Forum Änglasyskon - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur många är det som förlorar flera barn?

    Fre 11 feb 2011 19:46 Läst 14800 gånger Totalt 20 svar
    starbr­ight
    Visa endast
    Fre 11 feb 2011 19:46

    Jag väntar nu mitt tredje barn, det är jätte tidigt ännu (vecka 6) och fick reda på det för ett par dagar sedan. I december 2010 dog min andra son i magen i vecka 36 av en infektion.

    Jag blev gravid extremt snabbt igen, förväntade mig inte det. Det gick knappt en månad efter förlossningen innan jag blev gravid ju.

    Är orolig att samma sak ska hända igen..
    Hur vanligt är det att man får missfall tidigt eller förlorar barnet senare i graviditeten ännu en gång?

  • Fre 11 feb 2011 20:01 #1

    Vill inte skrämmas på något sätt alls men du frågade!
    Mina tre första barn gick allt bra med, mitt fjärde barn dog i v 39 på väg till förlossningen under värkarbetet.
    Barn fem till sju gick det bra med men sen tog det stopp.
    Fyra sena mf - v 17, v 19 ,v 18 , v17 under perioden sept - 08 till maj -10.
    Tyvärr säger min kropp att det är nog nu, alltför många graviditeter i kombo med för högt blodtryck och stigande ålder gör att jag får nöja mig med mina sex barn i livet!

    Troligtvis är riskerna för ett mf nååågot större för dig än om du inte redan förlorat ett barn men med största sannolikhet kommer det ändå gå bra.
    Dessutom förutsätter jag att du kommer få all tillgänglig hjälp och kontroll under kommande graviditet.

    Jag vågade försöka och vann trots allt tre levande barn till.
    Min strategi var att; Garantier finns aldrig och för att vinna måste jag våga!

    Lycka till! 

  • Fre 11 feb 2011 20:21 #2

    vi förlorade första barnet pga hjärtfel som upptäcktes försent. hon föddes stilla i v37. blev gravid igen men min kropp strulade till det den gången o hinnorna sprack i v19. vi valde att avbryta då vattnet rann rakt ut o vi kände oss maktlösa.

    tror att riskerna är större om det är nåt genetiskt som gör det hela. våra två änglar är helt olika händelser bakom. sånt som kan hända vem som helst o bara extrem otur att vi drabbades av båda.

    jag vet några till som förlorat mer än ett barn, men det  är över lag antingen genetiskt eller olika former av otur. de flesta får ju sån hjälp vid kommande graviditeter att det inte händer igen. vissa drabbas hårdare än andra bara. vi har trots detta inte gett upp hoppet eftersom det är så olika händelser.

  • Fre 11 feb 2011 23:20 #3

    Förlorade tvillingar i v20 men det var under mkt extrema former. Har nu två små killar på tre år och en på fyra månader. Har gått på spec. Mvc med båda pojkarna och dom hade nogrann koll på mig.

  • starbr­ight
    Visa endast
    Lör 12 feb 2011 09:40 #4

    Usch, jag vet att risken finns att det går fel denna gång också. Egentligen inget man vill höra. Men jag känner att jag måste vara förberedd. Min kropp tar väldigt mycket stryk av att vara gravid, så man funderar på om det är värt det om man inte vet om man får ett levande barn ur det.

    Jag är lovad allt jag vill ha, fler ultraljud, fler besök, mer provtagningar. Antibiotika i de veckorna då han dog och eventuellt inläggning på sjukhuset för närmare bevakning. CTG-undersökningar regelbundet senare i graviditeten.

    Sonen hade ett patologiskt CTG i ett dygn innan han dog så hade de faktiskt agerat utifrån CTG så hade han nog levt.

    Jag har inte frågat; men är ganska säker på att jag vill ha en planerad förlossning, helst ks då jag är rädd att barnet dör i samband med förlossningen om det har klarat sig så långt. Är också ganska säker på att jag får det också. Vill ha det så tidigt som möjligt (för min kropps skull) men såpass sent att barnet inte tar skada av det.

