Hjälp, jag orkar inte med min son som har ADHD längre...

Har ni inga fritids intressen ni kan ängna er åt några stunder i veckan som avkoppling medans andra partnern har hand om barnet?
Tar barnet någon medecin? (är mot, men låter som det behövas i detta fall)
Har ni någon utsedd stödperson till barnet?

Ang. er relation är det bara att beklaga, ni har ett barn som förjävligt just nu. Men allt i livet är inte bara guld och gröna skogar. Hoppas ni kan kämpa och rida ut stormen ihop.

Aggresionsproblem din sambo har, kanske barnets ADHD kommer från hans gener? ;)

Nä, ADHD:n kommer från min sida tyvärr... Jag rider och min sambo dansar en gång i veckan, som tur är :) Och han brukar sova över hos mormor & morfar eller farmor & farfar en gång i veckan, men nu under jullovet har han varit med oss hela tiden (alltså HOS dem men vi har varit där och sovit där också). Vi har haft kontakt med soc då jag också har psykisk sjukdom, och han kan få vara med i stödgrupp t ex men han är för liten nu så det finns ingen hjälp att få, men vi har ju familjen, och han har en jättebra fröken på dagis.

Det är med medicinen har jag också funderat på. Jag läser till psykolog och tror verkligen på medicinen, men vi har alltid tänkt att vi vill vänta, i alla fall tills han börjar skolan.. Men nu börjar jag fundera över om jag ska prata med hans läkare om att börja nu. Vi försökte med omega kosttillskott men det hjälpte inte. Fan, han är ju bara 5... :( Inte kul att börja medicinerna då.. men läkaren får väl säga vad han tycker..

Tack för ditt svar förresten!!

så lite så.. Vad bra att ni har saker att ägna er åt och se fram emot som avkoppling.  Förstår att ni inte vill trycka anfetamina preparat i ert lilla barn, men handlar ju om livskvalitet för både barnet och er. Önskar er all framgång med att välja rätt beslut.

Har själv adhd men har alldrig ätit medecin mot detta. Fick detta diagnociterat först i vuxen ålder. Även om min barndom var kaotisk lärde jag mig att leva med det som vuxen och har gått mycket bra. I ert fall har ni ju all fakta redan NU! Ni kan passa in honom där han får utlopp för sina speciella egenskaper när han är redo för det. Förhoppningsvis räcker det långt.

Jag undrar också ibland hur man ska hålla ut och överleva vissa perioder. Denna hösten har varit ett helvete! Sonen har haft utbrott varje dag! Absolut varje dag! Och hans utbrott är kraftiga, vilket du säkert kan känna igen dig i (din son i). Jag vet inte hur vi kom oss genom den perioden, men det gick. Och plötsligt en dag var denna period utbytt och vi kom i en bra period. Det bara vände över natten.

Men ja, hur orkar man? Jag ringde alla möjliga ställen igen och igen, men vi fick ingen hjälp utifrån. Detta fick vi bara hantera själva tydligen. Vi kom oss genom perioden, men nu efteråt är jag nästan mer slut. Det är ungefär 1 1/2- 2 mån sen det blev bättre och jag känner mig fortfarande helt slut efter hösten. I det hela stod jag och sambon tillsammans, men nu efteråt har vi glidit mer isär. Ibland undrar jag hur vi öht har överlevd såhär länge som ett par..

Hej
Du är långt i från ensam , och jag förstår din känsla så väl .
min son är i dag snart 7 år och har adhd han fick diagnos som 4åring och det gick inte ens att utreda honom utan medicn.
Han har ätit medicin sedan dess och mycket har blivit så mycket bättre , men han är som er son super känslig för förändringar , innan jag förstod kunde han få utbrott eller bara sätta sig under ett bord om mormor tex kom förbi utan att ringa först trots att hon haft honom jätte mycket genom åren.
Jag har under åren lärt mig hur man ska parera vissa situationer men det finns ju alltid dom gånger det inte funkar eller perioder då inget funkar , och ibland tänker jag som du hjälp han är 7 år och hur ska jag orka igenom alla år.
Jag har en äldre dotter på 12 år som också har adhd och kan ju säga att dom är bra på att trigga igång varandra och i mellanåt känns det som att livet går ut på medicin tider och att parera situationer .
Min son har dessutom en tvillingsyster som inte har någon diagnos men som ofta kommer i kläm och ofta får ta större ansvar än hon borde .
så hur orkar man ja du det är ofta dom små sakerna som ger mig ny energi som när något går bra i skolan eller så har ju lärt mig att mycket blir bättre med beröm , beröma allt som går man känner sig nästa lite löjlig i början med det brukar ge bra effekt.
Har du ni ansökt om vårdbidrag ? på så sätt kanske någon av er kan gå ner lite i tid och få vila upp er lite .
Det är verkligen ett arbete vi har framför oss men vi har också så underbara barn som inte själva har valt sina funktionshinder.
Kram till dig

Här är en till som håller på att bli tokig! Min A 4,5 år fick adhddiagnos i somras. Han slåss, svär o lever o är aldrig stilla. Han är som en tornado. Hans yngsta syster på 6,5 år har autistiskt syndrom, adhd och Trotssyndrom o A härmar henne när hon är arg o de slåss som vildkatter. Går inte ens gå på toa o inget får vara ifred o allt tas sönder!
De har två äldre syskon, en bror på 12 år ytan diagnos o misstanke o en syster på 14 år med adhd o autistiska drag.

Har inga direkta tips att komma med. Mer än att säga att jag är i samma sits. Och förstår dig så väl. Är helt slutkörd. Har du läst boken Explosiva barn? Den är bra! Kram...