Avskyr sociala spel!

Gojtan skrev 2011-01-04 19:16:30 följande:

Jag är så innerligt trött på sociala regler. Jag avskyr sociala spel och regler och anser att det skadar människor mer än det gör nytta. En gång i tiden så delade jag in människor i DE och VI - något jag då inte fattade att jag gjorde. Det sker så subtilt - och många märker knappt att det sker. Man märker det om man läser lite mellan raderna, lyssnar på vad människor säger - hur de säger saker och framför allt så märker man att de delar in människor i vi och de och söker prestige, genom deras värderingar och vad de prioriterar i livet, väljer att prata om och att undvika.

Och det gör du, likt alla andra, sannolikt fortfarande både medvetet och omedvetet. Det är helt enkelt omöjligt att känna samhörighet med alla människor på alla plan. Det är så vår hjärna fungerar, vi kategoriserar för att förstå att sätta sådant vi upplever i ett sammanhang.

Gojtan skrev 2011-01-04 19:16:30 följande:

"Det är inte okej att prata om pengar, det är inte okej att vara spontan, det är inte okej att dela med sig av för mycketav sig själv, man köper bara ett visst märke, är sjäääälvklart akademiker, att ha minst en längre resa i bagaget är otroligt viktigt när man börjar närma sig 30."

Jag håller med om att det inte alltid är ok att prata om pengar, att till exempel diskutera vad man har i lön med sina kollegor, om man gör det får man vara beredd på att det kan sticka i ögonen på de som inte tjänar lika bra men kanske borde. Bryr man sig inte om det, så fine, men sociala spel handlar ju till mångt och mycket om att hålla sig på god fot med de man har omkring sig, så jag tycker att det är en rimlig oskriven regel.

Det är inte heller ok (enligt mig) att dela med sig för mycket av sig själv hela tiden till alla andra, till nära vänner ja, men jag har åtminstone inte någon lust att lyssna på detaljer från någons, jag inte känner allt för väl, sexliv.
Visst kan det vara bra att vara akademiker, det kan ju helt klart ge en fler möjligheter och fördelar på arbetsmarknaden, men ett måste? Säger vem?
Och vem har påstått att man måste ha haft minst en långresa, bara köpa speciella märken och inte får vara spontan? Kanske någon väldigt ung eller någon som har dåligt självförtroende? Personligen är det inga kriterier jag dömer människor utifrån.

Gojtan skrev 2011-01-04 19:16:30 följande:

Idag anser jag att de där olikheterna och udda personligheterna som inte följer de sociala reglerna är just de som gör livet så intressant - i alla fall en stor del av det. Och samtidigt så ger man sig själv en sååå mycket större frihet och större utrymme. För hur kan man vara sig själv rakt igenom - helt genuint, om man styrs så starkt subtilt och ofta omedvetet av sociala reger? Hur kan man vara snäll mot sig själv om man har gränser som andra har satt (så länge man inte skadar någon, inkl sig själv)?

Nu vet jag förvisso inte vad du specifikt menar med sociala regler, för mig personligen handlar det till exempel om att man hälsar tillbaka när någon säger ’Hej!’ Man tränger sig inte före i kön osv. Sådana oskrivna regler tycker jag dessutom är ganska viktiga för att kunna ha ett fungerande samhälle, de finns till för allas trivsel. Jag tror inte alls att man är mindre sig själv för att man följer dem, eller blir lyckligare för att man strider mot dem.

Resten av din trådstart känns lite svamlig, du får hemskt gärna utveckla den. Men det intrycket jag får av dig är att du skulle behöva jobba på att förbättra din självkänsla (och jag säger det med välvilja, inte förakt) alternativt byta umgängeskrets till en sådan som inte är så ytlig att det är viktigt med högskoleutbildning, dyra kläder och resor och med vilka du faktiskt kan dela med dig av hela dig själv.

Avskyr sociala spel!

INNEHÅLL