    Det är ju fortfarande tidigt men alla tankar kring precis allting snurrar redan nu.

  • starbr­ight
    Visa endast
    Lör 12 feb 2011 09:41 #5

    Har inte skrivit det.. han dog aav en infektion, Chorioamnionit.

  • Lör 12 feb 2011 09:52 #6

    du kan antagligen få så många undersökningar du vill. men de kan va lite snåla till en början. men be om extra kontroller om du känner att du behöver det. o om din bm inte lyssnar på din oro eller vill ge dig mer så kan du alltid byta bm.
    i vissa landsting kan man gå hos bara spec-mvc. här får man gå på vanliga mvc och spec parallellt så vi har valt att bara gå hos vanliga mvc då vi hittat en helt underbar bm där. sen har vi gjort flera extra undersökningar på sjukhuset.

    det tidigaste som på många håll ingår i de vanliga kontrollerna är kub/nupp-test. vi har gått bara för att se bebisen leva eftersom det görs ett ul. sen har vi haft  rul, sen ett hjärtscreening ul. o sen har vi haft två ul till o kommer ha minst ett till innan förlossning. (är i v34).

    det finns ju inga garantier för nåt men tala om din oro för läkare o bm så stödjer de dej så bra de kan. inga kontroller är ju helt 100 men alla tillsammans kan ju ändå ge en ganska klar bild.

    angående förlossningen så skulle jag rekomendera aurora, eller om ni har nåt liknande i ert landsting. för jag känner som du med ks. men samtidigt har jag hört hört alla fördelar o nackdelar med båda å då lutar det ändå åt vaginalt. men jag har inte bestämt än. här är de kritiska till att hjälpa igång förlossning för tidigt. så allra tidigast är i v38+0 men det beror på om bebisen är mogen. de flesta landsting är lite emot att starta nåt tidigare för bebisen inte är mogen. särskilt ks verkar de vilja vänta lite mer med än igångsättning.
    jag säger detta för att du ska kunna ställa in dej på det redan. bm o läkare brukar tycka att man kan vänta till efter v25 innan man börjar prata om det alls.

    fråga gärna om du har mer undringar.

  • starbr­ight
    Visa endast
    Lör 12 feb 2011 10:04 #7
    Lilla Lime skrev 2011-02-12 09:52:14 följande:
    du kan antagligen få så många undersökningar du vill. men de kan va lite snåla till en början. men be om extra kontroller om du känner att du behöver det. o om din bm inte lyssnar på din oro eller vill ge dig mer så kan du alltid byta bm.
    i vissa landsting kan man gå hos bara spec-mvc. här får man gå på vanliga mvc och spec parallellt så vi har valt att bara gå hos vanliga mvc då vi hittat en helt underbar bm där. sen har vi gjort flera extra undersökningar på sjukhuset.

    det tidigaste som på många håll ingår i de vanliga kontrollerna är kub/nupp-test. vi har gått bara för att se bebisen leva eftersom det görs ett ul. sen har vi haft  rul, sen ett hjärtscreening ul. o sen har vi haft två ul till o kommer ha minst ett till innan förlossning. (är i v34).

    det finns ju inga garantier för nåt men tala om din oro för läkare o bm så stödjer de dej så bra de kan. inga kontroller är ju helt 100 men alla tillsammans kan ju ändå ge en ganska klar bild.

    angående förlossningen så skulle jag rekomendera aurora, eller om ni har nåt liknande i ert landsting. för jag känner som du med ks. men samtidigt har jag hört hört alla fördelar o nackdelar med båda å då lutar det ändå åt vaginalt. men jag har inte bestämt än. här är de kritiska till att hjälpa igång förlossning för tidigt. så allra tidigast är i v38+0 men det beror på om bebisen är mogen. de flesta landsting är lite emot att starta nåt tidigare för bebisen inte är mogen. särskilt ks verkar de vilja vänta lite mer med än igångsättning.
    jag säger detta för att du ska kunna ställa in dej på det redan. bm o läkare brukar tycka att man kan vänta till efter v25 innan man börjar prata om det alls.

    fråga gärna om du har mer undringar.
    Det där med förlossning är ganska avgörande för mig om jag ska behålla eller inte, så det måste jag få prata om innan det är för sent att göra abort egentligen. Men jag har överläkaren som chefar över alla förlossningsläkare och barnmorskor i hela landstinget som personlig läkare. När sonen dog så var jag inlagd för att eventuellt sätta igång förlossningen redan då i vecka 35+ då jag hade gett upp för jag var så dålig fysiskt. Troligtvis var jag såpass dålig för att han var sjuk, men det visste vi ju inte då.

