutbildad och har familj. Jag är en välfungerade människa trots allt. Jag har mina brister och märker av att jag fungerar som ett barn till en alkoholist ganska ofta, men jag fungerar. Har funderat på att gå med i en grupp och gå på möten, men de brukar vara 12-stegsbaserade och jag är ateist.

  • Anonym (Alkis­barn)
    Visa endast
    Mån 20 dec 2010 20:20 #2

    hej TS! jag har också letat efter ett sånt. känner att det skulle behövas!

    min pappa är alkoholist, jag växte upp med detta även efter att föräldrarna skiljde sig och jag bodde med mamma har det ju såklart påverkat mig och jag har massa trauma jag borde få ut, inom mig. mardrömmar o förtvivlan...
    ändå älskar man sin pappa. för man har ju bara en. hatar, och älskar.

    jag är 26 år nu, lyckligt gift, har fint hem och ett älskat barn- jag har klarat mig hyfsat bra- trots depressioner, självmordstankar, självdestruktivitet osv. vi är starka som klarat oss så bra, de svaga faller. själv rör jag aldrig sprit- jag känner bara avsmak.

    borde nog gå i terapi känner jag iblöand, så mkt man vill skrika ut liksom, känns det som.

  • Mån 20 dec 2010 20:51 #3

    Hej!

    Jag är också ett vuxet barn. jag har hittat min väg till ett underbart liv, där jag lämnat min barndom bakom mig, accepterat hur det sett ut och förlåtit mina föräldrar. Vi har en fin relation idag. Jag är lycklig och mår väldigt bra!

    Rekommenderar er att gå på ACoA-möten, finns i de flesta städer.  Kolla hemsidan: http://www.acoa-sverige.org/intro.htm

    För att hitta mötena i er stad, titta under rubriken "mötesinformation" på vänster-sidan. Kram på er!

  • Mån 20 dec 2010 20:55 #4

    Förresten, vill bara kommentera TS text om att du är ateist - det fungerar alldeles utmärkt att vara ateist och använda sig av 12-stegsprogrammen :) den högre kraften som benämns i texterna är den högre kraft så som du själv uppfattar den. Du har kanske ngn slags tro? Tro på dig själv, eller det goda i människan eller i naturen?

  • Anonym (Maskr­osbarn­et) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 20 dec 2010 21:03 #5
    kattmaja79 skrev 2010-12-20 20:55:19 följande:
    Förresten, vill bara kommentera TS text om att du är ateist - det fungerar alldeles utmärkt att vara ateist och använda sig av 12-stegsprogrammen :) den högre kraften som benämns i texterna är den högre kraft så som du själv uppfattar den. Du har kanske ngn slags tro? Tro på dig själv, eller det goda i människan eller i naturen?
    Jo jag har varit inne och läst stegen osv men jag har svårt att göra den kopplingen faktiskt, det känns väldigt knutet till en gud.
  • Mån 20 dec 2010 21:09 #6

    Hej.
    Jag är också ett vuxet barn. Är uppväxt med en alkoliserad mamma, ensambarn utan någon vardaglig kontakt med min pappa. Har varit medberoende i allt för många år, detta upphörde dock för 4 år sedan då jag gick fullständigt in i väggen och började gå i terapi. Men, det har ju påverkat mig, och gör fortfarande. Har otroligt svårt för att lita på människor, säger någon att den ringer mig om 1 timme så blir jag så fruktansvärt besviken efter 1 timme och en kvart om människan inte ringt. Känner mig så otroiligt annorlunda, utanför. Känner ju andra människor som vuxit upp i alkoholisthem, men då har det oftast funnits en annan nykter vuxen eller syskon. Usch, finns så mycket att skriva om egentligen men känns ändå lite konstigt att få ner mina tankar i skrift. Bra intiativ av dig Ts, känns så skönt att veta att man inte är ensam. Hur förhåller ni er till julen?? Jag tycker julen är jättejobbig, för många dåliga minnen, där satt jag med mina julklappar, tittade på kalle anka medans mamma var stupfull och sov. Hon var ju självklart tvungen att ta nubbar till jullunchen.... Många plågsamma minnen. Har 2 egna barn, 2 underbara barn som frågar varför mormor inte kan sluta dricka och vara en normal mormor ist.. försöker lite lätt att förklara för dom om alkoholism men det är ändå svårt. Ja det var lite om mig

  • Anonym (Maskr­osbarn­et) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 20 dec 2010 21:55 #7

    Litenmamma75 jag var också ensambarn med ensamförälder, så ensam är du inte Jag vet minst en till så tyvärr är vi nog fler än man vill tro.

