Ryssland

Delia, de barn som blir adopterade har på något sätt förlorat sina första föräldrar. De är föräldralösa. Alternativet till adoption är att växa upp på barnhem. Barnhem kan se ut på många olika sätt. Många gånger är de överfyllda med barn. Barnen får oftast inte den vård och omsorg de behöver. När barnen är 15-16 år slängs de ut. De får försöka klara sig själva så gott det går; utan familj, utan utbildning, utan pengar. Många, många går under. Det är inte så svårt att föreställa sig vilka lätta offer de blir för samvetslösa människohandlare, kriminella etc. Är det bättre än att få en kärleksfull familj? 

De allra flesta barn som adopteras är mycket små vid tiden för adoptionen. Små barn har ett naturligt anknytningsbeteende. Barnen knyter an till sina föräldrar, och hos föräldrarna drar alla beskyddarinstinker igång. En symbios av ömsesidigt beroende växer fram mellan föräldrar och barn. Man får mycket tajta band. Man växer ihop till en familj. Det är alldeles fantastiskt. Så visst är våra adoptivbarn våra barn, och vi deras föräldrar. Eftersom di är deras föräldrar försvarar vi dem med näbbar och klar. Reta inte upp oss!

Barn som har förlorat sina första föräldrar är känsliga och mycket sårbara. De behöver få riktigt kloka, varma, insiktsfulla och kärleksfulla föräldrar när de ska få föräldrar på nytt. Just av den anledningen är varenda adoptivförälder i Sverige mycket noggrant utredd av de sociala myndigheterna.

Om du seriöst är intresserad rekommenderar jag dig att läsa om anknytningsteori, och att läsa på om adoption.

Grattis till dig TS!

Satt och tänkte lite på vad som skrivs i tråden. Ignorera Delia, hon verkar bara vara ute efter att väcka diskussion och kommer troligtvis inte leda någonstanns! Ingen ide att slösa energi på någon sådan person. Focusera på glädjen över barnbeskedet ist. Vissa männsikor kan inte tänka, så är det bara. troligvis är Delia någon som antingen blev gravid på engång eller så har hon inga barn alls, därmed kan hon inte förstå