    Jag känner mig inte riktigt säker på att jag vill utsätta mig för allt det här, igen om detta heller inte klarar sig.
  • Lör 12 feb 2011 10:18 #8

    Hej TS!

    Jag hade fkt kontakt med en läkare senast i torsdags och frågade honom för andra gången hur ofta det händer samma människa fler ggr. Han sa att under hans år som läkare i Gbg, Mölndal o Östra, 40 år, har han varit med om det en gång. Och då var det genitiskt.

    Jag förlora min dotter i v 42 2008, i psd i magen. Är nu gravid igen i v 38 och hoppas på en igångsättning på måndag då det är mkt påfrestande för mitt psyke ju längre jag går..

    Jag hoppas du vågar  denna gång, man måste våga för att vinna, och har de extra koll på dig så ska du se att det går bra.

    Kram! 

  • snorpp­an
    Visa endast
    Sön 13 feb 2011 21:31 #9

    Vår dotter dog också p.g.a. chorioamniotit. Det hade inte gått över till henne, men moderkaka och hinnor var kraftigt infekterade och moderkakan orkade inte med förlossningen så hon dog bara några timmar innan hon föddes, för när jag kom in på förlossningen så var det försent. I mitt fall så var jag själv inte dålig och därför upptäcktes inte detta.
    Vi har fått en lillebror efter detta och vi fick också extra koller och lämna prover för att upptäcka eventuella bakterier som kunde ställa till det. Det var psykiskt väldigt påfrestande och på slutet hittades bakterier, jag lades då in och fick antibiotika och även antibiotikadropp och förlossningen sattes igång. Det var väldigt liten mängd och av en vanlig bakterie ( vi vet inte vad för bakterie som orsakade chorioamniotit vid första graviditeten) men som sagt jag blev igångsatt och förlossningen gick väldigt bra.
    Vad jag vill säga är att jag tror att det kommer att gå bra för er denna gång, särskilt då ni har extra koll och får hjälp.

    Varm kram


    Älskar dig för evigt min dotter, du är så saknad.
  • starbr­ight
    Visa endast
    Sön 13 feb 2011 21:33 #10
    snorppan skrev 2011-02-13 21:31:29 följande:
    Vår dotter dog också p.g.a. chorioamniotit. Det hade inte gått över till henne, men moderkaka och hinnor var kraftigt infekterade och moderkakan orkade inte med förlossningen så hon dog bara några timmar innan hon föddes, för när jag kom in på förlossningen så var det försent. I mitt fall så var jag själv inte dålig och därför upptäcktes inte detta.
    Vi har fått en lillebror efter detta och vi fick också extra koller och lämna prover för att upptäcka eventuella bakterier som kunde ställa till det. Det var psykiskt väldigt påfrestande och på slutet hittades bakterier, jag lades då in och fick antibiotika och även antibiotikadropp och förlossningen sattes igång. Det var väldigt liten mängd och av en vanlig bakterie ( vi vet inte vad för bakterie som orsakade chorioamniotit vid första graviditeten) men som sagt jag blev igångsatt och förlossningen gick väldigt bra.
    Vad jag vill säga är att jag tror att det kommer att gå bra för er denna gång, särskilt då ni har extra koll och får hjälp.

