• Anonym (Maskr­osbarn­et)
    Äldre 20 Dec 16:03
    24383 visningar
    245 svar
    245
    24383

    Stödtråd: Vuxna barn till missbrukare

    Hejsan FL!
    Jag har nu sökt med lykta på nätet för att finna ett forum för oss vuxna barn till akoholister, eller andra missbrukare, men utan att lyckas. Varför inte starta en egen?

    Min tanke är att vi här kan få lov att spy galla till folk som som vet hur det är. Att kunna få råd om hur man ska tackla olika situationer, att tackla sina egna känslor, tankar och beteenden. Att få hjälp med sitt eget föräldraskap, när man inte har en bra förebild. Ja med andra ord en plats där vi kan diskutera allt vi känner att vi vill diskutera, med likasinnade och med möjlighet till anonymitet.

    De enda reglerna jag skulle önska att vi höll oss till är att vi behandlar varandra med respekt och värme. Att vi inte hoppar på varandra och anklagar varandra, utan framför kritik på ett bra sätt. Att vi kan se varandras brister och tillkortakommanden med en ödmjuk blick.

    Med förhoppning om en långlevande och godgörande tråd/ Maskrosbarnet

  • Svar på tråden Stödtråd: Vuxna barn till missbrukare
  • Anonym (Maskr­osbarn­et) Trådstartaren
    Äldre 6 Jan 20:19
    #53

    Frågan är om dina barn kommer se det som att du blev en bra människa när du drack. Min pappa har aldrig haft det så som du psykiskt och därför kan jag inte ge honom den "ursäkten". Det låter väldigt svårt och jag förstår att du gör allt för att slippa må så. Men du ska nog inte ge upp och bara ta spriten som din medicin, för det finns nog en ganska överhängande risk att du blir riktigt alkoholiserad med åren, ökar intaget och inte ens i närheten är en bra förälder längre. Fortsätt kämpa för att få hjälp inom psykiatrin! Jag menar inte att klandra dig, jag kan däremot inte hålla med om att jag riktar ilska mot fel håll. Mina föräldrar har varit dåliga föräldrar även om de inte är dåliga människor. Kämpa för allt vad du är värd för att inte dina barn en vacker dag sitter med liknande historier som våra.

  • Anonym (son)
    Äldre 6 Jan 20:25
    #54

    Ångesten blir man inte riktigt av med, men ställer man upp regler för hur man ska bete sig mot sin missbrukande förälder och håller sig till dessa brukar en del av ångesten släppa efter ett tag.

    Mina råd ovan i tidigare svar är bra men inte alltid lätta att följa jag har inte alltid lyckats men nu har jag bestämt mig, levt efter mina egna råd (tillslut) och häromdagen tog min pappa kontakt och erkände sitt missbruk om än bara till hälften. Han har aldrig erkänt ett fel i sitt liv så detta är ett stort steg.

    Jag har förklarat situationen och han förstår och ska försöka att styra sig och fixa till allt.

    Trots detta så ringde han aspackad igen och tyckte synd om sig själv han är ju så sjuk och ensam och behöver spriten eftersom vi barn aldrig hälsar på. Jag är van, för 1 år sedan hade jag satt mig att gråta men jag sa tydligt att det är hans eget fel eller rättare sagt spritens fel och jag finns där när han vill ha hjälp. Det kändes bra.

    Jag hoppas han ringer eller kommer förbi för att prata, nykter.

    Jag jobbar som polis och är enormt ofta i spända familjesituationer och andra spända situationer. i 9 fall av 10 hade jag inte behövts om bara en komponent i situationen togs bort gissa vilken komponent? 
    Just det spriten/drogen. 

    Till er drabbade "barn" det är inte erat fel kan aldrig vara erat fel.

    Till alla missbrukande föräldrar det är erat fel, ni gör alla illa när ni missbrukar inte minst er själva. Lägg dock detta med skuld åt sidan. Alla kan göra fel val ibland det krävs mod att bryta och erkänna sina fel samt att lägga dem bakom sig.

    God fortsättning på de nya året. 

