fel av dagis

Får ja bara fråga en sak, som kanske är lite OT, tycker ni det startar jag en ny tråd.

I vilken ålder börjar man prata på allvar med sina barn om vad andra inte får göra med dom och vad dom inte får göra mot andra?

Sonen min är 3,5 år och än så länge har vi mest pratat om att "är du snäll mot andra så är dom snälla mot dej", men jag har även tagit upp att han aldrig får följa med främmande människor, vad dom än säger och skulle nån främmande människa dra med våran son så ska han skrika NEJ, DU ÄR INTE MIN MAMMA/PAPPA, HJÄLP!.
Jag har däremot aldrig pratat med han ännu om kroppen, när ska man göra det och vad ska man säga?

Det kan ju faktiskt finnas pojkar (och flickor) som är nyfikna och vill prova saker trots att dom kommer från ett bra hem, dom kanske bara inte fått infon hemifrån.. (menar inte pojkarna i ts fråga)

shit vad förbannad jag blir!!!!
Tur din dotter stod på dig och du oxå!
Idioter skulle jag vilja säga!
Du skulle gå vidare med det till chefen!
KRAM 

Jag tycker att man kan prata med dem när de börjar förstå, om de förstår att de inte ska prata med främlingar och sånt så borde de förstå att kroppen är ett privat ställe och det rör man inte om man inte får. 

Jag har gjort som du, dvs pratat med min dotter kring den här typen av frågor, sedan hon var ca 3 (idag är hon 5). Jag har sagt att vissa människor, vuxna som barn, är inte snälla mot barn och gör illa barn. Jag har även sagt som du att om någon försöker ta med henne någonstans som hon inte vill så ska hon skrika, sparka och slåss. 

Men man måste också tala med barn på en nivå som de åldersmässigt förstår. Jag tror att man märker när de är redo att förstå en del. De ställer själva frågor osv.

Sedan ca ett år tillbaka har jag också pratat med min dotter om att hennes kropp är hennes och ingen får röra henne (rumpa eller snippa). Att om det skulle hända så ska hon säga NEJ, att så får man inte göra och räcker inte ett nej så får hon skrika, sparka, bitas osv. 

Man kunde ju önska att alla barn som råkar ut för liknande som ts dotter, är lika starka och tuffa, som vågar säga ifrån och står upp för sig själv. 

Jag började för länge sen. När sonen började pillra på sin snopp och visa den så började vi också med att säga att ja, det är din snopp och den får ingen ta på om du inte själv vill. Det är din kropp och den bestämmer du över. Detta innan han riktigt förstod. Nu är han strax över 3 år och kanske inte ännu förstår helt och fullt men minst lika viktigt.

Jag lär honom inget om främlingar. Finns nämligen forskning från USA (som jag läste för evigheter sen så jag vet tyvärr inte vart) som visar på att barn som lärt sig att inte prata med främlingar råkar lättare ut för eländigheter eftersom de inte tar hjälp av främlingar om de tex kom vilse.

I den här tråden känns det dock överlag (av det jag har läst) som att föräldrarna ska bära all skuld, vilket jag tycker är fel. Givetvis kan det många gånger vara befogat och att uppfostran faktiskt har brustit, men innan man vet det med säkerhet så tycker jag att man ska vara försiktig med att döma föräldrarna.

Jag håller absolut med dig att barn som inte vägleds ofta hamnar fel, men även barn med god uppfostran och som lär sig moral och goda värderingar kan hamna fel. Speciellt i förskoleåldern och skolåldern då man har ett väldigt stort behov av att tillhöra gruppen och är rädd för att sticka ut.

Som jag skrev ovan så KAN problemet mycket möjligt ligga hos föräldrarna( men hur som helst så kan man inte belasta pojkarna för deras beteende, dock ska man givetvis ta upp detta med dem och det var ett klart fel av förskolan att ge sig på TS dotter för att hon försvarade sig) men det kan också ligga hos andra. Det vet ingen av oss säkert.

Det verkar inte som om hon skrek, utan att skriket kom från pojkarna.

Det tar man efterhand. Även om barnen inte förstår, kan man börja förklara så smått vad man gör o inte gör. Gällande kroppen är det bra om man i en kramsituation t ex tar upp, att kramas gör man bara när man själv vill.

Så har vi också gjort.

En annan sak är att vi är väldigt noga med att respektera om han inte vill bli kramad och pussad tex. Och att det samma gäller oss om vi av någon anledning inte vill!

"Du bestämmer över dig och din kropp och jag bestämmer över mig och min kropp. Och nu vill jag inte att du gör så..." - ungefär.

Vi är också noga med att han inte får göra saker på andra barn om han märker att de inte vill (de ska inte behöva säga nej) - och det gäller även snälla saker som att ge tröst eller kramas. Då kan man fråga först och vänta tills man får ett ja (eller så får man acceptera ett nej). Det irriterar mig väldigt när vuxna försöker övertala ovilliga barn att ta emot andra barns välvilja "...men han vill ju bara vara snäll och ge dig en kram...". Det är inte snällt att tvinga sig på någon som inte vill ha kramar just då. Hur god intentionen än är och hur mycket empati det än visar att barnet som vill trösta har.

Nej fy för att tvinga på någon beröring, det är vidrigt. För att inte tala om hur mycket det drabbar de barn som av olika skäl skyr t ex kramar (jag har en dotter med Asperger så det här känns väldigt aktuellt för mig).

Gränser ska respekteras, även barns gränser. 

Samma här! Otroligt viktigt att "din kropp är din och min är min". Det har vi kört med hela tiden, aldrig för tidigt att börja med. Det gäller även kramar, även om det är i all välmening så behöver inte mina barn krama om de inte vill.

Vilka bra svar ni hade på min fråga.

"din kropp och din och min kropp är min", det ska ja ta upp när tillfälle ges!

Detta med kramar är nåt jag också stört mej på. Innan barnet kan prata och säga förlåt är det ju ett lätt sätt att ge en kram istället, men om jag är sårad eller förbannad och inte förlåtit, inte sjutton vill ja ha en kram då! samma sak gäller barnen och jag gillar inte när barn "tvingas" ge andra barn kramar eller när dom blir "tvingade" att ta emot en kram.

Jag får ont i magen. Jag hittar fan inte ord...

Precis på samma sätt går det ju till i rättegångar om tex våldtäkter. Fokus ligger på offret och hur denne betedde sig?! Så jävla absurt att jag mår illa.

Håll uppe modet och styrkan för att fortsätta driva detta vidare. Dagiset ska fan inte få komma undan.

Anmäl dagiset. De har brustit i tillsyn, då det gäller sexuellt övergrepp (som barn gjort mot barn). Det är absolut en polisanmälan.

Vad har hänt ts? Snälla, kan du inte uppdatera lite?