    Jag känner också igen det där med att vara extrem med att folk ska hålla vad de bestämt med mig, ringa när de ska, komma när de ska och höra av sig vid ändringar i god tid. Förr har jag väl bara ansett att det är vett och etikett, men jag har på senare tid börjat inse att andra nog inte är riktigt så fästa vid det som jag. Det har kanske med kontrollbehovet att göra.. att veta att man inte är bortglömd och övergiven på något vis.

    Själv har jag hyfsat bra julminnen, tack o lov har det firats med hela släkten. Även om han blev fullast på stället så har det alltid varit stor öppenhet inom släkten kring hans supande så jag behövde inte skämmas. Det var han som söp och det handlade inte om mig.

    Det där med att ha en mormor och morfar till min dotter däremot.. ja det suger rent ut sagt! Mamma har jag brutit all kontakt med efter hennes senast psykos då hon samtalade med jesus som grät i himlen över mitt dåliga uppförande. (lite på grund av hennes kristna fanatism med psykbryt som jag inte pallar med religiösa inslag i 12-stegs) Hon tycker för övrigt att jag är gnällig och tråkig som inte bara kommer över att hon övergav mig som 2,5 veckors bebis. Och pappa, ja han är snäll med ett fyllo på gränsen till a-lagare. Dottern på 4 år lever i ovisshet om det hela ännu dock, hon tycker morfar är toppen eftersom hon inte får träffa honom när han druckit.

  • Anonym (Medbe­roende­)
    Visa endast
    Tis 21 dec 2010 12:24 #8

    Hej.
    Jag måste börja med att säga att detta är ett fantastiskt bra initiativ och att det verkligen behövs.
    Jag är 21 år gammal men insåg mitt och framförallt min pappas och mina syskons medberoenden ganska tidigt i mitt liv. Sedan jag insåg hur vi alla betedde oss kring vår missbrukande, manipulativa, våldsbenägna och själmordsbenägna mamma, så har jag lagt ner nästan all min tid på att "rädda" min familj (vilket också har varit självdestruktivt och en del av mitt medberoende).
    Jag har också funnit mig själv i andra förhållanden och relationer med olika missbruk och misshandel har förekommit. Jag tror att det lätt blir så eftersom att om man känner sig "trygg" i ett beteende så väljer man det före andra. Man går den väg man är van att vandra kanske och om man är medberoende så är man också bäst i världen på just det.
    Något som har hjälpt mig att se mig själv med andra glasögon är manualer till självhjälp som t.ex: http://beroendelinjen.forum24.se/beroendelinjen-about6.html&highlight= , och beroendelinjen. För mig hjälper det att bittert läsa texter med hög igenkänningsfaktor som får mig att inse att -"såhär vill jag inte vara" osv.
    Såhär inför jul och nyårsfiranden vill jag önska alla lycka och hoppas att den kommande månaden blir fin.
    Peace!

  • Anonym (Maskr­osbarn­et) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 24 dec 2010 12:19 #9

    Då var det julafton.. God Jul på er. Hoppas pappa inte blir jättefull idag. Eller ja jag hoppas väl mest han inte redan är det och skiter i att komma överhuvudtaget.

  • Anonym (hej)
    Visa endast
    Fre 24 dec 2010 22:15 #10

    hej, en till här med föräldrar som dricker. jag är vuxen och har egen familj nu men julen är jobbig, mina föräldrar bor långt borta och jag litar inte på att de kan ta hand om sig själva. och ja, jag vet att de inte är mitt ansvar men det är svårt att inte tänka på det och oroa sig.

    nån som har nån bra länk med information om hur barn till alkoholister är?

Stödtråd: Vuxna barn till missbrukare
Dela på Facebook Stödtråd: Vuxna barn till missbrukare
Svara i tråden: Stödtråd: Vuxna barn till missbrukare
Logga in
Bli medlem
Skapa en ny tråd
Ändra kategori Skriver i kategorin: Känsliga rummet
Svara i tråden...

Innehåll