  • solstu­gan
    Äldre 6 Jan 20:40
    #56
    Vad är det för hjälp du sökt och hur villig är du att ta emot hjälp? Jag frågar eftersom min egen erfarenhet är att andra inte förstår, alla ser ner på en och tycker man får skylla sej själv, men man måste kapitulera själv, starta om sej från början. Man måste släppa på egenviljan.
    Jag har oxå ett missbruk bakom mej men det har jag lämnat och lever nu helt nyktert och drogfritt. Jag började missbruka för att överleva. Jag orkade inte leva men vågade inte ta livet av mej så drogerna höll mej vid liv helt enkelt. Sjukt låter det men så var det.
    Jag ser pappa med andra ögon idag än vad jag gjorde innan jag missbrukat. Innan trodde jag att jag hade del i att han missbrukade, men jag vet att det INTE är mitt fel över huvudtaget och det är INTE mitt ansvar att hjälpa honom. Den dagen han ber mej om hjälp kan jag köra honom till torken eller bahandling eller vad det nu är för hjälp. Men jag vet att han inte vill. När mamma dog förlorade han livsgnistan och det har han själv sagt flera gånger till mej.
    Jag tycker inte synd om mej själv, jag sätter mej inte högre än pappa MEN jag respekterar honom INTE när han dricker! Respekt kräver respekt och jag förstår inte hur det kan ligga på mej att hjälpa pappa och hur menar du att jag bidrar till pappas isolering och hjälplöshet? VARFÖR ska jag jaga honom när han är aktiv på alkohol och droger? Han ber mej ständigt dra åt helvete, kallar mej hora, fitta, jävel och annat "trevligt" och han skriker efter mej på stan, ringer mej full på nätterna, hotar mej, skämmer ut mej på stan när jag jobbar (som personlig assistent) etc etc.. Så varför skulle jag ha skyldighet att finnas för honom i detta läge? Han gör ett fullt medvetet val när han börjar dricka. Han ringer ibland för att säga förlåt eller skylla på att han var full och tycker att oavsett vad han har gjort ska det vara ur världen. Dömmande idiotförklaringar förtjänar han faktiskt ibland, han har inte rätt att såra mej sådär! Han kontaktar alltid mej, jag kontaktar inte honom när han är aktiv. Att söka källan till de verkliga problemen är det bara en person som kan göra. Och det är missbrukaren själv.
    För du menar väl inte att det är ditt barns uppgift att när det blivit vuxet ska söka källan till dina problem som fick dej att börja missbruka? Det är BARA DITT ansvar att ta tag i DITT liv, INTE ditt barn ansvar! Kanske sitter ditt barn med samma erfarenhet som vi när det blivit stort. Jag känner stor sorg över att ha fårr vara min pappas förälder sedan jag varit liten, för det är jag som fått ta hand om honom alltför många gånger. Jag gick miste om stor del av min barndom. Det skyller jag på mina föräldrar och med all rätta! Dom stal den från mej! Min pappa är inte hjälplös ett jävla skit. Han är 59 år, sjukpensionär, har lägenhet och pension varje månad. VAR skulle han vara hjälplös? Sina känslor får han faktiskt ta hand om själv för det är när känslorna spökar man drar igång.
    Jag önskar av hela mitt hjärta att du får hjälp med ditt mående och att du klarar sluta med alkoholen och inte börjar med någonting annat. Och jag önskar att ditt barn inte får samma upplevelser som vi har fått.
  • solstu­gan
    Äldre 6 Jan 21:15
    #58

    Oj, alla han lägga en massa inlägg när jag skrev, hängde inte riktigt med :)
    "Idioten", När du lärt dej hantera ångesten och vågar känna så kommer du må mycket bättre jag lovar! Jag va iväg ca 6 månader, jag skrek, lipade, isolerade mej, hade utbrott, hade mardrömmar, myrkrypningar, sov konstant eller ingenting alls. Dessa 6 månader som båda va fruktansvärda och fantastiska är ingenting när jag blickar tillbaka hur jag hade det och hur jag har det nu. Jag hade min stora son hos sin pappa då, det känndes förjävligt att han inte kunde vara hos mej (han bodde hos sin far när jag missbrukade) men vi har en otroligt fin kontakt idag.
    Jag tror att det enda som blir "BRA" när man druckit är att man känner mindre, man glömmer må dåligt. Det är då man känner sej bra.
    Jag förstår inte vad du menade med hjälp, har du sökt hjälp eller väntar du på att hjälpen ska komma? ring missbruksenheten på socialen, de kan hjälpa dej!
    LYCKA TILL!