    Varm kram
    vad tog de för prover som upptäckte bakterier?
  • snorpp­an
    Visa endast
    Mån 14 feb 2011 23:08 #11
    starbright skrev 2011-02-13 21:33:45 följande:
    vad tog de för prover som upptäckte bakterier?
    Jag fick lämna in urinprov och även vaginalt prov för odling med jämna mellanrum, de vaginala endast några gånger under graviditeten.
    Älskar dig för evigt min dotter, du är så saknad.
  • starbr­ight
    Visa endast
    Tis 15 feb 2011 10:26 #12

    Det pratade de om att jag skulle få göra. Lämna urinprov alltså, ska be dem ta vaginala också, fast de har iofs kanske redan tänkt på det.

    Vad skönt att höra att det har gått bra för dig, då vi har haft en liknande situation.

    På vår son var allting infekterat förutom sonen, alltså hinnor, vatten, navelsträng och moderkaka. Han hade dock tecken på lunginflammation.

    Till mig sa de att det KAN komma från förkylningar osv. Jag var väldigt sjuk (förkyld, hosta, feber osv) i en månad fram till två veckor innan då min kropp började ge upp, jag fick sammandragningar som gjorde att jag inte sov, så jag blev neddragen i en ond cirkel. Jag har inte fått klart för mig om det var min förkylning som kan varit orsaken. Känns som de försöker prata bort det när jag väl sa att jag verkligen var jättedålig innan.

  • snorpp­an
    Visa endast
    Ons 16 feb 2011 21:35 #13
    starbright skrev 2011-02-15 10:26:52 följande:
    Det pratade de om att jag skulle få göra. Lämna urinprov alltså, ska be dem ta vaginala också, fast de har iofs kanske redan tänkt på det.

    Vad skönt att höra att det har gått bra för dig, då vi har haft en liknande situation.

    På vår son var allting infekterat förutom sonen, alltså hinnor, vatten, navelsträng och moderkaka. Han hade dock tecken på lunginflammation.

    Till mig sa de att det KAN komma från förkylningar osv. Jag var väldigt sjuk (förkyld, hosta, feber osv) i en månad fram till två veckor innan då min kropp började ge upp, jag fick sammandragningar som gjorde att jag inte sov, så jag blev neddragen i en ond cirkel. Jag har inte fått klart för mig om det var min förkylning som kan varit orsaken. Känns som de försöker prata bort det när jag väl sa att jag verkligen var jättedålig innan.
    Det var bara på ett prov under hela graviditeten med lillebror som visade tillväxt av bakterier och det var det sista urinprovet. Jag tror att jag endast gjorde 2 vaginala prov och det var aldrig ngt.

    Moderkaka och innor var infekterat då vi förlorade vår dotter och fostervattnet var fullt av meconium. Det syntas en påbörjan till infektion i början på ena venen i navelsträngen men vår dotter hade inte fått ngt än. Känns så jävligt att man gick där och inte hade en aning Rynkar på näsan

    Oftast har man ju även "elaka" bakterier i sig i den normala floran, men att de ibland ökar i tillväxten och kan ställa till det. Det finns ju många sätt att få i sig bakterier och jag tror att det är väldigt svårt att i efterhand se varifrån de kommit. I vårt fall kunde de inte ens hitta bakterien som var själva boven, men tydligen så lämnar det speciella spår så därför vet man att det var bakterier. De flesta är ju sjuka undergraviditeten och det går bra. Vi har helt enkelt haft en djävulsk otur.

    Det låter ändå som att ni komemr att bli väl omhändertagna. Så jag tror att det kommer att gå bra.

    För oss var det så skönt att jag fick lämna prover för att hålla utkik efter bakterier men också att vi fick betydligt fler koller på bebisen under graviditeten, tillväxten och ctg kurva o.s.v det gjorde att  vi ofta fick höra och se att lillebror mådde bra och kunde få lite ro.

    All styrka och lycka till er under denna resa n ihar framför er, den är snårig och mång agånger känns det så tungt och långt. Men jag tror att det kommer att gå bra för er, som det gjorde för oss.

    Kram
    Älskar dig för evigt min dotter, du är så saknad.
  • starbr­ight
    Visa endast
    Tor 17 feb 2011 10:21 #14
    snorppan skrev 2011-02-16 21:35:18 följande:
    Det var bara på ett prov under hela graviditeten med lillebror som visade tillväxt av bakterier och det var det sista urinprovet. Jag tror att jag endast gjorde 2 vaginala prov och det var aldrig ngt.

    Moderkaka och innor var infekterat då vi förlorade vår dotter och fostervattnet var fullt av meconium. Det syntas en påbörjan till infektion i början på ena venen i navelsträngen men vår dotter hade inte fått ngt än. Känns så jävligt att man gick där och inte hade en aning Rynkar på näsan

    Oftast har man ju även "elaka" bakterier i sig i den normala floran, men att de ibland ökar i tillväxten och kan ställa till det. Det finns ju många sätt att få i sig bakterier och jag tror att det är väldigt svårt att i efterhand se varifrån de kommit. I vårt fall kunde de inte ens hitta bakterien som var själva boven, men tydligen så lämnar det speciella spår så därför vet man att det var bakterier. De flesta är ju sjuka undergraviditeten och det går bra. Vi har helt enkelt haft en djävulsk otur.

    Det låter ändå som att ni komemr att bli väl omhändertagna. Så jag tror att det kommer att gå bra.

    För oss var det så skönt att jag fick lämna prover för att hålla utkik efter bakterier men också att vi fick betydligt fler koller på bebisen under graviditeten, tillväxten och ctg kurva o.s.v det gjorde att  vi ofta fick höra och se att lillebror mådde bra och kunde få lite ro.

    All styrka och lycka till er under denna resa n ihar framför er, den är snårig och mång agånger känns det så tungt och långt. Men jag tror att det kommer att gå bra för er, som det gjorde för oss.

    Kram
    Tack så mycket. Det känns lite skönt att höra från någon som varit ute för samma sak.

    Det där med att inte ha en aning är hemskt. Hur vet man att bebisen inte led? Min lilla slutade typ röra sig de sista dagarna, det var några orkeslösa buffar, sådär så man verkligen tyckte synd om honom. Men jag tänkte att han kanske var helt slutkörd av alla sammandragningar. Men han var nog sjuk, han mådde nog inge bra.

    Min lilla bebis mådde inge bra. Hemska tankar.
  • Sön 28 aug 2011 18:10 #15

    Starbright, din historia är exakt likadan som min. Jag var förkyld och febrig i 8 veckor från och till innan hinnorna sprack på grund av chorioamnionit i vecka 22. Sökte läkare och sa att jag kände mig jättesjuk men ingen tog mig på allvar. Så föddes till slut Gabriel, helt perfekt var han, men alldeles för liten för att klara sig.

    Är nu i vecka 18 och ska på RUL på tisdag. Mår så fruktansvärt dåligt över att de ska hitta någon missbildning på barnet så vi måste avbryta, eller att jag ska få chorioamnionit igen och att historien ska upprepas. Om allt går bra på RUL ska jag få gå hos specialmödravården igen. Hoppas att de kommer att ta mer prover på mig.

    Känner dock barnet sparka och hos BM förra veckan kunde vi höra barnets hjärta slå. Var också på tidigt UL i vecka 10 och 12 och då såg allt bra ut. Anledningen till att vi gjorde tidigt UL var på grund av att jag fick blödningar, men det visade sig inte komma från barnet.

    Usch vad jag mår dåligt över detta. Behöver lite uppmuntrande ord.

  • Lör 3 sep 2011 20:52 #16

    Hmm.. asså  jag har förlorat ett barn i psd i magen v 42. Men vad jag har fått höra så är det inte alls vanligt, o att det drabba samma person två ggr är extremt ovanligt. Men då förutsätter jag att det är om det inte är genetiskt. Men en bakterie är ju inte ngt som är genetiskt, det kan ju alla råka ut för men att du ska råka ut för det igen känns ju extremt jävla orättvist. 
    Önskar dig lycka till! 

  • Fre 11 jul 2014 09:08 #17

    Hej! Ser att det är en gammal tråd men skriver iaf.

    Vi förlorade vårt 3:e barn den 15 juni (v22) de två tidigare förlorade vi 100610 (v17) 130604 (v19) Läkarna tror nu att chorioamnoitit är orsaken till alla tre.