  • Anonym ("idio­ten")
    Äldre 6 Jan 21:36
    #59
    solstugan skrev 2011-01-06 21:15:53 följande:
    Oj, alla han lägga en massa inlägg när jag skrev, hängde inte riktigt med :)
    "Idioten", När du lärt dej hantera ångesten och vågar känna så kommer du må mycket bättre jag lovar! Jag va iväg ca 6 månader, jag skrek, lipade, isolerade mej, hade utbrott, hade mardrömmar, myrkrypningar, sov konstant eller ingenting alls. Dessa 6 månader som båda va fruktansvärda och fantastiska är ingenting när jag blickar tillbaka hur jag hade det och hur jag har det nu. Jag hade min stora son hos sin pappa då, det känndes förjävligt att han inte kunde vara hos mej (han bodde hos sin far när jag missbrukade) men vi har en otroligt fin kontakt idag.
    Jag tror att det enda som blir "BRA" när man druckit är att man känner mindre, man glömmer må dåligt. Det är då man känner sej bra.
    Jag förstår inte vad du menade med hjälp, har du sökt hjälp eller väntar du på att hjälpen ska komma? ring missbruksenheten på socialen, de kan hjälpa dej!
    LYCKA TILL!
    Tack för omtanken. Men jag tror att du underskattar både min erfarenhet, min kompetens och min intelligens.

    Men jag vill absolut inte vara off topic här, jag har en för bra dag för att börja älta, så fortsätt ni med det ni började med istället.
  • Anonym (Maskr­osbarn­et) Trådstartaren
    Äldre 10 Jan 12:18
    #60

    Idag känns det bra i hjärtat Bestämde igår med pappa att jag och dottern skulle komma över på fika. Och gissa min förvåning när han idag har ringt mig halva förmiddagen för att kolla så vi verkligen kommer, spiknykter och hade storstädat för vår skull. Dagar som denna får man suga åt sig lite extra av så man kommer ihåg att han faktiskt älskar oss även när han inte klarar av att hantera sitt liv.

  • solstu­gan
    Äldre 10 Jan 13:09
    #61
    Anonym (Maskrosbarnet) skrev 2011-01-10 12:18:43 följande:
    Idag känns det bra i hjärtat Bestämde igår med pappa att jag och dottern skulle komma över på fika. Och gissa min förvåning när han idag har ringt mig halva förmiddagen för att kolla så vi verkligen kommer, spiknykter och hade storstädat för vår skull. Dagar som denna får man suga åt sig lite extra av så man kommer ihåg att han faktiskt älskar oss även när han inte klarar av att hantera sitt liv.
    HÄRLIGT!!! Är glad för eran skull =)
  • Anonym (Jen)
    Äldre 10 Jan 14:01
    #62
    Anonym (Maskrosbarnet) skrev 2011-01-10 12:18:43 följande:
    Idag känns det bra i hjärtat Bestämde igår med pappa att jag och dottern skulle komma över på fika. Och gissa min förvåning när han idag har ringt mig halva förmiddagen för att kolla så vi verkligen kommer, spiknykter och hade storstädat för vår skull. Dagar som denna får man suga åt sig lite extra av så man kommer ihåg att han faktiskt älskar oss även när han inte klarar av att hantera sitt liv.
    Jaa, härligt! Sådana tillfälle är ovärderliga!
  • Anonym (Maskr­osbarn­et) Trådstartaren
    Äldre 10 Jan 19:03
    #63

    Tack Det blev en riktigt lyckad dag med fika och prat i ett par timmar och en liten tur till djuraffären!

  • Anonym (småla­nd)
    Äldre 10 Jan 19:43
    #64
    Anonym (Maskrosbarnet) skrev 2011-01-10 12:18:43 följande:
    Idag känns det bra i hjärtat Bestämde igår med pappa att jag och dottern skulle komma över på fika. Och gissa min förvåning när han idag har ringt mig halva förmiddagen för att kolla så vi verkligen kommer, spiknykter och hade storstädat för vår skull. Dagar som denna får man suga åt sig lite extra av så man kommer ihåg att han faktiskt älskar oss även när han inte klarar av att hantera sitt liv.
    Härligt! Jag väntar fortfarande på att min mamma ska höra av sig efter att vi var hos henne i mellandagarna och hon låg däckad i sängen... Både vill och inte vill att hon ska höra av sig. Hon är säkert skitsur för att vi inte hört av oss, vilka "dåliga" barn vi är som inte ringer och frågar hur det är med henne... Blir fortfarande fly förbannad när jag tänker på det Skrikandes
Svar på tråden Stödtråd: Vuxna barn till missbrukare