    Jag vill gärna komma i kontakt med er som har råkat ut för samma sak som oss, behöver få hjälp med information om chorioamniotit, om ni lyckats få barn tillslut, om barnen har fått några problem etc.

    Vår läkare säger att jag troligtvis aldrig kommer att bli mamma då de inte vet hur de ska besegra chorioamniotit & att eftersom att jag far förlorat 3 barn så är de övertygade om att det kommer att hända vid varje graviditet.

    Jag har också fått information om att antibiotika slår ut andra bakterier men förstärker chorioamniotit, så antibiotika är ingen hjälp.

    Det här innebär att läkarna har gett upp & kan inte göra mer för mig. Det är så fruktansvärt, frustrerande, överdjävligt & jag blir så arg, förbannad, ledsen & känner mig så liten!

    Jag är tacksam för all input jag kan få!

    Med vänlig hälsning,

    Terese

  • Fre 11 jul 2014 20:45 #18
    Terrus skrev 2014-07-11 09:08:31 följande:

    Hej! Ser att det är en gammal tråd men skriver iaf.

    Vi förlorade vårt 3:e barn den 15 juni (v22) de två tidigare förlorade vi 100610 (v17) 130604 (v19) Läkarna tror nu att chorioamnoitit är orsaken till alla tre.

    Jag vill gärna komma i kontakt med er som har råkat ut för samma sak som oss, behöver få hjälp med information om chorioamniotit, om ni lyckats få barn tillslut, om barnen har fått några problem etc.

    Vår läkare säger att jag troligtvis aldrig kommer att bli mamma då de inte vet hur de ska besegra chorioamniotit & att eftersom att jag far förlorat 3 barn så är de övertygade om att det kommer att hända vid varje graviditet.

    Jag har också fått information om att antibiotika slår ut andra bakterier men förstärker chorioamniotit, så antibiotika är ingen hjälp.

    Det här innebär att läkarna har gett upp & kan inte göra mer för mig. Det är så fruktansvärt, frustrerande, överdjävligt & jag blir så arg, förbannad, ledsen & känner mig så liten!

    Jag är tacksam för all input jag kan få!

    Med vänlig hälsning,

    Terese


    Kära du, fy f-n vad livet är orättvist!!!

    Jag har förlorat ett barn i magen (v 21), men har idag tre. Alla de känslorna jag hade när min pojke dog, går inte att förklara för någon som inte varit med om det. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att förlora tre. Jag tycker att du är så modig som faktiskt vågade försöka inte bara en, utan två gånger till ! Inget jag säger kan ju hjälpa dig, men jag hoppas av hela mitt hjärta att ni en dag kommer att få ha ett barn hos er, på ett eller annat sätt! Kram
  • Fre 11 jul 2014 20:53 #19

    Tack MrsP79! Jag vet inte vart vi får styrkan ifrån, det är nog viljan att bli föräldrar som driver oss. Vi har även haft svårt att bli gravida, 1:a graviditeten var via stimulering, 2:a via 4:e IVF't & 3:e graviditeten var naturlig väg.

    Kram ??


    MrsP79 skrev 2014-07-11 20:45:56 följande:

    Kära du, fy f-n vad livet är orättvist!!!

    Jag har förlorat ett barn i magen (v 21), men har idag tre. Alla de känslorna jag hade när min pojke dog, går inte att förklara för någon som inte varit med om det. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att förlora tre. Jag tycker att du är så modig som faktiskt vågade försöka inte bara en, utan två gånger till ! Inget jag säger kan ju hjälpa dig, men jag hoppas av hela mitt hjärta att ni en dag kommer att få ha ett barn hos er, på ett eller annat sätt! Kram


  • Tis 7 jul 2015 17:38 #20

    Gammal tråd men jag svarar eftersom jag inte hittar någon annan.
    Vet inte hur det gått för dig som skrev först?
    Jag har förlorat två barn - i vecka 26 och vecka 37. Läkarna sa att de inte varit med om det tidigare.
    Moderkakan utvecklades inte som den skulle.
    Någon mer som varit med om detta?

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll